Svenskt näringsliv har långt kvar att gå

Ingen har väl missat debatten kring Svenskt Näringslivs senaste kampanj med de larviga politiska sagorna. Mycket bra har redan skrivits på flera bloggar om det, läs Deepedition, Not Another Planning Blog och inte minst Brit på JMW här.

Några ytterligare reflektioner:

  • ”Vi ska visa det positiva i att vara företagare, inte hålla på och gnälla”, berättade Nicklas Mattsson, grundare och fd chefredaktör på Internetworld för mig när han tog över som publicistisk chef på SN och chefredaktör för organisationens medlemstidning Entreprenör. Jag höll med fullständigt, hur kan näringslivets allra högsta organ i Sverige lägga så mycket energi på att bara gnälla på allt som är FEL i landet? Uppenbarligen lyckas rätt många entreprenörer och företagare ändå, så så j-la illa kan det ju inte vara? Det är nästan tre år sedan, och ändå så leveras fortfarande sådana här kampanjer. Jag hoppas och tror inte heller att Nicklas inte är inblandad i det här.
  • Varför utgår SN från att jag inte bara har grava lässvårigheter, utan också är lätt förståndshandikappad? Sagorna är ju banala, saknar helt den lustfyllda knorr som de borde ha, om de nu ska lyckas med sitt mål.
  • Dessutom ju vissa saker i sagorna direkt fel. ”Sagan om flickan som inte fick chansen” slutar ju med med att den duktiga flickan får sparken igen, trots sin begåvning. Hur kan företagen, som ju representeras av SN, vara så korkade att de inte anställer henne, som är så duktig? Är det för att hon är av fel kön, sexualitet eller religiös övertygelse? Det stämmer inte riktigt…
  • ”Vi vill servera lite längre budskap som kräver lite mer eftertanke” säger kampanjens upphovskvinna Tove Lifvendahl som svar på kritiken i en intervju med Dagens Media.
    Vadå???
    Kräver eftertanke?
    Hur mycket eftertanke krävs för att fatta Sagan om gumman som handlade för lite”? Sluta inte handla, för då får butikerna stänga och ditt liv blir trist, hur nyanserat är det budskapet?
  • Har Svenskt Näringsliv helt missat klimatdebatten det senaste året? Har de missat alla direktörer som tävlat i att ta pr-poäng med sitt miljöarbete? Alla vd:ar som erkänt att klimatfrågan faktiskt är en av de viktigaste frågorna som MÅSTE tas på allvar. Min arbetsgivare Veckans Affärer gjorde redan förra hösten sitt första specialnummer om den gröna kapitalismen och redan då spådde tidningens vd-panel att klimatfrågan blir 2007 års viktigaste fråga. Och att man som företagare MÅSTE ta den på allvar. Under vilken sten har Tove Lifvendahl gömt sig sedan dess?

Nej, idén kanske var bra på pappret. Men otroligt dåligt genomförd. Språket, historierna, budskapen, allt borde ha slipats minst ett par tre rundor i pr-fabriken innan man tryckte på knappen.

Årets bästa sajter utsedda

Min gamla arbetsgivare Internetworld har ikväll avslöjat vilka som är årets bästa sajter på ett event kallat TOPP100.

Årets sajt är Ving.se. Har inte så mycket att säga om det, hänger aldrig på några resesajter.

Intressant är däremot mediekategorin. Juryn har valt att lyfta DN och inte minst Svd till skyarna, vilket är helt rimligt med tanke på att båda de gjorde ganska omfattande nylanseringar under året. Svd.se blir till och med årets mediesajt.

Själv hade jag kanske inte satt de i den ordningen, men eftersom jag numera sedan ett och ett halvt år tillbaka är Bonnieanställd är det möjligt att in omdöme grumlas.

Så här skrev jag i ett internt memo när nya Svd.se precis hade lanserats, 16 oktober:

Ni har väl sett att Svd.se idag till slut fick ordning på tekniken och fick upp sin nya sajt. Grattis, får man väl säga, ett klart lyft. Att sajten är lik DN.se har folk redan bloggat om. http://knuff.se/u/27f17f/682/n

Några reflektioner:

1) Toppmenyer regerar.
Att Svd precis som DN valt att lägga navigeringen horisontellt är knappast en slump. Det är ditåt utvecklingen går. Sedan gör DN.se det ändå mycket bättre, tycker jag. Färgerna gör DNs menyer är klara och tydliga, Svd:s flyter ihop lite grand. Dessutom är färgerna (blå och grå) rätt trista. Bibehåller det lite torra intrycket som i alla fall jag har av gamla Svenskan.

2) Lite för många nivåer
När man går in på sajten blir det lätt 3 nivåer av menyer, vilket i mitt tycke är lite väl mycket. När de dessutom kör brödsmulenavigering blir det rörigt, kolla t ex in
http://www.svd.se/opinion/blogg/

3) Centrerad sajt.
Till skillnad från DN kör Svd med en centrerad sajt, det ger ett klart mycket luftigare och spänstigare utseende när man har en bred skärm (som jag och ganska många till har).

4) Bloggar ja, men inte så mycket…
Svd har en massa bloggar, men tydligen anser man inte de är tillräckligt bra för att platsa i översta nivån av navigeringen. I stället ska man klicka på det otydliga ”opinion” för att hitta bloggarna, och letar man t ex efter Adam Erlandssons teknik-, webb- & it-blogg ska man tydligen fatta att den ligger under fliken ”Webb & teknik”.

(Sedan är det ju rätt korkat att döpa en blogg till ”Om Svd.se”, som borde vara en infosida om själva sajten.)

DN är för övrigt ännu sämre på att visa upp sina bloggar. De kräver en himla massa letande på sajten innan man hittar dem. Märkligt att Aftonbladet ska vara bäst i den grenen, med tanke på hur 1999 den sajten fortfarande ser ut…

5) …som dessutom inte är delaktiga i blogosfären.
Varesig Svd eller DN har blogrolls med länkar till andra bloggar i bloggvärlden. Det har ju inte vi heller, trots att jag påpekat det sisådär en tusen gånger för Cia… Vill man få in trafik från bloggarna måste man också bjuda tillbaka.

6) …men ändå bättre än DN…
Svd lyckas halvbra med att puffa för sina bloggar med rutan i högerspalten, en bit ner på sajten.

7) Fortfarande långrandig.
Trots att Svd har slängt ut vänstermenyn har man inte blivit av med det ”långrandiga” utseendet på sajten. SAjten saknar nästan helt horisontella avgränsare på det sättet DN.se jobbar. Dessutom har man kvar det förskräckliga ”knäet” där huvudspalten smalnar av efter 3-4 nyheter (precis som vi har det).
DN:s uppdelning med allt smalare spalter när man rör sig mot höger ger en bättre rytm, mer harmoni. Tycker jag.
DN delar i stället upp spalt 2 i två mindre puffar så man får samma möjlighet att lägga in korta puffar. Snyggare, men det kräver visserligen lite med jobb med pufftexterna, så att de inte blir olika långa.

8) Kul dynamiska funktioner, men lite otydliga
Det tog lite tid innan jag fattade att jag kunde klicka på ”+senaste” under ”webb-tv & bildspecial” och få upp fler puffar. Det är jättebra att man jobbar med sånt här, men man måste vara mycket mer tydlig så att läsarna fattar vad som händer. DN:s ”mest lästa/bloggade/tipsade”-box är ett bra exempel.

9) För liten topplistebox.
Svd:s lilla 208×150 pixlars-ruta i högerspalten syns knappt. De har väl valt att lägga den där uppe för att få den högt upp på sajten, men jag tycker ändå den är för liten och plottrig att sitta och klicka på.

10) Snygg bildvisare.
Med helskärmsläge, ska visst finnas för webb-tv:n också.

… Well, det finns massor mer att säga om sajterna. Överlag tycker jag DN lyckas mycket bättre med färger och bilder, samtidigt var ju Svd mycket bättre på webben idag i samband med dagens stora nyhetshändelse, Stureplansdomen i hovrätten. Nu på kvällen toppar DN med en brand på Östermalm, medan Svd har fördjupningen ”3 jurister skriver om domen”. Nej vänta, nu kom Dn.se med årets Bookerpristagare…

Mycket av det stämmer än idag. Min största kritik mot Svd.se är att färgerna och bilderna är väldigt trista, det bleka blå plus inte alls lika bra bilder överlag som DN bidrar till det, men det är rätt mycket tycke och smak i det.

Däremot tycker jag den pyttelilla toppliste-boxen uppe till höger fortfarade är ett problem samt att sajten fortfarande känns långrandig. Vilket alla de stora mediesajterna idag gör: Aftonbladet, Expressen, E24, DI, och inte minst vår egna Ekonominyheterna.se. Men jag misstänker att man inte vågade lägga in fler horisontella element, då hade likheterna med DN.se varit FÖR många.

Uppdaterat: Nu upptäcker jag att Internetworld inte har rankat sajterna utan bara utsett en vinnare i varje kategori och nio (9!) andraplatser. Lite mesigt, måste jag säga.

HM nonchalerar besökarna

Dagens gnäll: En scen ur storstadens julhandel:

Okej, dags att köpa julklappar. Kanske något piffigt till hustrun? Går in på H&M.

Men ojdå! Där står en biffig typ och frågar vilket land jag bor i.

”Kan du ta det här hjulet och snurra lite på det tills det kommer till ditt land?”

”Vadå! Vi är ju i Sverige???” protesterar jag, men gör ändå som dörrvakten säger. Man vill ju inte vara en jobbig kund.

Men kommer en kompis till honom, med ett nytt snurrhjul.

”Du, vi behöver veta vilken stad du bor i också, kan du välja här är du snäll.”

”Men hallå! Jag tänkte bara gå in och kolla lite, måste jag svara på en massa frågor för det?”

Ovanstående händer naturligtvis aldrig. Ingen skulle komma på tanken att göra det besvärligt på kunderna att julshoppa, oavsett om det kommer att handla på riktigt eller bara ”ska kolla”. Här lägger butikerna i stället ner miljoner och åter miljoner på att utforma butikerna så att vi locka att handla så mycket som möjligt. Det är en hel vetenskap, och mycket riktigt står det man behöver mest (regnkläder till barnen på H&M eller mjölken på Ica) längst in.

Men på webben är det tydligen helt okej!

I dagarna har H&Ms årliga underklädskampanj premiär på nätet. Man är ju inte mer än man, så jag klicka på en annons på dn.se. Men istället för att tas till kampanjsidan tvingar jag gå igen två jobbiga flashmenyer och berättar var jag bor. Och då var jag ändå inne på H&Ms sajt så sent som för någon vecka sedan och letade barnkläder och DÅ gjorde jag exakt samma val. Men det kommer tydligen H&M inte ihåg.

Det vore väldigt intressant att se konverteringsgraden på den här kampanjen. Hur många lessnar efter första menyn? Hur många efter andra? När jag väl kom dit började jag undra om jag inte skulle tvingas börja leta om efter underkläderna från H&Ms förstasidan, det tog ganska många sekunder innan sajten laddade färdigt, och då sitter jag ändå på en 100mbitslina.

Jag gnällde över exakt samma upplägg när Ikea körde sin jag tror första kökskampanj på nätet. En jätteannons (big bang) på Aftonbladet.se. Snygga köksmiljöer. Ett lockande löfte om drömkök åt alla. Men när man klickade på annonsen fick man inte veta mer, utan Ikea tvingade en att luta sig tillbaka, spisa lite klassisk musik, och se samma snygga köksmiljöer en gång till. Priser, sortiment etcetera fick man inte veta. Om man väl orkade vänta på att flashsajten laddade…

Lägger man ner miljoner på reklam måste man också lägga några futtigt kronor på att ta hand om de kunder som faktiskt nappar på reklamen. Landningssidorna måste vara utformade för just de som klickat på annonserna, det går inte att bara utgå från att alla ska tugga samma budskap.

Annonsör – konsument: En sprucken relation

Dagens absolut bästa är den underbara lilla filmen som killarna i Redmond gjort om relationen mellan annonsör och konsument (via Joakim på Mindpark). Otroligt välgjord film som får med alla de klassiska klichéerna.

Konsumenten: Jag vill skiljas

Annonsören: Pardon?

K: Du hörde vad jag sa! Vi pratar inte med varandra längre!

A: jag lade en miljon på att få prata med dig.

K: Det är inte exakt en dialog…

Du säger att du älskar mig, men du visar det inte!

K: Jag har förändrats, och det har inte du… jamenar vi hänger inte ens på samma ställen längre. Du lyssnar inte på mig!

A: Kuponger! Du vill ha kuponger, eller hur?

Och så vidare.

Mer om kampanjen hittar du här.