Knepet är att göra läsaren till hjälte

Därför är det rätt med läsarbloggar. Eller fel.

IDG lanserar läsarbloggar, alltså de låter läsarna på sajten sätta upp sina egna bloggar under IDG.se:s flagg. Idén är att it-nördarna som hänger på IDG.se ska få än mera utlopp för sitt behov av att tycka till. Det ger mer trafik och därmed mer annonsintäkter för IDG. Frågan är om det fungerar.

För andra gör precis tvärtom. Veckorevyn.com sitter just nu och funderar på att skrota läsarnas egna bloggar.
”De håller för låg kvalitet” är resonemanget. De bra bloggar redan, fast på andra ställen.

När jag själv jobbade på IDG för några år sedan vet jag att frågan om läsarbloggar var uppe på tapeten. Vi var då rädda för att vi var för sent ute. I Veckorevyns fall är det uppenbart så: De unga tjejer som både har intressanta åsikter och kan skriva har redan börjat blogga själva. Men har de 35-åriga männen på Sveriges alla it-avdelningar och it-företag det?

Kanske har de inte det. De har ju trots allt ändå ett jobb att sköta, och så har ju skrivande aldrig varit it-folkets starka sida. Så om de får en hjälpande handav IDG.se kanske det kan få dem att komma igång.

Det starkaste kortet IDG har ändå den diskussion som redan pågår läsarna emellan i kommentarerna på artiklarna. När de skriver om heta ämnen som buggar i Windows eller fildelning kan de har flera hundra kommentarer på en enda artikel.

Lyckas de föra över den diskussionen till det lite mer strukturerade bloggformatet har de verkligen dragit en vinstlott. Men de riktigt duktiga kommer nog ändå undra varför de ska vara med och bidra till att bygga IDG.se, och inte sin egen blogg.

Här måste IDG erbjuda något i utbyte, lyfta fram dem, premiera dem. DE måste bli hjältar på sajten. Annars tror jag succén blir kortvarig.

Årets viktigaste läsning är redan här

Mitt i det gigantiska flödet av nyheter och trender på nätet dyker det då och då upp de som står ut lite extra. Något som öppnar nya ögon, ger nya förklaringsmodeller som gör det lättare för oss att förstå vad som händer.

När Chris Anderson, chefredaktör för Wired, myntade begreppet The Long Tail 2004 var ett sådant tillfälle. Nu är han här med nästa bok och precis som förra gången presenterar han sitt nya koncept – Free! – Why $0,00 is the future of business – i en artikel i egna tidningen.

Kärnan i Andersons resonemang är när man kan betrakta en vara som gratis så förändras förutsättningarna helt. Man tvingas hitta nya sätt att ta betalt, och där,med uppstår helt nya, hittills okända affärsmodeller. Det som en gång i tiden var en bristvara finns numera i överflöd, men det betyder samtidigt att det nu finns andra varor eller resurser som är knappa.

Det som hänt de senaste tio, tjugo åren är att fler och fler varor, tjänster och branscher fått uppleva detta. Och att takten i transformationen av varor från betalda till gratis har ökat markant. I it-världen är det här särskilt tydligt, eftersom kostnaden för tillverkning och distribution av digitala varor & tjänster har sjunkit till mycket nära noll.

Anderson ger flera exempel som stödjer hans teori.

Allt har sin början i informationstekniken, närmare bestämt Moores lag, lagen som förutspår ett ständigt exponentiellt ökande av datakraften (antalete transistorer) i ett chip.
En smart professor, Carver Mead, tänkte ett varv till på det och insåg att Moores lag kommer att innebära att PRISET på datakraften därmed kommer att falla lika snabbt. Därmed borde programmerar inte längre behöva se datorns processorkraft som en bristvara när de skrev sina datorprogram.

På den här tiden, för fyrtio år sedan, var ett sådant uttalande helt uppåt väggarna. Tvärtom hade man hela tiden sett till att snpla så mycket med processorkraften, all kraft skulle utnyttjas så effektivt som möjligt till nyttiga vetenskaplia beräkningar, eller vad nu datorn var till för. Datorer var till för att lösa STORA VIKTIGA PROBLEM åt de som med makt i samhället, och de styrdes därför stenhårt av dataprogrammerarna som hade maskinerna stående i stora hallar, långt borta från övrig verksamhet i samhället.  Beräkningar matades in via kommandon som endast de invigda förstod. Att datorer en dag skulle finnas i leksaker, underhållningsprylar eller musikspelare var helt otänkbart. Faktum var att den enda hemanvändning för datorer som forskarna vid den här tiden kunde komma på var för att kategorisera recept. (Man till och med lanserade en sådan datamaskin, med inbyggd bänk för matlagandet!)

Till slut var det en ingenjör på Xerox Park som fattade vad Mead menade. I stället för att ägna sina dagar åt vetenskapliga kommandon, började han laborera med fåniga saker som ikoner, fönster, pekare och till och med animationer. De hela resulterade i det grafiska användargränssnittet, först kommersialiserat av Xerox, men mer känt när Apple gjorde Apple II. Och helt plötsligt var datorer något som vem som helst kunde använda!

Och när datorerna inte längre var i händerna på de mäktiga männen i stordatorhallarna så exploderade också användningsområdena för dem: Underhållning, spel, musik, och så vidare.

Genom att se en tidigare begränsande resurs som gratis revolutionerades alltså datorvärlden helt. I stället för stora, dyra maskiner som konstruerade av ett fåtal personer och användes av ett fåtal för ett fåtal noga avvägda områden, så fick vi miljoner, ja miljarder av processorer som numera byggs in snart allt vi äger: leksaker, telefoner, köksutrusning, bilar, musikspelar,  osv osv.

Det här har även fått effekter för lagringsutrymme och bandbredd. Precis för som processorkraften sjunker hela tiden priset på lagring, vilket drastiskt ändrat affärsmodellerna. Yahoo har nu obegränsat (ja, faktiskt) utrymme på sin gratismejl. (Trots det envisas vår dataavdelning här på jobbet att begränsa våra mejlboxar till i sammanhanget futtiga 200 megabyte – för de är lagringsutrymme fortfarande en bristvara).

Och priserna på bredband rasar ju så snabbt att det bara är en tidfråga innan det är gratis. För vissa är det redan verklighet. Jag har redan gratis bredband hemma, det ingår i avgiften till min bostadsrättsförening (som ändå betalar långt mycket mindre till vår operatör än vad det kostade förut, jag tror det ligger på en hundralapp i månaden för 100 megabit).

Men! Bara för att du inte kan betalt för din vara längre betyder inte att du inte kan tjäna pengar. Det handlar bara om att se vilka resurserna som är knappa, och vilka som är i överflöd. Valutorna i gratisekonomin är inte bara kronor & ören (eller dollar och cent). Förutom de vanliga valutorna tid & pengar finns:

  • Uppmärksamhet
  • Rykte

Uppmärksamhet är en begränsad resurs, det vet vi ju ända sedan Andy Warhol myntade uttrycket om de 15 minuterna i rampljuset. Och gott rykte likaså.

Båda utnyttjas effektivt av Google, som naturligtvis är mästare i gratisekonomin. Alla Googles tjänster (well, så gott som) är gratis att använda. I stället har Google en sökmotor som ger dig med flest länkar (=gott rykte) flest poäng, vilket gör att du får mest uppmärksamhet. Och uppmärksamhet är, som vi i mediebranschen vet, lika med möjlighet att sälja annonser till annonsörer som vill nå ut med sitt budskap. Och för den biten har ju Google till och med helt automatiserat annonsförsäljningen med sitt Adwords och Adsense.

Så, är det här med gratis bara en grej i datorvärlden?
Nej, för det viktiga är inte om en produkt eller tjänst ÄR gratis eller inte, utan om den kan betraktas som det.

Ta Ryanairs flygbiljetter, som exempel. Ryanair säljer flygresor så billigt att de faktiskt går back på själva biljetterna. I stället tar bolaget betalt för allt annat: packningen, lunchen ombord, betalningen med kreditkort, ja de tar till och med betalt för vattnet ombord och säljer annonser som visas för passagerarna under flygningen.

På samma sätt delar Comcast, en amerikansk kabeltv- och internetoperatör, ut gratis digitala videorecorders och tar igen det på månadsavgifter, internetabonnemang och fler sålda beställvideofilmer.

Vi i mediebranschen ser det här hela tiden. Gratis dagstidningar har ju funnits sedan 1995, och nu är det bara ännu fler. Antalet gratis tv-kanaler ökar hela tiden. Men de är naturligtvis inte gratis. I stället tar det betalt av annonsörerna. För många mediehus är affärsmodellen numera att sälja tittare eller läsare till annonsörerna, inte att sälja tidningar till läsarna. Chris Anderson berättar själv hur de i princip delar ut hans egen tidning – Wired – gratis (de ta en liten avgift, men det är mest för att garantera sig om att de som prenumererar verkligen är intresserade av tidningen). För oss här på Ekonominyheterna.se är det en självklarhet att sajten ska vara gratis. Vem som betala för mina texter ser ni på annonserna runtomkring.

Så frågan man bär ställa sig: Kommer det här att hända i min bransch? Eller kanske mer korrekt: När kommer det att hända och för vilka varor?

Det enklaste svaret är allt som är digitalt. Allt som bygger på ett dataprogram eller som ligger lagrat digitalt, eller kan distribueras digitalt. Även om det finns en fysisk produkt med så ligger kanske hela intelligensen en programvara, som gör modellen applicerbar. Mobiltelefoner är ett bra exempel. Nokia lanserade i januari en mobil som kommer att säljas för 35 euro. Det är bara en tidsfråga innan telefonen blir helt gratis.

Okej, hos många operatörer är den redan gratis, om du tecknar ett abonnemang, men jag tror vi kommer att få se ännu mer sånt framöver. Kanske delar Nokia ut gratis musikmobiler och hoppas att kunderna ska börja köpa musik på Nokias nya nätsatsning Ovi?

Men även många fysiska produkter är numera så billiga att kan ger bort gratis. Sponsrade t-shirts är ett exempel. Det senaste absolut hetaste dataspelet, Guitar Hero, säljs för 649 kronor, inklusive en gitarr, vilket i sammanhanget är rätt billigt. Sedan tjänar tillverkaren ännu mer på att sälja fler rocklåtar till spelet. Jag tror det bara är en tidsfråga innan spelet blir ännu billigare.

Hur tar man betalt då, när man tvingas ge bort det man en gång i tiden trodde var kärnan i ens verksamhet gratis? Anderson listar sex huvudmetoder.

  • Annonsering. Här har nätet utvecklat mängder av varianter: Banners som säljs per exponering, sökord som säljs per klick, affiliatelänkar som säljs per avslutad affär. Ännu fler hittar du här.
  • Korssubventioner. Det klassiska exemplet är gratismobilerna som subventioneras av dyra abonnemang. Men även Apples gratis Itunes är ett bra exempel, här drar Apple in pengarna på att sälja musik online eller sina Ipods.
  • ”Freemium”. Lika med free + premium. En av de vanligaste modellerna med programvara och tjänster på nätet. Basverisonen är gratis, men för att få de viktiga finesserna måste du betala. Det intressanta här är att det räcker med att kanske 1 av 100 köper betalversionen, för, som sagt, distributionskostnaden för programmet/tjänsten är så otroligt låg.
  • Noll marginalkostnad. Vissa varor, som till exempel musik, kan distribueras i princip gratis. Här tvingas du som musiker ta betalt för annat, till exempel den unika upplevelsen som en konsert är, eller t-shirt, osv.
  • Arbetskraftsutbyte. En intressant modell som kommer mer och mer. En webbsajt kanske är gratis att använda, men som användare ger man något tillbaka. Rankingssajter som Digg är ett bra exempel. Genom att ranka artiklar på Digg bidrar man till att göra Digg till en bättre sajt.
  • Presentekonomin. Trots att ekonomer hela tiden hävdat motsatsen är pengar inte det enda som motiverar oss att göra saker. Hela open source-rörelsen, Wikipedia, bygger på att människor gärna jobbar gratis för det de upplever som en god sak. Då är det inte så svårt att ge bort slutprodukten.

Trots att boken ännu inte getts ut (artikeln i Wired är bara en försmak) har Chris Andersons teorier redan fått hård kritik av många. En del hävdar att det endast är monopolister som kan korssubventionera och ge bort vissa produkter gratis. Andra menar att det är för farligt att lita på alternativa intäkter som annonser, för när konjunkturen dippar så är ofta annonser det som ryker först.

Naturligtvis är det inte så att alla branscher kommer att drabbas av gratistrenden. Men ändå tillräckligt för att man som affärsansvarig på ett företag faktiskt måste beakta det här. Det är som internet – visst man kan se det som ett hot och stoppa huvudet i sanden, men för de som gjorde det har vi ju redan sett hur det gått.

Och, som Anderson avslutar, när dagens unga, uppvuxna på gratis på nätet och även fysiskt växer upp – då kommer det vara för sent. Deras betalningsvilja kommer knappast att öka bara för att de blir stora.

Not: Förutom artikeln – kolla in den här presentationen som Anderson höll för ett gäng Nokiachefer i höstas, väl värd sina 46 minuter.

Siffrorna som skrämmer tv-industrin.

Det är inte papperstidningarna som ska frukta nätet mest. Det är tv-industrin. En färsk studie från IDC visar att amerikanska internetanvändare lägger nästan dubbelt så mycket tid på internet som det gör på att kolla på tv. Tv är det medium som nätanvändarna drar ned på mest, i förhållande till icke-nätanvändare. Papperstidningar fortsätter nätanvändare läsa i nästan lika stor utsträckning som de ännu ej webbfrälsta.

Enligt studien lägger nätanvändare 32,7 timmar i veckan på att surfa på nätet, men bara hälften så mycket, 16,4 timmar, med att se på tv.

”Tiden tillbringad med att använda internet fortsätter att öka på bekostnad av tv, och i mindre utsträckning, tryckta medier”, säger Karsten Weide, programdirektör på IDC i en kommentar till rapporten.

Emarketeer jämför detta med siffror från Forrester som visar mediekonsumtionen för genomsnittsamerikanen, alltså även de som INTE använder nätet. Den gruppen lägger 37 procent av sin medietid på tv och 29 procent på internet. För amerikanen är tv alltså fortfarande det största mediet.

Med detta sagt tror jag inte att papperstidningsredaktörer kan luta sig tillbaka och låtsas som det regnar. De måste fortfarande förtydliga sin roll i ett medielandskap där nyhetsrapporteringen har flyttat ut på nätet. Men det är inom tv vi ser de stora förändringarna.

Siffrorna som skrämmer tv-industrin.

Det är inte papperstidningarna som ska frukta nätet mest. Det är tv-industrin. En färsk studie från IDC visar att amerikanska internetanvändare lägger nästan dubbelt så mycket tid på internet som det gör på att kolla på tv. Tv är det medium som nätanvändarna drar ned på mest, i förhållande till icke-nätanvändare. Papperstidningar fortsätter nätanvändare läsa i nästan lika stor utsträckning som de ännu ej webbfrälsta.

Enligt studien lägger nätanvändare 32,7 timmar i veckan på att surfa på nätet, men bara hälften så mycket, 16,4 timmar, med att se på tv.

”Tiden tillbringad med att använda internet fortsätter att öka på bekostnad av tv, och i mindre utsträckning, tryckta medier”, säger Karsten Weide, programdirektör på IDC i en kommentar till rapporten.

Emarketeer jämför detta med siffror från Forrester som visar mediekonsumtionen för genomsnittsamerikanen, alltså även de som INTE använder nätet. Den gruppen lägger 37 procent av sin medietid på tv och 29 procent på internet. För amerikanen är tv alltså fortfarande det största mediet.

Med detta sagt tror jag inte att papperstidningsredaktörer kan luta sig tillbaka och låtsas som det regnar. De måste fortfarande förtydliga sin roll i ett medielandskap där nyhetsrapporteringen har flyttat ut på nätet. Men det är inom tv vi ser de stora förändringarna.

Microsofts utspel är ett spel för galleriet

Microsoft böjer sig för EUs krav och öppnar upp sin tekniska utveckling för utomstående. 30 000 sidor text släpps på en gång och mer kommer, och Steve Ballmer lovar att följa alla önskemål som EU har på öppenhet. Så hette det i alla fall i går när Ballmer & Co högtidligt lovade nya tider och nya tankar från programvarujätten.

Tyvärr är det än så länge ingenting annat än ett löfte. Och den här typen av löften har Microsoft kommit med tidigare, sisådär en femtielva gånger. Och innan vi får se några reella resultat så tror jag inte vi ska ändra synen på Microsoft och deras affärsmetoder.

För Steve och hans kompisar
i Redmond finns det nämligen goda skäl till att framstå som schyssta. Nästa vecka ska standardiseringsorganet ISO ha möte för att avgöra om Microsofts dokumentformat Office Open XML, en efterföljare till Microsofts format för officedokument, ska bli en officiell standard. IBM och många i open source-världen har rasat mot detta och öppet tagit strid mot Microsoft.

En öppnare attityd kan också ge Microsoft credpoäng hos Yahoos anställda, i kampen om att ta över bolaget. Bill Gates berättade tidigare i veckan i en intervju att det tyngsta skälet till att man vill köpa Yahoo är att komma åt Yahoos programmerare.

Och eftersom Yahoo alltid jobbat med öppen källkod så är det viktigt för Microsoft att visa sin goda vilja gentemot dem.

Ett tredje skäl kan vara att Microsoft vill slippa fastna i EUs granskning av köpet av mjukvarubolaget Danger som man köpte för 500 miljoner dollar förra veckan.

Inte heller EU är särskilt imponerat av Ballmers utspel:
”We have heard high-profile commitments from Microsoft a half-dozen times over the past two years, but have yet to see any lasting change in Microsoft’s behavior in the marketplace”, säger Thomas Vinje, talesman för European Committee for Interoperable Systems. Han påpekade också att om Microsoft verkligen vill visa att man stödjer öppna system så borde man stödja formatet Open Document Format på ISO-mötet nästa vecka, i stället för att lobba för sitt eget format.

Läs mer hos Mary Jo Foley på ZDNet och Venturebeat.

Testar iPaper

Håller på och jobbar på en lösning för att visa upp VA på nätet som papperstidning. Det gamla sysgtemet med PDF:r känns rätt mossigt.

Hittade en amerikansk startup som kör en gratislösning, iPaper. Verkar nästan för bra för att vara sant, men lösningen verkar lite seg.

Har klippt in koden nedan, men det verkar inte funka.

Uppdaterat: Jag tog bort den embeddade testtidningen, för det laddar så långsamt. Ni hittar det här.

Har Microsoft blivit open source?

Microsofts löfte att öppna upp sina programvaror för konkurrenterna är verkligen ett nytt steg i mjukvarujättens liv. Eller? Kommer Microsoft verkligen kunna leva upp till detta, eller är det bara en eftergift under galgen?

Microsoft har alltid hållit hårt på sina hemligheter och envist motarbetat allt som open source-rörelsen stått för. Men sedan ett par år tillbaka är Ray Ozzie bolagets mjukvaruarkitekt, och det kan vara en del av orsaken till förändringen (även om jag personligen tror att kraven från EU väger tyngre).

Ray Ozzie kom från IBM till Microsoft 2005 och är mannen bakom Lotus Notes. Han har även jobbat med teknikbolaget Groove Networks, som byggde en plattform baserad på peer-to-peer-teknik som Microsoft köpte.

Men någon open source lär vi aldrig se från Seattle-lägret. Men kanske är ett litet, litet öppnande av företagskulturen på gång.

Läs mer hos Techcrunch, som vanligt bra.

Rykte: Microsoft gör upp med EU

Det verkar som om Microsoft om sisådär en kvart kommer att berätta att man kommit överens med EU. EU håller för närvarande på att utreda anklagelser mot Microsoft om att Microsoft inte ger andra programvaruföretag möjlighet att skriva program för deras serverplattformar på samma villkor som Microsofts egna utvecklare.

Det skriver Thomson Financial som citerar analytiker på Cowen & Co, som också tror att Microsoft kommer att tvingas betala något för en uppgörelse. Cowen baserar sin analys på det faktum att Bob Mugliga, högste chef för Microsofts server- och plattformsdivision, kommer vara närvarande på presskonferensen.

Microsoft har redan sagt att mötet inte handlar om budet på Yahoo, så ett höjt bud är inte att vänta. Ett uppköp av ett annat bolag förefaller inte heller troligt, för då borde det företrädare för det bolaget varit på plats.

Just nu: Stora nyheter från Microsoft ikväll

Undrar vad Microsoft har på gång? (Ikväll får veta)

Ho! Microsoft ska göra ett ”significant company annoncement” i kväll 17.30 svensk tid med massor av höjdare.

Grejen på högsta nivå, för Steve Ballmer ska tala, chefsmjukvaruarkitekten Ray Ozzie, presidenten för servrar och verktyg Bob Muglia samt chefjuristen Brad Smith.

Det hela handlar dock INTE om budet på Yahoo, poängterar Microsoft i kallelsen till pressmötet.

Uppdaterat: Mary Jo Foley på ZDNet gissar att det SKULLE kunna handla om EUs antitrustutredning av Microsoft och anklagelserna om otillåtet utnyttjande av marknadsdominans.
Vi rapporterar naturligtvis om vad som händer. Stay tuned!

Mediebranschens mardröm: Dvd-Jon är tillbaka

Norrmannen Jon Lech Johansen, mer känd som dvd-Jon sedan han för åtta år sedan, blott 15 år gammal, knäckte kopieringsskyddet för dvd-filmer, är tillbaka på riktigt. Nu driver han sin verksamhet i ett bolag, Doubletwist, som tagit i riskkapital och i veckan lanserade han också ett dataprogram som går förbi kopieringsskyddet i bland annat Apples Itunes Store.

Programmet knäcker egentligen inte kopieringsskyddet, men gör det möjligt att konvertera filmer och musik från Apples nätbutik till format som saknar kopieringsskydd, DRM. Det blir lite sämre kvalitet på filmerna & musik då, men inte mer än 5 procent, lovar Jon.

Programmet kollar igenom din hårddisk efter ljud och videofiler och tar sedan bort alla DRM-skydd som finns på dem. Det fungerar även med Itunes och kan också plocka bort kopieringsskydd från externa apparater, om du till exempel ansluter en mobiltelefon som kan spela musik. När du väl tagit bort alla skydd kan du synka programmet med dina externa video- eller musikspelare, och du kanske också dela med dig av mediefilerna med andra Doubletwist-användare.

Vad som gör det hela än mer kontroversiellt är att du kan dela med dig av filerna på Facebook, via en liten facebook-applikation. Alla filer upp till 10 megabyte kan laddas upp på din facebooksida och delas med dina kompisar.

Det här är ju rätt kontroversiellt, eftersom amerikansk lagstiftning förbjuder programvaror och teknologier som gör det möjligt att kringgå kopieringsskydd.

Men det är möjligt att Dvd-Jon har slingrat sig ur det, rent juridiskt, för Doubletwist ägs av ett bolag, SpiceFlow, som är registrerat på Caymanöarna, vilket gör det osäkert om amerikans lagstiftning är applicerbar.

Än så länge finns Doubletwist för pc, men en Mac-version är på gång.

Hur mycket pengar Jon Lech Johansen, och hans och medgrundare Monique Farantzos, tagit in är oklart. Investerare är Index Ventures, ett europeisk riskkapitalbolag som bland annat investerat i Skype, Last.fm och Betfair, och norska Northzone Ventures.

Nu lyckas jag personligen inte installera programmet på min pc, jag vet inte om det har något med systemkraven att göra. Wired skriver att man måste ha .NET v2 framework installerat. Någon som fått det att fungera?