Och bästa nyhetssajt är…Twitter!

Medias bevakning av gårdagens terrorattacker i Indien kan kanske bli det slutliga genombrottet för sociala medier i nyhetsbevakningen. Aldrig tidigare har det varit så uppenbart att tusentals, för att inte säga hundratusentals (eller miljoner), människors gemensamma rapportering och konversation på nätet är så mycket kraftfullare än några få utvalda avlönade journalisters. 

På mikrobloggtjänsten Twitter kunde jag i går/natt jag läsa allt om vad som händer i Bombay: direktrapporter, ögonvittnesskildringar, länkar till direktsändningar på indisk tv, länkar till privata bloggar från området, länkar till nytagna bilder på Flickr.
 
Jag hade egentligen jobbat färdigt igår kväll. Men så snubblade jag förbi ett inlägg på en amerikansk teknikblogg som berättade ”här kan du följa terrorattackerna i Indien”.
Oj, tänkte jag! Terrorattacker! Och började kolla…
 
Det tog inte många minuter innan jag var helt fast. Jag satt med indisk tv live i ett fönster, läsande bloggar, ständigt klickande på reload-knappen på Twitterkanalen #Mumbai. Och hela tiden tickade siffran över antalet uppdateringar. 
”3 more results since you started searching. Refresh to see them.” 
”7 more results, 15, 32… ”
 
Känslan av att vara så nära det som hände var helt otrolig. (Visst kändes det konstigt att bli så uppslukad av en så fruktansvärd händelse. Vi pratar ändå om nästan hundra döda och ännu fler skadade.) 
Inom en halvtimme hade jag fått länkar till allt det här:

I jämförelse kändes svenska mediers bevakning otroligt långsam och inaktuellt. DN och Aftonbladet uppdaterade i alla fall någon gång i halvtimmen. Men på Svt.se vad inslaget flera timmar gammalt. Okej, de hade en överblick, en bra sammanfattning och ett svenskt perspektiv (det fanns svenskar på hotellet). Men när jag sedan hittade Wikipedias liveuppdaterade artikel om bombningarna var det bara att kapitulera helt. 

 
Med all denna information tillgänglig på nätet är det uppenbart att tidningar och tv-kanaler måste omdefiniera vad de gör ganska rejält. CNN insåg det och skaffade sig en egen korrespondent på Twitter, som plockade ut det viktigaste som hände där och förmedlade det till tittarna. 
 
Samtidigt blir detta enorma informationsflöde också ett problem. Indiska myndigheter försökte få folk att vara lite restriktiva med vad de rapporterade om på Twitter för att inte störa polisens arbete. Terroristerna/kidnapparna hade ju också tillgång till Twitter. Och källkritiken på Twitter är också rätt obefintlig. Samtidigt använde lokalbefolkningen Twitter som en kanal för efterlysningar, att ange telefonnummer till jourlinjer, skicka ut upprop om bloddonatorer. Och så vidare.
 

Mer om sociala mediers rapportering om attackerna:
Niclas Strandh Same same but different

Guardian har en bra sammanställning

Tomas Wennström på podradioprogrammet Whats Next  spelade in en kort diskussion om Twitterrapporteringen kring Bombaybombningarna med mig och Niclas Strandh tidigare idag.Text här.
Michael Arrington på Techcrunch:  I Can’t Believe Some People Are Still Saying Twitter Isn’t A News Source

Slänger ut konsulter

En intressant sak med lågkonjunkturen är alla rykten som dyker upp. Runt sökjätten Google florerar det många, tidigare i veckan publicerade den lilla okända sajten Webguild uppgifter om att sökjätten skulle göra sig av med upp till 10 000 personer. Eller rättare sagt 10 000 medarbetare, för det handlade om 10 000 inhyrda personer. Några egentligen källor angavs inte, utan sajten hänvisade till officiella dokument som Google lämnar in till amerikanska finansinspektionen SEC, där det står att företaget har 20 123 anställda, medan i verkligheten har Google 30 000 anställda. 

 
Efter det kopplar några medier ihop detta med ett tidigare uttalande av grundaren Sergey Brin, i samband med Google kvartalsrapport i mitten av oktober, där han säger att de 10 000 inhyrda ”är en väldigt hög siffra” och att Google ska dra ned på den.

 
Till slut går dock en taleskvinna på Google ut och bekräftar att man ska dra ned på konsulter och inhyrd personal. 
”Vi har 10 000, och vi har haft en plan en tid för att avsevärt reducera den siffran”, säger Jane Penner till Cnet, men betonar att det är något Googleledningen planerat länge, sex, sju månader. 
”Det föregriper den mest akuta delen av den nuvarande ekonomiska krisen.”

  

Exakt hur många som ska bort vill hon inte gå in på. Gissningsvis kan ”avsevärt reducera” betyda allt mellan tio och femtio procent. Men att alla 10 000 ska bort förefaller osannolikt. Det är ändå en total omsvängning för ett företag som så sent som i förra hösten fortfarande hade problem med att hantera tillväxten. Bara det faktum att företagsledningen hellre pratar om kostnadskonstroll än nya tjänster och finesser säger allt. 
 
Samtidigt fortsätter Google att skala bort kostsamma projekt som ligger utanför kärnverksamheten och satsa ännu hårdare på att öka intäkterna. Lively, en teknologi för att skapa virtuella 3D-världar på webben läggs ned vid årsskiftet. Även en teknologi som Searchmash, en lite experimentell sökteknologi som borde ligga mer i linje med Googles kärna, har skrotats
 
Dessutom ryktas det om att Google-vd:n Eric Schmidt är på väg bort. Enligt uppgifter pratar han hellre om finanskrisen, Citigroup och klimatförändringar än hur Google ska öka intäkterna, spara pengar och hantera krisen. Resonemanget är att Google har varit så otroligt ohotade under flera år att både Schmidt och grundarna Sergey Brin och Larry Page ägnat mer tid att fundera ut storslagna projekt som hur Google ska rädda världen från klimathotet, än att aktivt förbättra den befintliga verksamheten. När nu krisen kommer är det svårt att mentalt ställa om och gå tillbaka till grovjobbet med att leda företaget. 
 
Om det ligger något i saken har jag ingen som helst aning om. Men att Google har problem är uppenbart. Det faktum att man slår konkurrenterna Microsoft och Yahoo på fingrarna varje dag räcker inte längre. Tillväxten har nästan helt avstannat, och inbromsande investeringar online kommer slå även mot branschettan. 
 
Den närmaste tiden avgörs det om Google lyckas hantera den här förändringen och går stärkta in i en ny fas för bolaget, eller om Google är på väg att bli mer som alla andra internetföretag.
 

Börsjättarnas okända bloggrevolution

Företagsbloggande är inte alls så ovanligt som man kan tro, konstaterar Hans Kullin, en av Sveriges bloggpionjärer, idag ansvarig för digitala medier på pr-byrån Burson Marsteller. I en ny rapport från hans arbetsgivare konstateras att svenska stora börsbolag är bäst i Norden på att blogga, och de ligger i nivå med och kanske till och med lite över amerikanska storbolag.

Andelen bolag på börsens Large Cap-lista med någon form av blogg:

  • Sverige 17,9%
  • Norge 4,2%
  • Finland 4,2%
  • Danmark 0%
  • USA, Fortune 500-bolagen: 14,8%

Siffrorna slår rätt kraftigt eftersom underlaget är så litet, det handlar om 56 svenska bolag, och 24 var för de andra nordiska länderna. Och ett par av de svenska börsbolagen har redan hunnit lägga ned sina bloggar sedan undersökningen gjordes.  
 
Men det är ändå rätt glädjande läsning. När jag började skriva om bloggfenomenet 2003-2004 letade vi febrilt efter svenska företagsbloggar, utan att hitta mer än någon liten enstaka, de flesta inom pr- och informationsbranscherna. Här har det verkligen skett en lite bloggrevolution i miniatyr.
 
En orsak till att så många svenska bolag hoppat på bloggtrenden kan vara Sveriges mindre hierarkiska managementfilosofi. En dialog med kunder, anställda och investerare ligger ju närmare till hands om man har en dialog internt i bolaget.
 
Tyvärr är många av bloggarna på Kullins lista ganska trista historier. Telenors traineeblogg känns lite hurtig och opersonlig, kanske för att den skrivs av så många olika personer. Både ABB:s roboticsblogg och Swedbanks Sparapengar-blogg verkar nästan nedlagda, det skrivs i alla fall väldigt lite där. 
 
Då känns Nokias N-gage-blogg, Ericsson ”Televsionary”-blogg och Telias Iphoneblogg roligare, men det kan ju ha att göra med mitt intresse för ämnena. 

För naturligtvis gäller samma regler för företagsbloggar som andra om de ska bli lästa. Vara personlig, skriva ofta, länka till andra intressanta bloggar och öppna för dialog med läsarna. Bloggar som bara är ett annat sätt för bolagens pr-avdelningar att få ut sina pressreleaser genomskådas direkt. 
 
**********
Läs gärna Björn Alberts som skriver om företagsbloggande ur ett marknadsföringsperspektiv, och om svårigheten att få ihop den externa och interna dialogen.

Pengabråk spräckte Facebooks drömaffär

Sociala nätverk eller sociala medier är om något trenden nummer ett 2008. Samtidigt har som jag skrivit om tidigare ingen spelare riktigt fått ihop affärsmodellen för sociala nätverk. Utifrån det perspektivet låter det rätt naturligt att jätten inom området, Facebook, skulle köpa Twitter, mikrobloggen som är årets hetaste bolag i USA (i Sverige kör vi ju Jaiku i stället, men principen är densamma), som Kara Swisher All Things Digital rapporterar om.

 
Fakta i målet är som följer:

  • Facebook skulle köpa Twitter för 500 miljoner dollar
  • Förhandlingarna sprack för tre veckor sedan efter att parterna inte lyckats enas om värderingen
  • 20 procent av pengarna skulle betalas kontant, resten i Facebookaktier, som värderats utifrån en värdering på 15 miljarder dollar på hela Facebook, vilket Twittrarna tyckte var alldeles för högt, de såg snarare Facebook värt 5 miljarder dollar.
  • Mark Zuckerberg, Facebooks grundare, har officiellt uttryckt att han gillar det Twitter gör. I en intervju nyligen sade han att Twitter har en ”elegant modell” och att vad ”riktigt imponerad av vad de skapat”.
  • Twitter har tagit in 20 miljoner dollar i riskkapital, i den senaste rundan till en värdering på 98 miljoner dollar. Facebook har tagit in 516 miljoner dollar, senast till en värdering på 15 miljarder, (när Microsoft gick in)
  • Twitter har 6 miljoner användare, Facebook har 120 miljoner.
  • Twitter har höga kostnader för de sms som de skickar ut som statusuppdateringar för sina medlemmar (funktionen stängdes nyligen av för europeer).

Jag vet inte hur man skulle ha integrerat Twitter med Facebook. Men jag vet att annonsmodellerna på nätet ännu inte fått grepp om de sociala nätverken (nej, jag ser inte bannerannonserna för sexiga underkläder, medel mot håravfall eller billiga bilförsäkringar som det). En orsak är att folk ofta är helt ointresserade av annonser när de sitter och kommunicerar med vänner. Man går ju in på Facebook för att kommunicera, inte läsa nyheter, så det går inte att jämföra sociala medier med traditionella nyhetsmedier på nätet.
 
En annan orsak är att vi är så lättrörliga på webben. Och att det är väldigt svårt att vet vad vi kommer att prata om. Idag hamnade jag i en diskussion om jazz på Jaiku, helt oförhappandes. Förra veckan diskuterade jag hur man får sina barn att äta maten, och blandat med det är det mycket webb, annonsformat och tekniksnack. Det är rätt svårt att sälja in annonser baserat på denna till synes disparata blandning. 
 
Mashable skriver intressant om det: Orsaken till att sökannonser (baserade på innehåll) inte fungerar i sociala medier beror på att sociala medier bygger på kontext, snarare än innehåll: 
 

It’s clear that a solution to the social media monetization puzzle cannot be solved by content alone. Tools that track the context within which the social media  participant engages within various communities are important. Context-based discovery and social search play a role in bringing relevant content to receptive audiences. Interest-based user engagement — based on user context, not content -– tracks interest across various conversations and among the plethora of social media sites.

 
För att annonserna ska bli relevanta för mig som besökare/användare måste alltså målinriktningen bli mycket smartare. Vi måste få annonssystem som ”vet” mycket mer om mig än dagens annonsnätverk. På webbspråk kallas det här ”behavioural targeting”, översatt ungefär ”beteendestyrt annonsering”. Annonssystemet på webben måste alltså veta att jag är intresserad av jazz även när jag går in på sportcommunityn och snackar fotboll. Eller tvärtom. 
Tekniken för beteendestyrd annonsering har funnits länge, men vad jag vet har den inte riktigt tagit fart ännu, gissningsvis för att den ännu inte är tillräckligt bra. (Det måste fungera, när ”fel” googleannonser kommer upp på en sajt blir man ju bara trött). Dessutom innebär beteendestyrningen en massa integritetsproblem som jag tror inte är helt enkla att överkomma. 
Läs gärna Joakim Jardenberg om beteendestyrda annonser.

I ljuset av detta tror jag Twitter och Facebook hade mått bra av en integrering. Båda bolagen måste ganska snart komma igång med att bygga framtidens annonseringsteknologi för sociala nätverk. Och med en lång lågkonjunktur framför sig hade det varit bra att slippa bränna alla pengar själv på att göra det.
Jag tror både Mark Zuckerberg och Twitters vd Evan Williams kommer att ångra sig.

Tiden är inte mogen för Spotify i mobilen

Det har tisslats och tasslats om det länge, inte minst sedan Spotify gick ut och sökte programmerare som var var duktiga på att utveckla för mobila plattformar. Men nu publicerar Computer Sweden nya uppgifter om musiktjänsten Spotifys mobila planer. 

Enligt tidningen har Spotify utvecklat en spelare för Iphone som just nu testas av en inte exklusiv skara användare. En version för Symbianbaserade mobiler (Nokia, Sony Ericsson) är också på gång. Spotify själv bekräftar att man är intresserad av att skapa en mobil lösning, men säger ingenting om den hemliga Iphoneapplikationen.
”Idag fokuserar vi på att skapa en strålande produkt till datorn, men när tiden är rätt kommer att vi titta närmare på en lösning som fungerar bra på mobilen också”, säger Sophia Bendz, pr-ansvarig på Spotify till Computer Sweden.

 
Diskussionen om en mobil version av Spotify har förts länge, bland annat på Jaiku. En fråga som varit uppe på tapeten är huruvida de avtal med Stim som Spotify har täcker uppspelning i mobila enheter. Eller om Apple kommer släppa in en Spotify-applikation i sin App Store med tanke på att Spotify är en direkt konkurrent till Apples Itunes Music Store.
 
Men avtalen kommer inte vara det stora problemet.
 
Svårigheten med att spela strömmande musik i mobilen är batteritiden. Alla som surfat intensivt via 3G med en Iphone eller annan surfmobil har märkt vad som händer. Med dagens batteriteknik kommer en Spotifyspelare (eller vilken annan spelare som helst som hämtar in data i realtid över 3G-nätet) inte kunna lyssna mer än kanske någon timme innan batteriet är dött. Kanske två, i bästa fall tre, om de trimmar programvaran ordentligt. 
 
Men allt under en arbetsdags speltid är för lite. Och Spotifyfolket är smart nog att inse att de inte ska lansera en applikation som död efter ett tag. Det skulle bara skapa badwill.
 
Vi skriver 2008. Men det finns fortfarande fysiska begränsningar som är värre än de digitala. Men tids nog kommer det. Tills dess är Spotify i datorn en alldeles utmärkt, alldeles revolutionerande, och helt fantastisk, tjänst.

En guldgruva för både dig och Google

Veckans solklart mest ambitiösa webbprojekt är öppnandet av tidningens Lifes enorma bildarkiv på nätet. Tillsammans med Google har den numera nedlagda tidningen skannat och lagt ut över 10 miljoner bilder under Googles bildsök, många med stor historisk betydelse och så gott som alla tagna av världsfotografer.

Endast 3 procent av alla dessa bilder har tidigare funnits tillgängliga för publiken, många är bortsållade negativ och liknande som aldrig synts i tryck. Arkivet innehållet bilder från så långt tillbaka som amerikanska inbördeskriget men också bilder på moderna fenomen som internet, massor av kända personer och världshändelser.

Än så länge har bara 20 procent av alla bilderna kommit ut, men resten är på gång.

Bilderna är gratis att se, även i relativt stor upplösning. Men de får endast användas för egen del i icke-kommersiella sammanhang, all upphovsrätt ligger kvar hos Lifes ägare Time Inc. Intäktsmodellen idag är beställningar av förstoringar och inramningar. Men på sikt kommer Google att börja med annonser på bildsöksidorna, och delar av de annonsintäkterna kommer troligen tillfalla Time Inc, även om bolagen idag inte vill prata om hur deras uppgörelse ser ut.

Som användare är det här en enorm skatt att titta på och studera. Men även affärsmässigt är det ett genialt drag av Life och Google. Visst har det kostat stora pengar att skapa det digitala arkivet, men när man sitter på så enormt bra, och tidlöst material, måste det ut på nätet. Annonsintäkter är den enkla delen, men jag tror säkert det går att sälja bilderna också, både för personliga inramningar, men även som en bildbyrå. Jag funderar redan på om vi skulle göra något liknande med våra porträttbilder från VA.

För Googles del är det tydligt att bolaget söker kvalitetsinnehåll till sina tjänster för att få snurr på annonsaffären. Googles flirtande med Bonnier i Sverige är ett annat exempel på exakt samma sak 

De kan ta över Yahoo

Nyheten om Jerry Yangs avgång som Yahoo-vd hängde i luften efter förra veckans nyhet om att sökaffären med Google spruckit. Nu är spekulationerna i full gång om vem som ska ta över den sargade internetskutan.

Kara Swisher på All Things Digital tror det blir Peter Chernin, president och vice-vd på News Corp. Han kan både media och internet och lär inte få ta över som vd på News Corp (Murdoch prioriterar sina egna barn). Han sade dessutom nyligen i en intervju att han var redo för något nytt.

Paidcontent lanserar en hel lista av namn, toppad av Jonathan Miller, före detta vd på AOL, Peter Chernin, Tom Freston, tv-boss och före detta vd på Viacom, och Dan Rosensweig, tidigare vice-vd på Yahoo.

Men mer intressant är Paidcontents resonemang om varifrån Yahoo kommer ta sin vd.

  • Från Silicon Valley, med dess entreprenöriella teknikfokuserade kultur.
  • Från New Yorks mediereklamvärld
  • Från Hollywood/Los Angeles nöjesindustri.

Det sistnämnda kan avskräcka efter Terry Semel, mannen som var Yahoos vd före Jerry Yang och som gjorde en rad strategiska misstag som lade grunden för att Google körde om Yahoo helt på nätet. Med Semel vid rodret blev Yahoo mer av ett mediebolag som ägde enorma mängder innehåll.

Frågan är som sagt vart man ska gå nu.

Ace of Base osannolika internetcomeback

Dags för en kort sammanfattning av några viktiga händelser sedan sist.

Barack Obama fortsätter vara internetpresidenten nummer ett. Nu lanserar han en egen Youtube-kanal och kommer där lägga det tal presidenten av tradition håller till folket varje vecka. Tidigare presidenter har hållit talet i radio, Obama gör det både i radio och i videoversion, både på Youtube och hans egna sajt, change.gov. Hans första tal har redan setts av över 600 000 amerikaner.

Lite bisarrt då att Obama, som haft sin Blackberry alltid när tillhands under hela sin kampanj och som varit en minst sagt flitig användare av mejl i mobilen, nu troligen kommer tvingas sluta använda mejl när han tillträder som president. Mejlen blir nämligen offentliga och Obama vill helst inte att hans personliga konversationer med nära vänner och medarbetare ska offentliggöras. Bush, som jämförelse, lade ned sin mejladress, G84B@aol.com, tre dagar innan han tillträdde för åtta år sedan. Obama kommer dock ha en laptop tillhands i ovala rummet i Vita huset, och det blir han den första amerikanska presidenten som har.

Som journalist gillar jag naturligtvis offentlighet, men att inte världens mäktigaste man med ett av världens mest krävande arbeten inte ska få använda samma personliga verktyg för att hantera jobbet som oss andra är ju helt tokigt.

***********
Här hemma har det varit Sime-konferens. På grund av sjuka barn lyckades jag inte gå på mer än en halvdag, men det finns mycket skriver i bloggsfären om det som sades. Mest förvånande var kanske att gamla 90-talspopparna Ace of Base återförening inte bara var en kändisjippo utan att bandet faktiskt tänkt till och byggt en smart sajt för att dela med sig av musiken till fansen. På sajten har de byggt en widget som låter dig remixa deras låtar, och sprida mixarna på communities som Facebook, Myspace, Blogger och så vidare. Man kan också köpa nya loopar för att göra sina remixer ännu bättre, på så vis skapar bandet inte bara starka relationer med sina fans, de tjänar pengar på dem. De bästa låtarna läggs sedan upp på Aceofbase.com.
”Vi är fyrmannaband nu, den fjärde medlemmen är fansen,” säger bandets Ulf Ekberg.

************

Det sista hindret för att skaffa en Iphone försvinner nu idag måndag, när Google släpper sin Iphoneapp. Med den får man inte bara Gmail i mobilen (oslagbart, om du inte redan använder det, finns på de flesta smartphones, och gör HELA din mejlbox sökbar direkt i mobilen – jag använder det varje dag). Google har också utvecklat en röststyrd sökfunktion, du säger sökordet och får svaret direkt i Iphonens webbläsare. Det funkar till och med med översättningar, typ ”45 degrees fahrenheit in celsius”, och med lokala anpassningar, med hjälp av telefonens inbyggda GPS. Gissningsvis är röststyrningen endast på engelska, men vi får väl se.

Google har för övrigt lanserat videochatt i Gmail. Jag har inte provat själv (har ingen webbkamera), men de vanliga textbaserade chatten i Gmail använder jag ofta. Eftersom jag skriver alla mina mejl i Gmail ser jag direkt om en person jag vill prata med är online eller inte, och då är det busenkelt att bara fråga personen direkt.

************
Men som jag skrivit tidigare drabbas även Google av krisen. Nu ska sökjätten enligt uppgifter till Silicon Alley Insider börja sparka anställda som underpresterar. Uppgifterna är förvisso än så länge obekräftade, men vd Eric Schmidt har tidigare sagt att Google ska börja se över kostnaderna, och att då inte göra det på personalsidan också vore närmast märkligt.

************
Veckans mest inspirerande läsning för oss som arbetar med digitala medier kommer från Joakim Jardenberg på utvecklingsbolaget Mindpark. I en lång bloggpost lägger han ut hela strategin för hd.se, i korthet går det ut på två saker:

  • Öka trafiken, genom att få de som besöker sajten varje vecka göra det varje dag i stället.
  • Öka intäkterna per besökare genom målanpassade annonser. Det görs med en teknik som kallas behavoiural targeting, som i korthet går ut på att gör analyser på besökarnas beteenden på sajten (och på andra sajter också), och anpassar annonserna efter det. En som ofta läser motorartiklar får se fler bilannonser, även när hon är inne på exempelvis nöjessektionen.

Målet är att nätet ska omsätta mer än papperstidningen.

Galenskap, förändring och affärer på Sime

Finanskrisen och den annalkande lågkonjunkturen var långt borta när internetkonferensen Sime öppnade i morse. Kungsgatans halva trottoar hade spärrats av, på väggarna på gamla biografen Rigoletto hängde filmidol-affischer av kända och okända talare på konferensen och utanför stod konferensvärdarna och sålde t-shirts med samma ikoniserade internethjältar. 20 kronor om du tar den på sig, 200 om du inte. (”Jag provar en ny affärsmodell”, sade konferensens nestor och grnd old man,   Ola Ahlvarsson .)

Köerna ringlade långa, och i bänkraderna blev det snabbt trångt med internetfolk, byråmänniskor, affärutvecklare och entreprenörer och intraprenörer. 
 
Galet? Ja, kanske, men inspirerande och kanske nödvändigt. 
Nätets möjligheter har ju knappast försvunnit med Carnegie och Lehman Brothers.
 
”We´re in the business of change” aviserade Ahlvarsson och skojade om konferensens tagline, ”The DNA of change”:
”När vi kom på temat för år sedan hade vi ingen aning om att Barack Obama skulle sno det”
 
******
 
Först ut var danske serieentreprenören Morten Lund, med bolag som Skype på sin meritlista. Han hyllade entreprenören och risktagandet. Samtidigt sade han att han alltid ”screwed up” och inte hade en aning om vart vi är på väg. Hans tips var:

  • Våga riskera. Utan att våga förlora vinner du inte
  • Timing är avgörande. Kolla på Overture, som hade samma teknik som Google, och patent på den.
  • Tänk positivt. Tankens kraft.
  • Bra folk som är kunniga och intresserade. ”Bra folk kan lyckas med en dålig idé, dåligt folk kan misslyckas med en bra idé.”
  • Överstrategisera inte. 
  • Ring inte Mckinsey-konsulterna.

*******

Efter honom kom  Joi Ito, vd för Creative Commons, entreprenör (Infoseek Japan, m fl) och styrelseproffs (Six Apart, Technorati, Icann, Mozilla).
 
Hans tal om hur viktig öppenhet är för innovation var fascinerande att höra. Han radade upp exempel på artister och företag som hade släppt på upphovsrätten och använt Creative Commons och ändå tjänat mer pengar på det. 
Jag fastnade för de brasilianska musikerna som tryckte egna cd-skivor som de gav bort till gatuförsäljare, som sedan piratkopierade de och sålde de på gatorna. Var musiken bra fick de en hit, och folk började efterfråga bandet, som blev bokat för konserter, för reklamjobb, etcetera.


Problemet för upphovsmän har historiskt varit leveransen, av fysiska produkter. Nu är det löst, nu är problemet uppmärksamhet. Med Creative Commons kan du sprida dina verk fritt på nätet, men till exempel kräva att användare länkar tillbaka till dig, inte använder verken kommersiellt, inte förändrar dem, etcetera. Detta ger spridningseffekter som ofta är större än det man förlorar på att släppa materialet fritt.
”Det handlar inte om politik, det är affärer, helt enkelt.”
Det är bara att räkna: om marknadsföringseffekten är större när jag släpper min musik, mina bilder, mina texter, osv, fri, än vad jag förlorar i kannibalisering så är det bra. Är de inte det, så använd traditionell upphovsrätt.
 
Sedan visade han en japansk videocommunity, Nivo Nico Douga, som ensamt står för en sjättedel av all internettrafik i Japan. Här kollar man inte bara på video, man chattar om dem i realtid. Ovanpå skärmen löper hela tiden chattexter som användarna skriver in – ”superkul”, ”uselt, vad är det här”, ”snygg snubbe”. Jag häpnar. Ibland känns Sverige väldigt litet.
 
********
Nu ska jag gå på Internetworlds Topp100-event och se om VA.se är en av Sveriges 100 bästa sajter.
 
Många har bloggat om Sime. Några inlägg hittar  du här.

Nätet står för tillväxten i Mediesverige

Tillväxten på annonsmarknaden bland svenska medier mattades av något under årets tredje kvartal, visar färska siffror från IRM. Men trots krisen växte annonsmarknaden ändå med 2,2 procent jämfört med tredje kvartalet 2007. 
 
Internetannonseringen växte kraftigast, hela 20 procent, och står nu för 16,3 procent av all annonsering i Sverige. Faktum är att tillväxten för nätet i kronor räknat (185 miljoner kronor), var större än tillväxten på hela annonsmarknaden (150 miljoner kronor). Eftersom även tv-annonseringen ökade under kvartalet (5 procent) betyder det att det finns andra medier som förlorar stort. Den största förloraren vad storstadspress, som tappat 12 procent av annonseringen på ett år, eller 90 miljoner kronor. 
 
Blickar vi tillbaka några år har nätet slagit igenom som en raket som annonsmarknad. För bara tre år sedan stod nätannonseringen för 6,5 procent av annonspengarna, nu är det alltså 16,3 procent. 
 
Det ska bli mycket intressant att se hur det här utvecklar sig när vi går in i en lågkonjunktur. Jag tror risken/chansen är ganska stor att annonsköparna kommer välja bort dyra medier som tv och dagstidningar till förmån för billigare som internet, vilket kommer påskynda utvecklingen ytterligare.