Friskt vågat! – Men Nyheter24 får det tufft

Idag är det premiär för Douglas Roos (ex Ladbrokes) och  Patrik Sandberg (ex Starcom) nyhetstabloid på nätet, Nyheter24. Och att det är en tabloid råder ingen tvekan om: Stora bilder, klatschiga färgplattor, mycket kändisar och stora breda och kursiverade, VERSALA typsnitt. 

Upplägget är enkelt, det är lätt att hitta på sajten och tempot är minst sagt högt. ”Deadline var 4e minut” har sajten som payoff, något som ändrats tillbåde var 3e och var 6e minut under dagen idag. Men den tjugo man starka redaktionen, med många unga, hungriga namn, formligen sprutar ur sig korta rewrites. Målet är att konkurrera med Aftonbladet och Expressen på nätet och mycket av inspirationen har hämtats från brittiska tabloider som The Sun.

Som webbentusiast tycker jag det är kul att folk vågar satsa. Och det dessutom när vi är på väg in i en lågkonjunktur. 

Men jag tror ändå att Nyheter24 får det tufft. Inte för att sajten är ful (även om jag tycker det). Men för att den kommer kräva så enormt mycket marknadsföring för att synas i mediebruset. För vad kommer få folk i bred trupp att byta kvällstidningsjättarna mot Nyheter24 som sin slöläsning på nätet? Vi talar ändå om sajter som har 2-3 miljoner unika besökare i veckan. 

Visst skiljer sig sajten en hel del från de Aftonbladet & Expressen:

  • Toppmeny i stället för vänstermeny
  • Större bilder, bildspel direkt i artiklarna
  • Kortare löpsedel, och enbart bildpuffar. Så gott som inte inga ingresser på förstasidan, utan bara rubrik + bild.

Men innehållet är ändå i stort väldigt likt. Det man erbjuder är rewrites + några egna nyheter ( i det här fallet någon mutskandal med politiker och BMW), och jag tror inte det är tillräckligt för att få folk att ändra sina vanor.

Jag tror Nyheter24 måste nischa in sig. Man satsar redan nu väldigt hårt på nöje och sport, kanske borde man göra det ännu mer och skippa de breda nyheterna? Tilltalet är ju – i alla fall i mina ögon väldigt ungt. Skillnaden mot Aftonbladet och Expressen är för liten, helt enkelt.
Sedan har jag personligen väldigt svårt för sajter med roterande ettatoppar, som TV4 även kör på sina sajter. Det blir för mycket som rör sig, jag känner inte att jag har kontroll på vad som händer på sajten.

Till sist: De stora annonsörerna på Nyheter24 verkar mestadels vara spelbolag, som Ladbrokes där Douglas Roos vad chef. Det är lite illavarslande att man inte lyckats sälja in sajten till fler annonsörer så här inför lanseringen. 

Några fler inlägg om Nyheter24:
Newsdesk: ”Nu-lanseras-nyheter24”

Martin Jönsson, Svd.se

Resume: ”Ingen svensk The Sun”

Svensken som utmanar Twitter och Jaiku

Tillbaka på jobbet efter en veckas semester. Förra veckans intressantaste i webbsvängen är att Sverige fått en helt egen mikrobloggtjänst, Bloggy.se. Det är entreprenören och webbutvecklaren Jonas Lejon som skapat sajten som förra veckan öppnades för en liten skapa användare.

Bloggy fungerar ungefär som Jaiku eller Twitter. Det går att föra diskussioner som på Jaiku, men det går dessutom att ladda upp filmer, bilder, musik, länkar etcetera. På Jaiku måste man använda andra tjänster för sådant, sedan kan man plocka in flödena från de tjänsterna i Jaiku. Frågan är om detta kan få den lilla svenska bubbla av webbnördar att byta till Bloggy. Helt klart vara i alla fall att många hoppade på och provade tjänsten när Jonas skickade ut smyginbjudningar på Jaiku.

Nu är det ju inte så att den som har flest funktioner är den som vinner. Många som hänger på Jaiku lämnade till exempel Facebook när det blev för stort, för mycket jobbiga applikationer. Det helt avgörande är vilka som kommer att använda Bloggy. Man hänger på en community eller en möteplats för folket där, inte för finesserna. Med sitt modernare, rundare, lite fluffigare formspråk tror jag Bloggy tilltalar kanske inte främst webbnördar, utan mer ”vanliga användare”. 

Hursomhelst är det väldigt kul att vi fått en svensk mikroblogg. Jag tror inte valet kommer handla om Twitter eller Jaiku, Facebook eller Bloggy. Bara det faktum att vi får fler och fler olika sätt att uttrycka oss på nätet kommer få fler och fler att göra det. ”Alltid hittar jag mina kompisar någonstans”, typ. Kanske kan Bloggy bli den tjänst som tar mikrobloggandet ut bland icke-tekniker och folk aldrig hört talas om rss:r, trackbacks och permalänkar.

Fredrik Wass skriver intressant om Bloggy. Och Tomas Wennström har gjort en podintervju med Jonas Lejon.

*********
En till folklig, supersimpel sajt har varit i farten: Killarna på Bloggkoll har lanserat en engelskspråkig variant av sin bloggbevakningstjänst, Bloglovin.

*********
Mejl är som ni vet helt ute. I alla fall om man är under 20 och inte sitter fast i ett företag på ett jobb. Unga mejlar helt enkelt inte. De messar, chattar, msn:ar eller facebookar. Eller laddar upp film.

Sara Öhrvall, chef för Bonniers R&D, talade på en konferens förra veckan och redovisade lite statistik som ger lite perspektiv på vart vi är på väg på webben:

  • Varje minut  laddas det upp 8 timmar videor på YouTube.
  • Tonåringar laddar oftare upp filmer på nätet än de sänder e-post.
  • 25% av all kommunikation mellan tonårstjejer sker via mobilen.

På tal om ungdomar fortsätter Bilddagboken, Lunarstormägaren Wyatts nya guldkalv, att visa för oss helt osannolika siffror. Eller vad sägs om 1,3 miljoner unika besökare i veckan? Enligt Hans Kullin på Media Culpa så innebär det att man når 80 procent av alla ungdomar. Imponerande!

*********
Till sist har jag som några till belönats med en inbjudan till den heta svenska musiktjänsten Spotify. Har bara hunnit testa den lite snabbt, men är det något den är så är det snabb. Vi återkommer med ett test inom kort!

Tyvärr, det räcker inte Google

Googles webbläsare   Chrome hyllades på ganska bred front när den lanserades häromveckan. Som alla andra installerade jag den och imponerades över hur snabb den var. Surfningen går verkligen otroligt snabbt med Chrome. Och att webbläsaren importerar all historik och lösenord från 

Men tyvärr blev glädjen rätt kortvarig. För även om det går fort på de flesta sajter, så är det många sajter som inte fungerar alls, eller i alla fall inte särskilt bra på Chrome. För mig som till vardags använder Firefox upptäcker jag snabbt att det är massor av tillägg till Firefox som jag blivit van vid som jag absolut inte vill vara utan.

Dessutom visade det sig att det publiceringssystem som vi använder för VA.se inte heller fungerar fullt ut med Chrome. När sedan många rss-flöden inte tolkas rätt av Chrome då känns det bara dåligt. Om jag redan är inloggad på Google, använderr Google Reader, använder Gmail, varför förstår då inte Chrome att jag vill prenumerera på ett flöde när jag klickar på det? Så jag bytte ganska snabbt tillbaka till min gamla Firefox och använder nu mest Chrome för andrabrowser.

Nu ska jag villigt erkänna att Chrome än så länge bara finns i version 0.2, alltså inte ens en stabil förstaversion. Men det säger också allt om hur långt kvar Google har innan man på allvar kan konkurrera med Firefox. Eller för den delen Internet Explorer.

Det verkar inte heller som om användarna har nappat på Chrome. I alla fall inte ni, våra läsare. Den senaste veckan har 0,6 procent av besökarna här på VA.se surfat in med Chrome på datorn. Att jämföra med 3,5 procent med Safari, 13,8 procent med Firefox och 81,4 procent med Internet Explorer.

Fotnot: Chrome finns idag bara för Windows XP och Vista. Några utvecklare har dock tagit fram en version för Mac och Linux, Chromium, som bygger på samma programkod. Den är dock fortfarande väldigt buggig, rapporterar Webmonkey. Installeras på egen risk!

Heta reklamsvenskar och roliga gubbar

Kort uppdatering av några intressanta nyheter på sistone.

WSJ.com har redesignats. Jag har inte hunnit studera den noggrannare, men det första jag sett ser väldigt bra ut. Färg och en välstrukturerad toppmeny gör det trots allt mycket enklare att läsa och hitta på en sajt. Toppbannern har blivit mycket större också, vilket inte lär göra nya ägaren Rubert Murdoch fattigare.

********************
Ny svensk annonsteknologi uppmärksammas.
Reklamkillarna Gustav & Gustav, med efternamnen von Sydow och Martner, fick stor uppmärksamhet på internetkonferensen Techcrunch 50 i förra veckan. Gustavarna driver företaget Byburt och har utvecklat Copybox, en applikation för att enklare skapa interaktiva, dynamiska flashbanners, utan att behöva kunna programmera.

Genom tillgång till olika datakällor på nätet kan man med Copybox skapa annonser med olika budskap till olika personer. Om jag är i Stockholm, kan annonsen känna av det och hälsa mig med ett ”Hej Stockholmare”. Den kan sedan kolla upp vädret i Stockholm och föreslå lämplig aktivitet utifrån det.
Kör jag Mac eller pc kan den känna det. Och så vidare.

Men den stora grejen med Copybox är att programmet riktar sig till alla som skriver text, såsom copywriters. Det är bara att skriva text, markera och välja funktion, ungefär som en vanlig ordbehandlare.
”Vi vill lära copywriters hur man kan leka runt med tekniken och anpassa sina annonser till målgruppen”, säger grundarna i den här lilla presentationsfilmen från Techcrunch 50.
Genom att sätta den tekniska möjligheten i händerna på copywriters hoppas man få igång deras kreativitet.

Idén är helt rätt i tiden. Att kunna skapa unika anpassade annonsbudskap till sina besökare kommer bara bli viktigare, titta bara på Googles Adwords. Kul att se några svenskar vilja vara med i det racet, även om mycket återstår innan Copybox är en färdig, kommersiell produkt. Läs mer på Byburts sajt.

(Tack till Judith Wolst.)
*************
Att kommersiella musik- och videosajter kan konkurrera med illegal spridning såsom fildelning har jag tjatat om förut. Veckans exempel är en video från Saturday Night Live där Tina Fay gör en helt fantastisk parodi på vicepresidentkandidaten Sarah Palin. Filmen hade i måndags visats fler gånger på den officiella sajten NBC.com än på Youtube, där den också hela tiden dyker upp, trots att NBC gör att allt de kan för att få bort den.
Lägg till det att videon är en av de mest populära på likaledes annonsfinansierade Hulu.com och det står helt klart att upphovsmakarna tjänar en hel del pengar på nätpubliceringen.

*************
Apples programbutik för Iphone är på väg att bli en succé större än musik- och videobutiken Itunes Store. Enligt nya siffror har det laddats ned över 100 miljoner program till de 12 miljoner Iphones som finns ute i världen. Bara i augusti laddades det ned 70 miljoner program, eller applikationer. Fortsätter nedladdningarna i den här takten kan de väl landa på över 1 miljard program när App Store firar ettårsjubileum nästa sommar, skriver Techcrunch.
För Itunes Music Store tog det dubbelt så lång tid att nå samma nivåer.

Jag tror att möjligheten att enkelt kunna lägga till nya program i sin telefon är en funktion som många användare uppskattar. Det ger oss känslan att kunna personifiera vår mobil ytterligare, lite som utbytbara skal var i mobilerna barndom. Många har en väldigt personlig relation med sin mobil, tror jag, även om de inte vill erkänna det.
Ganska snart kommer ALLA avancerade mobiler ha enkel nedladdning av nya program. Och då menar jag verkligen enkel. För det som de andra tillverkarna erbjuder idag är krångligt, krångligt, krångligt. Apple är så långt före när det gäller användarvänlighet. Fortfarande.

**********
Ett företag vi ofta glömmer när vi pratar om it, internet och modern teknik är Nintendo. Hemma hos oss är det bara Nintendo som gäller för vår 8-åring. Nu sparar han sin veckopenga varje vecka för att köpa ett Mario Kart med racingratt till Wii:t.
Och han är inte ensam.
Enligt en uträkning av Financial Times som John Paczkowski på All Things Digital refererar tjänar Nintendo mer pengar per anställd än Google och Goldman Sachs. Och då gjorde ändå Goldman Sachs sitt bästa år någonsin 2007 (det är de siffrorna de jämför med).
Nintendos vinst för 2008 kommer landa på 1,6 miljoner dollar, per anställd, jämfört med 1,2 miljoner per Goldmananställd och ynka 660 000 dollar per Googlian.

VI kanske borde börja med små, tecknade gubbar i snickarbyxor i VA?

Arbogabilderna är bara början på kaoset

Vi står inför 50 år av kaos, sade internetprofessorn Clay Shirky i en föreläsning redan för några år sedan.

Jag tror att det vi ser i debatten kring Pirate Bay och Arbogabilderna är en början av det.

Debatten har gått högljudd de senaste dagarna, både i bloggosfären och i mer traditionella medier. Publicister har hävdat att det handlar om en publicering av material, och därmed borde gå genom samma tryckfrihetsrättsliga principer som när vi skriver i tidningarna. Pirate Bay hävdar tvärtemot att de endast är ett nätverk, en infrastruktur, som möjliggör andras publicering. Ungefär som att Posten skulle vara ansvarigt för alla brevbomber. Samtidigt hotar lagstiftarna med att strama åt offentlighetsprincipen och piraterna får skulden för det. 

I torsdags kulminerade det hela in en tv-debatt i SVT där Peter Sunde, talesman för Pirate Bay, ställdes inför de mördade barnens far, trots att han utlovats att slippa debattera med just honom. Efter det skrev Sunde ett långt, känslomässigt blogginlägg om hur sviken han kände sig och SVT:s Debatt bad om ursäkt. Idag tar de tillbaka ursäkten medan många bloggare sluter upp bakom Sunde och Pirate Bay.

Jag tror att Arbogafallet bara är det första i en lång rad där vi kommer se nätets omedelbara transparens och direkthet i skarp konflikt med traditionella medias sätt att ha tillgång till och spridning av information. Det finns flera skäl till detta.

1. Journalisternas informationsövertag är borta!
Vi i media är så vana vid att veta allt först och sedan välja ut det vi tycker passar för tryck, den makten vill vi inte släppa frivilligt. Vi vet vem artisten är som slagit sin fru, (gårdagens löpsedlar) men vi skulle aldrig drömma om att skriva det (vilket naturligtvis är rätt).  

Men med internet förändras allt detta. Idag kan vem som helst ta reda på detta, det tar några minuters research på webben, sedan hittar vi till och med fruns egen blogg.

2. Distributionsmonopolet är borta.
En gång i tiden byggde journalistiken på att man ägde distributionen. Tidningshusen ägde sina tryckpressar och kunde på så vis få ut det de ansåg vara viktigast till sina läsare. För att kunna skriva i tidningen krävdes speciella kunskaper i hur man skriver artiklar, samt kunskap om hur man gräver fram information och få ihop detta till korta, läsbara texter. Texter som rymdes i de tunna blad som såldes med kolportörer på gator och torg.

Med internet blir alla, jag menar verkligen alla, sina egna journalister. Alla kan blogga, lägga upp filer på fildelningsnätverk, bildcommunities, videosajter etc etc. Visst kan vi inom traditionella media hävda att vi är bättre utbildade och skolade i att göra research och skriva texter, och det är många av oss med all säkerhet. Men lika säkert är att det finna minst lika många till därute som kan det är lika bra. Och som har minst lika intressanta historier att berätta som vi.

Det här är en enorm möjlighet för alla. En språngbräda ut för alla som tidigare skrivit för skrivbordslådan.  

Men det är också en språngbräda ut för de vars åsikter, värderingar vi inte tycker om, eller ens vill acceptera. Clay Shirky tar exemplet med Pro Ana-rörelsen, en löst sammansatt nätgemenskap av unga tjejer som vill vara anorektiska. Som vill svälta sig, vill vara undernärda, och ser någon sorts skönhet i det. Helt vidrigt, reagerar jag när jag hittar det på nätet, och tänker på min egen dotter som också komma att bli tonåring med allt vad det innebär.

Hela nätet vimlar av sådana här subkulturer. Det är bara en fråga om tid innan fler av dem kommer att hamna på kant med vad många anser rimliga publicistiska värderingar. 

3. Offentlighetsprincipen inte tänkt för dagens medievärld.
Offentlighetsprincipen skapades i en tid på journalisten var den enda som hade tid och möjlighet att gräva i diarium och arkiv, jobbade i veckor, månader med att luska ut oegentligheter. Och sedan publicerade det hela i en kort, kärnfull nyhet.  

Med nio miljoner potentiella journalister och ett internet där utrymmet inte är en begränsande faktor hamnar offentlighetsprincipen i helt nytt ljus. Alla som vill kan begära ut offentliga handlingar. Och de kan sprida de på internet, för att driva sin fråga. Korta sammanfattningar. 

Jag månar starkt om offentlighetsprincipen, men det är lätt att se hur den kan utnyttjas till massor av saker som den inte var tänkt för. Minns väl hur vissa högersextremister begärde ut passbilder av sina meningsmotståndare för några år sedan.

Som alla journalister tycker jag det vore väldigt tråkigt om lagstiftarna införde begränsningar i offentlighetsprincipen. Men någon stans i ekvationen offentlighet, integritet och myndighetscensur måste det ändras.

4. Okunnighet om internet
Rapporteringen kring Arbogafallet och Pirate Bay visar också med all tragisk tydlighet att vi har en journalistkår som i mångt och mycket fortfarande inte förstår hur internet fungerar, vad en torrent på Pirate Bay är eller hur ett social nätverk eller en sökmotor fungerar. Kunskapsnivån är, som Kristin Heinonen på What’s Next skriver, skrämmande låg.  

Eller hur ska man annars tolka Yrsa Stenius uttalande om att Pirate Bay skulle ha större genomslagskraft än Google? Eller att Björn Elmbrandt tycker att bloggosfären ”borde enas sig” och därmed få bort förundersökningsbilderna från – ja inte sina bloggar utan – Pirate Bay(!). Eller att ingen journalist ännu verkar ha försökt spåra personen som lade ut förundersökningsprotokollet på Pirate Bay? Eller åklagaren som offentliggjorde bilderna i protokollet?

Kunskapsbristen, som även omfattar annars väldigt pålästa medier som radions Studio 1, gör att många journalister fortfarande har moralpaniken som första spontana vinkel när de skriver om nya fenomen på webben. Jag minns såväl när Aktuellt rapporterade om Facebook första gången förra hösten, då var den stora nyheten inte nätverket, utan att oskyldiga kändisar hade fått sina identiteter kidnappade, fejkade, av andra på sajten.  

Traditionella media kommer inte ge sig frivilligt. Och det kommer att komma fler Arbogafall, där folk på internet gör helt andra saker än det som traditionella media förväntar sig. Där etiska regler kommer i konflikt med nätets demokratiska kraft. Där tekniken helt enkelt kör över alla gamla föreställningar och idéer.  

50 år av kaos? Kanske det. Många år blir det i alla fall, det är jag helt övertygad om.

Därför skrattar vi åt Microsoft

De första filmerna i Microsofts nya reklamkampanj har kommit ut. I den första träffas Jerry Seinfeld och Bill Gates på en skorea. I den andra har de flyttat hem till en vanlig amerikansk familj och hamnar mitt i deras vardagliga smågruff. 

It-krönikörerna och bloggarna i USA sågar kampanjen.  ”Mottagandet är ljummet”, konstaterar Reuters som sammanfattat några recensioner. ”Apple har inget att oroa sig för”, skriver Downloadsquad.  ”Inte exakt en hit”, skriver Web Pro News. ”Jag saknar ord” skriver Mac User. Och så vidare.

 Vad tycker du? Kolla själv här:

It-bloggarna i USA grubblar fortfarande på vad själva syftet med kampanjen är och kör det gamla vanliga Seinfeld ”It´s all about nothing”. Men precis som tv-serien med den kände komikerns namn är det naturligtvis inte det. Det unika är att det är så otroligt välgjort, så välskrivet, så perfekt i minsta lilla vinkning, nyans och blinkning. Jag skrattade högt här på kontoret när jag kollade in filmen.

Men på nätet sågas som sagt kampanjen. Här är några rubriker:

Jag står fast vid min tidigare åsikt att en snygg, smart reklamkampanj inte är lösningen på Microsofts problem. Men det förändrar inte att det ser ut att bli en riktigt smart kampanj. Tre skäl till det:

  • Snackiseffekten. Reklamare kallar det storytelling, vi vet alla vilka Ica-gänget är i alla ICAs reklamfilmer, vi skrattar åt dem och känner med dem. Här får vi en liten historia på 4:30 med en vanlig familj och deras vanliga bekymmer, och där Microsoftgrundaren är med som någon sorts hjälte. Och vi skrattar och ler åt dem.
  • Skapar nyfikenhet. Vi vet fortfarande inte historierna slutar, och vi lockas i i alla fall den senaste filmen att försöka gissa vart Jerry & Bill tar hittar på härnäst.
  • Enkelt budskap. Ska man leta någon sorts budskap KAN det vara (alla håller inte med mig här) att Bill Gates framställs som den it-ikon och hjälte han ändå är. Jerry Seinfeld avslutar varje film med att be Bill skåda in i framtiden. Och det är ju enkelt, rakt budskap för Microsoft: ”Vi har skapade framtidens datorer redan på 80-talet. Och vi gör det nu också.”

5 utmaningar för Lunarstorms grundare

Rickard Erikssons vision om att få alla som är sociala aktiva på nätet att använda hans nya program Totiki Me är minst sagt ambitiösa. Samtidigt måste man ändå ge honom cred för det han skapat hittills, Sveriges genom tiderna mest framgångsrika community Lunarstorm (även om tiden hann i fatt dem när alla som inte var tonåringar upptäckte nätets sociala möjligheter).

Men att få hela världen att vilja installera ett nytt program som Totiki Me kommer bli en stor utmaning. Jag ser 5 hot mot Rickards dröm.

  • Kommer folk att gilla verktyget? Tycker man att det är för störande att bli påmind så fort någon av ens 200 kompisar på Facebook uppdaterar sin status? Eller gillar man ha den informationen rullande i bakgrunden på sin dator? Fintrimningen av programmet för sådana små, små avvägningar kommer vara helt avgörande tror jag.
  • Kan man få andra att skapa plugins? En annan viktig faktor blir om Eriksson och hans kollegor lyckas få andra programmerare att skapa plugins för deras verktyg. För det räcker det inte med att det är enkelt, man måste gilla verktyget själv. Och då tror jag till exempel att enbart erbjuda en Windowsversion kommer att räcka. Det finns så många utvecklare som inte vill ta i Microsofts programvaror ens med tång.
  • Windowskopplingen kommer också stöta på patrull från till exempel nätets starka Mac-community. Allt som kräver installerade program kommer röna motstånd. Det handlar ändå om att göra det så enkelt som det bara är möjligt att börja använda verktyget, och då måste varje enskilt litet hinder bort.
    Argument som att det ”drar mindre kraft från våra servrar” (som Totiki argumenterar i dagsläget) kommer inte hålla. Folk vill ha det så enkelt som möjligt. Här tror jag Totiki måste lägga en hel del resurser på att erbjuda alternativ för de som kör Mac, som inte vill/får installera program, som vill använda mobilen. Och så vidare.
  • Avgörande blir även sajtägarnas inställning. Kommer de se verktyget som en bra tjänst för att öka trafiken hos dem (som Rickard Eriksson tror) eller som ett hot mot annonsintäkterna? Totiki Me slåss trots allt på samma annonsmarknad om samma pengar.
  • Hur lyckas man med internationaliseringen? Att Rickard & co kan svenska communities och vet exakt VILKA de ska prioritera och vilka funktioner på varje community som ska med i verktyget är inte så konstigt, med tanke på deras bakgrund. Men att göra samma sak i andra länder är mycket svårare.

Men trots allt: Idén är bra. Riktigt bra. Jag har själv återupptäckt Facebook mycket tack vare applikationen. Jag får möjlighet att hålla koll på sociala nätverk som jag inte annars besöker så ofta. ”ens vänner rör sig ofta i lite olika kretsar, och man kan inte vara överallt hela tiden”.

Jag tror inte Totiki Me kommer bli ett nytt MSN Messenger, räknat i spridning. Men man har goda chanser att blli hyfsat stor i Sverige och säkert flera länder till, om man får ordning på de 5 punkterna ovan. Och kanske kan det räcka, intäktsmässigt, för att få det hela att gå runt.

Jakten på den perfekta videoannonsen

Sitter och försöker använda Googles nya webbläsare Chrome. Den är ruggigt snabb, verkar det som. Men många plugins och tillägg fungerar inte, vi kan till exempel inte editera VA.se med den. Återkommer med en längre recension senare.
********

Det händer roliga saker borta
på videoannonsbolaget Videoplaza. De har ju kört sin annonsplattform för ”overlay”-annonser i webb-tv/onlinevideo ett tag. Nu kommer de med interaktiva prerolls, alltså annonser som visas _innan_ videofilmen går igång.
”Vi trodde prerollen var på gäng bort, men den visade sig vara viktig, därför har vi gjort den mycket smartare”, berättar en av Videoplazas grundare Alfred Ruth.


Idag visas oftast prerolls fast innan varje inslag, vilket kan göra användarna rätt irriterade. Sitter man och kollar på tio olika filmer på Aftonbladet.se blir man rätt sur när man måste kolla på exakt samma reklam innan varje video. Med Videoplazas preroll, Appleskt kallad ”iRoll”, kan man klicka bort pre-reklamfilmen, och sedan ta fram den senare under video. Den ligger hela tiden kvar som en liten rad högst upp i videospelaren. Det går också, för sajtägaren, att ställa in så att prerollen inte går att klicka bort första gången.

Kanal 5, som är Videoplazas största och viktigaste kund, säger sig uppskatta formatet. Men än i dagsläget är inte annonsörerna informerade om de nya möjligheterna, så de har inte lanserats live på Kanal 5.se. Att man kan klicka bort prerollen sänker naturligtvis värdet på annonsen, å andra sidan kanske bortklickningsmöjligheten får fler att vilja kolla på onlinevideo, vilket gör att Videoplaza ändå tror att sajtägare kan bibehålla annonspriset.

Den demo av annonsen kan ses på deras sajt.

Kommentar: Avvägningen mellan hur störande man ska göra videoannonser på webben utan att skrämma bort tittarna är en svår nöt att knäcka. Men potentialen är samtidigt enorm. Den som hittar den rätta mixen av annonsmaterial och innehåll kommer kunna tjäna stora pengar på webben. Det är kul att vi har ett svenskt startup är med i tätet på det racet.

Smygstart för Sveriges nya debattsajt

Nya svenska debattsajten Newsmill öppnades i går eftermiddag för inbjudna testare.  Bakom sajten ligger Expressenavhopparna Leo Lagerkrantz och PM Nilsson och före detta Bangredaktören Karin Eder Ekman. Finansiärer är Bonniers och Proventus.

Sajten är ett försök att låta kända och okända svenska skriva och debattera om det som är aktullt just nu. Varje dag har någon känd person skrivit om en aktuell fråga (igår hade förre svt-chefen Sam Nilson skrivit om Lennart Svahn), men samtidigt bjuda in alla att skriva om vissa utvalda frågor. Just nu (tisdag eftermiddag) toppas sajten av ett inlägg om unga mammor skrivet av en okänd ung mor.

För att öka aktiviteten på sajten kan man sätta ett känslobetyg på varje inlägg, de kallar det att ”milla” artikeln. Men i stället för att bara ranka artiklarna får man värdera dem, och säga hur man känner för dem: Arg, Uttråkad, Nyfiken eller Glad. Man kan också kommentera artiklarna eller skriva helt nya inlägg under samma ämne.

Jag gillar upplägget. Jag tillbringade några timmar med sajten i går kväll och följde debatten kring jämställda män, som sprang ur ett inlägg av Jessica Zandén och författaren Cecilia Gyllenhammar som publicerats på Newsmillbloggen redan för en vecka sedan. Det var rätt fascinerande att se hur debatten flödade och hur fler och fler tyckte till om deras och andra inlägg. Senare på kvällen gick Zandén och Gyllenhammar i svaromål mot kommentarerna.

Därmed har sajten lyckats ta upp en fråga och hålla den vid liv, bloggsfären hakade snabbt på och även traditionella tidningar som Expressen och Svd tog upp frågan.

Och det måste ändå ses som en seger. Att kunna föra debatten vidare, inte bara i bloggar, inte bara på nätet, men framför allt inte bara i artiklar i papperstidningar utan dynamiskt på webben, med ständigt nya vinklar och synpunkter från olika håll. För att det ska fungera krävs dels att sajten ”släpper iväg” frågan, att man vågar länka till andra som skriver om det. Dels att man hela tiden funderar på hur man ska gå vidare.

Vi i traditionella media är annars väldigt bra på att ”stänga in” läsaren i vårt medium, på vår sajt. Vi vill gärna stoltsera med att det var VI som avslöjade ditt & datt. Här visar Newsmill på nödvändigt nytänkande.

Samtidigt vågar Newsmill inte riktigt gå hela vägen fram. Det är fortfarande en redaktör som styr över förstasidan. Och länkarna till bloggsfären är helt frånvarande (i alla fall hittar inte jag dem). Jag skulle vilja se att de vågade göra en Digg-förstasida, där de mest engagerande artiklarna automatiskt lades i topp. Eller i alla fall ett fliksystem, där man kan välja att se sajten så.

Genom att ha redaktörer och en egen agenda har man ett tydligt övertag gentemot bloggportalen Knuff.se, som reaktivt bara samlar ihop det bloggarna skriver om. Newsmill driver själva aktivt frågor. Men om man på allvar ska kunna konkurrera med Knuff som en debattstartpunkt på webben måste man öppna sig ännu mer. Det tror jag.

Men det kanske kommer. Jag väntar med spänning.

”Google sätter Microsoft i rävsax”

Dagens stora nyhet är att Google till slut, efter år av rykten, lanserar en egen webbläsare under namnet Google Chrome. Den finns ännu inte för nedladdning, däremot finns det en ganska fyndig seriestrip ute som visar tanken bakom Chrome. Den ska dock rullas ut i 100 länder idag.

I korthet handlar det om att bygga browsern smartare så man kan göra olika saker med den, men kontrollera varje enskild grej, eller flik. Om en videouppspelning kraschar behöver man inte stänga ned hela browsern. Multitasking kallas det på it-språk.

Men oavsett hur själva browsern kommer att se ut är det här en vattendelare som kommer att för evigt förändra spelreglerna på webben och i it-världen. För med Chrome tar Google ännu ett steg mot ett internet som inte bara handlar om att titta på webbsidor, utan om att göra saker, skriva, läsa, dela med sig, mejla, och så vidare. Webben som en plattform för allt vi gör digitalt.

Och här ligger också det stora, tunga hotet mot Microsoft. Hela Microsofts affärsidé bygger ju på pc:n som plattform. Utifrån plattformen Windows slänger man med programvaror, och bygger applikationer som i princip alla datoranvändare använder. Word, Office, Excel, Outlook, Internet Explorer, Windows Media Player.

Men med Googles alla applikationer (Google Reader, Documents, Gmail, Maps, Gtalk, Google Earth, Desktop Search och så vidare) har det här förändrats. De gör det mesta man behöver för normalt kontorsarbete, och är dessutom helt gratis. (Vill man ha företagsversioner kostar det några hundralappar, men det är fortfarande en spottstyver i förhållande till vad Office & Exchange kostar). Och allt finns på webben.

Gissningsvis kommer alla de här programvarorna att buntas ihop i Googles eget ”office”, kalla det Google Gears, Apps eller liknande. Sedan kommer de komma förinstallerade i datorerna vi köper, eller laddas ned mer eller mindre automatiskt när vi använder Google.

Men oavsett om folk kommer att byta ut Internet Explorer, Firefox eller Safari mot Google Chrome eller inte så sätter Google med sin egen webbläsare press på Microsoft och de andra browsertillverkarna. De kommer också bli tvungna att göra sina webbläsare bättre på att hantera webbens alla applikation er, och därmed också Googles applikationer. Så hur Microsoft än gör gynnar det Google.

Potentialen för det här är enorm. Företag lägger idag miljarder på programvaror som Office och Outlook, kan Google få del av den marknaden så kommer det svida rejält i Steve Ballmers plånbok.

Å andra sidan har Google en lång väg att gå. Trots flera års satsning står applikationer fortfarande bara för 3 ynka procent av Googles intäkter. Men det har ökat, från 1 procent för helåret 2007 till 3,4 procent senaste kvartalet. Senaste kvartalet handlade om 182 miljoner dollar, upp från 99 miljoner kvartalet innan.

Fotnot: I väntan på den officiella releasen har bloggen Blogoscoped en del skärmdumpar av Google Chrome.

Uppdatering: Google informerar nu att Google Chrome kommer att släppas 21.00 ikväll. Den lanseras då globalt över hela världen.  Browsern kommer att finnas på cirka 40 olika språk, däribland svenska, berättar Googles svenska presschef Maria Göth för VA.se.