Nu avslöjas Spotifys mörka hemlighet

Lovorden har strömmat över den svenska musiktjänsten Spotify sedan lanseringen i höstas, inte bara jag har fallit i trans över tjänsten, utan även kändisar som Linda Skugge har hyllat den. Men Spotify själva har hela tiden varit hemlighetsfulla över hur avtalen med skivbolagen egentligen ser ut och hur mycket musik som egentligen finns i tjänsten.

Fram till igår, då bolagets talesperson Sofia Bentdz tvingades skicka ut ett mejl och berätta att man nu ändrar villkoren för tjänsten. I stället för att göra all musik i Spotify fri för alla, så kommer man tvingas införa landsrestriktioner, baserat på de rättigheter som bolagen. ”Ett arv från tiden med kasettband och cd-skivor”, skriver hon.

Dessutom kommer en hel del musik att försvinna på grund av ”missförstånd” med skivbolagen, musik som egentligen aldrig skulle ha varit med från början, menar Spotify.

Här är det viktiga meddelandet från Spotify (mina fetningar):

Vi kommer lägga till miljontals låtar till vår katalog men även ta  bort ett antal låtar och införa landsrestriktioner på vissa låtar vilket kan innebära att de inte går att lyssna på i det land du befinner dig.

/…/ Uppdateringarna görs för att vi ska kunna införa  de landsrestriktioner som krävs enligt våra avtal. Vissa låtar kommer inte kunna spelas i vissa regioner på grund av de restriktioner som är baserade på geografiska områden. Detta innebär att om du delar 
spellistor med vänner i andra länder så finns det en risk för att de inte kommer kunna lyssna på alla låtar i din spellista och tvärtom.

Anledning till detta är att våra avtal med skivbolagen innehåller strikta regler om vilka låtar som får spelas vart och dessa har vi nu kapacitet att implementera. Dessa regler är ett arv från tiden då musik såldes på kassettband och cd skivor på olika geografiska 
marknader och de har tyvärr följt med även till nya format så som streaming. Vår förhoppning är att dessa regler en dag kommer att försvinna för gott.

Utöver detta har det ibland levererats musik till oss av misstag där artisten inte önskar ha sin musik tillgänglig via streaming tjänster som Spotify . Med respekt för artistens vilja kommer även den musiken tas bort. Detta är en uppdatering av vår katalog som vi gör för att kunna efterfölja alla regler och restriktioner som gäller under våra 
avtal. Vi har alltså inte förlorat några avtal eller avslutat våra samarbeten med skivbolagen. Om vi skall vara efterkloka är det nog så vi egentligen skulle ha gjort detta i oktober när vi lanserade tjänsten och vi ber om ursäkt för att vi inte gjort det tidigare.

Det här är naturligtvis ett stort avbräck, inte minst för att den tidigare så enkla tjänsten blir mer krånglig. Helt plötsligt måste jag hålla koll på vilken musik som finns och inte finns och var den finns, om jag reser mellan Europa och USA, till exempel. Här fortsätter Spotify sin inslagna hemliga väg och säger noll om vilken musik de tagit bort.

Det som jag och många andra slogs av när tjänsten lanserades var ju att de verkligen hade fått till avtalen med skivbolagen och KUNDE revolutionera hela musiklyssnandet på nätet. Nu visar det sig att sanningen inte riktigt var så.

Dessutom visar det känsligheten i hela affärsidén. Även om Sofia Bendz säger att man från och med nu inte kommer ta bort mer musik utan bara lägga till ny så är det inget som hindrar skivbolagen från att komma med en ny lista på musik som måste bort ”på grund av missförstånd”.

Vi kan bara hoppas att skivbolagen inser hur fel denna väg är att gå. Men tidigare erfarenheter tyder inte på att så är fallet.

Uppdatering: Än så länge är det dock inte så mycket musik som försvunnit. Jag upptäcker några saknade John Coltrane-låtar, men de har istället ersatt av mängder av nya skivor med honom. Även låtar med Sugarcubes, Moneybrother, Anthony & The Johnsons och  The Pouges & Kirsty MacColl har försvunnit. Utbudet av musik från de kända pirathatarna Metallica har begränsats till en enda ynka låt 

bloggar, nyhetssajter och mikrobloggar är många användare upprörda. En del talar om att göra en lista på de artister som bojkottar Spotify för att pressa dem att ändra sig.

Har ni info om låtar/artister som försvunnit från Spotify, kommentera gärna i bloggen eller mejla mig.

Gillar du den här bloggen?

Rösta på mig på bloggtävlingen YABA.

Har Sarkozy glömt bort Minitel?

Medan finanskrisen fortsätter rasa runtomkring oss kickstartar internetåret 2009 på ett minst sagt piggt sätt.

En av mina förutspåelse för 2009 har redan börjat slå in: mikrobloggens, eller realtidswebbens genombrott. Igår hade Expressen en helsida om trenden (verkar inte finnas på nätet), i helgen skrev DN om det och idag intervjuar TT en av bloggsfärens förgrundfigurer, ”Mymlan”, om ämnet. Och idag når det kultursidorna också, när Stefan Thungren skriver en kolumn om det i Svd (inte på webben).
Så om du inte redan provat svenska Bloggy eller amerikanska Twitter gör det.

********
Gårdagens bomb i medie- och internetvärlden var ett franskt statligt stödpaket på över 6 miljarder kronor, 600 miljoner euro, till fransk dagspress. Bland annat ska alla 18-åringar få en gratis prenumeration på en valfri morgontidning, staten står för distributionen.
”Vanan att läsa tidningar grundas vid unga år”, resonerar Sarkozy.
Samtidigt ska franska staten fördubbla sina annonsköp i tidningar.

Sarkozy kritiseras samtidigt för att stödet skulle bero på hans egna inflytelserika vänner i tidningsindustrin. Dessutom har han nyligen begränsat yttrandefriheten i fransk press genom att instifta en lag som ger politiker rätt att läsa artiklar innan de publiceras, skriver DN. Fransk press är också fortfarande väldigt styrd av fackföreningarna som har stor makt över tryckerierna och lönsamheten är bland den sämsta i världen, skriver The Guardian.

Personligen tycker jag stödköp av annonser och gratisprenumerationer till unga känns rätt korkat. Vill man öka ungdomars intresse för nyheter finns det massor av andra saker man kan göra för 600 miljoner euro, ett vore kanske att titta på vilka medier unga faktiskt konsumerar (=internet) och sätta in insatserna där. För det kan ju knappast vara av ett egenvärde att de ska följa samhällsdebatten just på papper?

Och för att rädda en krisande bransch känner det inte heller särskilt smart. Det påminner mig om Teleguide, kommer ni ihåg den, en stor datorliknande apparat för internetliknande tjänster men helt kontrollerad av Televerket. Inspirationen kom från Minitel som blev riktigt stort i Frankrike på 90-talet och försenade landets hela övergång till internet.

Med 6 miljarder till dåligt skötta papperstidningar är Sarkozy på väg försena ännu en teknikövergång i ännu ett nationalistiskt projekt.

**********
Nästa vecka blir det storfrämmande i Sverige. Författaren, internetgurun tillika Wireds chefredaktör Chris Anderson besöker Malmö för att tala om sin nya bok Free. Jag skrev om den redan för ett år sedan, men nu är intresset mycket större.

Som bloggare deltar jag i en bloggstafett inför besöket, där bland andra superentreprenören Morten Lund (Skype, Nyhedsavisen), nyamedierbloggen Same Same But Different och Peter Sunde, Pirate Bay, deltar. Sunde har redan skrivit ett första inlägg. Sofia Mirjamsdotter har redan börjat diskutera frågan på Same Same But Different och Bloggy.
Mina tankar om Free får ni på måndag.

Gillar du den här bloggen?

Rösta på mig på bloggtävlingen YABA.

”Nej, jag tänker inte sälja Yahoo”

Yahoos rapport för fjärde kvartalet var som väntat rätt dålig, men den krisande nätjätten lyckades i alla fall överträffa förväntningarna lite grand.
Däremot lämnade nya vd:n Carol Bartz en ganska dyster prognos för 2009, under första kvartalet kommer intäkterna falla med 10 procent jämfört med förra året. Även marginalerna ser dåliga ut, vilket analytiker tolkar som att man kan räkna med ytterligare sparprogram och personalminskningar.

Det här var Carol Bartz första framträdande sedan hon för åtta dagar sedan tillträdde som vd för Yahoo, efter att grundaren Jerry Yang tvingats bort. Bartz inledde frågestunden på telefonkonferensen efter rapporten med att säga att hon ”inte kommit till Yahoo för att sälja bolaget”, som svar på frågorna om Yahoo nu kommer säljas till Microsoft.

Men när frågan om att sälja sökmotordivisionen till Microsoft var hon inte lika kategorisk:
”Jag kom inte hit med några förutfattade meningar alls”.

Hon betonade också att Yahoos sökmotor fortfarande är framgångsrik:
”Den är tre gånger så stor som närmaste konkurrent, Microsoft”.

Överlag gav Bartz ett tryggt och tydligt intryck under frågestunden. Hon skämtade med frågeställarna, bland annat om att hon tänkte köpa New York Times (som analytikern Gene Munster har föreslagit), och erkände utan omsvep att hon inte hunnit sätta sig in i hela företaget ännu, hon erkände också att den interna strukturen på bolaget inte var den bästa (”den är väldigt komplex”) och att det försvårar för folk att ”få information och fatta snabba beslut.”
Men att detta också var enkelt att lösa:
”Det finns en del riktigt smarta människor här, de behöver bara lite hjälp i sin kommunikation. Den goda nyheten är att jag är rätt bra på sånt.”

Vad betyder detta då?
Jag tror vi kan räkna med omorganisering, personalminskningar och att – förhoppningsvis – att Bartz ser till att våga fokusera på de områden som kan vara lönsamma på sikt.

När hon fick frågan om vilka produkter som är kärnan för Yahoo var svaret tydligt: Förstasidan, finanssidorna och Yahoo News.

Gillar du den här bloggen?

Rösta på den på bloggtävlingen YABA.

Helgen då en Västeråsare slog ut Google

Många jämför communities på nätet med barer eller krogar. Det handlar inte egentligen om platsen i sig, utan folket där. Alla vill hänga på den hetaste nya. Men det finns också en risk med att vara för inne, för då blir an helt plötsligt helt ute. Rätt som det är så byter hela festeliten ställe och så står krogen där utan gäster. Lojaliteten är kort.

Nu har det hänt i mikrobloggsfären. Den gångna helgen inträffade det som någon redan kallat en ”bloggybävning”, när i ganska rask takt större delen av den svenska webbeliten flyttade över från Jaiku till Bloggy.

Kanske var det Jaikus krasch mitt under 24-timmarsrallyt på Hasseludden som fick folk att ledsna. Eller kanske var dödsstöten när Morris Packer, mobilguru på Bonnier och en av de verkliga Jaikuaddictsen (”Folk tror att jag skojar när jag säger att Jaiku är hela mitt sociala liv. Det gör jag inte”), i lördags kväll skrev ett inlägg om att han nu tar sin Mats ur skolan och byter till Bloggy.

Men nu verkar det som om hela den lilla ”bubblan” av webbfolk tar sitt pick och pack och flyttar över skvallrandet och snackandet från Googleägda Jaiku till en liten svensk startup, skapad av en 28-åring i Västerås.

Faktum är att Jonas Lejon har goda chanser att sno åt sig hela denna marknad om han sköter sina kort rätt. Teknikstrulet på Jaiku fick många att till slut ge upp. När Google sedan häromveckan meddelade att man tar handen ifrån Jaiku, ja då finns det inte så mycket mer att hoppas på.
Jämför det med att han kontakt med utvecklaren, skaparen och grundaren av en tjänst, direkt i själva tjänsten.

När Morris Packer har synpunkter på designen på Blogguy, då kodar Lejon ihop en ny, mer avskalad design på en kvart.
När jag påpekar att mobilversionen av sajten har en del av önska, då sätter han sig direkt för att lösa det.

Den entusiasm och den lyhördhet han visar för användarnas problem är svåremotståndlig. När han dessutom faktiskt också leverera så känns valet än mer naturligt. Varför skulle jag inte stödja en svensk entreprenör som gör det som Google försökt göra i över ett år, och dessutom, på många punkter, gör det bättre?

Visst finns det saker som är bättre i Jaiku, inte minst har jag som intensiv användare under ett år vant mig väldigt mycket och trivs bra med designen, upplägget, alla de som som detaljerna. Men vad hjälper det när tjänsten krånglar titt som tätt.

Samtidigt fortsätter allt fler svenskar att använda Twitter. Men jag vill betona att det finns stora, avgörande skillnader mellan mikrobloggenTwitter å ena sidan, Jaiku och Bloggy å den andra. På Jaiku/Bloggy för man diskussioner, samtal med varandra, som en sorts gruppchatt.  På Twitter står folk mer i varsitt hörn och skriker ut sina budskap, visst går det att gorma tillbaka, men det är inte alltid så lätt att höras.

Läs gärna mer på Sofia Mirjamsdotters utmärkta guide till mikrobloggandet.

Gillar du den här bloggen?

Rösta på mig på bloggtävlingen YABA.

Fyra sajter ser dagens ljus

De 24 timmarna på 24 hour business camp närmar sig sitt slut. Musiken som flödade ut i högtalarna under natten för att hålla folk vakna har tystnat. Fler och fler sajter är uppe och rullar, även om många än så länge har mycket begränsad funktionalitet. Nu på förmiddagen börjar mediefolket trilla in här också, Expressens nya medierchef Thomas Mattsson, halva gänget från Bonnier R&D som sponsrar det hela, Dagens Industri och Medievärlden är på plats.

Många projekt har också kommit igång riktigt bra. inte färdiga, direkt kanske, men det finns mycket spännande att se. Här är några som jag inte nämnt än och som förtjänar ett omnämnande:

Brandstalking.com
Sökmotorexperten Nikke Lindqvist, Christian Bolstad och Johan Mogren har byggt en omvärldsbevakningstjänst för varumärken och hur de syns i såväl bloggar, som mikrobloggar och på Google. Men istället för att bara mäta antalet träffar eller hitta träffarna i sig handlar tjänsten om att spåra förändringar, om antalet träffar ökar eller minskar, eller om rankingen på Google går up eller ned så syns det.
Därmed kan den som äger ett varumärke snabbt upptäcka om det helt plötsligt blir väldigt omtalat i bloggsfären och i så fall vad det beror på.
”Vi är mest intresserade av förändringar, på så vid kan vi spåra bloggbävningar tidigt”, säger Nikke.
”Och kolla in loggan, cool va? Brands talking, eller brand-stalking!”, säger en något trött Nikke Lindqvist.
Tjänsten bygger på Twinglys mikrobloggssök, som jag skrev om tidigare i veckan, och Googles sök. Med tanke på grundarnas bakgrund inom sökmotoroptimering är det här en tjänst jag tror kan bli riktigt intressant. Affärsidén är att erbjuda basversionen gratis (”folk måste ju få prova”), men ta betalt för en premiumversion.

Listentoblogs.com
Eric Wahlforss, Henrik Berggren och några till bygger en community där man kan lyssna på bloggar. Tanken är att få folk att läsa in sina egna eller andras bloggar, och ladda upp dem som podcasts.
”Det är en crowdsourcing community”, säger Henrik Berggren.
Hela projektet bygger på att koppla ihop teknik som redan finns: De använder Soundclouds ljudspelare, plattform hos Google och Amazon.
”Det enda vi betalar för det här är 10 dollar för domänen.”

Roliga Barnaktiviteter
Jeanette Gorosch och Torbjörn Eriksson har skapat en söktjänst för att hitta roliga saker att göra tillsammans med sina barn. De driver sedan tidigare barnvaktsförmedlingen Nanny.nu, och ville först egentligen bygga en sajt som kunde driva trafik till den.
”Den bygger på Google Maps, lite som Teds kartor, han har varit en stor inspiration för oss”, berättar Jeanette.
Det finns idag två sajter för familjeaktiviteter, Barnguiden och Barn i stan.
”Men de är rätt röriga, vi ville skapa något där det är lätt att hitta aktiviteter i ens närhet.”
Tjänsten är redan uppe och igång, men i nästa steg ska de lägga till möjligheten för användare att lägga in egna aktiviteter.

Vart tog mina pengar vägen?
Dan Carlberg och Patrik Ring som til vardags jobbar på Bloglovin bygger en enkel tjänst för att hålla koll på sin privatekonomi.
På 24-timmarsrallyts knepigaste adress, www.vartogminapengarvagen.se
(”Vi vet, vi ska hitta ett bättre namn”) kan man mata in vilka utgifter man har och sedan få de kategoriserade efter kategori, om det är mat, shopping, nöje och så vidare. Än så länge måste man skriva in allt manuellt, men målet är att integrera med bankerna så att man kan plocka kontouppgifter därifrån och kategorisera dem.
Det här är en idé som jag tjatat länge om, det är märkligt att ingen av storbankerna har insett värdet i att låta sina kunder kunna använda nätbanken till att få bättre koll på privatekonomin. Kanske kan det här få dem att vakna.

Det här var 4 bra projekt. Det finns fler, jag har inte hunnit prata med alla 50 projekten. Men de finns listade här.

livebloggen på 24 hours business camp kommer också alla projekt att presenteras.

Nej, det behövs inga pengar 2009

Det ringde en reporter från Dagens Industri, berättar en av entreprenörerna som sitter bredvid mig här på Hasseluddens Yasuragi och kodar en ny sajt.
Reportern undrade om det inte var en massa entreprenörer här och letade efter riskkapital.

Ingenting kunde vara mer fel.

Och det är kanske den största skillnaden mellan internetboomen på 90-talet och idag.

Idag räcker det med en eller ett par personer, där minst en kan koda, och lite tid. Många här driver massa projekt vid sidan av sina ordinarie jobb, andra har gjort någon större eller mindre exit och har därmed tid att bygga upp något nytt, som arrangören Ted Valentin och Jonas Lejon.
Tekniken och verktygen är idag så kraftfulla att det räcker med om inte 24 timmar så i alla fall en mindre tid för att bygga något riktigt bra.
”På 90-talet kostade det 10 miljoner att bygga en sajt, sedan var 1 miljon, idag räcker det med 100 000 kronor”, berättar en som var med under förra boomen.
100 000 kronor! Översätt det i arbetstid så… vi pratar om något hundratal arbetstimmar.

”Det är så bra! Det blir en automatiskt utgallring, du kan inte komma med en powerpoint och få två miljoner längre,” utbrister Joakim Jardenberg, vd på Mindpark som också bygger ett eget projekt här.
Har du idén och drivkraften, då genomför du ditt projekt. Vid sidan av ditt jobb, eller som en del av det. Eller under en helg eller två. Det går inte att skylla ifrån sig, längre.

Men okej, visst behövs riskkapital när en sajt eller tjänst ska lanseras på en större marknad. Men då talar vi om pengar i tiotalsmiljonerklassen. Inga jätteinvesteringar. Och då måste bolagen vara uppe och fungera, ha en fungerande produkt och kunder som gillar den.

Min lärdom av mina 24 timmar här blir det:

Det går!

Ja, vi kan!

Just do it!

(Eller någon annan slogan)

1 miljard borta – ändå står Google starka

Google rapporterade resultatet för årets fjärde kvartal i kväll. Försäljningen ökade och det mer än förväntat, och även vinsten, om man räknar bort engångskostnader, ökade. Men inte om man räknar in nedskrivningarna på – hugaligen – 1,1 miljard dollar för investeringarna i AOL (726 miljoner dollar) och Clearwire (355 miljoner dollar).
Aktiemarknaden verkar dock inte bry sig, utan aktien steg något i efterhandeln.

  • Intäkterna var 4,22 mdr dollar, bättre än väntade 4,12 mdr. Imponerande!
  • Intäkterna ökade 18 procent jämfört med Q4-07, men bara 3 procent från förra kvartalet. För Q3 låg tillväxten på årsbasis på 31 procent.18 procent måste vara historiskt låga siffror för Google.
  • Google anställde endast 99 personer under kvartalet, marknaden hade räknat med 500. Det är tydligt att Eric Schmidt håller hårt i kostnaderna. Kostnaderna för trafik fortsatte också minska.
  • Youtube fortfarande ett frågetecken. Google har experimenterat med tre nya annonsformat i videos, men ännu inte hittat det som fungerar. Men Youtube är idag Googles primära kanal för bannerannonser.
  • Intäkter per klick faller. Folk shoppar mindre, därmed minskar klicken, framför allt för sökmotorn.
  • 800 applikationer i programbutiken för Android-telefonen, men det är ingenting jämfört med Apples App Store där det finns 15 000 program. Å andra sidan har mobilsurfandet via Androidluren genererar 1 miljard sidvisningar, och måste ses som en stor framgång.
  • Webbläsaren Chrome går bra, men Google ville inte svara på om man kommer skriva distributionsavtal för att få ut den i fler datorer, man har redan missat att skriva avtal med Dell och Verizon.
  • Valutakurserna påverkar Google negativt, speciellt i Storbritannien.
  • Kassaflödet är fortsatt starkt.

Slutsatsen är väl att vi egentligen inte fick några svar på det som såg oklart ut för ett kvartal sedan. Men att Google ändå lyckats pressa kostnaderna och hålla intäkterna uppe rätt bra. Men även för ett superföretag som Google ser det väldigt osäkert ut det kommande året.

Eller som vd Eric Schmidt sade:

”Det är oklart hur länge den globala nedgången kommer vara, men vårt fokus ligger fortfarande på långsiktighet, och vi fortsätter att investera i Googles kärna, sök och annonsaffären, likväl som strategiska tillväxtområden som bannerannonser, mobilt och företagstjänster.”

8 sajter som byggs just nu

Det kan låta som en klyscha, men mötet mellan alla 90 entreprenörer här på 24 hour business startup är fascinerande. Så många idéer, så många diskussioner, spontana infall, ja, galenskaper skulle säkert många säga. Tanken att 1+1=3 när idéer möts är aldrig så tydlig som här.

Jag har redan nämnt några intressanta projekt här. Här är åtta till jag kollat in under dagen:

1. Roman Pixell plus en kompis (David?) bygger en tjänst för att skapa fysiska produkter utifrån sociala nätverk. Tanken är att ge umgänget ett fysiskt avtryck, deras första produkt är att skapa fysiska vykort utifrån de bilder man har på sitt facebookkonto. Istället för att betala en dollar för att skicka en virtuell gåva så får man ett riktigt kort för samma kostnad.
”Då kan man skicka ett kort till mormor, som inte har Facebook”, berättar Roman när vi träffas under lunchen.
De var då i starten av sitt projekt och diskuterade namn. Roman ville kalla det ”physical”, men det tyckte David gav erotiska associationer. ”Något med real stuff for real relationships”, resonerade han.
Jag föreslog att de skulle låta Facebookmedlemmar skapa memoryspel utifrån sina bilder. Jag och hustrun fick själv ett memory av goda vänner med bilder från våra gemensamma semestrar som motiv, otroligt fint. Men de hade gjort det själva, det fanns ingen tjänst som att för att skapa egna memoryspel.

2. Mattias Swenson från Bloglovin och Ola Sevanderson (som skapat Photoshop-på-webben-tjänsten Pixlr) bygger en toolbar för att dela med sig av länkar via Twitter, Facebook, Myspace och andra communities. Tjänsten kan dels integreras på sajter, som en ”dela med dig av den här artikeln”-widget. Men den fungerar också helt fristående, för alla sorters länkar. Lite som Tinyurl eller Korta.nu, fast med inbyggd social delningsfunktion. Kolla in Virurl.it (den verkar vara ur funktion just nu)
Intäkterna är tänkt att komma från annonser på toolbaren.
”Det är extremt kortsiktigt att inte tänka på hur man tjänar pengar på en tjänst”, säger han.

3. Mattias Järnhäll, som tidigare byggt Backpacking.nu, bygger en svensk variant av kundhanteringssajten Getsatisfactionl. Det heter gefeedback.nu. Här finns det redan en sajt uppe.

4. Tomas Wennström och hans bror Axel, som idag driver Hittarecept.nu, bygger en kombinerad väder- och fotosajt, Vackertvader.se.
”Vädersajter är så trista”, är hans analys.
Tanken är att kombinera lokala väderprognoser med foton från lokala amatörfotografer. Genom att kolla vad besökarna bor i landet (kan spåras via besökarens internetadress, ip-nummer), så kan de dessutom visa en lokal prognos för där besökaren bor direkt när de kommer in på sajten.
”Då bespar vi besökaren ett par klick.”

5. Eric Wahlforss är en av upphovsmännen bakom Soundcloud och initiativtagare till ett event liknande 24 hour business camp för fem år sedan. Han bygger en tjänst som gör uppläsningar i form av podcasts av bloggar, Listentoblogs.com

6. Eric Starck bygger Taggatidning.se, en sajt för att tagga innehåll från Sveriges alla nättidningar. Tanken är kunna visa vilka ämnen som är heta i svenska tidningar i ett taggmoln, och att skapa en mobilsajt utifrån detta.

7. Karin Adelsköld och Johanna Ögren, som driver bloggen Lilla Gumman, vill locka ut kvinnor över 50 år på nätet. Och för att göra det ska de skapa en sajt där målgruppen kan mata in roliga citat från sina barnbarn.
”Alla älskar att läsa roliga saker som ens barn eller barnbarn säger. Men man kommer ju aldrig ihåg dem, jag kommer inte ihåg vad mina barn säger”, berättar Karin Adelsköld.

8. Tom Söderlund bygger en garderob på nätet, ett Stardoll för vuxna, som han själv uttrycker det.
”Det började med att jag inte hittade något att ha på mig, fast jag vet att jag har mycket kläder”, berättar han.
Än så länge är det tomt på w.ardro.be, men jag har sett mycket spännande på Toms skärm.

Entreprenörsskap anno dotcom och nu

Efter en eftermiddag med ett underbart snöfall utanför fönstren härute på Hasseludden har mörkret lagt sig. Fram till middagen var det rätt tyst i stora konferenssalen, koncentrationen från programmerandet låg tung över salen. Nu är det lite mera uppsluppet.

För oss som var med under förra internetboomen är det rätt intressant att jämföra känslan då och nu:

  • Här pratar nästan ingen om pengar. Det handlar om att bygga en bra tjänst, om man sedan kan kapitalisera på den verkar inte lika viktigt. 1999 var det tvärtom bygga företag och aktieägarevärde som var en av de nästan viktigaste grejerna.
    En orsak kan vara att det är så mycket enklare att bygga tjänster online idag. Programmeringsverktygen har blivit så mycket bättre, tekniken så mycket mer utvecklad. En annan är att Google har visat att om man har en publik online går det att tjäna pengar på den, i alla fall till viss usträckning.
    Men jag tror också att mentaliteten hos de unga entreprenörerna 2009 är helt annorlunda. De som sitter här och kodar är ju uppvuxna med inte bara datorer utan också internet. Att programmera var inte de lärde sig, det kom nästan automatiskt med tonåren.
     
  • Entreprenörerna är sociala. En gång i tiden var uppfinnaren en enstöring, en specialist som knappt kunde umgås med andra. Dagens internetentreprenörer är supersociala, vet precis hur de ska pitcha sina projekt på 90 sekunder och helt trygga i att tala inför kameran.
    Jag tror detta framför allt beror på helt olika mediaupplevelser under uppväxten. När jag var ung fanns det två tv-kanaler och mamma och pappa tog foton och satte in i album, det blev kanske fem, sex albumsidor på ett år. Dagens unga har tonvis med tv-kanaler plus tusentals på webben att välja på. Och bilder och filmer har de tagit på sig själva sedan de kunde hålla i en mobil.
     

Dagens intressantaste diskussion här handlar om det ständigt närvarande ämnet transparens: Ska man dela med sig av sina idéer, eller hålla dem för sig själv.

Beata Wickbom, bloggare och moderator för menade att det idag finns massor av idéer, och att alla gärna delar med sig. Men Karin Adelsköld höll inte med, ”bra idéer håller man för sig själv”, eller i alla fall bara delar med sina närmaste.

Detta ledde till diskussionen om det är idéerna eller genomförandet som är avgörande. Argumentet för idéerna är att det idag är så enkelt att knacka kod, att vem som helst kan göra det, därför är det den som har den bästa idén som vinner.

Jag håller nog inte riktigt med. Jag tror tror snarare att genomförandet, och hur man efter de första försöker utvecklar sin sajt/produkt, som är viktigast. Sedan är det i praktiken helt omöjligt att i förväg avgöra vilka idéer som är hållbara och inte.

Ta mikrobloggarna till exempel: De flesta är nog överens om att Jaiku är en bättre tjänst än Twitter, här går det att både skrika ut sin budskap, och föra samtal och diskussioner. Ändå är det Twitter som blivit stora, och Google tar nu handen ifrån Jaiku. Exakt vad det beror på är svårt att säga, men det enkla svaret är att Twitter redan blivit störst, medan Jaiku fortfarande inte blivit så tekniskt stabilt att tjänsten kan öppnas för allmänheten.

24-timmarsrally

Jag skriver 28 minuter in i 24-timmarracet mot ett nytt företag på internet. Jag sitter just nu i en stor hörsal tillsammans med massor av entreprenörer. De snackas affärsidéer, DI är på plats och intervjuar en kvinnlig entreprenör. Det ryktas om att TV4 är på väg hit med både ett och två tv-team.

Nattens stora snackis var den havererade internetuppkopplingen. Men tack vare några nattliga samtal till en teliachef på semester i Thailand lyckades Mindparks vd Jocke Jardenberg få hit folk som grävde lite, och nu fungerar det. Men bara för att jag skriver det så kraschar det igen…

Just nu är det rätt tyst. För nu, när själva 24-timmarsrallyt påbörjats får alla äntligen börja programmera. Många hade dock förberett sig genom att fundera på affärsidéer, registrera domäner etc.
”Det är väl ingen som har börjat koda”, skämtade initiativtagaren Ted Valentin när projektet och sponsorerna presenterades i förmiddags.

Men många kör mer spontant.

”Vi ändrade projekt i natt, efter att jag försökt med hisspitchen mot andra här”, berättar en entreprenör.

Några kul projekt då?
Ja.

Judith Wolst, Andreas Vural, Jesper Åström och Thérèse Mannheimer ska bygga en bloggportal för modebloggare. Tanken är att man ska kunna hitta bra modebloggare på ett ställe, och då inte bara de som är störst.
Bloggmode är namnet. Jag får tjuvkika på loggan. Det kan du också göra här.

En annan affärsidé som känns kul är en söktjänst för biljetter, både de som säljs på Blocket och Tradera, men också direkt från arrangören och Ticnet. Anton Johansson från Twingly bygger det på sin fritid.

Twinglygänget själva ska göra söktjänst för att hitta auktoriteter inom olika professionella områden över hela världen. De bytte också projekt i sista sekunden.

Men det finns också mindre webbiga projekt. Ola Mattisson ska skapa en tjänst som kopplar ihop riskkapitalister med intressanta entreprenörer.
”Entrerenörerna har vi här, utmaningen blir att knyta upp finansiärer som kan finansiera dem”.

En annan kul idé var någon form av omvärldsbevakningstjänst för varumärken. Tanken är att man ska kunna ha både på hur mycket som skrivs om det och lite om värderingarna, om det som skrivs är positivt eller negativt.Jag återkommer när jag vet mer om den.