Guide till nya Googlesöket

Renare, fler val och mer förutsägbart. Google håller just nu på att testa en helt ny resign av sökmotorn, det bekräftas nu av källor till Gizmodo.

Googles produktchef för sök och användarupplevelser Marissa Mayer har tidigare självkritiskt pratat om Googles problem med ”gränssnittsjazz”.
”Jag gillar inte jazz för du vet aldrig vad som kommer hända i nästa steg”, säger Mayer till sökgurun Danny Sullivan.
”jag har kallat det här problemet gränssnittsjazz,”

Problemet är att Google presenterar sina sökresultat på lite olika sätt beroende på vilken sökoprodukt man använder. Den nya designen ska vara ett sätt att göra sökresultaten mer enhetliga.

En vänsterspalt har införts i sökresultaten med mÃ¥nga fler olika alternativ för att snabbt gräva vidare inom sökresultatet, filtrera ut det som du vill ha. Det kan vara video, bilder, nyheter, bloggar, böcker, shopping, kartor eller forum. Eller allting, ”everything”.

Menyn ändras dynamiskt beroende vad du väljer. Väljer du bilder kan du filtrera  efter bildstorlek, väljer du shopping efter pris, för nyheter kan du filtrera på publiceringstid. Och så vidare.

Google har ocksÃ¥ infört en del nya verktyg i sökresultatet som pÃ¥minner om de verktyg man har för webbansvariga, Google Trends. Man kan fÃ¥ en tidlinje med en trendgraf för sökordet, man kan fÃ¥ miniatyrsidor för sidorna visade, alla bilder pÃ¥ sidorna. En annan vy är relaterade sökningar, vilket snabbt ger en uppfattning av vad folk söker efter. Valen ligger ocksÃ¥ kvar som en inställning till nästa gÃ¥ng man söker, sÃ¥ har man valt ”fler shoppingsidor” sÃ¥ kommer man alltid fÃ¥ fler shoppingalternativ i sökresultaten.

Dessutom har designen blivit kraftigare, med markanta blå plattor på sökknappar och menyer, och större och fetare stil på sökordet i sökrutan.

Här är lite bilder som visar den nya designen. Fler finns på Search Engine Land.

Vill du testa nya Google själv, skrolla ned!

Vill du testa nya Google själv gör du så här:

1. Besök Google.com. Google.se fungerar inte.

2. När sidan laddat klista in följande kod i din webbläsares adressfält

javascript:void(document.cookie=”PREF=ID=20b6e4c2f44943bb:U=4bf292d46faad806:TM=1249677602:LM=1257919388:S=odm0Ys-53ZueXfZG;path=/; domain=.google.com”);

(Inget http:// före eller så, bara den koden)

3. Tryck enter

4. Ladda om sidan eller öppna ett nytt fönster med Google.com

Min spontana åsikt är att det är kul och bra att Google förnyar sig, och framför allt att man gör det lättare att hitta andra söktjänster, som böcker, shopping och Google Trends. Harmoniseringen av sökresultat är dock inte genomförd fullt ut ännu, bilderna presenteras fortfarande som förut. Där krävs att man klickar på den så förhatliga bakåt-knappen i browsern.

Sedan är ju de nya blå plattorna inte särskilt snygga, ur ett designperspektiv. Men Google har ju faktiskt aldrig utvärderat webbdesign efter skönhet, utan enbart efter funktion, och gissningsvis har man kommit fram till att just den storleken på den blå plattan gör att folk hittar det de vill ha allra bäst. Eller så är det det vi kommer märka av de nu pågående testerna.

Murdochs Googlekrig gynnar konkurrenterna

”Nej okej, det blev inte låsta sajter nu på en gång. Men vi plockar bort dem från Google.”

Rupert Murdochs senaste drag – efter att betalväggarna på hans sajter blivit försenade – är att skriva avtal med Microsoft om att hans mediesajter exklusivt endast kommer att gå att hitta via Microsofts sökmotor Bing.

Draget kan tyckas genialt: Genom att försämra kvaliteten på Googles sökmotor stärker man Microsofts ställning, och eftersom Microsoft desperat letar efter nya vapen i kampen mot sökjätten har man inga problem med att ge tidningarna några procent av annonsintäkterna.

Men så enkelt kommer det inte vara.

Analysen bakom ”Murdosoft-affären”, är att trafiken som mediesajterna får från Google är svår att kapitalisera på. Annonsörerna värderar trogna besökare högre och det är svårt för sajter att sälja reklam till besökare från länder långt bort och besökare man har dålig koll på.

Därför vill Murdoch hellre försöka sälja prenumerationstjänster till exempelvis de 23 procent av besökarna på Wall Street Journal som hittar dit via Google. Att få några få av dem att teckna en prenumeration är ger mer än dagens annonsaffär.

Alternativet – som Murdoch väljer att bortse ifrån – är att skapa bättre annonser. Skapa riktade annonser, identifiera målgrupperna tydligare, hitta beteendemönster och rikta annonser efter det. Detta kan man antingen göra var och en för sig, men ännu bättre blir det om man samarbetar inom en koncern. Google har ju skapat världens mest effektiva annonsformat för utbudsannonser.

Mediebolagen jobbar så gott som fortfarande bara med ett sorts annonsformat: Störst syns mest.
Jag menar inte att tidningarna ska bygga sina egna Google Adsense-system. Men det finns fortfarande enormt mycket att göra inom riktade och bättre anpassade annonser. I Sverige har vi fortfarande inom journalistkretsar en ibland panisk rädsla för allt vad annonser heter. Egentligen borde vara tvärtom. Bra annonser ska ju vara värda något både för avsändare, mottagaren och mediet. Det om något är lärdom från Google som mediehusen borde ta till sig.

Men även om vi skulle bortse från möjligheten att skapa en annonsaffär av googlebesökarna så får exkluderingen ur Googles sökindex andra, kanske ännu värre effekter.

Grundproblemet finns ju kvar: Värdet på det tidningarna presterar är inte så stort att folk vill betala för det, att vissa tidningars material skulle försvinna från Google skulle få bry sig om.

Läsarna skulle med största sannolikhet välja andra nyhetskällor, som fortfarande finns med på Google – om det nu är så att de letar efter information på Google och inte besöker sajten direkt.

Snarare löper Murdochs sajten risken att lämna fältet öppet för konkurrenterna. Om man nu hittar det man är ute efter på en ny sajt, utanför Murdochs imperium, kanske en ny uppstickare, får den utmanaren en perfekt chans att ”sälja in sig” mot läsaren. Det är så medievanor skapas på webben: Hittar man en sajt man gillar är sannolikheten större att besöker den igen.

Uppmärksamhet är fortfarande något man betalar för. Inte tvärtom.

Jag är rätt övertygad om att risken att läsarna väljer en konkurrerande mediesajt är betydligt större än att man byter sökmotor från Google till Bing. För att det ska ske måste skillnaden i sökresultat vara så stor att vi som användare verkligen märker en försämring.

Att självmant välja att bli en mindre, mer nischad spelare och fjärma sig från ”öppna webben” är att spela ett mycket högt spel med hela sin existens som insats.

Paul Mason, bloggare och ekonomiredaktör på BBC skriver mycket bra om tidningarnas utmaningar idag. Kruxet är fortfarande att det inte går att ta betalt för nyheter, däremot kan det möjligen gå för mycket kvalificerade analyser, kommentarer och exklusiva reportage och intervjuer, men inget att detta skapar brittiska tidningar idag. Dessutom måste allt som mediehusen producerar vara delbart, man måste kunna kommentera och vara social kring det.

Enda lösningen är tidningshusen hitta nya intäkter från andra källor. Men i framtiden kommer det finnas ha färre traditionella nyhetsmedier, skriver Mason. Jag är rädd för att han har helt rätt.

Swoosch! Googledatorn susade förbi

Veckans hetaste internethändelse internationellt måste nog vara Googles premiärvisning av det egna operativsystemet Chrome OS. Det som demonstrerades på scen i går kväll var kanske inte sådär otroligt fascinerande rent funktionsmässigt. Du kan jobba, skriva, surfa, lyssna på musik, chatta, och så vidare. Sånt som vi redan gör med våra datorer.

Den stora grejen var hur ruskigt snabbt det var. När Googles utvecklare demonstrerade Chrome OS startade deras lilla Netbook på 7 sekunder.
”Och vi jobbar hårt på att få ned den tiden,” berättade han under presentationen.
Sedan tar det 3 sekunder till att logga in.
10 sekunder totalt. På den tiden hinner man väl idag knappt väcka en dator ur sovläge.
En utvecklare har till och med fått ned det till 4 sekunder.

Det är naturligtvis galet snabbt och kommer självklart bli en wow-faktor när det här kommer ut på marknaden om ett år. Tänk dig en liten bärbar netbook för 3000 kronor, ständigt uppkopplad på nätet och som startar på 7 sekunder.
Det är ju snabbare än min Iphone startar, som jag i och för sig nästan aldrig behöver starta om.

En sak till är rolig med Chrome OS: Apparna.
I stället för vanliga program i datorn har Google utvecklat ”appar” för de vanligaste sakerna man gör: mejl, youtube, facebook, skriva texter, anteckna, chatta och så vidare. Allt sker i olika flikar i webbläsaren Chrome, och allt du gör med datorn ligger i ”molnet”, ute på webben. Ingenting sparas lokalt. Du kommer alltså åt samma filer och dokument oavsett vilken dator eller mobiltelefon du använder. Du behöver alltså en internetanslutning för att jobba med datorn (även om Google säkerligen kommer utveckla någon sorts offlineläge som man redan idag med Google Apps).

Tyvärr är det som sagt ett år kvar innan vi kommer kunna köpa datorer med Chrome OS. Men redan nu finns källkoden till operativsystemet tillgängligt som öppen källkod för utvecklare att ladda ner och själva jobba med.

Visst kommer det alltid finnas applikationer som vi behöver särskilda program för, såsom professionell bildbehandling, bokföring, säljsystem och så vidare. Men för det stora flertalet människor kommer det mesta man behöver finnas i Chrome OS.

Vi går alltså mot en värld där ett komplett operativsystem blir allt mindre viktigt för lejonparten av det vi gör. I stället för att få sälja fler versioner av Windows riskerar Microsoft att få se att allt färre kunder. (Vill du jobba med Officedokument i Chrome OS kopplar datorn automatiskt upp sig mot Microsofts egen gratis onlineversion av Office, Office Live).

Det första användningsområdet för Chrome OS kommer vara små bärbara netsbooks. Men på sikt tror jag Googles sätt att se på hur enkelt och smidigt ett operativsystem bör vara kan bli en allvarlig konkurrent även för klassiska desktopoperativsystem som Windows. Även om Windows 7 uppges vara en bra produkt, så återstår frågan: Behöver jag verkligen ett komplett operativsystem för alla mina datorer? Behöver alla på mitt företag det?
Steve Ballmer har en hel del att oroa sig för på nätterna.

Läs mer:

Vill du veta mer om Chrome OS kan jag rekommendera två presentationsfilmer som du bland annat kan hitta på VA:s systersajt Feber.se.

Även IDG skriver bra om Chrome OS.
Techcrunch rapporterade live från Googles presskonferens.
 

4 sätt att refomera upphovsrätten redan idag

Moderaterna har sjösatt en ganska ambitiös satsning på att ta fram en ny internetpolitik för framtiden. Under hösten har en grupp moderater under ledning av Henrik von Sydow jobbat på frågan, och som en del av detta har de arrangerat en serie seminarier och debattfrukostar.

Idag hade partiet bjudit in den mycket meriterade juridikprofessorns Lawrence Lessig för att tala om hans syn på detta. Lessig har länge varit mycket kritisk mot dagens upphovsrätt och skrivit flera böcker i ämnet, som jag refererat till tidigare.

Och han fortsatte vara kritisk vid dagens möte.
”Dagens copyrightlagar är tokiga”, sade han.
”Jag är här för att göra en vädjan till er, en vädjan att påbörja en diskussion om en rimlig men radikal reformering av upphovsrätten. Den form av yttrandefrihetsreglering som den är idag måste förändras.”

Lessig delade in sin kritik mot upphovsrätten i tre delar.
Men situationen idag med pirater i ena ringhörnan och upphovsrättslobbyister i den andra är infekterad och dålig. Det behövs nya sätt att resonera för att ta diskussionen vidare.
”Jag sympatiserar med Piratpartiet för deras plattform,” sade Lessig. ”Men inte för det som handlar om att stjäla saker på nätet.”

Av någon anledning är det acceptabelt när länder bryter mot Genevekonvention, men ve den nation som dristar till till att bryta mot Bernkonventionen, som skyddar kulturella verk, konstaterade Lessig.
”Vi har en situation där lagarna håller på att förstöra kulturen”, säger Lawrence Lessig.

På universiteten pratar man om nolltolerans mot fildelningen. Men när det gäller andra saker som ungdomar sysslar med, och som också är olagliga, såsom alkohol (får inte säljas till personer unde 21 år i USA) och droger ser universiteten mellan fingrarna. Det här gör att unga ser sig som kriminella, det skapar ett utanförskap, som är mycket farligt, för det eroderar respekten för lagen, sade Lessig.

Lessig ser det här opinionsarbete som något som kommer ta många år. Men han har flera konkreta förslag på saker som ländernas regeringar kan börja med redan idag, utan att behöva vänta på nya internationella avtal.

1. Inför en anmälningsplikt för upphovsrättsinnehavare.
Ett stort problem med till exempel digital återutgivning av böcker är alla dessa verk som det inte går att få kontakt med någon upphovsman, så kallade herrelösa verk. Det skulle man komma runt om man tvingade upphovsmännen att förnya upphovsrätten till exempel vart tionde år.
 

2. Reglera inte det som inte behövs regleras.
Lawrence Lessig delar in upphovsrättslagstiftingen i en klassisk kvadrant. På ena axeln har han amatörer kontra professionella, på den andra kopiera och remixning. Det ger fyra delar:

  • Att göra kopior för professionellt bruk
  • Att remixa verken för professionellt bruk
  • Att göra kopior för privat bruk
  • Att remixa verk för privat bruk

Här vore det väldigt enkelt att undanta den sista punkten från dagens lagstiftning. Att klippa ihop, remixa och göra egna verk utifrån det som finns, bör vara helt oreglerat, så länge det sker på hobbynivå.

3. Se till att artisterna kompenseras.
Lessig efterlyser nya sätt att kompensera upphovsrättsinnehavare utifrån hur mycket deras verk konsumeras i den digital världen. Han säger det aldrig, men det låter lite som den bredbandsskatt som många efterlyst.
”Folk kommer alltid att fildela. Ska vi då föra ett krig mot dem? Är det vägen fram? Frågan är i stället hur vi hanterar det, hur ser vi till att artisterna kompenseras.”
Han nämner de typer av skatter på lagringsmedia som vi har i en del europeiska länder.
”Det är ingen tokig idé, men det är tokigt genomförda. Man beskattar en hårddisk för att den kan användas för kopiering, men själva kopieringen i sig är fortfarande olaglig. Det är idiotiskt.”

Under diskussionen som följde kom flera förslag från publiken, som bestod av såväl branschfolk, förläggare och politiker. Nicklas Lundblad, som tidigare talat själv i Moderaternas nätpolitikserie, föreslog att staten skulle kräva att den kultur som skapas med stöd från det offentliga borde skapas undert Creative Commons-licens, så att den bli fri för andra skattebetalare att ta del av.
Lessig menade dock att det är svårt att genomföra i praktiken. I England hade man försökt det på BBC, men till slut gett upp efter hårt motstånd från de anställda.

Själv tycker jag nog att det är ett rätt rimligt förslag. Om vi skattebetalare finansierar kulturen, bör vi göra allt vi kan för att den ska finnas tillgänglig för alla medborgare så lång tid som möjligt. Det borde också ligga i kulturarbetarnas intresse att bli spridda.

Framgångar, motgångar och fortsatt förvirring

Några noteringar från helgen och veckan som gick.

Gratis film på ny piratsajt
Helgens stora bryderi var en mystiskt filmsajt med namnet Hdmt.net där man inte bara kan se alla de senaste tv-serierna och filmerna, det är också gratis, utan reklam och smidigt och snyggt med filmerna integrerade med flash direkt på sajten. Alltså allt det där som ständigt krånglande Voddler säger sig vara, men utan reklam och gratis.
Naturligtvis lär upphovsrättsinnehavarna inte var så förtjusta över sajten, men den visar om inte annat hur otroligt enkelt det vore att göra en modern filmsajt. Utan tjafs, utan konstiga pluginprogram. Och ja, jag tror defintivt det finns en betalningsvilja för det.

Igår söndag kväll var dock sajten rätt överbelastad. Jag lyckas i alla fall inte se mer än några minuter på filmerna.

Vem som ligger bakom är i skrivande stund oklart, men domännamnet är i alla fall registrerat i Burma. En del av mina källor tror dock att sajten borde ha koppling till mera kända piratsajter. Allt material på sajten ska komma från öppna sajter idag, hävdas det.

Ipred motarbetar sitt eget syfte
Både åklagare och upphovsrättsorganisationen Ifpi konstaterar nu att ipred-lagen inte fungerar. Teleoperatörerna har ju börjat radera personuppgifter om ip-nummer för att skydda sina kunder. Det obehagliga med det är inte att det blir svårare att jaga fildelande tonåringar, utan att betydligt grövre brott än så också blir svårare att utreda. Vilket vi var rätt många som hävdade redan innan lagen infördes.

Åtta månader efter ipreds införande har lagen alltså haft noll antal framgångsrika tillämpningar, och samtidigt underlättat för spridningen av barnpornografi. Och så undrar man varför vi gnäller om undergrävt förtroende för rättsstaten.

Trafiken på webben är för övrigt tillbaka på samma nivå som före ipred.

Inga svenska böcker på Google Books
Google och förlagen världen över har reviderat sitt förslag till förlikning om Google Books och plockat bort alla svenska böcker ur avtalet. Vi kan alltså glömma att få läsa Strindberg, Moberg och Boye online.
De svenska förlagen jublar över att de själva kan få sitta och ensamma bestämma över när, var och hur utgångna svenska böcker åter ska få nå nya läsare.
De svenska författarna inte är riktigt lika glada. Många författare såg ju faktiskt Googles initiativ som en möjlighet att börja tjäna pengar igen på gamla böcker. Eller så – hemska tanke – vill de kanske bara bli lästa!

Hade jag varit bokslukare hade jag nog sett det här som en sorgens dag för Sverige. Vi hade chansen att få vara med, men valde av egenkärlek, snålhet och stolhet att stå utanför.

Jag tycker fortfarande Googles insats i att driva det här mastodontprojektet och få ihop alla viljor och avtal världen över är otroligt lovvärd. Det är en juridisk djungel som onekligen behöver tämjas.

Grafen som skivbolagen inte vill att du ser
Brittiska The Times har grävt fram lite intressant statistik på hur intäkterna i musikbranschen fördelas mellan artister, skivbolag och andra intressenter. Och det visar sig mycket tydligt att de senasate fem åren har skivbolagens intäkter fallit kraftigt, medan artisternas har ökat nästan lika mycket, tack vare ökningen i livespelningar. Faktum är att ur artisterna synvinkel, är intäkterna från musikförsäljningen nästan försumbar.

Och, vilket kanske är ännu mer intressant, totalt sett för hela branschen har musikintäkterna faktiskt ökat något de senaste fem åren. Trots fildelning, internet och piratkopiering.

Sverige säger nej till USA:s Acta-förslag
Hemlighetsmakeriet kring Acta fortsätter. Men glädjande nog har Sverige lyft lite på förlåten och i alla fall kommenterat USA:s krav på att internetoperatörerna ska vara ansvariga för innehållet i kablarna (utan att dock göra det, eftersom förslaget inte är officiellt).

Statssekreterare Magnus Graner på justitiedepartementet säger till DN att Sverige inte kommer att gå med på några krav som innebär ”förändringar i svenska lagstiftning respektive EU-lagstiftning”. Om USA kräver det blir det inget avtal, säger Graner.
Men förhandlingarna fortskrider ändå. Utan att vi som röstat fram politikerna som driver förhandlingarna får veta ett dyft.

Bloggar och Facebook och sånt.
Det har också varit mycket prat om bloggar, Facebook och förhållandet mellan gamla och nya medier i helgen. TV4 har tagit upp det i rutan flera gånger.
Läs gärna Niclas Strands inlägg i frågan. Med 2,9 miljoner svenskar på Facebook gör man sig rätt löjlig med att koketera i rutan om att man inte minsann håller på med sådant. Axel Schulman passar på att såga en annan TV4-profils analys av bloggvärlden.

På tal om ”meningslösa” sociala nätverk har ni säkert sett de konstiga länkarna till en sajt som heter Gowalla. Eller kanske Foursquare. Det är vuxenvärldens motsvarighet till facebookspel som Farmville och Mafia Wars.

Poängen är inte bara att man loggar in på olika ställen man är på och berättar för sina vänner på Twitter och Facebook var man är, utan de här nätverken är också spel. Man får poäng efter hur många platser man loggar in på. Foursquare publicerar topplistor över de viktigaste personerna för varje plats; en vän till mig utropade i veckan glatt sitt borgmästarskap över Gullmarsplan, och en skånsk webbchef försatte inte tillfället över att raljera över hur enkelt det var att gå från tredje till första plats för någon plats i Stockholm bara på en visit på några dagar.

Det får mig att tänka på en mediediskussion från konferensen SIME i veckan om Twitter:
”Twitter är underhållning, kommunikation och underhållning i ett”, sade riskkapitalisten Per Roman, grundare och vd på GP Bullhound.
Det är ändå det det handlar om, när folk frågar det klassiska ”hur har du tid?”.

Och årets buzzword är…

Jag trodde ”augmented reality skulle bli Ã¥rets buzzword pÃ¥ den stora internetkonferensen Sime. Men efter första dagen (jag missade morgonens första talare) kan jag konstatera att det i stället är ”continuous partial attention”, en term myntad av författaren Linda Stone.

”Ständigt pÃ¥gÃ¥ende partiell uppmärksamhet” kanske man kan översätta det med, och det hon syftar pÃ¥ är att den ständiga uppkopplingen gör oss okoncentrerade, vi har aldrig uppmärksamheten till 100 procent pÃ¥ en enda sak. Vi har alltid mobilen i närheten, är redo att kolla vÃ¥ra meja, vÃ¥rt twitterflöde. Folk lägger mobilen pÃ¥ middagsbordet när de är hemma hos varandra, och vi sitter med laptopen i knät när vi kollar pÃ¥ tv för att chatta med kompisarna om det vi ser. Men vi tittar sällan fullt och helt avslappnat pÃ¥ tv-skärmen.

Det här har pratats om förut och vi var många i publiken som kände igen oss i hur svårt det kan vara att stänga av det sandiga flödet av uppdateringar. Det enda knepet är att bestämma sig för att helt stänga av, men i alla fall själv känner jag att det alltsomoftast är rätt svårt. Jag åker till landet en helg och slutar läsa både twitter, facebook och meja. Men när barnen somnat och hustrun gör något annat sitter jag där ändå och uppdaterar min facebookstatus.

Lösningen pÃ¥ det här är inte bara total neddoppning, utan ocksÃ¥ nya redskap som filtrering och – även om jag personligen inte kan skriva under pÃ¥ det – olika former av meditation och yoga.
”Vi söker livskvalitet” säger hon.
Därför kommer trovärdighet, engagemang och meningsfullhet att bli viktigt. Företag kommer tvingas ha en etisk policy, annars kommer folk inte vilja jobba där. Vi kommer också efterfråga tjänster som hjälper oss filtrera ut det som är viktigt för oss, att hitta det vi gillar, att få vara delaktiga när vi vill, men inte när vi inte vill det

Linda Stone är författare men har tidigare haft toppjobb på både Apple och Microsoft. Hon pratade om förändringen i samhället från ett där data var det viktiga, till kunskap och numera förståelse. ENligt henne ser den ut så här:

  • 1945-65 Data. Vi var dataarbetare.
  • 1965-85: Informationsarbetare.
  • 1985-2005: Kunskapssamhället.
  • 2005-2025: FörstÃ¥else, vÃ¥rt arbete idag handlar om att förstÃ¥ saker ur kunskapen.
  • 2025- Vishet, den högsta formen.

Bland dagens mest uppskattade talare fanns också Claudia Gonzales, som jobbar med sociala medier och information på FN:s flyktingorganisation UNHCR. Hon har även ett förflutet som tidigare marknadsdirektör på World Economic Forum.
Hon talade under rubriken ”Förändring i gigantiska organisationer” om hur hon förändrade FN:s totalt slutna sätt att arbeta pÃ¥ till ett mer öppet.

Efter lunch presenterade den professionella hacken Paul “Pablos” Holman hur enkelt han tog sig in pÃ¥ andra hotellrums-tv-apparater, sin kollegas röstbrevlÃ¥da till mobilen och en modern digital bilnyckel. Idag jobbar han dock pÃ¥ en forskningsorganisation där hans syn pÃ¥ hur man kan tränga in i enorma dataflöden och förstÃ¥ och förändra saker utifrÃ¥n detta kan nyttjas till mer positiva saker, som att bekämpa malaria.

Dagens mest konkreta paneldebatt handlade om framtidens mobiler och mobil marknadsföring. Pekka Pohjakallio, vice president för innovation på Nokia, presenterade Nokias strategi:

  • 1. Mobile naive. Bygg mobiltjänster som utnyttjar att man är mobil.
  • 2. BakÃ¥tkompatibilitet.
  • 3. Bli en del av ett ekosystem, uppfinn inte allt själv.

PÃ¥ frÃ¥gan om hur Nokia rent konkret ska möta hotet frÃ¥n Facebook, Google och Apple var han dock mycket vagare. Det handlar om att förstÃ¥ kundernas behov, inte ändra dem, sade han. Men han betonade ändÃ¥ hur viktigt det var att vara innovativ. Han passade ocksÃ¥ pÃ¥ tat sÃ¥ga nöjesapplikationer i mobilerna och sÃ¥dana där ”roliga spel” pÃ¥ Facebook, som Farmville, som idag har 61 miljoner spelare. Det mest konkreta exemplet han gav var dataspelen Guitar Hero och Rock Band och bygger pÃ¥ att vi alla innerst inne drömmer om att bli rockstjärnor.

Personligen har jag dock väldigt svårt att se hur det går att applicera på Nokias mobilstrategi och deras mobilbutik Ovi. I mitt tycke är nog Nokia rätt långt ifrån den djupa kunskap och förståelse om kundernas behov som till exempel Apple har. Jag tror faktiskt det kommer bli oerhört tufft för Nokia. Deras fördel har alltid varit kunskap om tekniken, mobilnäten och på sistone också storleken. Men när de här produkterna alltmer blir en del av våra vanliga liv så tror jag de fördelarna står sig rätt slätt mot de konsumentvara företagen.

Dags för nästa fajt: Acta

Vi har precis jublat klart över att Telekompaketet gick igenom i EU med det berömda tillägget 138, när nästa fajt om tillgång och och frihet på internet tornar upp sig.

Jag pratar om Acta, det handelsavtal mellan flera av världens tyngsta länder, som USA EU och flera andra förhandlar om och som ska sätta stopp för piratkopiering världen över, både gällande piratkopierade fysiska produkter och kopierade digitala verk.

Hemlighetsmakeriet kring Acta har varit totalt, när Svd nyligen begärde ut EU-kommissionens sammanfattning inför den senaste förhandlingsrundan, från Seoul förra veckan, fick man tillbaka ett
sju sidor långt dokument
där allt utom förstasidan är svartmarkerat. Ett dokument som alltså de lobbyorganisationer och företag som har intressen i Acta har tillgång till, men som medborgarna inte får se.

Lyckligtvis har dokumentetet läckt ut ändå och finns bland annat att läsa på Wikileaks.

Och här står svart på vitt det som många av oss redan befarat: USA vill göra internetoperatörerna ansvariga för det som transporteras i kablarna. Det pratas tydligt om ansvar för ”tredje part” och hur operatörerna måste agera för att undgå att bli stämda av rättighetsinnehavare.

Det är precis den situationen vi hamnade i med Black Internet tidigare i höstas där en internetoperatör fick i uppgift att plocka bort icke tillåten trafik på internet. Det här innebär i praktiken att operatörerna måste börja övervaka sina egna kunder för att inte riskera att bli stämda av rättighetsindustrin. Principen om ”mere conduit” som ju slogs fast i Telekompaketet blåser all världens väg.

Det här kan få oerhörda konsekvenser för den fria debatten och även obekväma rösters tillgång till internet. Om man jämför med tryckta medier skulle det vara som att tryckerierna skulle vara ansvariga utgivare för det som trycks i tidningarna. Utgivarbesluten flyttas från respektive internetsajt till bolagen som drar kablarna. Och utgivarbeslut är inte en enkel fråga, det är frågor som kräver mångårig erfarenhet som publicist. För traditionella tidningar är detta en självklar del av själva verksamheten, att trycka och förmedla obehagliga uppgifter är ofta själva affärsidén, kärnan i verksamheten.

Så är det inte för en internetoperatör. För Telia, Bredbandsbolaget och Comhem är utgivaransvar dels något man inte vill hålla på med, dels något man inte har kompetens på. Risken är väldigt stor att man för att skydda affärsverksamheten hellre fäller än friar – syftet med verksamheten är ju inte att bedriva journalistik utan att sälja databitar i kablar. Vi skulle alltså få någon sorts självreglerande censur med hotet om stämningar från mäktiga amerikanska mediebolag hängande som en våt, påtryckande filt över allt som sker på internet.

De svenska politiker som är med och förhandlar fram Acta hävdade i våras (april) att frågan om internet inte alls fanns med i Actaförhandlingarna. Karin Pilsäter skriver själv i ett svar på piratpartisten Mikael Nilsson blogg att hon inte alls visste om detta och att hon välkomnar att opinion drivs i frågan.
Det låter ju fint. Frågan är vad svenska politiker egentligen kan göra för att påverka ett sådant här beslut.
Med tanke på att USA ivrigt påhejade av Hollywood redan för flera år sedan drev igenom DMCA som ligger väldigt nära upphovsrättslobbyns syn på världen så är jag tyvärr inte så hoppfull.

*********

Idag är jag på Sveriges mest påkostade internetevenemang Sime. Jag återkommer med rapporter direkt från konferensen. Eller så syns vi där!

Google i gammelmodig miljardaffär

2 miljarder kronor för lite Facebookspel. Ja, det var många som höjde på ögonbrynen över dagens affär i spelbranschen, där jätten EA, Electronic Arts, köper den lilla utvecklaren av ”social spel”, Playfish, för 300 miljoner dollar, kanske ändå upp till 400 miljoner dollar, om bolaget fortsätter leverera bra vinster.

Playfish gör roliga spel för communities som Facebook och Myspace och har tack vare lyckade spel som Country Story, Pet Society och Restaurant City fått ihop hela 150 miljoner användare. Intäkterna kommer från reklam i spelen plus saker som spelarna kan köpa inuti dem.
Enligt Venturebeat har speljätten, som är känd för klassiska dataspel som Sims, Battlefield, Fifa och Rock Band, försökt sig på spel för sociala sajter länge, men utan att lyckas.

EA har också haft problem med finanserna, de senaste åren har bolagets gått med förlust. Nu hoppas man alltså att en satsning på ”roliga småspel” ska vara lösningen på det.

Det klart att det är mycket pengar. Men för storbolagen är kostnaderna för att INTE hänga med i utvecklingen också enorma, de kan ju rent utav vara direkt livsavgörande. Framför allt visar det att inte ens klassiska framgångsmarknader som spelindustrin går opåverkad igenom den sociala revolutionen som svept fram över nätet de senaste två åren.

******

Google är också ute på köparstråt. Efter höstens störtflod av nya Android-mobiler satsar Google ännu mer på annonser i mobilerna och köper Admob, ett bolag som levererar klassiska bannerannonser i mobilen, både på mobilsajter och inuti mobila applikationer som Iphoneappar och Androidappar.

Bannerannonser låter inte sådär supermodernt, framför allt inte när man jämför med Googles mycket mer intelligenta sökannonser. När jag sedan läser att prislappen är helt bisarra 750 miljoner dollar, alltså lite drygt 5 miljarder kronor blir jag ännu mer tveksam.
Köpet är Googles tredje största någonsin, efter Doubleclick (3,1 miljarder dollar) och Youtube (1,65 miljarder).

Harvardekonomen Umair Haque, som tidigare sågat Google bara för att man nu börjat med traditionell marknadsföring, kallar affären, ”ointressant, fantasilös och underväldigande”.

Så även om det i längden kommer kunna ge pengar – Admob har redan idag 15 000 mediehus anslutna, går med vinst och räknar med att omsätta 100 miljoner dollar inom tre år – så är jag böjd att hålla med.

Från världens bästa sökmotor, Adsense, Gmail och Google Wave till… banners i mobiltelefonen???
Det är inte särskilt innovativt, inte särskilt googelskt alls, faktiskt.

Ett skäl kan vara att Google ville stoppa Apple, som enligt ett rykte var på väg att köpa bolaget. Det låter osannolikt, låter mer som klassisk tuppfäktning mellan branschjättar.

Affärerna visar om inte annat i alla fall att krisen inte längre verkar vara ett problem för två så stora it-/mediebolag. I alla fall inte kapitalanskaffningskrisen…