Är det här räddningen för mediehusen?

Framgången för Iphone och den ständigt närvarande sociala webben har fått igång kreativiteten hos Sveriges mediebolag. Alla drömmer om att vara med när framtidens App Store för film, tidningar, tv, spel eller vad det nu kan vara skapas.

Idag avslöjar mina kollegor på Bonnier R&D deras vision kring framtidens digitala magasin i form av en konceptfilm framtagen av en brittisk designbyrå. Nu är jag visserligen gravt partiskt i detta (jag har deltagit i arbetet bakom), men jag vill ändå puffa lite för idén kring ett digitalt magasin. Tanken är att överföra det vi tycker ett magasin är i en digital form – läsglädjen, stunden av avkoppling med en kopp te i soffan, inspirationen. Det finns interaktivitetsmoment i prototypen – dela på facebook, kommentera, etcetera – men grundläget är att man inte ska behöva göra någonting för att ta till sig magasinet. Bara svepa med handen över skärmen.

Nu vill jag egentligen veta vad ni tycker. Är det här en bra idé? Skulle ni betala för ett digitalt magasin? Vad skulle ni vilja ha av det?

Mag+ from Bonnier on Vimeo.

Men det är fler än vi som är aktiva i den digitala mobila plattformarna. Både SVT och TV4 har nya appar för sina play-tjänster som ligger och väntar på godkännande i Apples App Store. SVT har till och med gjort en speciell kampanjsida för att få Apple att godkänna applikationen.

Kolla in SVT:s demo nedan.

 

TV4 hade tidigare stora problem med med att få sin Idol-app godkänd, vilket tog ända till det bara vad ett par veckor kvar av programserien.
Och fler och fler företag vittnar om långa, långa förseningar i väntan på ett godkännande från Cupertino.

Serieentreprenören Hjalmar Winbladh som numera driver lågkostnadstelefonibolaget Rebtel berättade nyligen att det tog 9 månader för dem att få sin app godkänd.
”Varför? För att vi hotar operatörerna naturligtvis”

Visst har Apple en otroligt stark ställning inom digitala medier. Och visst gör de otroligt bra saker. Men fler och fler röster höjs nu mot Apples slutenhet, bolaget börjar bli det nya monopolet. Det är lite som Google, som också gått från att ha varit helt älskat av alla, till att bli ifrågasatt för sin dominerande ställning och vad man gör av den.

Fotnot: Fler bloggare om Bonniers läsplatteprojekt hittar du via Twingly.

Så ska Apple stoppa Spotify

Vi har väntat på det länge, men i helgen kom det: Apples drag för att möta hotet från strömmande musik på webben, läs Spotify.

Idag bekräftar Apple att man köpt startupbolaget Lala, som erbjuder 8 miljoner låtar lyssningsbara via nätet, mobilen eller vilken apparat som helst.

Även om Lala fungerar väldigt annorlunda än Spotify och affären görs till reapris (Lala har funnits i fyra år och inte riktigt blivit den succé man hoppats på), så är det uppenbart att Apple nu för första gånger siktar in sig på streamingtjänster för musik. I alla fall på allvar.

Lala har egentligen ett ganska gammalmodigt koncept: All musik du äger på din dator synkas med den helt nätbaserade tjänsten och sedan kan du lyssna på musiken var och när du vill. Sedan kan du även i tjänsten köpa låtar för nedladdning (79 cent) eller ”hyra” dem (streaming) för 10 cent, vilket ger dig obegränsad rätt att lyssna på låten.

Ur Apples synvinkel är det inte svårt att se varför Lala passar dem bättre än Spotify. Med Lala kan all den musik som man sålt via Itunes Store enklare föras över till en moln-baserad modell. Lala bevarar också musiken som produkt där enheten är en låt eller ett album. Dessutom bygger den helt på ett användarintäkter, någon reklam förekommer inte i Lala.

Samtidigt får ju Lalas kunder bara tillgång till exakt den musik de själva köpt. Möjligheten att upptäcka ny musik och bara kolla runt är mycket mindre, eftersom du fortfarande måste köpa varenda låt.

Exakt vad Apple tänker göra med Lala vill man naturligtvis inte berätta i dagsläget, men det spekuleras om att man egentligen primärt är ute efter teknikkunskapen i att bygga molnbaserade musiktjänster.
Det är inte helt långsökt att i framtiden tänka sig att nästa steg blir en knapp i Itunes för ”gör mitt bibliotek tillgängligt i molnet”, och strax därefter möjligheten att köpa streamingversioner av enstaka låtar och album. Och naturligtvis detta förinstallerat i nästa Iphone.

Med Apples enorma inflytade över dagens digitala musikbransch, inte minst i USA, kommer det bli en tuff motståndare till våra svenska programutvecklare på Humlegårdsgatan.

Samtidigt har Spotify fortfarande tätpositionen inom flera områden: desktopdatorer, annonsfinansiering och naturligtvis det enorma utbudet.
Avgörande för svenskarna blir, som jag skrivit tidigare, förmågan att visa att annonsfinansieringsmodellen lönar sig även för artisterna. Och förmågan att skapa nätverk till betaltjänster som 7 Digital.

Tack till Marcus Jerräng för tips.

Här är veckans vinnare och förlorare

Det har varit en intensiv vecka. Här är några nyheter jag tycker förtjänar uppmärksamhet.

Veckans startup: Square.
Square är ett nytt sätt att lösa det här med mobila betalningar som verkar helt fantastiskt. Tanken är vem som helst ska kunna ta emot betalningar via kreditkort.
”Folk ska kunna ta emot en betalning med på 10 sekunder,” säger grundaren Jack Dorsey i en intervju på Techcrunch.
Dorsey är programmerare och en av grundarna till Twitter, och var vd på Twitter fram till förra hösten.

Nyckeln till det hela är en liten kortläsare, inte mycket större än ett par sockerbitar, som ansluts direkt till en mobiltelefon. Än så länge finns Square för Iphone och Googles Android-lurar. Kortläsaren får ström direkt från telefonen, och sedan genomförs betalningen i ett litet program på telefonen.
Köparen signerar själv köpet genom att skriva under med ett fingera direkt på skärmen. Efter köpet kan man få ett mejl eller ett SMS med kvitto.

Kolla gärna in demon nedan.

Mobila betalningar från Square

********

Hemma i Sverige går det allt bättre för videostartupen Videoplaza, som erbjuder videoannonser för mediesajter. Nu ska bolaget rekrytera 10 nya personer, och bli 25 personer inom de närmaste månaderna.

”Alla kurvor pekar åt helt rätt håll, för 2009 har vi halva vår omsättning under Q4,” säger en av grundarna Alfred Ruth till det blott två år gamla snabbväxande bolaget.

Videoplazas annonsplattform gör det möjligt för tv-sajter att lägga annonser före och över videoklipp. De stora kunderna är Kanal5 och TV4. Målet är nu att bygga ut plattformen med fler funktioner för annonsörer, men även att stärka upp säljsidan och satsa ännu mer utomlands. Idag har man kontor i London och Paris. Konkurrenterna är framför allt liknande amerikanska startups med egna videoannonsplattformar, men även de stora traditionella annonssystemen.

********

Inom medievärlden pratar alla som digitala magasin. Drömmen för mediehusen är att kopiera App Stores framgångsmodell för någon sorts I-tablet (alla väntar på Steve Jobs kommande, som dock ingen vet något säkert om).
Nyligen lanserade manstidningen GQ som en Iphone-app komplett med fler bilder och exklusiva bakom-scenerna-videos, där lockbetet inte minst är rörliga bilder på tidningens omflagsflicka. Priset, 22 kronor eller 2,99 dollar är lägre än motsvarande papperstidning, som kostar 4,99 dollar. Men samtidigt marknadsförs pappersprenumerationer kraftigt inuti själva appen och då till priset 1 dollar per utgåva. Lite förvirrande, alltså.

Annars har GQ gjort många snygga saker i sin app. När man vänder Iphonen i horisontalläge får man automatiskt se tidningen som den tryckts tidningen, med sidorna blärddringsbara a la pdf:r. I vertikalläge är det text och bild för sig, mer anpassat för skärmläsning.

Conde Nast har även någon sorts app för tekniktidningen Wired på gång, som läckt ut i en hemlig film.

Tidigare i veckan presenterade även Sports Illustrated sig i en digital version. Deras baserades på en mystisk kommande tablet, eller e-reader, från Time. Det hela är än så länge bara en film, men den visar ändå rätt tydligt hur de amerikanska magasinsjättarna tänker sig framtidens digitala magasin: Det är mycket extra video, extra bilder och sånt.

Se själva nedan:

Sports Illustrated i digital form

********
Googles längtan efter världssherravälde blir allt mer tydlig. Igår lanserade sökjätten sin egen DNS-tjänst. DNS är för den som inte vet det internets adressbok, det är DNS-servrarna som översätter webbadresser till de faktiska adresserna på nätet, ip-numrena.

Idag låter de allra flesta sin internetleverantör sköta detta, men på sistone har det framkommit att det ibland finns behov av bättre DNS-tjänster. För några år sedan lanserades OpenDNS, en open sorcu-tjänst för DNS. Men nu lanserar Google alltså sin egen tjänst.

Exakt vad syftet är är svårt att se idag, men en del reagerar på att Google vill lägga under sig ännu en del av allt det vi har på nätet. Från operativsystem, webbläsare, statistik och sök ned till själva tekniken i själva nätet. Allt medan man säljer annonser utifrån all den kunskap man skaffar sig om vad vi gör på webben.

Den lilla uppstickaren OpenDNS är därför inte heller så förtjusta över Googles grepp. Att som entreprenör se Google komma in och erbjuda allt man redan gör helt gratis är ju inte den roligaste situationen att befinna sig i.

**********
Till sist har Sveriges Radio lanserat det man kallar en policy kring sociala medier. Tyvärr har man helt missat att sociala medier för folk som jobbar inom en organisation kan användas till otroligt mycket bra, så som till exempel att berätta om vad man gör och skapa intresse för det.

Istället fokuserar SR på det ”farliga” i att medarbetare och anställda kan blogga och skriva på Twitter och Facebook och därmed skriva hemskheter om SR. Eller vad sägs om formuleringen:

”Sveriges Radio kan inte förbjuda medarbetare att medverka på Facebook eller andra sociala nätverk eller att ha egna bloggar, om det inte strider mot kollektivavtalet.”

Vilket alltså uppenbart visar att man helst av allt skulle vilja göra det.
Det är ingenting annat än tragiskt och direkt mot allt som public service står för. I alla fall i min bok.

Idag öppnar Reinfeldt första luckan

Idag inleds julen. Gick upp tidigt i morse, hängde upp upp julstjärnan innan barnen vaknade, adventsstaken och balkonglysningen kom på plats i helgen. Sedan första avsnittet av julkalendern med hela familjen samlad i soffan.

Men det är inte bara Sveriges alla barn som börjar öppna luckor idag.

Försvaret, Säpo och den svenska regeringen har i år en alldeles egen julkalender. En där du och jag och alla andra som finns och verkar på internet är det hemliga innehållet bakom luckorna.
Idag inleds övervakningen av svenska medborgare på internet i och med att FRA-lagen träder i kraft.

Från och med idag har Sveriges teleoperatörer en skyldighet att skicka en kopia på all trafik som passerar i deras fibrer till FRA via nätverkens så kallade samverkanspunkter.
Exakt hur detta ska ske vill ansvariga inte berätta så mycket om, så teorierna om hur detta kommer gå till frodas på bloggar och forum.

Mark Klamberg, doktorand i folkrätt Stockholms universitet, skriver att FRA inte kommer att söka på speciella ord. I stället ska man kartlägga människors vänner och nätverk, så kallade sociogram.
Klamberg ställer frågan till före detta Säpochefen Andreas Eriksson och får svaret:
”Sociogrammen finns i analysdatabasen”

Enligt wikipedia är sociogram ”ett diagram som avbildar sociala kontakter i en grupp, det vill säga ett socialt nätverk av människor.”

Om detta stämmer är det ingenting annat än Informationsbyrån IB:s obehagliga registrering av människors åsikter på 70-talet.

Tyvärr lär vi inte få veta exakt hur det ligger till eftersom FRA inte vill berätta det med hänsyn till rikets säkerhet. Så kanske det är, men så länge FRA inte vill säga VAD man gör så kommer folk fortsätta försöka förstå och tolka deras uttalanden.
Alternativet är att vi ska lita på FRA:s goda intentioner.
Den som har inget att dölja har inget att frukta”, brukar det heta.

Tyvärr har vi väldigt dåliga erfarenheter av länder som använder den typen av argumentation.

Uppdatering: Nu visar det sig att FRA trots att man lobbat för den här frågan i flera år, ändå inte har tekniken på plats för att påbörja övervakningen. Pinsamt. Eller kanske bara ännu en dimridå?