Därför kan Ipad vara det största Steve Jobs gjort

Vi trodde Apple skulle revolutionera världen tillsammans med mediebranschen. Vi trodde Apple skulle lansera en digital butik som skulle göra det möjligt för oss att tjäna pengar på våra gamla tryckta alster, på våra celluoidfilmer, på våra gigantiska medieapparater som kostar oss miljoner att hålla vid liv.
Vi trodde Steve Jobs skulle rädda journalistiken, precis som han ”räddat” musikindustrin med Itunesbutiken.

Gisses! Vilka naiva tomtar vi var. (Jag får själv sälla mig till den skaran.)

Steve och hans smarta geeks i Cupertino struntar naturligtvis fullständigt i tidningsförlagens och mediebolagens intäktsproblem. Visst vill han ha bra innehåll till sina plattformar, men han vet också att det faktiskt inte finns någon brist på det idag. När Apple lanserade Ipoden för nio år sedan insåg Steve att han kunde tjäna per pengar om han fick sälja innehåll till den. Idag har Apple en så stark ställning inom hemelektronik och prylar att man inte behöver någon draghjälp från innehållsbolagen.

I stället fokuserar Steve på att göra det han gör bäst: Att göra en innovativ produkt som på allvar kommer förändra vårt sätt att använda datorer, digitala produkter, prylar eller vad vi ska kalla det. Och han gör det genom att utnyttja den värld han kan bäst: internet.

Jag är ganska säker på att om tre år kommer alla – jag säger ALLA – datortillverkare kopiera Ipaden och göra sina egna versioner av pekskärmsplattor, byggda med  Windows, Android, Linux och gud vet vad. Och då kommer vi alla säga att, ja, det var Apple som fick oss att förstå att man kan göra sådana här saker.

Jag tror att det handlar om så enkla saker som hur vi som människor interagerar med digitala produkter. Klassisk människa-maskin-interaktion. Användargränssnitt, helt enkelt.
Apple revolutionerade datorvärlden med sitt grafiska användargränssnitt med mus, fönster och menyer i stället för en kommandorad när man lanserade den första Macen 1984. Att peka, klicka och dra i det man ville flytta kändes naturligare än att skriva copy XX to YY i text.
Nu har vi gått ett steg längre, och gjort både tangentbord och mus helt överflödiga, i alla fall när det gäller att styra maskinen. Jag känner det själv när jag använder extern mus till min Mac, då känns det numera lite konstigt att behöver hämta en liten puck vid sidan av datorn för att backa ett steg i en browser, när jag annars kan göra det genom att svepa med två fingrar på en yta.

Det här kommer få enorma konsekvenser för hur vi använder datorer. Människor som idag fortfarande tycker datorer är krångliga kommer älska Ipaden. Gamla och barn kommer förstå den på två sekunder. Alla som gett en Iphone till en 3-åring vet hur lång tid det tar innan hon begriper hur man tittar på bilder i den: Nolltid.

Därför kanske man inte främst ska se Ipaden som en Iphone XL, utan som en ny, enklare dator. En dator som inte är för jobb och tråkigt rapportskrivande, utan för allt det där roliga vi gärna gör med datorn i soffan. Kollar bilder, surfar på roliga sajter, håller kontakt med vänner och bekanta. Eller spelar spel, tittar på film och videoklipp på webben. Sånt vi redan gör varje kväll.

Och då kan det här faktiskt vara en av de viktigaste sakerna Steve Jobs gjort. Det kan bli lika stort som Macintosh-datorn.

Man kan också se Ipad som en ersättare till den rätt misslyckade (i alla fall försäljningsmässigt) Macbook Air. Men naturligtvis med mycket större potential, tack vare det låga priset. Det helt avgörande för försäljningsframgången kommer vara hur folk upplever det att jobba med Ipaden, och där får man väl säga av de demos som visades i går kväll att det verkar som om den kommer bli väldigt snabb. Kolla in det här spelet till exempel.

Men även om Apple inte fokuserar på mediainnehåll till Ipaden idag, lär det komma i kommande versioner. Nu lanserar man sin Ibookstore, en direkt konkurrent till Amazons Kindle och deras e-boksbutik. För tv, film och musik har man redan Itunes Store. Och i framtiden lär det komma en Imag Store också. Idag får mediebolagen nöja sig med att sälja sina produkter som appar eller böcker, och det kommer de också göra.

På ett sätt är det här ett stort steg framåt för tidnings- och bokförlagen: Nu finns det äntligen en apparat som de kan utveckla applikationer, innehåll och tjänster för. Men det stora jobbet är fortfarande att göra detta. Det enklaste exemplet är New York Times, som jobbat hårt med sin betaltjänst och nyhetsläsare Times Reader. NY Times var med på demon i går kväll, både med en app i App Store (gratis) och sin webbsajt (gratis). De såg väldigt snarlika ut, och även om videoklippen kommer förbehållas betalande kunder i App Store, så måste NY Times fortfarande övertala sina kunder att betala för detta. Nu kan innehållet bli lite mer tillgängligt för läsarna, genom Ipaden. Men jag tror inte det räcker.

Kvällens stora förlorare är i mina ögon Amazon och Adobe. Amazons Kindle framstår helt plötsligt som en väldigt trist och begränsad produkt. Och Adobes flashteknologi kom inte heller den här gången in i Apples produkter.

Men bristen på flashstöd då? Avsaknaden av kamera? Av multitasking (att du kan köra flera program samtidigt)? Det finns inte heller någon USB-port och någon påpekade till och med att det inte gick att ringa med den.
Näe, men det är inte det viktiga. Den här soffdatorn behöver inte kamera, den behöver inte USB, i alla fall ett tag. På sikt lär allt det komma, men Apple har gjort vettiga prioriteringar, att apparaten klarar 10 timmars batteritid är mycket viktigare. Och till och med den inbyggda accelerometern, som gör att du kan röra på Ipaden och använda rörelserna för att styra i spel.

”Tänk Wii, ingen trodde på den heller nät den kom”, argumenterade min kollega Roger ÅbergFeber när vi promenerade hem efter lanseringen.

Och det är precis så. Ipaden är inte för tekniknördarna, för de som vill ha allt allt allt. Den är för folk som vill ha en enkel smidig apparat, och som dessutom är snygg och enkel att använda. Som alltid är på, och som är enkel att ta med sig.

*******

Till sist: Även om Apples aktie sjönk efter lanseringen så tror i alla fall analytikern Gene Munster att Ipad kommer bli en storsäljare: 4 miljoner sålda i år och dubbelt så många nästa år.

Det som imponerade mest på mig i de filmer som visats med Ipad är hur snabb den är, hur snabbt skärmen svarar när man drar, klickar och göra saker.

499 dollar kommer förmodligen motsvarar om kring 5000 kronor när Ipaden börjar säljas i Sverige. Med 3G och lite mer minne blir det en eller ett par tusenlappar till. Det är mycket pengar, men jag tror fortfarande många kommer se det som ett gott alternativ till ännu en dator.

Fotnot: Texten uppdaterad och rättad på några ställen.

Allt inför Apples lansering ikväll

Sällan för att inte säga aldrig har väl hajpen inför en produktlansering varit så stor som inför kvällens lansering av Apples tablet, Islate, Ipad eller vad den nu ska heta. Förväntningarna på vad Steve Jobs ska leverera är minst sagt enorma, och väldigt mycket fakta har redan läckt ut om läsplattan som ska rädda mediebranschen. Men ändå tror jag vi kan förvänta oss en hel del spännande i kväll. Steve Jobs lär själv ha sagt att det är det ”viktigaste han gjort” i sitt liv.

Det här kan vi förvänta oss när Steve Jobs tar till orda vid 19-tiden i kväll, svensk tid.

  • En läsplatta baserad på en variant av Iphones operativsystem (har bekräftats av ett förlag som samarbetar med Apple). De betyder att alla de 150 000 applikationer som finns i App Store kommer fungera från start. App Store är idag en jätteaffär (omsätter över 1 miljard dollar på årsbasis) och det är naturligtvis den framgången man vill upprepa inom böcker, tidningar och underhållning.
  • En skärm på 10 tum. Tidigare uppgifter har varierat mellan ”10 till 11 tum”, eller till och med 9, men jag tror vi kan vara rätt säkra på att det blir 10 tum.
  • En version med 3G-uppkoppling och en utan, precis som med Iphone och Ipod touch. 3g-versionen kommer troligen säljas med abonnemang, precis som vanliga mobiltelefoner.
  • En storsatsning på digitalt innehåll såsom böcker, tidningar, spel och kanske även film och tv, som man kommer kunna köpa via Itunes Store. Troligen kommer Apple vidareutveckla sitt koncept med rörligt material, bilder etcetera i Itunes Store så att det kan innehålla böcker och tidningar.
  • Teknikerna pratar om att Apple kommer utnyttja funktionerna i html5 (samma som Google använder för Google Wave). Apple lär knappast stödja flash, det han man konsekvent vägrat hittills och lär fortsätta med det. Till Adobes stora förtvivlan.
  • Priset kommer ligga mellan 700 och 1000 dollar. När Apple för några veckor sedan (med alla sannolikhet) läckte ut uppgiften om läsplattan till WSJ vad uppgiften 1000 dollar. Mycket tyder dock på det kommer bli lägre, men det troliga är att det blir olika pris med och utan 3G och abonnemang.

Sedan finns det en mängd mer eller mindre realistiska spekulation och rykten. Ett av de roligaste är att Apple skulle ha stoppat in en programvara för ögonigenkänning, ”eyetracking”, fårn svenska Tobii. Då skulle man kunna styra läsplattan med blicken, kanske skulle den kunna känna av om man tittar på plattan eller inte, och då släcka ned skärmen när man tittar bort, för att spara batteri.

Det är svårt att värdera den typen av uppgifter, men att Apple skulle utveckla användargränssnittet känns som något som ligger helt i linje med vad Apple brukar vara innovativa inom. Någon form av nyhet om hur man använder multitouch för att styra maskinen tror jag vi kan vänta oss.

Namnet på plattan har det också spekulerats om: iSlate, Ipad eller Canvas?  Silicon Alley Insider går igenom alla ryktena rätt bra.

Det som vi har en tendens att missa vid en sådan här lansering är Apples partners, mediebolagen som ska tjäna pengar på läsplattan. Det har talats mycket att läroboksförlag kommer finns med vid lanseringen, med eget innehåll anpassat för maskinen. VA:s systersajt Feber spekulerar i om spel och nöje kommer vara den stora grejen för plattan. New York Times uppges vara på plats i Cupertino för att på något vis samarbeta med Apple och vi vet att Apple har haft diskussioner med de flesta stora bokförlag och tidningshus.
Jag tror böcker och tidningar kan bli jättestort på läsplattan, om det paketeras lika snyggt som Apple brukar. Men jag tror ändå att film och tv är viktigt för att driva försäljningen av plattor.

Bilder på plattan har det visats i massor. De senaste idag.  Igår läckte bilder ut som enligt mina källor är bilder på den plattan som faktiskt kommer visas.

Själva lanseringen ikväll kan ni antingen följa på Feber eller  Engadget, Gizmodo Live, eller Svenska Macworld. Slowmove listar fler ställen. Själva lanseringen kommer dock inte tv-sändas på webben, utan vi kommer få hålla tillgodo med text-uppdateringar.

På Twitter är hashtagen man ska hålla koll på #applevaka för svenska eller #tablet för internationell bevakning.

VA återkommer med analyser och kommentarer efter Steves framträdande.

Idag blev VA.se lite bättre

Vi vill ju gärna att ni läsare debatterar och diskuterar det vi skriver här på VA.se. Nu har det blivit lite enklare, för nu kan du med ett enda musklick dela med dig av våra artiklar och blogginlägg på andra sociala sajter, som Facebook, Twitter, Google och Delicious. Det är bara att klicka på knappen ”DELA” i högerspalten vid varje artikel och välja vart du vill skicka artikeln.

Är du inloggad på Facebook eller Twitter så kommer du till en sida där du kan skriva en liten kommentar eller på annat sätt redigera texten, innan du skickar den vidare. Är du inte inloggad, kommer du till en inloggningssida. Det hela sköts av delningstjänstenAdd This, som har hela 225 olika sociala sajter i sitt bibliotek, så jag kan nästan garantera att den community där just du är medlem finns med.

Själv använder jag flera olika sajter för att dela med mig och spara intressanta artiklar. Några av mina favoriter är:

  • Delicious, en webbbaserad bokmärkessamling. Här sparar jag alla artiklar som jag behöver i mitt jobb. Man kan välja om man ska spara artiklarna så att andra ser dem, eller om man vill hålla dem hemliga för sig själv. Det går också att tagga och lägga till kommentarer.
  • Twitter, använder jag dagligen för att diskutera mitt arbete.
  • Facebook är mer för det som är mina personliga intressen. Här delar jag med mig av saker med de som jag känner privat.
  • Instapaper är ett verktyg för att spara artiklar man vill läsa senare. Den stora fördelen är att Instapaper finns som en Iphone-app, som synkas automatiskt med det du sparat från datorn, så att du kan läsa artiklarna i lugn och ro på tunnelbanan hem, eller hemma i soffan på kvällen.
  • Posterous är ett superenkelt bloggverktyg, eller om man ska kalla det samlingsverktyg för bilder, texter, etc. Här kan du lägga upp lite vad som helst som du vill att andra ska kunna se.Det går till och med att mejla in en text så blir det ett blogginlägg.

17 trender på internet 2010

Tiden står inte still, 2010 är snart tre veckor gammalt, och det är hög tid att sammanfatta tankarna inför det kommande året. Jag tror realtids- och umgåstrenden kring Twitter och bloggare kommer fortsätta, men det blir också mycket mobilt och lite ny teknik. Här är mina förutspåelser om hur internet utvecklas 2010.
Mina tankar inför medieåret 2010 har ni redan kunnat läsa på bloggen Same Same But Different.

1. Geotaggning
När vi nu kommit på att det kan vara roligt att checka in på olika ställen, samla poäng och berätta om det för världen så kommer det bara bli mer och mer. Gowalla är på väg att bli internetvinterns motsvarighet till sommarens schlagerplågor, Foursquare är ännu lite nördigare, och inom kort kommer fler utmanare. Visst vill vi leka med våra mobiler, tävla med kollegor och kompisar.

2. Etikdiskussioner.
Larm om bloggbluffar. Köpta blogginlägg och tweets. Resumes artiklar om betalda tweets och kändisbloggarna som fått gratis barnsjukvård är bara början. Etikdiskussionerna oberoende, annonser och dold sponsring kommer eskalera under 2010. Många fler kändisar än Pernilla Wahlgren och systrarna Graaf åker dit på detta. Men samtidigt vill vi fortfarande läsa om kändisarnas privatliv på bloggarna. Och vi värderar fortfarande de beroende experternas blogginlägg högre än oinsatta allmänreportrars traditionella nyhetsartiklar.

3. Apples läsplatta skakar om
Apple läsplatta slår världen med häpnad, men säljframgångarna uteblir. Brist på riktigt attraktivt innehåll är det största skälet, framför allt har Apple svårt att attrahera den klassiska underhållningsindustrin. Läsplattan blir ändock ett avstamp för en ny typ av enkla, snabbstartade datorer, oftast tangentbordslösa, där programmen har ersatt av applikationer, ”appar”, och där data ligger lagrade i det berömda molnet ute på webben.
Det mest kända är Google Chrome som kommer i slutet av 2010 och ger Windows och MacOS rejäl konkurrens, men även uppstickare som Jolicloud och Hyperspace kan mycket väl ge sig in i matchen.

4. Mobilen blir en allt viktigare mediekanal och umgängesplattform. Att ha facebook, internet och msn i mobilen blir en självklarhet för allt fler. Iphoneupplevelsen kopieras och packas in i även billiga massmarknadsmobiler.

5. Google Nexus eller någon annan Androidlur, troligen från HTC, kommer bli ett reellt hot mot Iphone. Men Apple kommer ändå vara nummer ett.

6. Sony Ericsson kommer lägga ned eller i alla fall drastiskt minska sin mobiltelefontillverkning, kanske välja en smalare marknad, en liten del av marknaden.

7. Tablå-tv tappar. Det trodde jag 2009 också, men nu tror jag det blir ännu mer. Nyheter, tv-serier och film finns ju faktiskt ingen som helst anledning att se vid en viss tidpunkt. Det som kommer stärkas inom traditionellt tv-tittande är direktsända program. Där kommer folk att titta och prata med varandra på nätet samtidigt.

8. Piratkopiering och integritet på nätet blir en viktig fråga i valet 2010. Rättegången mot Pirate Baygrundarna spelar Piratpartiet i händerna.
Den stora politiska frågan blir hur mycket de etablerade partierna vågar flirta med nätets gräsrötter. MP vill, men får problem med S. M vet att de borde, men vågar inte provocera EU och befintlig lagstiftning för mkt.

9. Microsoft får problem.
När nyhetens behag kring Windows 7 försvunnit planar försäljingen ut. Likaså för mjukvarujättens andra kassako: Office. Färre ser längre värdet i att köpa dyra licenser för något så trivialt som ordbehandling, kalkyl, presentationer och epost. Google blir ett reellt alternativ för både privatpersoner och företag. Google kommer alltmer bli det nya Microsoft.

10. Google och Apple kommer bli ännu mera bad guys. Myndigheter börjar utreda om bolagen utnyttjar sina monopolsituationer.

11. Google kommer se att deras intäkter på sök plana ut för första gången och tvingas fokusera mer på företagstjänster och mobila produkter.

12. Storbolagen kommer köpa upp flera mindre startups. Flera mindre startups kommer också göra ganska anmärkingsvärda stora emissioner och lyckas med det.

13. Spotify kommer lanseras i USA, men det kommer gå sådär. Under året tvingas Spotify justera sin affärsmodell något. För få köper betalversionen, och reklamen i gratisversionen fungerar inte såsom önskat.

14. Voddler kommer gå samma öde till mötes som Joost, alltså sakta tyna bort från rampljuset i brist på vettigt innehåll. Däremot kommer någon annan tjänst segla upp som ett intressant alternativ. Kanske Headweb, kanske i samarbete med TV4.

15. Twitter kommer inte lansera sökannonser på söksidan. Det får Google hantera. Däremot kommer Twitter lansera någon form av avgiftsbelagda premiumkonton. Jag tror till exempel att borde finnas ett intresse för företag och organisationer att få ordentlig statistik på trafiken på tweetsen, ungefär som företag och organisationer kan se trafiken på fansidor på Facebook.

16. Amatörerna förstör affärerna.  Entusiastdrivna sajter fortsätter att sätta käppar i hjulen för företagen. Nästa bransch att få problem är rekrytering. För mindre bolag visar sig word-of-mouth-jagande på ny personal på Twitter, Facebook och andra communities funka bättre än traditionell annonsering.

17. Hoopla! Mobilbetalningar kanske inte är helt döda. Framgången för mikrobetalningarna i App Store får fler att satsa på teknik för att låta folk betala mindre belopp med mobilen. Mest hajpat just nu är Square, grundat av Jack Dorsey som också var med och startade inte helt okända Twitter. Jag vet inte om det slår igenom 2010, men ingeting talar för att det inte skulle gå att använda mobilen för att genomföra småtransaktioner.

Vilka trender tror du på för 2010? Kommentera gärna, eller prata med mig på Twitter.

Därför vågar Google utmana Kina

Dagens stora internetnyhet är naturligtvis att Google tar strid med kinesiska regeringen och kräver att få erbjuda Google.cn ocensurerad, annars hotar sökjätten lämna Kina.

Ett pr-utspel för att dölja att det gått dåligt eller en bekräftelse av att Google verkligen är det goda företaget som ”inte vill göra ont”?
Det är de två enklaste tolkningarna av utspelet. Men jag tror det är lite mer komplicerat än så.

Att det skulle gå dåligt för Google i Kina motsägs av flera rapporter, bland annat en från Statcounter som säger att Googles marknadsandel i Kina ökat från 28 till 43 procent bara det senaste halvåret, samtidigt som den stora konkurrenten, Baidu, tappat från 68 till 56 procent.

Samtidigt är Kina en marknad som det är väldigt svårt att avstå från. Det finns fler kineser på internet än det finns amerikaner som andas. Enligt analytikeruppgifter drar Google in 600 miljoner dollar på affärerna i Kina. Det kan låta mycket, men är ändå bara strax över 2 procent av bolagets omsättning. Men konkurrenter som Microsoft skulle ändå ge sin högra hand för att nå Google försäljningvolymer i det stora landet i öst.

Nej, jag tror nog snarare på att Google faktiskt gör det här för någon form av långsiktig vinning. Här är mina skäl till det:

  • För det första vinner Google otroligt mycket pr-mässigt på att ta strid med den kinesiska diktaturen, vilket är väl så behövligt efter alla diskussioner om upphovsrätt, Googles bokprojekt och Murdochs och tidningsindustrins kritik som förts på sistone. Det är dags att visa vad mottot ”don´t be evil” står för, på riktigt.
  • För det andra så behöver inte Google Kina. I alla fall inte just nu. 2 procent av omsättningen går att klara sig utan. Google har viktigare saker att tänka på, som lanseringen av Googlemobilen Nexus One förra veckan, som om det vill sig väl kan bidra avsevärt mycket mer till Googles finanser, 9 procent på börsvärdet, närmare bestämt.
  • Spionhotet. Googles kärnkompetens är teknik. Det man anklagar NÅGON för är ju att försöka komma åt Googles teknikhemligheter, även om man inte direkt vågar anklaga kinesiska myndigheter för att ligga bakom dessa hackerattacker. Men lägger man värdet på Googles teknik i vägskålen är det lättare att räkna hem tillbakadragandet.
  • Makt. En av de intressantaste tolkningarna av Googles utspel är att det faktiskt är första (?) gången ett företag agerar som en nation i ett mellanstatligt ärende. Det är ju inte USA som vill förhandla om censur med Kina, det är ett företag. Ett företag som är så stort och så allomfattande på internet att det kan sägas representera hela nätet, nätet som en nation. Google får också stöd av USA, utrikesminister Hillary Clinton kräver en förklaring av Kina. Kanske kan det till och med vara så att Google får vara en bricka i ett mycket större diplomatiskt spel? (En spekulation, ja, om det vet jag naturligtvis ingenting.)
    Men i förlängningen är det naturligtvis mycket intressantare för Google att agera på en icke-censurerad kinesisk marknad än dagens censurerade.
  • Man hoppas på gräsrötterna. I bästa fall har Googles relativa framgång i Kina redan fått fler och fler kineser att upptäcka fördelarna med en i alla fall inte helt censurerad sökmotor. Jag tror chansen är hyfsat stor att en del av dem faktiskt kommer sätta lite press på sin regering. Google.cn är vad jag förstått den enda sökmotor i Kina som berättar för den som söker att vissa träffar i sökresultatet har censurerats bort. De tekniskt kunniga i Kina har också enkla verktyg (proxy, VPN) för att kringgå censuren. Om Google stängs av hela i Kina kan trycket från oppositionsgrupper öka, eller så leder det till att fler och fler köper VPN-uppkopplingar för att komma åt annat än det staten vill.
    Vad jag förstått är även Google.com tillgänglig i Kina, och där visas sökresultaten som vanligt. Däremot är själva de censurerade webbsajterna (som till exempel sidor med information om massakern vid Himmelska Fridens Torg 1989) inte tillgängliga. Men .com-adressen har en väldigt låg andel av trafiken i Kina, den stora delen ligger på .cn.

Var Stenbeck anti-demokrat?

10-talet är blott nio dagar gammalt när en text som kan gå till minnet som årets minst genomtänkta publiceras. Kulturjournalisten Andreas Ekström tar i med storsläggan mot Pirate Bay-grundaren Peter Sunde för hans förslag till hur man kan ungdå att bli övervakad av FRA. Lyckligtvis fick han inte stå emotsagd, utan kommentarerna på bloggposten har varit minst sagt överväldigande, och lett till en intressant debatt. Och så gott som alla utom ett par, tre personer, tycker han är ute och cyklar, vilket han faktiskt är. Kommentarerna från andra bloggare har inte heller låtit vänta på sig, läs gärna Mikael Hedbergs pulvrisering av Ekströms inlägg.

Det hela började med att Peter Sunde på sin blogg beskrev hur han tänkte vidareutveckla programvaran och tjänsten Ipredator så att den krypterar och buntar ihop stora mängder trafik över landsgränserna och därmed gör FRA-övervakningen i praktiken omöjlig. Framför allt blir kartläggningen av våra vänner och kontakter svårare att göra, de så kallade sociogrammen, som FRA öppet också sagt är det primära användningsområdet för FRA-lagen. Tekniken som slår politiken, som gamle Jan Stenbeck uttryckte det, och som Sunde också citerar.

Ekström kallar detta sätt att kringgå lagen ”odemokratiskt” och går så långt till att kalla Sunde för ”samhällets fiende”. Alla lagar ska respekteras och följas, såvida de är demokratiskt fattade, och det menar Ekström att FRA är. Civil olydnad är odemokratiskt.

Även om Ekström så sakteliga under lördagens diskussioner på hans blogg mjuknat lite i tonen, så är hans resonemang likväl helt stolligt. Att bryta mot en lag har inget med demokrati att göra, även om det inte är det Sunde gör. Att kringgå dåliga och dåligt skrivna lagar har gjorts sedan urminnes tider, och väldigt ofta varit ett tecken på utveckling i ett samhälle, oavsett om det handlar om allmän rösträtt, homosexualitet, rassegregering i USA eller rätten till abort. Vill man vara riktigt brutal kan man dessutom använda nazistargumentet: Att protestera mot viss överhöghet i samhället är inte bara bra, det kan vara rent av nödvändigt.

Men om vi tar det lite mer sansade resonemanget om att tekniken slår politiken: Ekström menar att de tekniskt kunniga är en överklass som genom att försöka kringgå en lag agerar odemokratiskt. Enligt Ekström skulle alltså Jan Stenbecks sätt att sända reklam-tv från England (TV3) och utnyttja avsaknaden av reglering för viss telekommunikation (Comviq) var odemokratiskt, sättet han byggde dessa företag skule vara ett brott mot vår demokrati.

Jag vet inte vilken värld Ekström levt i sedan 80-talets mitt, men i min värld har avregleringen av både tv och telefonin inneburit stora framsteg för Sverige, såtillvida att vi fått ett större utbud till lägre priser, men också att det bidragit till att göra oss konkurrenstraftiga som nation internationellt. Eller menar Ekström att vi hade haft det bättre idag om staten lagvägen sett till att vidmakthålla monopolen inom telekom och tv? Vad hade vi haft för land då idag? Hade vi legat på Albaniens nivå, eller kanske Nordkorea?

Men det riktigt tokiga i Ekströms resonemang, som också påpekas av flera personer på hans blogg, är att Sundes förslag varesig bryter mot FRA-lagens bokstav eller dess övergripande syfte, som ju är att övervaka kommunikation med utländska misstänkta. All kommunikation mellan svenskar har ju FRA lovat att bortse ifrån. Att den ”råkar” vara omöjlig att skilja från kommunikation med utlänningar har hela tiden hävdats vara en olycklig men ofarlig bieffekt av lagen.

FRA-lagen föreskriver inte heller att vi inte ska kryptera vår datakommunikation för att på så vis underlätta för FRA att avlyssna oss. Det enda lagen säger är att internetoperatörerna ska tillhandahålla kopplingspunkter där FRA ska kunna lyssna på trafiken. Storföretag och myndigheter använder redan idag kryptering för mycket av sin internationella trafik, svenska ambassader använder det för att förhindra spioneri. Att göra samma teknik tillgänglig för den stora massan är ju tvärtom en demokratiseringsåtgärd. Inte bara rika och mäktiga ska kunna prata ostört på nätet. Inte heller eventuella terrorister välja ickekrypterad mejl för att skicka sin information över nätet, vilket naturligtvis FRA vet.

Nej, det Sunde med sin idé visat är bara hur fel FRA-lagen slår, att den faktiskt bara kommer drabba oskyldiga som råkar ha lite för många kompisar i Mellanöstern. Och så naturligtvis att tekniken alltid kommer vinna över politiken. Men det visste vi ju redan.

Den frågan man bör ställa sig är i stället vad nästa steg blir. Kommer de lagstiftande politikerna trappa upp övervakningen, och försöka införa förbud mot privatpersoner att kryptera sin datakommunikation? Jag tror att de skulle få väldigt svårt att få igenom en sådan lag. Det folkliga motståndet mot FRA-lagen är redan enormt, och sättet den kuppades igenom med påtryckningar från alliansens riksdagsgrupper på enskilda protesterande ledamoter allt annat än demokratiskt (fel igen, Ekström!), jag tror ingen politiker med självbevarelsedrift frivilligt skulle ge sig in i det råttboet igen.

Så det kommer bli som vanligt: En lag för internet som i praktiken inte kommer fungera, som inte fångar några skurkar, och som om den fångar någon enbart fångar oskyldiga.
Men lagen finns kvar och lämnar en allt obehagligare eftersmak i munnen. Som bara späder på ungas förakt för det demokratiska systemet och respekt för lagen, vilket i längden är ett mycket större problem för vårt samhälle än FRA:s tal om terrorhot. Tror jag.

Uppdaterat: Den alltid lika skarpe Oscar Swartz förklarar även han att Ekström faktiskt inte verkar ha fattat alls vad FRA-lagen går ut på. Han länkar också till det inlägg som förekommit i debatten där FRA:s förra överdirektör själv uppmanar svenskarna att kryptera sin kommunikation om man inte vill bli avlyssnad.

”Kryptera!” uppmanar Anders Wik, före detta överdirektör på Försvarets radioanstalt (FRA), de svenskar som är oroliga för att deras mejltrafik ska avlyssnas av samma myndighet. Hans syfte är naturligtvis att påvisa att FRA inte bryr sig ett dyft om svenska kommunikationer, men publiken – hundra sittande och minst lika många på ståplats – uppfattar hans svar som närmast arrogant.

Peter Sunde krypteringstjänst bidrar alltså enbart till att låta oss ”vanliga svenskar” undgå att av misstag hamna i FRA:s filter. Hela basen för Ekströms resonemang slås undan.

Vilket skulle bevisas.

Klart för Apples tablet

Efter en rykteskarusell som saknar motstycke – inte ens inför Iphone var hajpen lika stor – så tycks nu allt klart för en lansering av en Appletablet i vår. Enligt WSJ:s källor så är det helt klart att Apple kommer att lansera den omtalade läsplattan/tablet-macen på ett event på Yerba Buena Center for the Arts i San Fransisco den 27 januari.
Det handlar om bärbar dator utan tangentbord, som en jättestor Ipod Touch, med en skärm på 10 till 11 tum som ska börja säljas i mars, även om den exakta säljstarten inte är helt säker, enligt WSJ.

Om den kommer att kallas ”iSlate” eller inte är oklart, men priset ska vara 1000 dollar, enligt analytiker som WSJ refererar till. Tidigare har andra uppgifter på ett pris varit i trakterna 600-800 dollar. I priset kan det dock komma att ingå uppkoppling via wifi över hela USA, liknande den uppkoppling som Amazons Kindle säljs med.

Se intervjun med WSJ:s reporter Yukari Kane nedan.

Som jag förstår det kommer Apples tablet kunna göra en mängd olika saker, både spela film, tv, musik, visa böcker och tidningar. Men också naturligtvis surfa på internet. För att säkerställa att det finns tjänster och innehåll för tableten så har Apple enligt uppgifter pratat med flera olika aktörer, framför allt bokförlag och speciellt de som jobbar med läroböcker. Tanken är att med en tablet kan man enklare läsa, stryka under och dela med sig av anteckningar kring en kursbok. Apple kommer dock dela med sig mer frikostigt av intäkterna för sålda produkter för tableten, 70 procent till skaparna och 30 procent till Apple. Amazons upplägg med bokförlag är 50/50.

Personligen tror jag att Islate, eller vad vi nu ska kalla tablet-datorn, kommer vara dyr när den kommer och till en början enbart finnas i USA. Att sälja den via bredbandsoperatörer känns också vettigt, det är på samma sätt som med Iphone. Nackdelen med det är att det blir svårare att rulla ut försäljningen över hela världen, men det är å andra sidan en vanlig försäljningsstrategi för Apple.

Nyckeln till framgång för Apple tror jag hänger på två saker.

  • Hur väl man lyckas få med sig bokförlag, filmbolag och andra innehållsleverantörer som kan leverera innehåll till tableten.
  • Det rent praktiska, funktionella, alltså hur bra batteritid kommer den har, hur klarar sig skärmen ute i trängseln på kaféer och tunnelbana, hur lätt är det att skriva på den. Om det bli enkelt att skriva på den tror jag lätt den kan bli en ersättare till Macbook Air, som ju aldrig blev någon försäljningssuccé för Apple.

För hur man än vrider och vänder på det så har en tablet-dator flera fördelar jämfört med både en Iphone och traditionell bärbar dator:

Spontant tror jag risken för en besvikelse den 27 januari är rätt stor. Förväntningarna har skruvats upp något så enormt så det är räcker med att några saker saknas i den färdiga produkten för det. Jag tror nog både priset och bristen på innehåll (några läroböcker kommer inte locka många) kan få suckar att höras i bloggosfären den 27e.

Inte desto mindre tror jag på sikt att den här typen av bärbara pekskärmsdatorer kommer att slå igenom. Men det tar nog ett par år.

Så fel hade jag om webbåret 2009

Det är hög tid att summera internetåret som gått. Men först lite självrannsakan och utvärdering avmina spådomar inför året som nu passerat.

Realtidswebben blir mainstream. Att delta i en onlinekonversation på en community som Twitter, Jaiku eller Bloggy når utanför de lilla kretsen tekniknördar. Kultursidorna börjar skriva om samtalet som pågår därute på nätet som det nya heta. Marknadsförare börjar förstå att det händer saker därute, men lyckas inte göra så mycket av det.

  • Ja, Twitter blev verkligen mediernas och alla kändisars lilla baby 2009. Varenda företag av rang började anställda sociala media-redaktörer.

Filtrering blir viktigare än någonsin.  N är alla pratar med alla online blir det ännu viktigare att det finns verktyg som hjälper oss hitta det som är relevant för just oss.

  • Njae. Visst börjar informationsflödet bli oöverskådligt, men verktygen är alltjämt för trubbiga.

Minst en stor svensk tidning lägger ned sin papperupplaga och övergår till att enbart finnas på nätet.

  • Nej, däremot sparades det rejält på de svenska redaktionerna under 2009.

Internetannonseringen minskar kanske inte 2009, men tillväxten stannar i alla fall upp rejält. Det blir ett jobbigt år för många nätmediehus. Flera tvingas till besparingar och omprioriteringar.

  • Ja. Totalt ökade förvisso annonseringen, men det var främst sökannonsering och eftertext som växte. Traditionella banners gick inte lika bra. Och sparpaketen haglade på DN, Expressen, nu senast UNT och många fler.

Storbråk om kompisar.  Både Facebook och Google har lanserat sina egna metoder för att skapa en inloggningsfunktion som följer med dig mellan olika sajter, Google Friend Connect och Facebook Connect.

  • Nej, båda verkar kunna fungera sida vid sida än så länge. Men jag tycker Facebook ligger i vinnarhålet.

Någon av dessa kompisnätverk hackas och folks lösenord sprids på nätet. Debatten blossar upp om det rimliga i att ha samma lösenord överallt och i att lägga ut hela sitt liv på webben. Utvecklingen stannar av ett tag, men bara mycket kort.

  • Njae, Både Twitter och svenska sajter som Prisjakt blev hackade under året. Men effekterna blev marginella.

Datorkraften i molnet.  Att ha egna datorer blir snart ett minne blott, i alla fall för småföretag som istället lägger allt på Googles, Amazons eller Microsofts tjänster. Det gör det enklare än någonsin att starta företag.

  • Njae. Vi väntar fortfarande på googledatorn.

En skandal läcker ut från Googleplex som ger Googles motto ”Don´t be evil” en rejäl törn. Googles vd Eric Schmidt avgår, men det hade han tänkt göra ändå. 

Entusiasterna fortsätter ropa på att Apple ska införa sociala funktioner i Itunes. Förgäves. Ingen annan gör det heller, för Apple vägrar fortfarande öppna upp sig för utomstående programmerare.

  • Ja.

Facebook fortsätter att överraska och behåller sin ställning som mainstreamcommunityn nummer ett. 

  • Ja, men okej, det var en enkel spådom…

Microsoft köper till slut Yahoos sökmotorteknologi. Microsoft köper också in sig ytterligare i Facebook (som behöver pengar) och stärker greppet om bolaget.

  • Ja, Yahooaffären blev av, men inte Facebook.

De gamla datorkrigen är tillbaka. För datorer får nya Windows 7 tuff konkurrens från Mac OS X och Googles Android och till och med Linux, för minibärbara datorer. Google börjar skicka ut sin webbläsare Chrome förinstallerad på datorer och ger Internet Explorer en hård match. Firefox och Safari ökar också, och Opera för mobiltelefoner.

  • Njae, det är väl på gång, men vi väntar fortfarande på Google OS.

Minst en stor svensk tv-kanal, troligen TV4, lanserar en Hulu, alltså en videosajt med annonsfinansierade filmer och tv-serier. Trots att utbudet är rätt skralt till en början blir sajten en relativ succé. Ordet tv-tablå försvinner ur Svenska Akademins ordlista.

  • Njae, ordet tv-tablå finns kvar, men både SVT & TV4 har gjort fina sajter & numera även iphone-appar. Voddler & Headweb visar på intresset för webbaserad film.

Bambuser blir uppköpt och integreras med en utländskt aktör.

Blocket redesignar sajten, börjar med auktioner och inför tydligare uppdelning mellan begagnat och det som företag säljer.

  • Nej. Däremot fick vi en Iphoneapp från Schibstedsajten som faktiskt är bättre än webbversionen.

Det är fortfarande svårt att tjäna pengar på communities. Frivilliga donationer dyker upp som det bästa sättet att klara ekonomin för entusiastdrivna sajter. 

Mobilt internet och mobila sociala nätverk slår igenom. Att MSN:a, twitttra, jaika eller facebooka med mobilen blir svenskens favoritnöje nummer ett när hon väntar på bussen.

  • Jajamensan, se första punkten.

Nokia, Microsoft och Google försöker kopiera Iphones App Store för distribution av program till mobilerna. Google lyckas bäst, men Nokia kommer mot slutet av året. Sonyericsson har fullt upp med att rensa buggar från sina Windowsmobiler.

  • Ja, mitt i prick igen. Google har väl lyckats bäst hittills, Nokia har långt kvar att gå, och Sony Ericsson brottas fortfarande med att överhuvudtaget lyckas skapa några säljbara heta mobiler. Men nu har man i alla fall övergett Windowsspåret ochsatsar på Android.

En helt sorts nätverkssajt lanseras och slår världens med häpnad. Ingen fattar riktigt varför, men tack vare att sajten bygger på att folk primärt inte vill tjäna pengar på webben, utan få bekräftelse.

  • Nej. Om vi inte ska se spelet Farmville som ett nytt nätverk. 70 miljoner användare har det fått i alla fall, helt via Facebook.

Nummer 20 på listan har redan hänt: Skivbolagen ger upp krångliga kopieringsskydd och släpper musiken fri i mp3-format. Apple släpper nu på kopieringsskyddet i Itunes Music Store. 

  • Ja.

Totalt: 8 rätt av 20. 8 halvrätt. Och 6 helt fel.

Bra eller dåligt? Det är upp till er att bedöma. Själv är jag mest stolt över att spaningen om att Twitter skulle bli mainstream…

Webben 2009 i backspegeln

… för det är ändå så att det är några saker som sticker ut när jag rekapitulerar 2009:

Twitter
Från helt okänt till en toppnyhet, Svd idag måndag.
Twitter har i mina ögon visat på hur nätet kan användas för en helt ny typ av konversationer och informationsspridning. Clay Shirky talar om att med radio var den stora grejen broadcast, att man kan nå många. Med telefonen att man kan få svar direkt. Det stora med webben är att det är båda två samtidigt.
Det började folk göra på allvar i Sverige under 2009, och de som inte gjort det på Twitter gjorde det på Facebook. Att Twitter sedan dessutom på bara ett år blev snabbaste källan till nyheter (Iran, Barack Obama, Bombaybombningarna, flygkraschen i Hudsonfloden…) säger väl egentligen allt om kraften i den typen av verktyg.
 

Iphone och betaldebatten
Genombrottet för Apples programbutik App Store blev drömmen för både företag och mediehus som omedelbart tog det som ett bevis för att det går att ta betalt på webben. I alla fall i mobilen. Att bygga sin egen Iphoneapp 2009 var som att bygga hemsidor 1996. För mediernas del fokuserade alla på Rupert Murdochs försök att ta betalt för nyheter, men det föll helt om intet (eller är i alla fall ”försenat”) och den svenska debatten slutade meden hyfsad enighet om att det i alla fall inte går att ta betalt för vanliga nyheter, möjligen för vissa exklusiva artiklar. Men få mediechefer vågade öppet säga att detta ens var viktigt eller prioriterat.

De nya onda jättarna
Medan Microsoft helt föll i glömska (vem minns idag lanseringen av Windows 7 som något annat än en stor buggfix? Eller ens några minnesvärda funktioner i operativsystemet?), fick de nya digitala giganterna Google och Apple finna sig i att vara i den roll det är när man är störst och dominerar vissa områden totalt.
Google för sitt monopol på sök och tillhörande annonser, men också för sitt flirtande med kinesiska diktatorer, och big brother-tendenser.
Dessutom har mediebolagen börjat förstå att Googles teknologi är ett jättehot, även om den naturligtvis är omöjlig att stoppa.
Apple beskylls inte bara för att vara ett otroligt slutet företag, långt borta från det sena 00-talets tal om transparens, dessutom missbrukar man sin rätt som vertikalt mobilt monopol(App Store).

Spotify, dömda pirater och hajpade videotjänster
Killarna bakom Pirate Bay fälldes i tingsrätten, och folk var upprörda. Sajtens internetoperatör tvingades till och med stänga ned kapaciteten till piratbukten, men det hjälpte inte mer än några dagar. Däremot kom det nya ambitiösa musik- och filmsatsningar (Spotify, Headweb, Voddler), som helt gjorde Pirate Bay lite mindre intressant. I alla fall för musik. Spotifys resa från obskyr nördtjänst till 5 miljoner användare i hela Europa och en stor USA-satsning på gång för början av 2010 är ändå en av de stora webbhändelserna 2009. Och den är svensk!
Återstår att se hur de ekonomiska modellerna kommer se ut, gissningsvis kommer Spotify inom kort göra skivbolagen rätt överflödiga.

Övervakningssamhället fick politiska konsekvenser
Trots envetna varningar vägrade politikerna se debatten om övervakning på nätet som något annat än ett ligistproblem med unga fildelande pirater, och som konsekvens fick vi in ett nytt parti i EU-parlamentet.
Vi fick under 2009 både en klubbad FRA-lag om avlyssning av all digital trafik, ett telekompaketmed många oklarheter och en diskussion om det superhemliga så kallade handelsavtalet Acta.
Och nästa år är det riksdagsval…

Till sist några Årets…

Mobiltrend: Geotaggning. Men att berätta var man för sina kompisar handlade inte om övervakning, utan om att muta in så många platser som möjligt. ”Flest kompisar på Facebook” anno 2007 är idag ”Jag är borgmästare på Gullmarsplan”.

Speltrend: Facebookspel. Eller sociala, mindre avancerade, spel, som Farmville. Nu kommer svenska Planeto med något som ska bli framtidens sociala spel.

Buzzword: Augmented reality. Förstärkt verklighet, alltså digital info i din mobil samtidigt som du filmar något. Hajpades av en del, men känns rätt oanvändbart än så länge.

Buzzword2: Partial continuous attention. Syns i ögonen hos alla digitala medborgare som ständigt har ena ögat på sin iphone/mobil/facebookstatus/twitterflöde. Skämt åsido, en vidareutveckling av Nicholas Carrs resonemang ”Is Google making us stupid?” om vad de digitala kanalerna gör med vårt tänkande.

Bortglömda: Medan medierna gullade med Spotify så passade den svenska rätt okända restaurangbokningssajten Livebookings på att ta in inte 10, 15 eller 20 miljoner kronor, utanöver 100 miljoner för en internationell expansion.

Modigaste: Jonas Lejon, svensken som skapade ett eget Twitter.

Refaat: Hans Pandeya,vd Global Gaming Factory X som försökte köpa Pirate Bay.

Bakslag:
Ipred-lagen, som visade sig inte fungera i verkligheten. Tekniken ligger som bekant alltid före.

Jaha, ja?: Google Wave, som haussades enormt inför lanseringen, men sedan bara glömdes bort. Jag dock fortfarande på tjänsten, som ett jobbverktyg, när Googleväl fixat buggarna.

Jaha, ja 2: Twingly Channels, vår senaste blågula stolthet från Linköping byggde också upp lite hajp inför sin lansering, men även denna tjänst föll snabbt i glömska. Visst finns det en potential, men jag tror man måste skruva på konceptete en del.

Comeback: Niklas Zennström, som först stämmer sitt gamla Skype, och sedan lyckas vara med när när bolaget köps ut från Ebay. Det märks att han varit med ett tag…