Därför tvingades EU backa

Strax efter lunchtid idag röstar EU-parlamentet om det omtalade Telekompaketet. Det är ett jättepaket som ska ge oss bättre telekommunikationer och infrastruktur, och det finns säkert jättemycket bra i det. Bättre konkurrens, till exempel.

Men det finns också mycket dåligt. Det mest obehagliga är viljan att ”reglera internet”, vilket i klartext betyder att folk ska kunna stängas av från internet om de till exempel laddat ned material från fildelningstjänster som Pirate Bay. Det har varit väldigt många turer kring det, och texterna i direktivet är allt annat än begripliga.

Häromdagen verkade det som om integritetsförespråkarna hade lyckats rädda paketet och fått in det tillägg som ska skydda medborgara och garantera tillgång till internet. Ingen enskild aktör inom upphovsrättsindustrin ska kunna stänga ute en person från nätet, annat än om personen fällts i domstol.

Men nu verkar det inte alls vara så längre. Tvärtom har det trixats och fixats så att de viktiga tilläggen till paketet har lyfts ut ur lagtexten och lagts i mindre juridiskt bindande bilagor.

Nu läser jag att den brittiska konvervativa eu-parlamentarikern Malcolm Harbour öppet erkänner att tillgång till internet inte alls handlar om tillgång till ”hela” internet.

”What we can do at European level is to make a general requirement for consumers to have information about sites that are restricted, so you as a consumer are entitled to know if a provider is limiting access to certain sites and for what reasons.

You might choose to have a service-limited package; nobody has ever suggested that we have a general rule that if you buy an electronic communications service package you will have access to everything. That’s like saying that if you have a bookshop you are legally obliged to stock every book.” (via Erik Josefsson)
Internet ska alltså bli en bokhandel där politiker och lobbyister ska bestämma utbudet. Vill vi ha tillgång till etablerade medier, företag och kommersiella sajter är det alltså helt okej, men vad händer med privata bloggar? Kritiska röster? Sajter som förespråkar en annan sorts yttrandfrihet än den som regleras ifrån Bryssel?

Fler än jag är upprörda över detta.

Jag förstår faktiskt inte ens själv vad omröstningen idag kommer innebära. Men det är tydligt att insynen och informationen om vad som händer med alla skrivningar och tillägg till det som faktiskt kommer bli lagtext i stora delar av Europa är väldigt liten. Frågan verkar så svår och ogenomtränglig att mediernas rapportering blir väldigt knapphändig, inte ens Svd som stoltserar med en egen intergritetskanal på Twitter och faktiskt har haft väldigt bra bevakning inom ämnet, inte ens Svd skriver om det på nätet idag.

Med det här beteendet bekräftar EU än en gång bilden som EU-motståndarna målade upp i EU-valet med EU som en ogenomtränglig byråkratisk koloss, med mycket bristande demokrati där lobbyister och storföretag får härja fritt. Det är möjligt att den bilden är helt fel, men idag tyder ingenting på det.

Fotnot: Följ protesterna på Telekompaketet.se, här kan du också hitta telefonnummer och mejladresser till alla eu-parlamentariker. På Twitter kan du också följa telekompaketet.

————————–

Uppdaterat: Efter omröstningen i parlamentet är förvirringen total. Delar av telekompaketet röstades igenom, andra inte. Tillägg 138 röstades igenom, men inte 166.

Exakt vad det innebär är det ingen som riktigt kan förklara i dagsläget. Jens Holm, (v), en av de som lobbat för den personliga integriteten, säger att han måste analysera det hela. Hans partikollega Eva-Britt Svensson tycker det är tråkigt att paragraferna om tillgång till internet inte kom med.

Enligt DN röstades Harbour-betänkandet igenom.

Men Lena Ek, (c), ser det som en seger för yttrandefriheten i alla fall, skriver Svd.

Och att fransmännen, som ju är de somobbat hårdast för att kunna stänga av användare från internet, är upprörda kan ju inte vara annat än positivt.

Carl Schlyter (mp) är glad och menar att ”trycket utifrån blev för hårt” och att EU nu tvingats ta in paragrafen som kräver ett domstolsbeslut innan någon stängs av från internet.

Om detta stämmer är det naturligtvis en seger. Men frågan är om ens någon vågar ropa hej ännu. Tjuv- och rackarspelet i EU kommer med all säkerhet fortsätta, och hur det ska sluta, när paketet förhandlas vidare mellan parlamentet och ministerrådet, kan vi bara gissa.

Min spontana slutsats: Det verkar som om medborgarnas protester i alla fall lyckats förhindras vissa delar av en dålig lagstiftning. Men snårigheten och svårigheten i att förstå EU:s lagstiftningsprocedur är total. För demokratins skulle behöver EU verkligen reformeras, och medierna måste bli mycket bättre på att förklara vad lagarna egentligen handlar om.

Det jobbet börjar nu. Och det gäller oss alla. Journalister. Bloggare. Medborgare.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *