”Spotify kan bli nummer tre”

Den svenska hajpade musiktjänsten Spotify har bara ett halvår efter lanseringen fått 2 miljoner användare, varav 1 miljon i Storbritannien, som nu är bolagets största och viktigaste marknad. Det berättade grundaren och vd:n Daniel Ek ett möte för press, branschfolk och kunder i Stockholm i går morse.
”Vi växer nu med 50 000 användare om dagen, men vi skulle kunna växa mycket mer, 250 000 om dagen om vi öppnade för alla som ville,” sade Daniel Ek. ”Då skulle vi vara nätets tredje snabbast växande tjänst efter Facebook och Twitter.”

Gratisversionen av den populära musiktjänsten kräver idag en inbjudan för att man ska få registrera sig, utom i England. Orsaken är dels teknisk, att det krävs rätt mycket av plattformen bakom tjänsten för att hantera alla nya användare. Men också marknadsmässig, intäktsmodellen bygger ju på annonsering, man vill inte dra på sig en stor kostnadskostym innan de finns annonspengar för att bära den.

Daniel Ek berättade också att användarna i genomsnitt tillbringar 1 timme om dagen med tjänsten.
Hur stor del av användarna som använder premiumversionen, som kostar 99 kronor i månaden, ville Daniel Ek inte avslöja.
”Men vi är större än Nokia Comes With Music”, sade han hemlighetsfullt.
Nokia berättade nyligen att man har 23 000 betalande kunder i Storbritannien.

På en fråga om bolaget sett en ökad tillströmning av kunder efter Piratebay-domen svarade Daniel Ek att man visserligen ser ökad trafik, men att invite-systemet begränsar tillväxten.
”Personligen ser jag hellre att Spotify konkurrerar med att vara den bästa tjänsten än med att folk är rädda för att stämda.”

Spotify har tidigare fått kritik, bland annat av mig, för att man varit hemlighetsfulla. Men igår var Daniel Ek ovanligt frispråkig. En fråga var hur många låtar som egentligen finns på Spotify:
”Vi vet inte själva, exakt. Vi har 8 miljoner låtar licensierade, men alla är inte inlagda ännu. Vi får låtar på så många olika sätt, en del kommer i konsumkassar på cd, andra läggs upp på ftp-servrar.”
På grund av skivbolagens uppdelning av marknaderna per land skiljer det sig också från land till land.
”Vi kanske har 3 miljoner låtar i ett land, 2,7 i ett annat. Vi har idag 3-3,5 miljoner låtar i biblioteket, och att dessa har 1-1,5 miljoner någonsin spelats.”

”Ett problem är att skivbolagen fortfarande tänker territoriellt,” sade Daniel Ek.

Därför bearbetar Spotify aktivt skivbolagen för att få dem att ändra sig. Men det tar tid. Ek berättade att innan de drog igång Spotify tillbringade han 2 år med att flyga världen runt och prata med skivbolag för att få dem att förstå poängen med en modern musiktjänst som både är anpassad sig till vad användarna vill ha, och skivbolagen och artisternas behov att få betalt för sitt jobb.

Idag är 25 000 skivbolag anslutna till Spotify, bolaget har 10 anställda som enbart jobbar med att signa upp och lägga till ny musik. Målet är klart:
”Vi ska ha världens största musikkatalog.”
Och gällande bolaget i sig:
”Vi försöker bygga ett världsklassföretag.”

Nu satsar Spotify hårt på nya kreativa annonsformat. Inom kort lanseras videoannonser i spelare, och det går redan i dag att styra annonser utifrån geografi och demografi.

”I framtiden kommer man kunna nå exakt de man vill, utifrån demografi och musiksmak, det tror vi är bra.”

På agendan står också nya mobilversioner av Spotifyspelaren, för Iphone och Nokias mobiler. När den kommer att komma ville Daniel Ek inte avslöja, en när jag frågade om det blir i år blev svaret:
”Det får vi verkligen hoppas.”
Han bekräftade också att mobila version av Spotifyspelaren kommer att vara betaltjänster.

TV4 har något stort på gång

TV4:s satsningar på internet har länge varit ett knepigt kapitel. I början av 2000-talet försökte man ta betalt av tittarna för att se tv-klipp. Sedan har följt en satsning med en mängd olika sajter under kanalens paraply, allt från nyhetssajter till spelssajter, olika sportsatsningar och communities. En del har lyckats bra, som Fotbollskanalen och Recept.nu har blivit riktigt stora. Medan andra haft det svårare. Nyhetskanalen är fortfarande i mitt tycke för otydlig, den dras med tekniska problem, och youtube-kopian Fejmtv skrotades nyligen helt.

Men nu börjar TV4 hitta rätt. Först var det Boktipset.se, en community för bokälskare. Nu gör man slutligen det man borde gjort för länge sedan: Lägger ut alla (?) sina egna produktioner på webben, öppna och tillgängliga för alla på nya TV4play.se.

Att det var efterlängtat visar inte minst besökssiffrorna: 300 000 besök på bara fyra dagar, och det helt utan marknadsföring.

Sajten är, om man ska vara elak, en kopia av SVT:s framgångsrika Svtplay. Som å andra sidan är ganska så Mac-inspirerad (cover flow-bläddringen).

Den stora skillnaden är att TV4 har annonser i sina tv-klipp. Här nyttjar man tekniken från startupbolaget Videoplaza. Annonserna funkar bra, man kan kolla in de annonser man vill utan att missa något i tv-programmen.

Men en grej till har TV4 tillfört: En koppling till Facebook.
Du kan kommentera ett klipp eller ett tv-program på din facebooksida, direkt hos TV4play. Du kan också se kommentar som dina vänner på Facebook har har gjort, men även andra kommentarer. Du kan alltså sitta och snacka med dina kompisar om tv-programmen, direkt på TV4:s sajt.

Det är nu det blir roligt. Jag tror TV4 är en riktig liten guldkalv på spåret. All erfarenhet tyder nämligen på att folk tycker det är roligare att se på tv tillsammans med andra, än ensam. Det finns massor av exempel på att folk gärna chattar med varandra under tv-program, det hände under melodifestivalen, jag har sett det under På Spåret, under debattkvällar på TV4:s kvällsöppet.

Nu direktsänder inte TV4 på TV4play. Inte ännu, men det borde komma när som helst. Möjligheten att inte bara erbjuda innehållet utan även plattformen för konversationen kring innehållet är alldeles fär bra tillfälle att stärka relationen med målgruppen för att få missas.

Den stora frågan är väl egentligen hur annonsörerna ser på att annonsera i en miljö där användarna själva är med och skriver och diskuterar. Viljan att synas i användargenererade medier har ju varit rätt så skral från annonsörshåll.

Jag tror att det viktiga, och svåra, för TV4 är att visa styrda, riktade annonser, rätt annonser för rätt tittare/besökare. Lyckas de med det kan annonserna bli något som tillför något för läsarna, och inte bara ett störningsmoment under tittandet.

Men det innebär också att man går ifrån den klassiska broadcastmodellen i annonsörshänseende. Att inte sälja tittarna i en enda stor klump till annonsören, utan erbjuda engagemang och intresse i stället. Inte lätt, men mer eller mindre nödvändigt om webben, en förlängning, ska kunna stå på egna ben.

Det börjar lukta illa om piratsoppan

Upproret mot upphovsrättsindustrin vägrar lägga sig. Gårdagens nyhet att domaren i piraträttegången anklagas för jäv är den mest bloggade artikeln i Sverige nu, enligt Aftonbladet.

Det intressanta är inte om huruvida de här organisationerna som domaren Tomas Norström är med i är för en hårdare eller mildare upphovsrätt, utan att han faktiskt är med i samma ganska små klubbar som målsägarsidan. Enligt Svd är det bara omkring 30 personer som är medlemmar i Svenska föreningen för upphovsrätt. Bland dessa Antipiratbyråns Henrik Pontén, Monique Wadsted som representerat amerikanska filmbranschen, och Peter Danowsky, som varit advokat för målsägarna under rättegången.

Och så Tomas Norström.

Tanken att dessa suttit på små intima träffar, druckit öl, ett glas vin, eller ätit middag ihop känns obehaglig i ett rättsamhälle. Satiriska bloggen Badlands Hyena sätter fingret på det hela väldigt bra:

Jag tror knappast Henrik Pontén, Peter Danowsky eller Monique Wadsted hade protesterat mot domaren om han brukat gå på middagar och druckit öl med The Pirate Bay och Piratbyrån för att skaffa information.

Jurister och experter påpekar att det är bra att domaren skaffar sig kunskap om ämnet genom att vara delaktig i sådana här föreningar. Det måhända, och det är säkert bra. Men när banden blir så personliga är det svårt att hävda att jäv inte förekommit. Flera experter på processrätt ger också piraterna rätt i den frågan.
”Det är anmärkningsvärt,” säger Eric Bylander, lektor i processrätt till Svd.

Personligen tycker jag det börjar lukta lite unket om hela den här historien. Först gör åklagaren ett tillslag efter uttryckliga påtryckningar från amerikansk upphovsrättslobby. Sedan tillsätts samma domare som var den som beordrade tillslaget mot Bahnhof 2005.

Det visar sig också att Tomas Norström och Monique Wadsted suttit tillsammans i .se-stiftelsens grupp som löst tvister kring domännamn. Det finns till och med beslut som detta radarpar i upphovsrättsfrågor har fattat tillsammans i tvisteärenden.

Hur detta inte kan vara jäv är för mig helt obegripligt. Det skulle vara som om jag fick döma i ärenden mellan Bonnier och Schibsted.

Nu avslöjar Jon Karlung, Bahnhofs grundare ännu mer om Antipiratbyråns metoder. Det visar sig att Henrik Pontén redan tidigare, 2001 eller 2002, hade kontaktat Bahnhof och bad dem lägga in skadlig programkod, så kallade trojaner, i kundernas datorer för att avslöja piratkopiering. Han vägrade, men brydde sig egentligen inte särskilt mycket om vare sig fildelning eller piratfrågan förrän rättsväsendet slog till.

”Jag var före den tidpunkten helt ointresserad av fildelning (pinsamt nog faktiskt). Rätt snart stod det klart att det var ett välregisserat angrepp vi utsattes för. Det var noga planlagt i månader i detalj.

Det fanns pressmeddelanden som var skrivna i förväg. Herr Ponten kom ner och stod beredd med filmkamera när kronofogden kom. Sen dök plötsligt polisen upp som på beställning, ett riktigt trolleritrick minsann!

Det var helt uppenbart att rättsapparaten förvandlats till en marionett, styrd av ett särintresse. Min slutsats då som nu är att detta inte hör hemma i ett demokratiskt samhälle. Här vaknade mitt engagemang i den här frågan.”

Känslan av att etablissemanget med alla tänkbara medel vill sätta dit piraterna, fildelarna, ungdomarna – den är svår att komma ifrån.
Den är den känslan som föder upproret på bloggar och internetsajter just nu.
Den känslan kan ingen domstol i världen få bort.

Jag ställer återigen frågan: Tänk om skiv- och filmbranschen hade lagt all den energi och alla pengar de lagt på att föra krig, till att i stället utveckla nya tjänster?

Till sist: Läs gärna Martin Ådahls krönika ”Det är vi som är förövarna” i Fokus.

I alla fall en strid vunnen i EU

Det var ju för väl att tillägg 138 till EUs telekompaket antogs i går kväll. Nu slipper vi leva i ett Europa med privata polisstyrkor som gör lite som de vill. Säkrar rättssäkerheten lite grand, i alla fall, även om striden inte är avgjorde och mycket återstår i EUs omfattande förslag till ny telekomlagstiftning.

Med 138:an så kommer det krävas domstolsbeslut för att stänga av medborgare från internet. Tillgång till internet definieras som en grundläggande demokratisk rättighet. Upphovsrättsindustrin har lobbat hårt för att EU ska införa de relger som finns i Frankrike, där en person kan stängas av från internetefter bara två varningar, t ex för att han/hon skulle ha laddat ned upphovsrättsskyddat material.

Men det är mer på gång. Kampen för ett öppet, demokratiskt internet går vidare.

Den här veckan fattar också EU-parlamentet beslut om att förlänga upphovsrätten på inspelad musik till – lyssna nu -95 år! Om ett företag får patent på en ny cancermedicin så gäller det alltså i 20 år, men om jag skriver en låt och spelar in den så skyddas den i 95 år. Det är något väldigt väldigt snett med immaterialrätten.
Dessutom visar det sig att förespråkarna för den hårdare upphovsrätten försökt kuppa igenom förslaget. Det här visar att EU har en del att jobba på om man vill vara det demokratiska organ som man lovat.

*****

Anrika tidningen New York Times totalkraschade på börsen i natt. Aktien rasasde 16 procent efter en brakförlust för första kvartalet.
Förlusten första kvartalet blev hela 74 miljoner dollar, och det på en omsättning som sjönk 19 procent till 609 miljoner dollar. För ett år sedan var förlusten bara några hundra tusen dollar.
En stor del av intäktsminskningarna kommer från eftertextannonser. Intäkter från köp- och säljannonser etcetera har nästan halverats på ett år, minus 45 procent.

Det ser verkligen inte bra ut för traditionella dagstidningar i USA. Och i Sverige är det nästan lika illa, senaste SOM-rapporten från Göteborgs Universitet visar att unga slutar läsa morgontidningen på papper och hellre läser den på nätet. Och inget tyder på att de kommer bli betalprenumeranter när de växer upp.

”Det finns inget som talar för att de unga inte kommer att ta med sig det här vanorna när de blir äldre. Min prognos är att om fem år kommer läsandet av morgontidningar på nätet att ha ökat, medan det fortsätter neråt med läsandet av papperstidningar,” säger medieforskaren Annika Bergström som skrivit rapporten.

Jag börjar fundera på om inte det enda rätta är att köpa tillbaka allt det som dagstidningarna har missat: Eftertext, jobbannonser, bostadsmarknad, köp- och sälj, foto, familjeannonser. Listan blir bara längre för varje vecka som går.
Internet har ju tagit över alla dessa områden, och det är till övervägande majoritet inte de gamla mediehusen som gjort det, utan nya, digitala företag.

I Sverige är Schibsted de enda som lyckats här, de har tidigt gått in och köpt internetbolag som gör de här sakerna och som därmed slår undan benen för dagstidningarnas intäkter i de områdena: Blocket, Björns Bostadsbytare, Mötesplatsen, Bytbil, Hitta.se, Bloggportalen, Prisjakt.
Men med tanke på de värderingar som finns idag lär det snarare bli tvärtom, att mediehusen tvingas sälja till internetbolagen. Lite som när America Online köpte Time Warner. Frågan är bara om vi kommer skratta åt en sådan affär om tre, fyra år, som vi idag skrattar åt fusionskatastrofen AOL Time Warner.

*******

En rolig nyhet från mediehusen är i alla fall Boktipset, en ny community för bokälskare, som Bonnier lanserade igår. Här kan man lägga upp sina favoritböcker, recensera dem och sätta betyg.
Bakom sajten från författaren Sigge Eklund och Einar Hestmann, men sajten ägs av Bonnierförlagen och TV4.
Sajten har redan lockat rätt många bokälskare att lägga upp sina profiler, och har dessutom lyckats få dit en massa kändisar, de flesta jobbande inom Bonniersfären, såsom Axel Schulman, Marcus Birro, Ebba von Sydow, Fredrik Wikingsson och Malou von Sievers.

Men förhoppningsvis blir sajten något mer än bara ett kändistillhåll. Många bokälskare har redan provat Facebookfunktioner som ”What I´m reading”, kanske kandet här vara ett sätt att utveckla detta.

För Bonnier är det här en klockren satsning. Inte minst är det ett område som ännu inte exploaterats så mycket på webben, men det är ju också ett där Bonnier har en lång, stark tradition.
Enda frågetecknet är intäktsmodellen, men någon form av koppling till egna nätbokhandeln Adlibris känns ju som det mest naturliga.

Strunta i Google då, om de är så onda!

Jag har alltid gillat Peter Wolodarski på DN, inte för att jag alltid håller med honom, men för att han är begåvad, stringent, klarsynt. Men idag sällar han sig till bakåtsträvarna i sin artikel om hur Google skulle ”parasitera” på journalistiskt innehåll på webben. Dessutom har han fel.

Wolodarski menar, i likhet med flera tunga mediehus som nyhetsbyrån AP och Rupert Murdoch, att parasiterar på andras innehåll med sin automatiska nyhetssajt Google News som samlar de viktigaste nyheterna från tusentals olika medier världen över. Och sedan en tid tillbaka lägger in googleannonser vid sidan av de korta rubrikerna och ingresserna. Sedan länkar Google vidare till respektive nyhetssajt.

”Affärsidén är lika lysande som The Pirate Bay – man tjänar pengar på någon annans arbete utan att det kostar något. Men modellen förutsätter att det finns andra som är villiga att stå för notan.
/…/
Fler och fler medieföretag har på goda grunder börjat ifrågasätta att andra aktörer tjänar pengar på deras arbete.”

Problemet är att Wolodarski inte har fattat hur Google fungerar.
Google är en sökmotor.
Den indexerar webbsidor världen över och gör dem därigenom sökbara.
Vill man som sajt inte vara med är det bara att säga det till Googles sökspindel. Det är två rader kod i en fil, robots.txt, på din webbserver:

User-agent: *
Disallow: /

Google är ju inte någon allmän norm, utan en tjänst, ett företag, som alla andra. Vill man inte göra affärer med Google kan man, i alla fall på pappret, avstå.
Vill man få andra villkor än de som Google erbjuder alla kan man inleda förhandlingar. Lyckas man inte med det så… ja, då kan man välja på att köpa reglerna eller ställa sig utanför.

Kruxet är ju att det inte är någon publicist som vid sina sinnens fulla tackar nej till den söktrafik som Google kan ge. Tvärtom lägger ju både medieföretag och andra miljoner på att få Google att älska deras sajter.
När jag var på tidningen Internetworld skrev vi för fyra, fem år sedan en artikel om just kampen mellan publicister och aggregatorer, som Google, Eniros nyhetssök och lilla svenska Frisim. Analysen var kampen mellan varumärke och sökteknologi, mellan tidningar och Google. Men vi letade förgäves efter någon som hade valt att inte bli upptäckta på Google.

Det man skulle kunna argumentera mot Google, men som Wolodarski missar helt i sin iver att bunta ihop Google med Pirate Bay, det är att Googles sökmotor är så dominant att det kan skapa problem för en väl fungerande marknad. Att mediehusen i praktiken inte kan avstå från att ingå de för de – enligt vissa – dåliga avtalen med Google. Nicholas Carr skriver väldigt intressant om Googles roll som den nya ”mellanhanden” i det här inlägget från i påskas.

Carr belyser också ett av de stora problemen med dagens medier: Likheten. Vid en tidpunkt listade Google News 11264 nyhetsartiklar om i princip samma sak.
Tänk om åtminstone hälften av de 11264 reportrar som skrivit om sjöpiraterna i Somalia hade gjort något annat, vilka enorma mängder nya, spännande journalistiska alster vi skulle fått?

Det andra problemet med Googles intjäningsförmåga på andra sajter innehåll är ju annonssystemet. Många berömmer tidningarna för att de var tidiga ute på internet. Visst var de det, men affärsmodellen har ju bara karbonkopierats från pappret: Skriv artiklar, lägg stora, feta displayannonser vid sidan om dem.
Det Google har gjort är ju att förfina annonsmodellen på nätet något enormt. Här ligger också, tror jag, en stor del av lösningen för mediehusen: Bättre, smartare och mer riktade annonser ger högre CPM (annonsintäkter per tusen sidvisningar eller exponeringar). Och mer pengar i kassan.

Så sluta gnäll på Google. Antingen är ni med på Google eller inte.
Fokusera på det som går att göra något åt i stället.

”Domen stoppar inte fildelningen”

Det har gått två dygn. Själv satt jag på bilprovningen och sedan på en redaktionskonferens när domen mot Pirate Bay meddelades. Men jag har läst rätt mycket efter det. Mycket bra, men också många korkade inlägg. Väldigt många arga röster, men också många ledsna, nästan lite sorgesamma.

En sak är enkel att konstatera: Nej, domen kommer inte att stoppa den illegala fildelningen. Det tror inte läsarna på VA.se, det tror inte andra experter och tyckare, inte ens de som tycker domen är en bra princip. Inte heller i utländska medier tror experterna på någon förändring.

Det har skrivits mycket bra om domen, bland annat av Anders Mildner, Niclas Strandh, Fredrik Sand och Joakim Jardenberg.

Jag tillhör de, som Jan Stenbeck, tror att tekniken alltid kommer vinna över lagar, politik och regler. Hollywood kan försöka styra oss hur mycket de vill, de är ändå dinosarier som kommer dö ut.
Men fredagens dom visar att det inte kommer bli lätt. Det kommer ta tid, och det kommer bli smärtsamt. Och många kommer tvingas lida.

Man måste se bortom resonemanget att ”vi ska statuera ett exempel”. För så har piratjägarna resonerat i tio år, varenda gång lagen skärpts eller en fildelare dömts har de pratat om att ”nu har vi statuerat ett exempel och nu kommer folk automatiskt förstå att det här är fel och – vips – så är problemet ur världen. Det har inte hänt på tio år och det kommer inte hända nu heller. Tvärtom, rusar folk in efter domen in på Piratpartiets sajt och blir medlemmar där (de är fjärde största parti i landet nu, räknat i antal medlemmar, bara s, m och c är större).

Vi får polarisering, vapenskrammel och gigantiska klyftor när vi borde ha precis tvärtom. Och för det är svårt att se någon annan ansvarig än branschen självt.

Jag tycker utvecklingen är läskig, skrämmande. Fyra skäl till detta:

1. Domstolarna låga tekniska kompetens.
Det är skrämmande att svenska domstolar tillåts utdöma så hårda straff med så låg teknisk kunskap om vad fallet egentligen handlar om. Läser man domen inser man att man lika gärna hade kunnat fälla Google, Myspace eller Facebook för ”medhjälp till brott mot upphovsrätten”. Eller Telia och Bredbandsbolaget. Eller Vägverket och Volvo för medhjälp till brott mot fortkörning. Nätet kryllar av bisarra liknelser som dessa.

Men så kommer det naturligtvis inte att bli eftersom Google, Telia, Volvo etcera är respektabla, ordentliga företag, inte unga slynglar med konstiga alias som gömmer sig för media och elakt hånar alla som kritiserar dem. Och det i sig ger minst sagt en obehagligt bismak i munnen för oss som tror på rättsstaten.

Det är inte samma sak, för i Pirate Bays fall finns det så tydligt uppsåt, säger den juridiskt insatte. Google uppmanar inte till upphovsrättsbrott.
Nej, förvisso inte. Men det är då rättegången blir politisk. Hade Pirate Bay alltså varit helt laglig om den döpts till ”Torrentoogle” och Warg och Sunde hade låtit bli att publicera sina hånfulla, elaka brev till amerikanska upphovsrättsorganisationer? Tanken svindlar, och ger naturligtvis en öppning för hur Pirate Bay kan drivas vidare.
Och det löser ändå inte problemet kring medhjälp till fortkörning, etc. Rätt mycket bilreklam betonar ju gärna hur snabbt bilarna går…

Kort sagt är medhjälpsbegreppet rätt oklart. Här har tingsrätten verkligen tagit i så det knakar på ett sätt som vi aldrig tidigare i svenska domstolar.

Den låga tekniska kompetensen visar sig också i resonemanget kring att Pirate Bay skulle ha drivits som kommersiell verksamhet. Här menar tingsrätten av de 1,2 miljoner kronorna som sajten dragit in i reklamintäkter är ett bevis på detta.
Problemet är bara att Pirate Bay den här tiden hade runt 2 miljoner unika besökare varje dag. Alla som har lite kunskap om ar det kostar att driva en sajt vet att 1,2 miljoner kronor inte räcker särskilt långt då, och då pratar vi bara om den tekniska driften.
Bloggare världen över kämpar dagligen med att få inte några futtiga dollar på googleannonser för att täcka driftskostnaderna för sina servrar. Och de är då långt ifrån kommersiella. Vi här på VA.se betalar ett antal hundra tusen varje år för driften, och då har vi bara ett par futtiga procent av Piratbuktens trafik.

2. Den orimligt hårda domen.
Alla tycks överens om att domen på 1 års fängelse och 30 miljoner i skadestånd är väldigt hård. Jag tycker det är skrämmande, när man jämför med andra brott. En våldtagen kvinna får i Sverige till exempel enligt praxis 75000 kronor i skadestånd för att hennes ”rättigheter” har kränkts under övergreppet.
Är det inte något som gått väldigt snett i ett land som bedömer brott så olika?

3. Domen vrider tillbaka utvecklingen flera år.
Lika skrämmande är det när man tänker på vad detta innebär för skiv- och filmbolagens möjlighet att vara innovativa. Den här domen är ju en enda stor bekräftelse på att deras världsbild var den rätta – ingenting behöver ju förändras, vi kan fortsätta sälja plastbitar och hålla på filmsläpp såsom det passar oss och våra upparbetade affärsmodeller. ”Så länge vi har vår upphovsrätt kan ingen kräva något av oss”.

Piratjägaren Henrik Pontén säger i en kommentar att ”Nu kan vi bygga lagliga tjänster där kreatörerna får betalt för sina tjänster och då kan vi försäkra oss om att det finns ett bra innehåll på internet.”
Hallå? Har ni väntat i femton år på detta?
Och vadå bra innehåll? Det har ju funnits länge och väl, det är bara att de nya ”bra” tjänsterna så gott som uteslutande har kommit från entreprenörer och bolag utanför skiv- och filmbolagen (de har trots allt blivit lite bättre de senaste åren, med Spotify och Hulu).

Nej, risken är stor nu att det kommer ta ännu längre tid innan vi får vettiga kommersiella musik- och filmtjänster som motsvarar den enorma efterfrågan som finns. Och det kommer att slå direkt mot artister, filmskapare och upphovsmän

4. Bristen på politiska visioner.
Men det allra mest tragiska med den här domen är den totala bristen på politiskt ledarskap.

Fredrik Sand, it-ansvarig på Stockholms Handelskammare, skriver väldigt bra om det i ett inlägg om regeringens uppdrag till en utredning om översyn av upphovsrätten (direktin 2008:37).

Direktivet innehåller förvisso intressanta möjligheter till förändring av upphovsrätten, men de verkliga utmaningarna lyser med sin frånvaro.

Regeringen hänvisar slentrianmässigt till att upphovsrätten styrs av internationella konventioner, avtal och EU. Visst, utredaren ska ta hänsyn till den utveckling som har skett och presentera balanserade förslag. Regeringen bidrar dock inte med någon utvecklad syn på vad utvecklingen innebär, ej heller får utredaren ett tydligt uppdrag att undersöka vad utvecklingen består i och vad den betyder för den fortsatta synen på syftet med upphovsrätten och möjligheten att förverkliga den.

Regeringen framstår som kraftlös, viljelös och hopplöst efter i den starka utveckling som pågår.

En regering med ett genuint intresse av framtida ekonomisk utveckling hade givit ett annat uppdrag. Hur kan vi dra nytta av den nya tekniken? Hur anpassar vi vår egen lagstiftning och de internationella reglerna för att stimulera skapande och ge ersättning till upphovsmännen med de nya förutsättningarna?

Flytta blicken från cd-fodralen och dvd-boxarna. Upphovsrätten är en näringspolitisk fråga som kräver fantasi i kombination med handlingskraft. Informationssamhällets ekonomi behöver politiskt ledarskap. Ingen är betjänt av piratpopulism eller att det för stunden mest högljudda särintresset bestämmer dagordningen.

Observera att detta inte är skrivet av någon anarkistisk piratyngling, utan en officiell representant på en organisation som företräder flera tusen svenska företag.

Dagens dom och införandet av Ipred och snart också ytterligare integritetsbegränsande lagar som Acta visar att politikerna tyvärr lagt sig platt för upphovsrättslobbyn.
Jag undrar om politikerna inser följderna av den övervakning som föreslås. Är det verkligen en total kontroll av internet vi vill ha? Ska Sverige bli som Burma eller Nordkorea?

För om vi verkligen vill stoppa fildelningen kommer det krävas ingeting mindre än en tämligen totalitär stat med övervakning, angiveri och starkt begränsad yttrandefrihet. Då går det säker att tvinga ungdomarna att inte ladda ned den där tv-serien som alla kompisarna redan har sett. Men vill vi ha det? Vill ens Henrik Pontén ha det?

Sverige är idag fortfarande en relativt framstående it-nation, mycket tack vare statliga satsningar på telekom och it, på datorer och bredbandsutbyggnad. Internet innebär enorma möjligheter för individer och företag med idéer och tankar, att nå ut med dem och bygga upp stora, lönsamma företag som kan bygga vårt välstånd även bortom den finanskris vi nu genomlider.

Tre sådana individer skapade en sajt för delning av filer, en fjärde hjälpte dem med ekonomiskt stöd för att utveckla detta. Dessa tre borde hyllas som hjältar, deras idéer borde kommersialiseras, de borde spridas. Att det inte skett är ingeting annat än en affärsmässig katastrof för artister, upphovsmän och filmmakare.

Om det nu var så enkelt att tjäna 30 miljoner kronor (eller över 100 miljoner kronor som upphovsrättsinnehavarna hade krävt), varför har inte skiv- och filmbolagen själva kopierat Pirate Bay, gjort sajten bara lite bättre och nedladdningen lite enklare, och sedan tagit betalt för den? Hade de lyckats få en ynka procent av Pirate Bays besökare att betala en femma, hade de fått in mer än de 30 miljonerna.

Det är ju ändå det som är den enda tänkbara lösningen i slutändan.

Visst blir de fällda, men det spelar ingen roll

Om en knapp timme faller domen i ett av de mest uppmärksammade upphovsrättsmålen på länge: stämningen av kvartetten bakom fildelningssajten Pirate Bay.

Men redan nu står det klart att Pirate Bay kommer att fällas. Peter Sunde skriver själv på twitter att ”According to leaked information from the court we lost (got the news last night). Trustworthy source as well.”

Även Gottfrid Svartholm Warg förkunnar förlusten på twitter.

Men ingenting kommer hända med Pirate Bay för det, skriver Sunde och det är lär han ha rätt i.

Så här resonear jag: Även om den tekniska bevisningen under rättegången varit svag blir de fällda. Orsaken är uppsåtet, det är helt enkelt svårt för Peter Sunde, Gottfrid Svartholm Warg och gänget att hävda att de inte uppmanat till upphovsrättsbrott med tanke på sajtens namn, hur de hånat amerikanska upphovsrättsorganisationer och i både debatter och på egna sajten uppmanat folk att ladda ned.

Man måste också tänka på att kunskapen om internet, teknik och fildelning hos nämndemännen och -kvinnorna i juryn är rätt låg. ”Om tio år kanske vi har domstolar som vet vad ftp är”, som någon uttryckte det. Det talar ytterligare mot piratkvartetten.

Men även om det blir en fällande dom, så kommer det inte spela särskilt stor roll. Visst finns det ett pedagogiskt värde för upphovsrättsindustrin i att peka på att det är olagligt. Men trots allt har inga användare av sajten blir vare sig åtalade eller fällda, så för vanliga ungdomar som sitter hemma och tankar är spelar det mindre roll.

Men ingenting tyder på att sajten och tjänsten, alltså själva ”trackern” som håller ordning på alla som vill fildela via Pirate Bay, att de skulle tvingas stänga ned. Servrarna är med all säkerhet redan flyttade utomlands, enda möljligheten skulle vara för tingsrätten att kräva att internetoperatörerna blockerar Pirate Bay, men det är ju inte ens på agendan i den här rättegången. Och en hel del av operatörerna lär protestera, inte minst Bahnhof vars vd Jon Karlung i veckan var ute och sade att Bahnhof inte ens tänker spara kundernas ip-nummer för att försvåra utlämning av kunders identitet enligt ipred-lagen.

Det mest troliga är att det kommer krävas ytterligare lagstiftning för att komma åt Pirate Bay. Och en del av det är på gång på EU-nivå. Men det tar tid och under de åren det tar innan ny lagstiftning införts kommer garantera piraterns hitta nya juridiska kryphål, nya tekniker och helt nya sätt att fildela, som gör lagarna meningslösa. Det är trots allt så det hållt på i över tio år, och jag har svårt att se varför det skulle bli annorlunda idag.

Dessutom kommer domen att överklagas. Båda sidor har sagt att de tänker överklaga domen ändå upp till högsta instans.

Google gör det igen

Vi pratar vinstvarningar, nedskrivningar, emissionsbehov, neddragningar, uppsägningar och den ständiga frågan om när det egentligen vänder. Det är tuffa tider, för så gott som alla.

Och visst slår krisen även mot 2000-talets stora företagssuccé: Google. För första gången någonsin så sjunker Googles omsättning, räknat i jämförelse med föregående kvartal. Samtidigt visar Googles rapport, som kom sent på torsdagkvällen, en styrka som man nog inte riktigt trodde var möjlig våren 2009.

Vinsten ökar.
Vinstmarginalen ökar.
Och kassaflödet slår rekord.

Omsättningen sjönk som sagt för första gången jämfört med föregående kvartal, med 3 procent till 5,51 miljarder dollar. Men det var ändå en ökning med 6 procent jämfört med kvartal 1, 2008. Men vinsten landade på 1,4 miljarder dollar, upp 9 procent jämfört med kvartal 1 förra året, och mycket mer än de 382 miljoner dollar vinsten var under förra årets fjärde kvartal. Då tog dock Google stora avskrivningar för sökavtalet med Myspace, men borträknat detta är steg vinsten ändå.

Det ger netto en vinstmarginal på 34 procent, upp från 33 procent föregående kvartal och 30 procent för ett år sedan. Det är läskigt bra mitt under brinnande finanskris och recession.

Aktiemarknaden hade räknat med sjunkande vinst och omsättning, och därmed sänkt förväntningarna. På omsättningssidan landade Google nästa prick på förväntningarna, men vinsten överträffade marknaden, 5,16 cent per aktie jämfört med väntade 4,93 cent, extraordinära engångskostnader borträknade.

Den stora vinstökningen ligger dock på sänkta kostnader. Google har hela vintern skrotat icke-lönsamma projekt, sagt upp folk, sparkat ut konsulter och fokuserat på de intäktsdrivande delarna i företaget. De fasta kostnadern för forskning och utveckling, försäljning, marknadsföring och administration minskade från 1,65 miljarder dollar kvartal 4 förra året, till 1,52 miljarder dollar nu.

Det tycks också stå klart att Googles kunder, annonsörerna, inte drar ned på Googleannonseringen på samma sätt som annan annonsering. Tvärtom ligger många annonsörer under sina budgetar på Googles annonstjänst Adwords, men de får inte tillräckligt med sökningar/trafik på de utvalda orden. Köpta sökord leder också mycket tydligare direkt till försäljning, vilket gör att kunderna inte ser annonsering på Google som traditionell marknadsföring, utan som rena säljaktiviteter. De betalar helt enkelt bara för försäljning, och då är det ju mycket lättare att räkna hem annonsinvesteringarna.

Det här gäller naturligtvis inte alla kunder, eftersom Google ändå känner av lågkonjunkturen, men uppenbarligen tillräckligt många.

Några andra höjdpunkter i rapporten:

  • Klick på sponsrade länkar ökade 17 procent, mer än förväntade 13 procent.
  • Det fria kassaflödet under kvartalet var 2,2 miljarder dollar.
  • Google har mycket pengar i kassakistorna, 17,8 miljarder dollar närmare bestämt. Men på frågan om Google skulle vilja köpa Twitter, som det ryktats om, duckade vd Eric Schmidt under telefonkonferensen.
  • För första gången minskade Google i personalstyrka, 20 164 heltidstjänster vid senaste kvartalsskiftet, jämfört med 20 222 vid årsskiftet 2008/2009. Google fortsätter dock anställa folk inom nyckeområden som mobilt.
  • Operativsystemet Android ska anpassas för netbooks, de så populära mini-datorerna som blivit storsäljare det senaste året. Goda nyheter för alla som vill ha alternativ till Windows och Mac. Eller Iphone.

Googles största problem nu, förutom hur de tänker hantera Twitter, är Youtube. Annonsering på Youtube fortsätter vara ett stort stort problem, videosajten, som Google köpte för 1,65 miljarder dollar 2006, går en halv miljard dollar back i år enligt en analys från Credit Suisse. Och några konkreta svar på vad Google tänker göra åt det kom inte ikväll. Ett offentliggörande om en intäktsmodell för Youtube utlovades dock inom kort.

Svenska musikgurus drar in riskkapital

Det är mycket hype kring svenska internetentreprenörer nu, i utländsk press. Nyligen tror jag det var 13 svenska bolag med på Red Herrings lista över heta startups.
 

Nu på morgonen går ett till in på listan över framgångar: Musikcommunitien Soundcloud meddelar att den tagit in 2,5 miljon euro i riskkapital i en finansieringsrunda ledd brittiska Doughty Hanson Technology Ventures. Det motsvarar i dagens penningvärde 27 miljoner kronor, inte illa!

Soundcloud är en community för professionella musiker där de kan ladda upp opch dela med sig av musik under arbetsprocessen. Sajten har en mycket avancerad musikspelare där det går att lägga in kommentater på sekundnivå i låtarna, typ ”2:15 , coolt break”. Tanken är att musiker ska använda sajten för under skapande av musiken i stället för att skicka filer till varande med ftp eller andra olika metoder.

Soundcloud grundades i Berlin 2007 av svenskarna Alexander Ljung, vd, och Eric Wahlsforss. Med i gänget är även svensken Henrik Berggren.

Tjänsten lanserades i oktober förra året och har idag, enligt egen uppgift, 100 000 registrerade användare.

Bolaget tog tidigt in såddfinansiering från ett antal affärsänglar.

Jag träffade Alexander Ljung förra sommaren och skrev lite om deras syn på musikbranschen och internet.

Soundcloud-gänget byggde också blogglyssingstjänsten Listentoblogs på vinterns 24 Hour Business Camp.

Uppdaterat: Peter undrar i en kommentar nedan vad Soundcloud ska ha pengarna till. På sin blogg berättar bolaget att de ska fortsätta utveckla nya funktioner till tjänsten och jobba på nya samarbeten med skivbolag och andra företag. Ett annat mål är att sprida tjänsten till fler, marknadsföra den, vilket Eric Wahlforss berättar i den här intervjun på Whats Next.

Han berättar också att Soundcloud har en Iphoneapplikation på gång, och att den affärmodell Soundcloud siktar på är freemium, alltså gratis i basversionen men en bättre betalversion.

”Vi vill vara som Flickr och Youtube för musik”, säger han.

Korrigering: Beloppet är i euro och ingenting annat.

”Skype kan bli börssuccé”

Nej, det blir inte grundarna Niklas Zennström och Janus Friis som köper tillbaka Skype från Ebay. I alla fall inte nu på en gång. I stället ska Skype noteras på börsen. Det meddelade ägaren Ebay nu på tisdagkvällen svensk tid.

Under andra halvåret 2010 ska internettelefonibolaget spinnas av ifrån Ebay, som köpte bolaget hösten 2005, och börsnoteras. Villkoren kring noteringen ska avgöras av marknadsvillkoren och meddelas längre fram.

”Skype är en fantastiskt produkt i sig självt, med starka fundamenta och ett accelererande momentum”, säger Ebays vd John Donauhue i ett pressmeddelande. ”Men det står klart att Skype har begränsade syneriger med Ebay och Paypal. Vi tror att driva Skype som ett separat publikt noterat bolag ärt det bästa sättat att maximera dess potential.”

Men utspelet kan lika gärna vara ett sätt att få igång en budprocess, skriver Silicon Alley Insider. Å andra sidan, om bolaget börsnoteras kanske det kan vara ett sätt att få lite fart på aktiemarknaden för internetaktier, på samma sätt som Googles börsintroduktion 2004.

Readwriteweb skriver att ”med boomande försäljning, nya användar och öppenhet för ny teknik är det inte otroligt att Skype blir en boomande IPO.”

E-handels- och auktionssajten Ebay köpte Skype i september 2005 för 2,6 miljarder dollar, hälften i kontanter och hälften i aktier. Ledningen med svensken Niklas Zennström i spetsen satt kvar i Ebays företagsledning fram till för något år sedan. Men de senaste åren har det blivit allt mer tydligt att det inte finns så stort värde för Ebay att äga Skype, de synergier som det pratades om vid köpet – att man till exempel skulle kunna kontakta säljare på Ebay via Skype – har det inte blivit mycket av.

I dagens pressmeddelande avslöjas dock en del intressanta finansiella siffror om Skype:

  • Intäkterna ökade med 44 procent under 2008 till 551 miljoner dolllar.
  • Vinstmarginalen låg på omkring 21 procent, alltså 116 miljoner dollar, eller en nära på en miljard svenska kronor (944 miljoner, med dagens dollarkurs).
  • Antalet användare ökade under året till 405 miljoner, upp 47 procent.
  • 2011 räknar Skype med att ha fördubblat omsättningen till 1 miljard dollar.
  • Skypes Iphoneapplikation laddades ned en miljon gånger på bara 36 timmar efter att den släpptes, två miljoner gånger inom en vecka, och gav Skype en halv miljon hela nya användare.

Oavsett om det blir en börsnotering, Zennström och Friis eller någon annan ägare tror jag Skype vinner på att drivas som ett eget bolag. Tekniken att ringa billigt och eller gratis över nätet, kombinerat med chattmöjligheter, och samma kommunikationsmöjligheter från mobilen, i dag så mogen att den är redo att på allvar utmana de gamla telebjässarna på den stora breda marknaden. Både användandet och pengarna finns därute idag, det visar inte minst Skypes intäkter idag.