Kränga annonser i en community är ingen bra idé

Kränga annonser i en community är ingen bra ide

”Vi behöver en community, något som knyter läsarna närmare oss” brukar det heta när traditionella medie­bolag försöker närma sig de sociala fenomenen på internet. Men det är inte så enkelt, för logiken på internet är helt annorlunda än vad vi i traditionella medier är vana vid.

Ingen av de stora communitierna har hittat den fungerande perfekta affärsmodellen ännu. Att köpa en community, räkna på ett värde per medlem och sedan tro att man kan kränga annonser mot dem är ingen bra idé.

Vi som gör tidning är vana vid att om vi gör en tillräckligt bra produkt som folk vill läsa så betalar annonsörerna för att få visa upp sig på sidorna mellan artiklarna. Affärsmodellen fungerar, har gjort det i hundra år.
Glöm det på en community.

När förra årets succé­sajt Facebook införde lite för påträngande annonser på sajten blev folk upprörda och stack.

Samma sak hände Rupert Murdoch när han försökte trycka in mer reklam på miljardköpet Myspace.
Webbgurun Jakob Nielsen formulerade det rätt träffande redan för tio år sedan: Internet är inte ett säljande medium, det är ett köpande. Användarna har kontrollen, inte avsändarna som skriker ut sina säljbudskap.

På nätets mötesplatser måste marknadsföringen vara engagerande och lockande. En annons måste tillföra något. Det mest klassiska exemplet är sökannonsen på Google. När vi söker efter ”sommardäck Volvo” är sannolikheten att vi faktiskt vill köpa rätt stor, vilket gör att Google stoppar in en annons bredvid.

För en community kan sådan marknadsföring vara att blanda in sponsrat material i den redaktionella mixen. Amerikanska Bebo, som nyligen köptes av AOL, skiljer till exempel inte så tydligt på vad som är redaktionellt material och marknadsföring på sajten, så länge som medlemmarna efterfrågar det. Och de svenska jättarna Lunarstorm och Playahead  jobbar båda med att utnyttja målgruppen som en marknadsföringspanel för företag.

Det handlar om att lära sig att förstå sin målgrupp och erbjuda den vad den vill ha. Så länge det är varor och tjänster spelar det mindre roll om det är ett företag som betalat för att få visa upp dem. När gränserna mellan reklam och redaktionellt innehåll luckras upp då spricker hela den traditionella synen på mediet som en bärare av annonser.

”Grundläggande med internet är att det inte är ett annonsmedium”, säger Jakob Nielsen.

Lägg till att distributionskostnaden på nätet ofta är farligt nära noll och slutsatsen blir att företagen lika gärna kan bygga sina egna sajter för att sälja sina varor och tjänster. I stället för att annonsera på en communitysajt ägd av ett mediehus kan de bygga sin egen. Säljer du bilar, utnyttja din målgrupps intresse för just bilar och skapa en webbplats ut­ifrån det. Eller köp en.

Trenden går mot nischade nätverk och öppna tekniska plattformar där man kan flytta vänner, inloggningsuppgifter med mera mellan nätverken. Hellre 100 000 medlemmar som älskar hästsport än 1 miljon som är som vem som helst. För nischade communities är det också lättare att komma undan trendfaktorn: att sajten blir som den heta nattklubben – nästa år det en annan som gäller.

Inte nog med att det blir lättare att sälja annonser, det är lättare att hitta det där som knyter ihop målgruppen.

Stormöte på Facebook: 1 miljard kineser loggar in

Facebook kan vara på väg att lansera i Kina. En av världens rikaste affärsmoguler, Hong Kong-baserade affärsmannen Li Ka-Shing, har investerat 40 miljoner dollar i Facebook. Ka-Shing är mest känd som mannen bakom teleoperatören Hutchison, bolaget som deläger mobiloperatören Tre tillsammans med Investor här i Sverige. Han har tidigare gått in med 60 miljoner dollar i communityn.

I ett uttalande säger Ka-Shing att han vill utnyttja de synergier som finns mellan Facebook och Hutchison i Kina. Därmed kan Hutchison bli vägen in på den kinesiska marknaden för Facebook. Och vägen till en mer avancerad mobiltjänst, idag har Facebook endast en nedskalad variant av sajten för användning i mobilen.

Hutchison är också duktiga på positionsbaserade tjänster i Kina, alltså mobiltjänster där man kan se VAR ens vänner är. Kanske kan vi få se något liknande i Facebooks mobiltjänst. Tanken svindlar lite: 1 miljard kineser på Facebook, som alla snackar med varandra. Men som kan ha koll på var i det enorma landet de är.

Uppdaterat: Investeringen är nu bekräftad till 60 miljoner dollar. Totalt har Li Ka-Shing investerat 120 miljoner dollar i Facebook.

********

Även Google vill ta sig in på den enorma kinesiska marknaden. Sökjätten har investerat 1 miljon dollar i en kinesisk utvecklare av communityprogramvara.

Orsaken anses vara att Google vill lansera musiktjänst i Kina för att konkurrera med den mycket populära sökmotorn Baidu.com, som idag erbjuder gratis musik. Att konkurrenterna Microsoft och Yahoo, via ägande i shoppingsajten Alibaba.com, har stark närvaro i landet i öster lär nog spela in en del det också.

*********

Annars har Googlegrundarna Larry Page och Sergey Brin inte haft en kul vinter. I takt med att Googleaktien tappat nära hälften av sitt värde har Page och Brins aktier i Google förlorat hiskeliga 17 miljarder dollar i värde, sisådär en 50 miljarder kronor var. Samtidigt tar dem fortfarande på Steve Jobs-maner bara ut 1 dollar i lön om året.

Microsoft höjer budet på Yahoo

Microsoft är på väg att höja budet på nätjätten Yahoo, från 31 dollar till 34. Det spår Citi Groups analytiker Mark Mahaney, skriver Silicon Alley Insider.

Det här ökar sannolikheten för att affären blir av. Efter flera veckor av slingrande har Yahoo till slut gått med på att börja förhandla med Microsoft. Ett höjt bud kan ses som ett sätt att snabba på förhandlingarna. Men det kan också vara dimridåer från Yahoo som försöker få ut mer av en affär som de omöjligen verkar kunna undvika.

Yahoo-vd:n Jerry Yang har den senaste tiden turnerat runt till investerare för att sälja in bolagets nya tillväxtplan, som presenterades med pompa och ståt förra veckan. Tyvärr har det inte gått så bra,
Enligt Kara Swisher på All Things Digital har reaktionerna snarare varit av typen ”okej, vi lät Jerry komma hit och prata lite så slipper han förlora ansiktet”.

Även om jag fortfarande är tveksam till att affären på allvar kommer att kunna rubba Googles dominans på nätets annonsmarknad, så tror jag ändå att det Microsoft behöver en affär av den här digniteten för att få något att hända. Microsoft lyckas inte öka sina marknadsandelar på nätannonsmarknaden i USA, de låg på 7,6 procent 2006 och föll lite till 7,5 procent 2007. Smatidigt drar Google i från i toppen och ökar sin andel från 35 till 40 procent.

Dessutom har Google fått igenom sitt köp av annonsnätverket Doubleclick, vilket lär öka på tillväxten ännu lite till.

*******
Samtidigt har Yahoo passat på att redesigna sin startsida.
Den stora nyheten?
Nu ligger loggan centrerad i mitten.

Communityn som riskkapitalisterna älskar att hata

En av de bästa grejerna med nätet är transparensen. Med nätet så blottas information som tidigare bara dolts i slutna rum eller hemliga klubbar. Och när det väl är ute finns det inget återvändo.

Det har naturligtvis sina nackdelar, men om man som jag tror att information i grund och botten är bra – mer information gör att vi kan fatta bättre beslut – så är det en enorm möjlighet.

Ett klockrent exempel på det som faktiskt håller på att revolutioner entreprenörssvänge i USA är The Funded.

The Funded är en silicon valley-baserad community för entreprenörer där medlemmarna kan gå in och bedöma och ranka riskkapitalister. Här kan de diskutera bemötande och professionalism, eller vilka villkor som gäller när man som entreprenör tar in externt kapital. Därmed slipper entreprenörerna slippa bli lurade och gå med på onödigt oförmånliga villkor. Det blir som en fackförering för företagare, kort sagt.

En viktig fråga som diskuterats har varit ”liquidation preferences”, vilka villkor som gäller om företaget går omkull. Här är det vanliga att investeraren får ut sina pengar först av alla om bolaget säljs, före grundarna. Ibland är det till och med så att investeraren vill få ut dubbla, eller tredubbla sin investering innan entreprenören får en enda dollar.

”Det är lika skymfande som att inte dyka upp för att möta en VD som flugit över hela landet”, sade The Fundeds grundare Adeo Rossi till Venturebeat i januari.
Han tror också att hans community kommer att leda till att den typen av avtal standardiseras ”inom 18 månader”.

Det är gratis för entreprenörer att bli medlemmar, och 6500 har nappat hittills. Riskkapitalister får naturligtvis inte bli medlemmar, däremot kan konsulter betala för ett medlemsskap.

På sistone har The Funded dock öppnat upp sig även för riskkapitalisterna. Inte så att de får bli medlemmar, utan i stället får de på ett eget ställe skriva en juste presentation av sig själva.
Men nu har The Funded råkat ut för problem. Kritiken började när flera otrevliga kommentarer om riskkapitalbolag raderats från sajten och ersatt av snällare omdömen.

Orsaken, enligt Rossi, är att flera av firmorna har hotast med stämningar om kommentarerna inte tar bort.

”TheFunded.com is surprised to learn that venture firms are spending money entrusted to them by their own investors to silence the opinions and constructive criticism of legitimate founders and CEOs,” säger han i ett uttalande.

Bolagen det handlar om är bland andra Dolphin Equity Partners, GreenHills Venture och Matrix Partners. Läs mer på Venturebeat.

Kommer Steve Jobs få monopol på digital musik?

Apple ligger i förhandlingar med skivbolagen om att få erbjuda obegränsat med musik för nedladdning. För 7-8 dollar i månaden eller ett påslag på Iphonen/Ipoden på 100 dollar ska man få ladda ner hur mycket man vill.

För detta erbjuder Apple skivbolagen 20 dollar per såld Ipod eller Iphone. Problemet är bara att skivbolagen vill ha 80 dollar, samma summa som de får av Nokia för deras deal om obegränsat med musik, skriver Financial Times.

För Apple är det här ett utmärkt sätt att knyta sina kunder ännu närmare sig och stadfästa bilden av bolaget som det ledande inom digital underhållning på nätet. Vad man gör är också att utnyttja det faktum att man via mobilabonnemanget på Iphone har en etablerad faktureringsrelation med kunderna.
”Lägg till en femtiolapp i månaden på din redan feta mobilräkning och du får gratis musik.”
Ett svårslaget erbjudande.

När Techcrunch frågar sina besökare om vad de kan tänka sig att betala för att få obegränsat med musik svarar 60 procent att de kan tänka sig 100 dollar eller mer i påslag. 20 procent kan tänka sig 200 dollar eller mer. Det säger något om (a) hur eftertraktad Iphonen och Ipoden är och (b) hur gärna man vill fortsätta använda den som musikspelare.

När det gäller Ipoden skulle säljargumentet att du får den laddad med musik kunna lyfta de fallande försäljningssiffrorna, även om det skulle innebära ett högre pris.

Och vips så har Ipoden slutat vara en produkt du köper en gång och laddar med egen musik och blivit en tjänst som du använder år ut och år in.

Frågan är om skivbolagen går med på det och om det gör det i så fall hur hög prislappen blir. Det som talar emot det är väl att Steve Jobs driver förhandlingarna rätt hårt och helre tackar nej till affärer än säljer sig för billigt, det hände ju i Kina när man försökte sälja Iphonen till China Mobile. I det här fallet kan det bli ödesdigert.

För om Apple lyckas sitter bolaget på en guldgruva. Lyckas Steve Jobs driva igenom det här så har man verkligen gått hela vägen och förvandlat företaget från en datortillverkare till en leverantör av digital underhållning.

Och då lyckats med konststycket att koppla underhållningen till en viss typ av fysiska produkter som man bara själv tillverkar och som man själv kan ta rätt bra betalt för. Man har fått ett defacto-monopol på underhållning i mobilen. Blivit ett Microsoft för musikbranschen.

Facebook lanserar chatt, men det räcker knappast.

Chatt ska ge Facebook nytt liv, men det räcker knappast.

Facebook kommer lansera en egen chattfunktion inom några veckor. En liten ruta i högerhörnet visar vilka av dina vänner som är online, klicka på den och en chattruta öppnas över sajten där du kan kommunicera direkt med dina vänner.

Facebook har också vidareutvecklat sajtens integritetsfunktioner, skriver Venture Beat. I december kom ju funktionen som gör att man kanm skapa egna listor av vänner, nu utvecklas den så att du kan bestämma vilka grupper av vänner du till exempel vill visa dina fotoalbum för. Så vå sätt kan du visa upp festbilderna endasty för kompisgänget som var med, eller påskfirandet endast för familjen, medan andra stängs ute. Funktionen är inte igång än, i alla fall inte i Sverige, men ska komma under dagen, lovade Facebook när man demonstrerade funktionen för journalister igår.

Förhoppningen är att få folk som tröttnat på den superhypade communityn att återvända. Eftersom sajten växt så kolossalt det senaste året så är målgruppen inte densamma längre: För 18 månader sedan var 90 procent av medlemmarna amerikaner och väldigt många av dem studenter. Idag är två tredjedelar INTE amerikaner, och en rätt liten andel studenter. Därmed har målgruppens intressen och behov ändrats en hel del.

Mark Cohler, vice president för produktutveckling, erkände också Facebook varit dåligt på att engagera medlemmarna i introduktionen av nya tjänster. Men sedan några veckor visas förändringar på sajten upp för medlemmarna på en speciell sida.

Cohler medgav även att introduktionen av annonsprogrammet Beacon i december var fel. Det borde lanserats som en tjänst för användarna, inte för annonsörerna.

Jag tror den här typen av förbättringar är helt nödvändiga för Facebooks framtid. Men jag tror det kommer bli mycket svårare för dem att lyckas framöver. Har man väl tröttnat på en sajt är det mycket svårare att bli engagerade på nytt i den.

Det är bra att man som medlem får större möjligheter att styra hur alla ens 100+ kompisar kan kommunicera med en. Men samtidigt gör det sajten också mer svåranvänd. När man går in på integritetinställningarna så blir man lätt helt matt – det är så otroligt många boxar knappar att dra i. Och förstå.

Lägg till det alla dessa automatspammande applikationer som fortfarande surrar omkring, så tror jag att det krävs mycket mycket mer för att få folk att återfå den positiva entusiasm som rådde kring Facebook i höstas.

Siffrorna som skakar USA:s mediejättar

I Sverige ser vi gärna Google som det stora hotet mot den personliga integriteten. Svenska mediebolag har ännu inte insett, eller tvingats inse, kraften i Googles sökannonsprogram.

Men i USA är det annorlunda. Google har redan en jätte på annonsmarknaden, och de växer också mest av alla.

Henry Blodget, chefredaktör för Silicon Alley Insider har räknat lite grand på det och visar upp en del siffror som borde få de flesta mediedirektörer att darra.

Av 17 amerikanska mediejättar står Google för 15 procent av annonsintäkterna. Och sökjätten står ensam för över hälften av tillväxten bland dessa sjutton bolag, som inkluderar News Corp, Time Warner Cable, Viacom, Yahoo, Microsoft, AOL, New York Times, och CBS.

De 17 växte förra året med med 4,9 miljarder dollar, av det stod Google för 2,65 miljarder, tvåan News Corp för 915 miljoner. Trea är Microsoft och först på fjärde plats kommer första icke-internet-bolag, mediekonglomeratet Viacom, med flera kabel-kanaler och filmbolaget Paramount i portföljen.

Kolla in grafen över annonstillväxten nedan.

Räknat på ett annat sätt: Googles tillväxt var mer än dubbelt så stor som alla 13 offline-mediebolag på listan tillsammans. Ett enda bolag växer alltså mer än dubbelt så snabbt som 13 traditionella mediejättar gör tillsammans. Och då ska vi som sagt komma ihåg att Google inte är ett litet startup längre som växer från en liten bas. Man har 15 procent av annonsmarknaden av dessa 17 mediebolag.

Det är bara en fråga om tid innan samma sak händer här hemma i Svedala. DET borde oroa mediedirektörerna, inte hotet om ägarkoncentration bland svenska medier. 

Internet blir slutet för tv-licensen

SVT kommer att börja sända sina tv-program live på nätet, berättade vd Eva Hamilton i Ekots lördagsintervjuskriver PC För Alla.

Som internetfrälst jublar man naturligtvis åt det. Tänk att kunna kolla Carolina Klüft i OS i Peking medan du sitter på jobbet.

Det hårresande kom i nästa mening:

”Vad får det för konsekvenser?
– Det är klart att det händer någonting med tv-licensen som idag är, åtminstone i praktiken, kopplad till att du har en tv-mottagare och idag är det en tv-apparat. Hittills har det inte funnits ett helt kanalutbud på internet. Det kommer det sannolikt göra under 2008.

Får det den konsekvensen att även om man inte har en tv-mottagare måste betala sin licensavgift?
– Det skulle i så fall bli konsekvensen, ja, säger Eva Hamilton.”

Det kommer naturligtvis inte fungera. Jag vill se den politiker som driver igenom att alla med en dator och ett internetabonnemang ska tvingas betala tv-licens. Och det kan ju knappast vara rimligt att administrera en avgift som ändå borde omfatta 99 procent av befolkningen – för hur många är det egentligen som varken har tv eller dator?

Samtidigt skippar fler och fler unga att skaffa tv och kollar istället på tv via datorn, och då borde de ju vara med och bidra till finansieringen av public service.
I längden kommer det inte hålla. Tekniken har ju tvingat lagstiftarna att ändra mediepolitiken förr – reklamfrågan är det mest uppenbara exemplet på det. Senast när TV4 fick tillåtelse att bryta i program för att lägga in reklam.
På sikt är licensmodellen dömd att avskaffas.

Läs mer här.

Piratpolitiken som blev kunskapspolitik

Idag är en sorglig dag för alla kulturarbetare. Men en glädjens dag för it-utvecklingen i Sverige. Om det lagförslag som Beatrice Ask och Lena Adelsohn Liljeroth idag föreslår blir verklighet kommer det höja it-kunnandet i vårt land som inte vi inte sett sedan personalköpen av pc-datorer genomfördes på 90-talet.

Tiotusentals, ja hundratusentals unga och gamla kommer att lära sig allt om ip-nummer, kryptering och anonymisering på internet. För det kommer ju vara så enkelt att kringå även den nya lagstiftningen.

Vad som händer är att lagstiftarna trappar upp racet lite till, spänner bågen lite till.

En gång i tiden var det oklart om vad som var tillåtet i fråga om att ladda ned och dela med sig av upphovsrättsskyddat material på webben.
Sedan förtydligades lagen: Det är inte tillåtet att dela med sig, men att ladda ner.
Sedan förbjöds även ledladdning.
Nu trappar regeringen upp kriget ett steg till och inför polisiära åtgärder mot den som laddar ned. De slår lite hårdare mot fildelarna.

Och vad händer?

Jo, fildelarna skaffar lite nya skydd. En extra hjälm, ett benskydd, och framför allt en tjock, täckande, svart ansiktsmask.

Sedan kan antipiratbyrån stå där med sina batonger och slå.
Det kommer inte göra ont.
De kommer inte ens att se vem de slår på.

Samtidigt kommer kulturarbetarna fortfarande ha lika svårt att nå ut med sina verk till sin målgrupp. Som webbgurun Tim O’Reillys skrev: ”Obscurity is a far greater threat to authors and creative artists than piracy”.

Men kunskapsnivån om it- webb och datateknik kommer stiga rejält i vårt land. Om något år vet varenda unge vad ett ip-nummer är, hur man krypterar sin trafik på nätet, eller hur man gör sig helt anonym, allt för att ingen ska se vad man gör online.

Tyvärr kommer det också bli en utmärkt kanal för barnporr, våldskildringar och annat otrevligt. Men det är väl sidoeffekter som Ask och Liljeroth har räknat med. Eller?
Det är kanske det mest tragiska med dagens utspel. Och det som mest avslöjar lagstiftarnas bristande tekniska kompetens.

Men grundfrågan, hur vi får svenskar att ladda ner film och musik lagligt – den kommer vi inte komma ett steg närmare svaret på.

Det mest underhållande i Ask & Liljeroths artikel är ändå slutknorren.
”Branschen måste alltså ta sitt ansvar och fortsätta utvecklingen av lagliga, innovativa och användarvänliga affärsmodeller. För att bidra till denna utveckling ska vi bjuda in rättighetshavare och internetleverantörer till branschsamtal.”
Hmm… har vi hört det förut?
Var inte det exakt samma uppmaning som den förre justitieministern, Thomas Bodström, riktade mot musik. och filmbranschen?

Visst ska vi ha lagar som skyddar skapare av musik och film. Men så länge vi har den enorma klyfta som vi har idag mellan efterfrågan på vad konsumenterna vill ha och det utbudet som branschen erbjuder så kommer de illegala alternativen fortsätta locka det stora flertalet.

Som signaturen Mindlight skrev på it-nördarnas favorithangout, IDG.se:
”Det är kul att se att historien upprepar sig och att det fortfarande finns folk som kämpar för hästar och mot tåg.”

Många har bloggat om det här idag. Läs gärna Oscar Swartz lysande inlägg om Kulturministern som önskade bort internet. Jag citerar:

”Självklart måste de ha rätt att ta betalt för sitt arbete också på internet.”, skriver ministrarna om ”kulturarbetarna”. Den rätten har de ju redan. Frågan minstrarna skall ställa sig är följande: Antag att en ”kulturarbetare” skriver en låt och vill ha en miljon kronor för varje överföring av den på nätet och att ingen köper den. En unge har kommit över filen och delar med sig till sina polare. Vad skall regeringen göra? Hjälpa ”kulturarbetaren” att inkassera 1 miljon i skadestånd från varje person som nu har filen? Är detta ett led i att vara Sveriges nya arbetarparti?

Nja, en miljon verkar ju orimligt va? Hon kanske borde ha sålt den för en krona? Eller ett öre? Vad gäller immateriella ”ting” finns inget pris som balanserar utbud och efterfrågan. Detta är en grundläggande ekonomisk insikt som ministrarna kan fråga sin kunnige partikamrat Anders Borg om. ”

Även Per Ström skriver bra om frågan.

Och, om tvekar ni om att tekniken går att kringgå, läs gärna diskussionerna på Idg.se, it-nördarnas favorit-hangout på webben. Eller inläggen här och här.

Fler bloggkommentarer hittar du här.

Därför betalar AOL 5 miljarder för en community

Mitt i den värsta communityhetsen betalar lite akterseglade portalen AOL 850 miljoner dollar, drygt 5 miljarder kronor, för communitysajten Bebo. Bebo är stora i Europa, framför allt i Storbritannien. Med köpet hoppas AOL kunna bli bätte på att locka annonsörer.

Bebo har omkring 40 miljoner medlemmar, vilket ger en värdering på 21 dollar per medlem, betydligt rimligare än de 300 dollar per användare som Microsoft betalade när man köpte in sig i Facebook, eller 28 dollar per medlem som Murdochs News Corp betalade för Myspace för några år sedan.

Tittar man på Bebos intäkter är värderingen dock fortfarande hissnande hög. 2007 omsatte sajten 20 miljoner dollar och med en vinst på 5 miljoner, vilket ger ett p/e-tal på 160.

I USA är Bebo nummer tre bland communityerna efter Myspace och Facebook, men ändå en pytting. Myspace hade till exempel 62 gånger mer trafik i februari än Bebo. Och intäkterna på 20 miljoner dollar bleknar rätt snabbt i jämförelse: Förra året sålde Myspace och Facebook annonser för hela 510 respektive 145 miljoner dollar, enbart i USA, skriver Emarketeer.

Å andra sidan tillbringar användarna mer tid på Bebo än på de andra två, vilket tyder på en tajtare relation med medlemmarna.

AOL har ännu inte riktigt klargjort vad man tänker göra med Bebo. Det enda som framkommit är att man tänker integrera den med instant messaging-tjänsterna AIM och ICQ. Och vd:n Joanne Shields kommer att arbeta kvar i bolaget. I den här intervjun ger hon sin syn på köpet.

Vad jag förstår av det hela så bygger Bebos affärsidé på en mycket nära relation mellan medlemmarna och annonsörerna. I stället för att bara trycka ut banners på sajten så jobbar man mycket närmare med att engagera medlemmarna och på så vis få ut sina budskap. I mina ögon liknar det mycket det sätt som svenska Lunarstom jobbade på, innan Facebook kom och slog undan benen för dem.

Bebo startades 2005 av engelsmannen Michael Birch boende i San Fransisco, kolla in en skön bild på honom här. Han och hans fru Xochi blir nu rätt rika på köpet, AOL betalar kontant. Även de investerare som gått i Bebo tjänar en hacka. Balderton Capital får 140 miljoner dollar för sin investering på 15 miljoner. Även Benchmark Capital har investerat i bolaget.

Enligt ryktena har Birch länge försökt sälja Bebo, och då har det pratats om värderingar på 1-1,5 miljarder dollar.  Gårdagens affär visar att värderingarna blivit mer sansade.

Investeringklimatet för internetstartups har det senast året hårdnat rejält i Silicon Valley, konstaterar Matt Marshall på Venture Beat. Många bolag har idag svårt att dra in pengar om de befinner sig i väldigt tidiga stadier. Riskkapitalisterna föredrar att gå in i bolag som ligger närmare en börsnotering, max två år.

Till den problematiken kommer det faktum att communuties som Bebo och Facebook fortfarande inte lyckats få intäktsmodellen med annonser att fungera fullt ut.

Jag tror ändå att Bebo kan vara ett steg i rätt riktning för AOL. Inte på en gång, men mycket som Bebo gör tyder på att de är på väg att ta communitytänket ett varv till, när det gäller intäkter och att bygga sajter som håller över nästa trendbyte. 

Här är några skäl till det:

  • Jag tror att Bebos sätt att låta annonsörerna kommunicera direkt med medlemmarna är ett bra sätt att tjäna pengar på communities. Men det måste göras med stil och finess och hela tiden på medlemmarnas villkor. Jag tror att Bebo kan ha en bra grej på gång där.
  • Trenden mot nischade communities fortsätter. För en community som har en nisch, inom musik, film, ett specialintresse, eller liknande är det lättare att hitta synergier med ett köpande bolag som är verksamt inom samma nisch. 
  • Bebo var tidigt ute med att öppna upp sin tekniska plattform, jag tror man var ett halvår före Facebook. I tekniksfären pratar man mycket om att kunna bygga applikationer som fungear på flera olika communities och inloggningar och kompislistor som går att föra över mellan communitierna. Även här tycks Bebo ligga i framkant. Jag tror den typen av interoperabilitet kommer bli allt viktigare när vi som är användare blir medlemmar på fler och fler olika commuities. Tänk bara på hur många olika lösenord du har på alla olika sajter, det är idag en djungel. I framtiden tror jag inte vi kommer att hänga på endast ett community, och då måste det vara enkelt för oss att koppla ihop jobbarkompisarna, branshckollegorna, fotbollsgänget och polarna från hembyn eller studentkorridoren.