Galenskap, förändring och affärer på Sime

Finanskrisen och den annalkande lågkonjunkturen var långt borta när internetkonferensen Sime öppnade i morse. Kungsgatans halva trottoar hade spärrats av, på väggarna på gamla biografen Rigoletto hängde filmidol-affischer av kända och okända talare på konferensen och utanför stod konferensvärdarna och sålde t-shirts med samma ikoniserade internethjältar. 20 kronor om du tar den på sig, 200 om du inte. (”Jag provar en ny affärsmodell”, sade konferensens nestor och grnd old man,   Ola Ahlvarsson .)

Köerna ringlade långa, och i bänkraderna blev det snabbt trångt med internetfolk, byråmänniskor, affärutvecklare och entreprenörer och intraprenörer. 
 
Galet? Ja, kanske, men inspirerande och kanske nödvändigt. 
Nätets möjligheter har ju knappast försvunnit med Carnegie och Lehman Brothers.
 
”We´re in the business of change” aviserade Ahlvarsson och skojade om konferensens tagline, ”The DNA of change”:
”När vi kom på temat för år sedan hade vi ingen aning om att Barack Obama skulle sno det”
 
******
 
Först ut var danske serieentreprenören Morten Lund, med bolag som Skype på sin meritlista. Han hyllade entreprenören och risktagandet. Samtidigt sade han att han alltid ”screwed up” och inte hade en aning om vart vi är på väg. Hans tips var:

  • Våga riskera. Utan att våga förlora vinner du inte
  • Timing är avgörande. Kolla på Overture, som hade samma teknik som Google, och patent på den.
  • Tänk positivt. Tankens kraft.
  • Bra folk som är kunniga och intresserade. ”Bra folk kan lyckas med en dålig idé, dåligt folk kan misslyckas med en bra idé.”
  • Överstrategisera inte. 
  • Ring inte Mckinsey-konsulterna.

*******

Efter honom kom  Joi Ito, vd för Creative Commons, entreprenör (Infoseek Japan, m fl) och styrelseproffs (Six Apart, Technorati, Icann, Mozilla).
 
Hans tal om hur viktig öppenhet är för innovation var fascinerande att höra. Han radade upp exempel på artister och företag som hade släppt på upphovsrätten och använt Creative Commons och ändå tjänat mer pengar på det. 
Jag fastnade för de brasilianska musikerna som tryckte egna cd-skivor som de gav bort till gatuförsäljare, som sedan piratkopierade de och sålde de på gatorna. Var musiken bra fick de en hit, och folk började efterfråga bandet, som blev bokat för konserter, för reklamjobb, etcetera.


Problemet för upphovsmän har historiskt varit leveransen, av fysiska produkter. Nu är det löst, nu är problemet uppmärksamhet. Med Creative Commons kan du sprida dina verk fritt på nätet, men till exempel kräva att användare länkar tillbaka till dig, inte använder verken kommersiellt, inte förändrar dem, etcetera. Detta ger spridningseffekter som ofta är större än det man förlorar på att släppa materialet fritt.
”Det handlar inte om politik, det är affärer, helt enkelt.”
Det är bara att räkna: om marknadsföringseffekten är större när jag släpper min musik, mina bilder, mina texter, osv, fri, än vad jag förlorar i kannibalisering så är det bra. Är de inte det, så använd traditionell upphovsrätt.
 
Sedan visade han en japansk videocommunity, Nivo Nico Douga, som ensamt står för en sjättedel av all internettrafik i Japan. Här kollar man inte bara på video, man chattar om dem i realtid. Ovanpå skärmen löper hela tiden chattexter som användarna skriver in – ”superkul”, ”uselt, vad är det här”, ”snygg snubbe”. Jag häpnar. Ibland känns Sverige väldigt litet.
 
********
Nu ska jag gå på Internetworlds Topp100-event och se om VA.se är en av Sveriges 100 bästa sajter.
 
Många har bloggat om Sime. Några inlägg hittar  du här.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.