Vem hittar webbens Facerank?

Jag tror vi kan stå inför ett paradigmskifte på webben. Jaikus grundare Jyri Engeström höll ett välbesökt föredrag här på Reboot i Köpenhamn, och tidigare har även andra talare här varit inne på samma sak. Men Jyri sammanfattade det väldigt bra:

  • I webbens första generation var det portalen som regerade. Den som hade den sökmotor som indexerade flest sidor vann.
  • I generation två kom Google på ett sätt att ranka sidorna utifrån deras kvalitet, Pagerank, baserat på bland annat antalet inlänkar till en sida.
  • Nu kommer generation 3, och då är det en sidas sociala relevans som gäller, alltså hur många av ens kompisar som gillar den. Jyri kallar det kallar det ”Facerank”, i brist på ett bättre ord.

Underlaget för den här faceranken är, skriver Bisonblog, som bloggat live från Jyris föreläsning:
    •    Social närhet – gemensamma vänner
    •    Fysisk närhet
    •    Delad smak
    •    Delade objekt

Det som håller på att hända är att det inte längre är varesig sökmotorer, portaler, rss-läsare eller och traditionella nyhetssajter som ger oss den information som är mest relevant för oss. I stället får vi nyheterna via våra vänner, på sociala nätverkssajter som Facebook, Jaiku, Twitter, Friendfeed.

För mig är det redan så. När Telia idag avslöjade prissättningen på Iphone såg jag det först på Jaiku i förmiddags. Men filmer och citat som sprids på Facebook är också exempel på det här (för de som inte så nördiga som jag).

Fredrik Wass på Bisonblog kallar det Den sociala realtidswebben. Och det är en bra term för den är just SOCIAL och den sker hela tiden, direkt, alltså i realtid.

Jyri Engeström kallar det vi pratar om på webben för ”sociala objekt”. Så länge det finns ett objekt att tala om så kan konversationen flöda. Det kan vara kring våra vänners bilder på Flickr, filmer & videoklipp på Youtube, korta snabba tankar på mikrobloggar som Twitter & Jaiku (ja, och till och med Facebook).

Svenska entreprenörerna Eric Wahlforss och Alexander Ljung på Soundcloud var inne på samma spår. De pratade om musik
”Jag tror att man när ser tillbaka på den här tiden kommer se den som den tiden då allt släpptes lös på nätet, allt började delas.” förklarade Eric.

Deras resonemang är att det inte handlar om gratis. (Temat för årets Reboot var just gratis). Och att innehållet i sig inte räcker längre.
Som exempel visade Alex upp en blank cd-skiva med en bränd musik.
”Här finns hela innehållet, musiken är där. Men det är otroligt tråkigt.”

I stället menar de så handlar det om sammanhanget, kontexten. Exakt vad de lade i det begreppet var lite oklart, men som jag förstod det handlade det om lyssnarnas relation till musiken, alltså kommentarer kring den, kompisar som tipsar om den, om roliga passages i låten. Och så vidare.

De ville också definiera kvalitet som relevans. Alltså en låt har hög kvalitet om den är relevant för dig. Det kan vara en sunkigt garageband, men det är ju din brorsa som spelar i bandet, så då är det viktigt för dig.

Deras slutsats var att ”Context is the new Content”.
Alltså att sammanhanget är viktigare än innehållet i sig. The Media is the message, som Marshall MacLuhan sa.

Min slutsats är att webben börjar bli lite mer mänsklig. Att de åsikter, de sociala relationer, vi lägger ovanpå en låt, eller ett ”socialt objekt” (Jyri) börjar bli viktigare än låten, bilderna, filmerna, blogginläggen i sig.

Samtalet, konversationen – och med vilka vi för det –  är allt. Och var.

Facerank då? Hur mäter man det? På riktigt.
Här tror jag en stor utmaning ligger för framtidens webbföretag. Den som hittar mekanismera som skapar den bästa rankingen utifrån sociala faktorer kan bli den som tar oss in i webbens tredje generation. (Nu ägs ju Jaiku av Google, så de ligger ju ändå rätt bra till här…)

Nya virtuella relationer i omklädningsrummet

Reboot dag 2. Det är många intressanta föredrag här på Reboot. Men också många vita män i 40+-åldern som pratar om gratis och lite varianter på det. Inte alltid så spännande.

Ett spännande möte ägde rum inne på ett av Kedelhallens omklädningsrum. Amerikanskan Jodi Church-Wagner höll i en diskussion rubricerad Relationships 2.0. Fredrik Wass summerar det bra på sin blogg, och diskussionen böljade verkligen fram och tillbaka.

En intressant punkt som kom upp var att varje socialt nätverk på webben – Facebook, Linkedin, Twitter, Jaiku, Myspace osv – har sina egna regler: Vem som får kontakta vem direkt, hur man bekräftar vänskap, vilket språk man använder, och så vidare.

En roliga anekdot som dök upp var hur språket kan skapa förvirring. På Facebook kan man beskriva hur man känner varandra, och då finns alternativen ”we hooked up”. Det här betyder (som jag förstod det) att man mer eller rmindre hade varit inblandad i intimt umgänge i USA. Men i Indien tolkades det som att man hade tagit en öl ihop. För en man som hade vänner på bägge ställena fick det lite jobbiga följder.

Om man ska dra någon slutsats så var den att våra mänskliga beteenden i den riktiga världen upprepas i de virtuella rummen i de sociala nätverken. När vi stöter på en tjej vi tycker verkar trevlig på Facebook går vi ur den allmänna diskussionen och in i en privat, precis som vi går åt sidan och snackar vidare om vi träffas på en fest. Vi står inte kvar bland alla andra.

Men det är rätt knepigt. Jag tror vi underskattar hur mycket det krävs av oss som människor för att förstå alla de skrivna och oskrivna regler som gäller i de virtuella rummen. Det är jobbigt! Mentalt och socialt.

Jag menar: när vi går på fest, middag hos svärmor eller fikar med kompisarna finns det klara regler för hur vi beter oss. Men de beteendena vi har i de olika situationerna ska sedan översättas till webben, och det är inget vi kan göra själva på egen hand, utan det är regler som måste mejslas ut, långsamt över tiden, tillsammans med våra vänner i nätverken.

Läs gärna Fredrik Wass inlägg också.

Telia lyckas skapa total förvirring kring Iphone

Som jag kunde misstänka är det abonnemangspriserna som kommer förstöra Iphonelanseringen i Sverige. Telia har idag avslöjat priserna på de Iphoneabonnemang de smög ut i förrgår. 299 kronor i månaden för enklaste paketet, 489 för mellan och 859 för det dyraste.

Det blir 21 000 kronor för en Iphone över 2 år, om man vill 16 gigabytesmodellen och dyraste abonnemanget. Men då ingår ÄNDÅ inte fri surfning. För det får man betala 20 kr/megabyte, eller max 9 kronor om dagen. Eller max 99 kronor i månaden, beroende på vilket av Telias alla alternativ man väljer.

Uppdaterat:  99 kronor om man använder telefonens inbyggda webläsare eller surfar på Telias egen portal Surfport. Vill man använda nätet till annat, (installera andra program som kopplar upp sig, typ Skype, Google Maps) så blir priset 199 kronor i månaden.

Redan timmar efter nyheten sitter Appleälskarna på bloggar och forum och diskuterar hur man ska kombinera de olika paketen och tilläggstjänsterna för att hålla kostnaden på en åtminstone rimlig nivå. Vilken privatperson kan betala över 10 000 om året för sin mobil?

Visst, Telia erbjuder olika varianter och tak som gör att kostnaderna inte skenar iväg helt okontrollerbart (om man nu inte tycker 10 papp om året för mobilen är det).

Men min poäng från i förrgår gäller fortfarande: Det Telia gör är att skapa osäkerhet och förvirring för kunderna. Och det kommer hämma användandet av supermobilen. Och därmed också försäljningen och Telias affär.

Snurrigt Telia!

Här är alla priserna:
Imini kostar 299 kronor för  100 samtalsminuter, 100 SMS och 100 MB.
Imidi kostar 489 kronor för  250 samtalsminuter, 250 SMS och 250 MB.
Imaxi kostar 859 kronor för 1000 samtalsminuter, 1000 SMS och 1000 MB.

Själva telefonen finns som bekant i två modeller, med 8 GB minne och 16 GB minne. Kostar från 1 kronor (24 mån bindningstid och dyraste abonnemanget) till 3295 kronor (18 mån, billigaste abonnemanget)

Uppdaterad: Är det inte lite ironiskt att nu när vi äntligen fått bort telemonopolet och fått ned priserna på fasta och mobila samtal går det gamla Televerket och får monopol på världens hetaste mobil? Och vips så är vi tillbaka till 1985 igen?

Dagens bästa tips till alla som jobbar med webben

Reboot dag 1.

För oss som jobbar med webben var Andy Budd, user experience designer från Brighton riktigt spännande.

Hans tal på Reboot hade temat ”Designing the user experience curve”. Med det menar han den kurva kan får om man plottar upplevelsen av en händelse över tiden, och tog olika hotel han bott på som exempel. Kurvan kunde vara hög i starten om entren var snygg, dippa lite om det tog tid att få rummet, öka sedan om rummet såg fint ut, när frukosten var super och så vidare.

Som många andra i webbvärlden jämför han med Apple. Apple har gjort hela användandet av en ny produkt från dem till en upplevelse, från det att man öppnar kartongen.
”Bara att öppna lådan är en upplevelsen, folk bygger Flickr-grupper kring det här.”

Enligt Andy Budd är det första och sista intrycket i en kundupplevelse de viktigaste, även om man naturligtvis inte vill ha dåliga upplevelsen även i mitten. Men det är första och sista intrycket man minns.

Han hade massa bra tips för oss som jobbar med att bygga webbsajter:

  • Gör snygga sajter. Folk baserar sin bild på kvalitet på en sajt på 50 millisekunder, visar undersökningar.
  • Gör insite tours
  • Introducera nykomlingar. Lägg in lite pratbubblor som tipsar dem om hur man kommer igång, ”nu kanske du ska ladda upp en bild på dig själv här.”. Linked in är bra på det här.
  • Attentive service. Fyll på glaset när det är på väg att bli tomt.
  • Undersök hur folk använder sajten. När Apple byggde sin senaste flaggskeppsbutik så byggde den en komplett testbutik ute i en industrilokal och testade där. Det visade sig att det hade tänkt helt fel, produkterna skulle inte alls vara grupperade efter affärsområde i företaget utan på ett helt annat sätt.
  • Användaranpassa.
    • Exempel:  Starbucks låter dig designa ditt eget kaffe, gör att du känner dig betydelsefull, och tjänar samtidigt 10 cent extra.
    • Och Myspace, som låter ungdomarna bygga sina egna rum. Det blir fula – javisst – men det blir som flick- och pojkrum ser ut i verkligheten. Och det blir deras egna.
    • Flickr gör också det bra när de kommer ihåg mig, och tilltalar mig: ”Hej Andy”. ”Jag säger bara wow”.
  • Personliga rekommendationer. Kräver mycket arbete och datakraft, stora volymer för att det ska funka.
  • Tänk på detaljerna! En gång i tiden räckte det att hotellet ställde in en chokladbit för att gästen skulle känna sig ompysslade, nu gör alla de. Det krävs mer!
    • Bästa exemplet här är en dryck, Innocent smothies. Tillverkaren har  skrivit på botten av kartongen: ”Stop looking at my bottom,” ”Så roligt! Jag gick omkring med ett litet leende på läpparna hela dagen”, säger Andy Budd.
  • Personliga små meddelanden. Amazon gör det bra som låter deras orderbeställningsrobot skriva ett sött litet mejl, som börjar ”Jag är lilla Moo, en liten robot som sköter det praktiska med din order. Du kommer snart få ett mejl från Stora Moo…”
  • Ge bra feedback. Mästarna här är de enarmade banditerna i Las Vegas.
  • Hantera förväntningar. T ex när du ringer telefonsupporten. Smarta företag berättar kötid, eller hur många som är före dig. Att bara säga ”du är viktig för oss, men vi kan inte svara just nu” ger inte precis känslan av att jag är så viktig…
  • Utnyttja det faktum att vi gillar att samla och visa upp saker. Badges är bättre än poäng, för får folk poäng kan de börja försöka knäcka systemet.

När Apple byggde sin senaste flaggskeppsbutik frågade de folk vilken som var deras bästa kundupplevelse någonsin, och väldigt många svarade en hotellreception. Därför finns en receptionsliknande desk i alla Applebutiker.

Felmeddelanden kan vara så bra att du visar kunden att du verkligen bryr dig om dem. ”Oups! Här blev det visst fel. Vi skulle vara väldigt tacksam om du mejlade oss och berättade vad du gjorde innan du kom hit så kan vi kanske förhindra att det inträffar igen.”

Är det roligt att använda sajten blir man fast med den. Han tog exemplet medn Flickrs Minicards, som man kan skapa av sina flickrbilder. ”Det var så roligt att leka med applikationen att jag nästan inte kunde trycka på köp.”

Andys slutsatser var att vi i webbvärlden måste lära oss från världen därute. Det finns massor med upplevelsedesigner som gjort otroligt mycket, vi måste lära oss av dem.

Just start playing!

Lite huvudvärk för tele- och tv-jättarna

Medan vi i Sverige oroar oss för kostnaden att använda 3G-Iphone när Telia börjar sälja den så erbjuder mobiloperatören Blyk helt gratis mobiltelefoni till unga, 16-24 år gamla i Storbrittanien. Njae helt gratis är det inte, men det ingår 43 gratisminuter tal och 217 sms. I utbyte mot det går ungdomarna med på att ta emot reklam riktad mot dem, i form av sms och mms.
Blyks brand & design manager, Marko Ahtisaari, berättare om det på ett litet rundabordsamtal på Reboot här i Köpenhamn. (Ja, det stämmer att du känner igen namnet, han är son till tidigare presidenten Matti). Företaget grundades för några år sedan av ett gäng tidigare Nokiaansställda.

Det intressanta är att det verkar fungera. Operatören lanserades i april och har redan 150 000 medlemmar. Nu väntar lansering i Holland och senare i år i Tyskland, Spanien och Belgien.

Och allt detta utan traditionell marknadsföring. I stället för dyr annonsering i tv och tidningar har Blyk enbart kört ”moderna” marknadsföringsmetoder som webb, virala kampanjer och event på gator och torg. Idag känner var tione 16-24-åring i England till varumärket Blyk.

En annan intressant aspekt är att riktade annonserna också fungerar. Som medlem får man ange intressen, sedan får man reklam anpassad efter det.

Mycket av annonserna är dubbelriktade, de frågar ungdomarna om något i stället för at bara uppmana till köp. Och eftersom unga är en sms-generation så gillar de det. De svarar på enkäterna, tycker till om föreslagna varor. När ett förlag lockade med ett gratis ljudavsnitt av Nick Hornbys nya bok (som ljudbok) var responsen hela 29 procent. Nära var tredje lockades alltså att ladda ner ett avsnitt och börja intressera sig för boken.

Visst, det finns integritetsaspekter på det här. Men mest är jag faktiskt förvånad att ingen annan gjort något liknande. Känns som en klockren MTG/Tele2-grej.

Och för traditionell annonsering – inte minst tv-reklam – borde det här ge en rätt jobbig huvudvärk.

Lärandet sker inte i skolan längre

Reboot dag 1, kl 12:03. Dagens tyngsta talare var Howard Rheingold, författare och internetvisionär. Han sade väl egentligen inget revolutionerande, men sammanfattade det hela ändå rätt bra och tog flera intressanta exempel. Temat var hur vi delar med oss av kunskap gratis och därmed hjälper samhällsutvecklingen framåt.

Det viktiga med att skapa verktyg som gör att folk kan samarbeta är att det historiskt sett alltid har drivit utvecklingen. Och det gör det fortfarande. Free som i delande är det centrala här, att IBM använder Linux, att Toyota låter sina fabriker dela information med varandra för att tillsammmans bli bättre. Och hur företagen skapar incitament för att få detta att hända.

Ett intressant exempel var Thinkcycle, en kollaborativ sajt för att lösa vetenskapliga problem tillsammans. Via den tog forskare fram ett läkemedel för fattiga som både var billigt och enkelt att använda.

Närliggande är distribuerad datakraft (distributed computing). Man kan lösa stora tunga vetenskapliga problem tillsammans, som att lösa aidsfrågan. Distributed.net.

Rheingold listar några viktiga faktorer för att få samarbeten och hela ”ekonomin kring delandet” att fungera.

  • Det ska vara enkelt att använda.
  • Egenintresse – man får något ut av det själv.
  • Möjliggör kopplingar mellan medlemmarna.
  • Öppet, tekniken är öppen för alla, inte låst till ett företag.

Rheingold pratade mycket om ”participatory media”, enklast översatt med ”deltagande media” kanske. Enligt honom lär sig idag barn mer  efter lektionstid, hemma, på nätet, inte i skolan. Lärarna är inte där, och eleverna guidar sig själva till kunskapen, men de skulle verkligen behöva guidning.

Han tror starkt på digitala media i utbilningen, i skolan. Chattrum, sociala bokmärken, mikrobloggar, wikis, forum osv. Kan användas i skolan i utbildningen. Han har fått bidrag för ett sådant projekt som han driver just nu.

Free your shit – det kanske är mat för grannen

Äntligen på plats i stora hallen i ett gammalt industrihus i utkanten av Köpenhamn. Konferensen Reboot marknadsför sig som ett ställe som samlar ”all practical visionaries of the world”, och det känns som en rätt bra sammanfattning.

Det är mycket webbfolk, visionärer och utvecklare på plats. Nästan alla har en Macbook i knät, några kör pc, rätt få är INTE uppkopplade mot det lokala trådlösa nätet.

Arrrangören Thomas Madsen-Mygdal inleder med en kort introduktion till årets tema ”Free”, utifrån Chris Anderssons hyllade Wiredartikel och kommande bok.

En kvinna (missade vad hon heter) talade mer om begreppet.

En dansk designer visar upp dagens givaway, en strumpa för datorn som kan användas även som halsduk och säckig hiphopluva.

Tor Nörretranders
talar om ”Free as in flow” och citerar Janis Joplin och Kris Kristofferson: Freedoms just another word for nothing let to lose.
”Att inte vara rädd att förlora något – det är centralt.”

När det gäller mat kan man ha två strategier: Antingen bär man med sig maten i ett litet lager, vilket blir rätt tungt och jobbigt. Eller så litar man på flödet. Att det hela tiden kommer ny mat.

Men för flödesstrategin ska funka måste du kunna lita på världen. Och det funkar bara så länge du kan upprätthålla dina sociala kontakter.

Så ”free your shit”. För ditt avfall är den andres mat. Och ju mer du ger desto mer får du tillbaka.

Telia riskerar att missa hela grejen med Iphone

På plats i Köpenhamn för konferensen Reboot om digitala medier och innovationer, ”lite sådär skönt flummig” som en kollega uttryckte det.  Vi får se.  I morgon är det Howard Reingold, mannen bakom ”Smart mobs” som inleder.

Under kvällen nås jag dock av informationen att Telia har avslöjat en prisstrategi för Iphone i Sverige, som ju börjar säljas om 16 dagar. Inget exakt pris, tydligen verkar Telia tro att om man ger ut informationen i små bitar så kommer det att skapa en hype kring lanseringen, precis som när det sipprar ut info inför Apple alla lanseringar.

Det kanske var en bra tanke, tyvärr verkar den inte helt genomtänkt. Redan nu avslöjar nämligen Telia sin första stora miss: Iphone kommer inte att säljas med fritt användande av internet i mobilen. Det kommer att finnas en maxgräns för hur mycket du får surfa med den.

Det största abonnemanget kommer ligga på 1000 megabyte i månaden (enklare varianter kommer finnas för 250 respektive 500 megabyte/månad, men vare sig abonnemangspris eller pris på telefonerna vill man avsöja idag). Om man tänker sig att en normal webbsida ligger på omkring 200 kilobyte (som t ex Aftonbladet.se) så handlar det om 5000 sidor i månaden. Å andra sidan, så fort du börjar ladda hem musik eller stora tunga dokument eller så äts de där megabyten rätt snabbt upp.

Oavsett om 95 procent av kunderna kommer att kunna hålla sig inom 1000 megabytesgränsen eller så så tror jag det är rätt dumt av Telia att överhuvudtaget att sätta den gränsen. För att surfa med mobilen handlar idag fortfarande mycket om att ha kontroll på kostnaden. Så fort det finns ett osäkerhetsmoment kring hur stor kostnaden blir kommer det att minska folks användning av telefonen. Och då försvinner mycket av hela idén med Iphone.

Vem kommer till exempel köpa musik till sin Iphone via mobilen när man tvingas betala extra föra att ladda ned den? Först ska Itunes Music Store ha 9:90 kronor för låten, sedan ska Telia ha ett par kronor för nedladdningen.

Nej, men den strategin riskerar Telia att missa hela fördelen med att än så länge ha ensamrätt på Iphone i Sverige. Många kommer säkert köpa telefonen av Telia, låsa upp den och sedan köra den med sitt vanliga mobilabonnemang. Precis som svenskar idag privatimporterar Iphone från USA.

Nu ska dock till Telias försvar sägas att bolaget har ett flat rate-abonnemang för mobilt internet. Det kostar bara 99 kronor i månaden, ovanpå det vanliga abonnemanget. Kanske kommer man kunna köpa till det till sitt ”iMaxi iPhone”-abonnemang. Men det är blir ändå extra krångel för kunderna att fatta. Helt tvärtemot alla Apples filosofier.

Så räddar du uppkopplingen i stugan

Det här med internet på semestern är fortfarande ett litet gissel, om ändock långt mindre än det varit förr om åren. Nu sitter jag med mobilt bredband från inte helt okänd Investorägd prispressare och tycker det känns rätt trevligt.
När det funkar.
För det gör det ju inte alltid.
Bäst fungerar det utomhus, närmare stranden.

Det är ju rätt schysst att sitta på stranden och kolla mejlen med Macbooken, men eftersom vädret i Norrlands kustland hittills varit rätt dåligt så får det vissa problem. Igår stod hustrun under ett regnskydd ute i regnstormen och betalade räkningar.
Sedan hittade jag en plats vid fönstret där täckningen var helt okej, men idag funkar inte den heller. Så nu sitter jag ute och skriver. Utan regn, men i varm tröja och vindjacka.

Nils Öhman på DN har rett ut det här med mobilt bredband och hittat en antenn som förstärker signalen när man befinner sig en bit ifrån de digitala allfartsvägarna. Det verkar vara lite knepigt att installera den, men ska du ha riktigt bra uppkoppling på landet rekommenderar jag det starkt. Själv har jag bara en vecka kvar i Norrland, så en investering på dryga tusenlappen känns inte riktigt motiverad.

**************

Veckans viktigaste nyhet (bortsett från den katastrofala FRA-lagen, men jag orkar inte skriva om den längre. Läs det här i stället.) är Nokias köp av Symbian och Plazes.
Plazes är en Berlinbaserad startup som gör en sajt där man som användare kan dela med sig av sin position på webben. Har inte provat den själv, men den har haft en granska hg creddfaktor i webbnördarkretsar.
Köpet är en tydlig signal om att Nokia tänker vara med i kapplöpningen om den sociala, uppkopplade mobilen och en vink till Apple som lanserade Iphone 3G med GPS häromveckan. Lägg till det Nokias tidigare köp av kartfunktioner och mjukvara för mobilerna. Nokia står välutrustade inför den kampen.

Köpet av Symbian var kanske inte helt oväntat sedan Sony Ericsson övergivit Symbianplattformen för sina smartmobiler. Trots relativa framgångar med P800, P900 och nu P1 har man fortfarande inte kommit förbi buggrättningsfasen. Min egen P1:a kraschar numera bara varannan dag, efter den senaste uppgraderingen, men 3G-uppkopplingen i den är inte att tänka på att använda – då drar batteriet ur på en halv dag.

Nokias Symbianmodeller (med det som kallas Series 60 eller 40, det är Nokias eget gränssnitt ovanpå själva operatuvsystemet) har gått betydligt bättre med N95:an som flaggskepp.

Nokia meddelar nu att man tänker göra Symbian open source. Därmed står det helt klart att kampen på mobilfronten kommer att stå mellan Android (Google), Iphone och Symbian. Men Windows Mobile (Sony Ericsson, HTC, m fl) som eventuell uppstickare.

Federley stod för årets tv-underhållning

Dagens viktigaste och enda är naturligtvis avlyssningsdebatten i riksdagen. Kul att se lite riktig debatt i riksdagen, och kul att se det enorma intresset på webben. Jag tycker Aftonbladet, Svd och DN varit bäst. (DN har verkligen lyft sig efter helgens klavertramp).

Oavsett hur omrösningen tycker jag det är slående hur lite politikerna kan om teknik när de debatterar frågan. Jag tror till och med den kan komma att fälla regeringen i nästa val.
Mest hårresande är ändå att lagen faktiskt inte kommer hjälpa försvaret att jaga några terrorister, som Magnus Norell säger till DN.

”Om jag skickar ett sms till en kompis om att vi ska ses på Nytorget klockan 18 är det fortfarande ingen som vet att vi kommer att ha med oss självmordsvästarna som vi tidigare bestämt.”

Det här säger allt om den bristande tekniska kunskapen hos landets politiker. Att denna lag kunnat baxats så långt som till riksdagen måste bero på denna okunskap. Det är bara att lyssna på hur politikerna refererar till Google, sökord och andra termer på ett sätt som visar at det faktiskt inte har den blekaste om vad lagen rent konkret kan innebära.

Sedan berättar Google och andra stora teknikbolag att de inte tänker lägga någon verksamhet i Sverige så länge den här lagen finns. Tjena, it-undret Sverige. En gång var vi bredbandsmecka, nu är vi DDR på 2000-talet.

Just nu tyder mycket på att lagen kommer återremitteras, och då lär en reviderad lag ordentligt mildrad. I annat fall hoppas jag på Europadomstolen eller någon annan instans som kan stoppa lagen eftersom den faktiskt är ett tydligt brott mot alla mänskliga rättigheter.

Heder åt Fredrick Federley som går emot partilinjen. Alla som såg hans anförande in riksdagen förstår hur jobbigt det varit för honom. (”Ska jag bränna min politiska karriär och svika alla mina kompisar på jobbet, eller agera efter min övertygelse”) Det var det mest känslosamma jag sett på tv i år. Inte ens Zlatans 1-0 mot Grekland kan slå det.

Kanske, kanske kan detta bli det som stjälper hela lagen.

********
Men det har hänt annat också de senaste dagarna.

En ny sökmotor för musik, video och bilder har sett dagens ljus. En svensk dessutom. Det är Playaudiovideo.com som kommer i en ny version. NU ska sajten indexera 3 miljarder sidor, 12 miljoner ljudfiler, 18 miljoner videoklipp och 632 miljoner bilder.

Själva sökmotorn är otroligt snygg. Man kan lyssna på musik och titta videoklipp direkt på sökresultatsidan. Tyvärr är rätt många låtar typ 30 sekunder långa, eller ännu mindre (9 sekunder). För man musen över en videofil visas ett par sekunder av klippet i en lite ruta.

Men jag ändå tveksam till sajten. Dels för att den indexerar så mycket skräpfiler. Men också för att den indexerar icke upphovsrättsskyddat material i form av torrentfiler. Inte för att jag tror att skiv- och filmbolagen kan göra så mycket åt det, utan för att det skapar en annan känsla kring sajten. Användarupplevelsen, som är väldigt bra annars, blir helt annorlunda. FÖr att lyckas som sökmotor krävs något alldeles alldeles extra, annars kommer folk välja Google för det mest och Youtube för video. Tror jag.

Men det är ju möjligt att ytterligare utveckling av sajten kan leda dit.

Bakom Playaudiovideo ligger Munax, ett bolag som bland annat ägs av Affärsstrategerna.

********
Jag har tidigare skrivit om Sushikartan och Wifikartan. Nu, lagom till semestern, lanserar Ted Valentin Badkartan.se baserad på information från Naturvårdsverket, Smittskyddsinstitutet och Sveriges kommuner. Ett utmärkt exempel på en svensk mashup.

********
Ute i världen har AP, Associated Press, lackat ur totalt på bloggarna. Nyhetsbyrån gillar inte att bloggare citerar deras texter utan har kräver nu att de betalar AP pengar för att få citera dem.

Och då talar vi inte om långa kopierade textern utan även om du bara plockar så lite som 5 ord från ett av deras telegram ska du betala 12,50 dollar. För att sköta detta har AP satt upp ett litet formulär där man ska ange exakt vilka ord man vill återge och namn och adress till sin blogg.

Det här har inte uppskattats av bloggarna. Techcrunch, en av de största blogghusen, som närmast är att likna med ett litet bloggimperium idag, har därför beslutat sig för att helt enkelt sluta citera och skriva om artiklar skrivna av AP.

Techcrunch grundare Michael Arrington skriver:

”So here’s our new policy on A.P. stories: they don’t exist. We don’t see them, we don’t quote them, we don’t link to them. They’re banned until they abandon this new strategy, and I encourage others to do the same until they back down from these ridiculous attempts to stop the spread of information around the Internet.”

Självklart kan mediejättarna inte sätta sina egna regler för hur de tycker att upphovsrätten ska fungera på nätet. Visst ska man inte kopiera kompletta texter på webben, men att helt sätta citaträtten ur spel på det här sättet är smått absurt. Därför kommer AP:s tilltag aldrig att fungera. Inte ens de amerikanska domstolarna kommer stödja AP om de börjar jaga oskyldiga bloggare världen över med stämningar.

Men förhoppningsvis kommer fler att följa Michael Arringtons linje och helt enkelt ignorera AP. Vilket i förlängningen kommer få dem på andra tankar. Tror jag.

********
Hos Yahoo är allt tillbaka till det vanliga, det vill säga den gamla krisen. Nu inför bolaget anställningsstopp (i alla fall i någon form) och ännu en tung höjdare lämnar internetportalen.

Jerry Yangs huvudvärk har bara börjat. Henry Blodget på Silicon Alley Insider tycker det är dags för Jerry att sätta ned foten och ladda för en total omformning av hela företag.

*********
Nu åker jag på semester. Nästa vecka bloggar jag direkt från Reboot i Köpenhamn. Eller kom dit själv och säg hej. Det ska vara en coolaste webbkonferensen i Europa, har jag hört.