Därför är det så svårt att göra en Obama

Det står allt mer klart att internet är en avgörande för att inte säga helt avgörande faktor för opinionsbildning. Det skriver jag inte bara för att Barack Obama byggde sin helt otroliga kampanjorganisation utifrån nätet, det finns fler tecken. FRA-debatten är väl det tydligaste exemplet i Sverige, utan bloggbävningen hade frågan aldrig kommit upp på dagordningen. 
 
Men också ute bland vanliga företag hör jag samma tankegångar. Vi måste nå ut bättre. Hur blir vi personliga? Kanske en blogg? En svensk storbank lanserar till och med en Kapitalskyddsblogg om ”strukturerade placeringar”.  

”Det är nu det händer,” säger Brit Stakston, pr-konsult med internet och sociala medier som specialitet, när vi tog en fika häromdagen. Enligt henne kommer sociala medier bli som miljöfrågan blev efter Al Gores film ”En obekväm sanning”. Vi står inför ett genombrott.
 
Begreppet sociala medier har blivit buzzordet nummer ett, i konkurrens med transparens. De stora svenska politiska partierna åker till USA och inspireras av Obama internetkampanjande och funderar som bäst på hur vi här hemma ska kunna använda det i valrörelsen 2010.

Det här är naturligtvis fantastiskt. Men jag tror ändå inte riktigt det är så enkelt som en del vill ge sken av. Sociala medier är nämligen inte bara en ny finess som man inför på sin webbsajt. En liten smart funktion – sedan är allt klart!
Beställare, chefer, vill ju väldigt gärna se världen på det sättet. Det blir ju så mycket enklare då.
”Nu har vi byggt den här supertjusiga sajten. Bra! Då var det klart, nästa punkt på att-göra-listan…?”
 
Du kan ha infört varenda en av alla de funktioner som finns under begreppet ”web 2.0” eller sociala medier: webb-tv, bloggar, kopplingar till Facebook, Delicious, Digg, och så vidare. Men ändå inte kommit ett enda steg framåt. Det räcker inte med att starta några bloggar på din sajt, eller starta en egen kanal på Youtube, om du inte på allvar vill ha samtalet, kommunikationen, dialogen, med din målgrupp. Utan den blir internet aldrig något annat än en ny distributionsform.
 
För utan just det ”sociala” i sociala medier, så blir det ingenting. Ska du jobba med sociala medier måste du släppa taget, du måste låta dina läsare/kunder/väljare komma till tals. Och du måste lyssna på dem.
 
Det är här det blir så läskigt. För tänk om väljarna genomskådar vår politik? Tänk om kunderna anser att våra produkter håller låg kvalitet? Tänk om våra läsare tycker vi har fel?
 
Med sociala medier kan du inte låtsas längre. Du kan inte måla upp en bild som inte finns. Självklart kan du måla upp bilder, putsa på den publika fasaden av dig själv, men i slutändan kommer läsarna/väljarna/kunderna därute obarmhärtigt avslöja dig om du bluffar. 
 
För det stora flertalet företag innebär det här en helt genomgripande förändring av hela deras sätt att jobba. På svenska företags kommunikationsavdelningar får man oftast lära sig att målet är att kontrollera vad som skrivs om bolaget i media, genom att till exempel kräva att all kommunikation går genom pressavdelningen. Sociala medier innebär tvärtom att du erkänner den bild som finns av dig därute på nätet och går in och tar diskussionen om den, istället för att låtsas som att hatgrupperna på Facebook eller klubbarna med sura före detta anställda inte finns. 
 
Sociala medier stället radikalt högre kvar på transparens i din organisation. ”Hur mycket ska vi berätta? Risken är ju att konkurrenterna läser det?” Jag har själv samma funderingar var och varannan dag. 
 
För politiker blir det här lika jobbigt. De kan inte längre hävda att de har ensamrätt på verklighetsbeskrivningen, utan den utmanas ständigt på bloggar. 
 
Jag träffade David Cameron, ledare för tories i Storbritannien, för ett par år sedan, när jag var föräldraledig. Han besökte den öppna förskola jag gick på där det kryllade av föräldralediga pappor och deras barn, en värld som helt enkelt inte finns i England. Cameron kanske inte köpte hela den svenska föräldraförsäkringen rakt av, men han videobloggade i alla fall och berättade, på sin sajt, att han var nyfiken på svenskarnas sätt att lösa föräldraförsäkringen och ville se det i verkligheten. Har erkände sin okunnighet och att han sökte svaret på en svår fråga! Och på på sajten fick väljarna tycka till och diskutera. En imponerande ödmjukhet, tycker jag.
 
Jag har inte följt Obamas nätsatsningar i detalj, men det jag har sett har imponerat. Allt från hans Twittrande och hans fanklubb på Facebook med 2,5 miljoner medlemmar till den massiva satsningen på sökmotormarknadsföring.


Och transparensen är det inget fel på heller. Under valnatten följdes han hela tiden av en fotograf som fotade honom och hans familj, valvakan igenom. Nu ligger alla bilderna uppe på Flickr, recenserade och diskuterade av tusentals Obamafans. 
 
Där är vi inte riktigt ännu, i Sverige. Men kanske snart. Vilken svensk politiker blir först med att släppa in väljarna backstage?

Tronskifte i USA

Förr eller senare blir det tronskifte, fråga bara Roger Federer. Efter tre år i rad (tolv kvartal!) som etta på mobilförsäljningstoppen i USA petades Motorolas tunna flipmodell Razr V3 ned från förstaplatsen under årets tredje kvartal.

 
Enligt färska siffror från analyshuset NPD Group är Apples Iphone ny etta på listan, som rankar telefonförsäljningen i antal, inte dollar. Apple har tidigare sagt att bolaget sålde 6,89 miljoner Iphone under tredje kvartalet.

Det här är ytterligare salt i såren för Motorola som redan har tappat mycket på mobilmarknaden. 
 
Hela topplistan ser ut så här:

  1. Apple iPhone 3G
  2. Motorola RAZR V3 
  3. RIM Blackberry Curve
  4. LG Rumor
  5. LG enV2

 
En intressant aspekt är att tre av fem mobiler på topp-5-listan är affärsmobiler, förutom Iphone även Blackberryn och LG:s enV2. Telefoner med kompletta tangentbord är också heta i USA. Hela 30 procent av alla sålda telefoner har tangentbord, att jämföra med 11 procent för ett år sedan.

Nu tvingas Yahoos pappa be på sina bara knän

Man borde tycka synd om Jerry Yang. Han kämpade stenhårt i ett halvår för att slippa se sitt älskade Yahoo att bli uppköpt av jätten glufs glufs Microsoft.

 
Endast för att nu tvingas sträcka ut en hand och be Steve Ballmer om hjälp.
Gå ned på knä.
Tvingas avgå som vd.
Och förlora miljarder på kuppen. 
 
Idag blev kovändningen total när Yang tvingades att öppet gå ut och be Microsoft om att köpa bolaget

 
Detta sedan det blivit känt att Google backar från försöket att ingå en sökallians med Yahoo. Konkurrensmyndigheternas granskningar blev för mycket för sökjätten. Tanken var att genom att outsourca sökannonseringen till Google skulle Yahoo kunna få upp kassaflödet och intäkterna. 

 
Nu står i stället Jerry och hans Yahoo helt ensamma, och det med en aktiekurs som är nere på 13 dollar, ganska långt ifrån de 35 dollar som Microsoft erbjöd i somras för att bli största ägare i bolaget ut utbyte mot Yahoos sökteknologi. Och rätt långt från de 31 dollar som Microsofts ursprungliga bud låg på.

Kursen rusade visserligen på börsen idag sedan ett rykte cirkulerat om att Yahoo skulle sitta i långsgående förhandlingar med Microsoft om ett uppköp. Men sedan Yahooledningen gått ut och dementerat föll aktien tillbaka. Det pågår inga förhandlingar. Och det lär det inte göra än på ett tag.
 
Analytiker tror det kommer ta ett par månader, men sedan kommer Microsoft till slut att köpa Yahoo. Men Jerry Yangs tid som vd är med all sannolikhet snart tillända.
 
Så mycket värde som förstörts under den här cirkusen är svårt att hitta motstycket till i it-världen på den här sidan dotcomkraschen. När Microsofts uppköpsbud blev offentligt var värdet på affären nära 300 miljarder kronor. Idag är värdet på Yahoo omkring hälften av det, och då har ändå dollarkursen stärkts rejält under året. Stora delar av ledningsgruppen har slutat, och hela bolaget har tvingats lägga energi på uppköpsbråken, energi som hade behövts för att förnya Yahoo.
 
Ponera att affären till slut genomförs till kursen 20 dollar. Då har bara Jerry Yang förlorat 800 miljoner dollar, 6 miljarder kronor, jämfört med om han hade sålt för 35 dollar.
 
Jerry säger idag:
”Did we want to do a deal with Microsoft? Yes,” 
”Had we been able to do that, we would have been very happy but it wasn’t meant to be.”
 
”Det var inte menat att hända.”
Jojagtackar. Näe, det är inte synd om Jerry, bara om hans anställda och aktieägare.