Nu blir det enklare att diskutera på VA.se

Hur gör vi det enklare att kommentera artiklar och blogginlägg, att föra riktiga konversationer i de digitala spalterna. Och samtidigt får bort elaka påhopp, trams och annat ovidkommande?

Det var målet när vi började titta på hur vi kunde utveckla kommentatorerna här på VA.se. Svaret blev kommentatorsverktyget, eller -tjänsten, Disqus, som vi nu börjat rulla ut på våra artiklar. Än så länge har vi lite inkörningsproblem, som några av er har noterat. Men hav tålamod, när det fungerar kommer det bli en stor förbättring.

Det här ni som läsare göra med Disqus:

  • Bevaka kommentatorstrådar. Klicka bara i rutan ”Prenumerera på alla kommentarer via e-post” så får du ett mejl när någon svarat eller diskuterat vidare.
  • Kommentera anonymt, eller genom att registrera dig. Om du registrerar dig kan du enkelt få en överblick över alla dina kommentarer på din egen disqus-sida. Och då inte bara kommentarer du skrivit på VA.se, utan på alla sajter och bloggar som använder Disqus, (TV4 har till exempel också börjat använda Disqus). Du måste dock alltid ange en e-postadress (men den visas aldrig för andra).
  • Registrering kan ske antingen hos Disqus, eller via Facebook, Twitter eller Open ID.
  • Koppla dina kommentarer till Facebook och Twitter och på så vis meddela dina vänner att du skrivit en smart kommentar här på VA.se, och få ännu mer uppmärksamhet för den. Kryssa bara i rutorna bredvid Twitter- och Facebookloggorna längst ned i vänstra hörnet. Observera att du måste registrera dig hos Disqus för att kunna publicera till Twitter OCH Facebook, annars blir det endast på den sajt där du loggat in.
  • Trådade kommentarer. Det går att svara på en kommentar direkt under den.
  • Betyg på kommentarer. Du kan själv hjälpa till att lyfta fram intressanta inlägg genom att klicka på ”Gilla”-knappen.
  • Betyg på kommentatorer. Har du registrerat dig visas hur många inlägg du skrivit, och hur många av dem som gillats av de andra besökarna. Utifrån detta får du sedan poäng.

Tyvärr har vi haft lite inkörningsproblem med Disqus, så kommentarer som skrivits in har inte visats ut som de ska. Våra tekniker jobbar just nu med att felsöka detta, och tror sig ha hittat felet, men är inte helt säkra ännu. 

Om din kommentar du skrivit inte verkar ha ”fastnat, kontrollera att webbadressen uppe i fönstret slutar på ”/”, inte ”index.xml” eller något sånt. Syns den ändå inte, prova att skriva in den på nytt. Det verkar också som att inloggningen via Facebook inte fungerar riktigt som den ska ännu.

Upptäcker ni mer saker som inte fungerar – tveka inte att   höra av er   till oss.

Observera: Vi loggar fortfarande alla kommentarer, även de anonyma och vi kommer fortsätta radera kommentarer som inte följer våra riktlinjer, http://www.va.se/regler/. Vi förbehåller oss också rätten att blockera kommentarer som upprepade gånger uppför sig olämpligt på sajten.

Google har blivit det nya Microsoft

Det fanns en tid då allt Google gjorde var nytt, spännande och kreativt. När Googles sätt att driva affärer var banbrytande, när Googles produkter var så bra att folk köade för att få använda dem. Marknadsföring behövdes inte.

Den tiden är definitivt förbi nu. 

Jag säger inte att Google inte är nyskapande längre, men deras senaste senaste stora lansering, Google Buzz, är det definitivt inte. I stället för att låta produkten tala för sig själv så bundlar man den med Gmail och hoppas att några av Gmails 176 miljoner unika besökare varje månad börjar ”buzza”. 

Det är samma princip som vi alltid kritiserat Microsoft för: Att utnyttja sina dominerande produkter (Windows och Office) för att lansera något som inte är riktigt lika bra som uppstickarna, men som går att konkurrera ut med ren marknadskraft.

För det är min andra kritik: Google har fortfarande inte förstått sociala nätverk.
Det är alltmer tydligt nu att Googles styrka verkligen är sök och i viss mån användargränssnitt för smarta webbtjänster. Men sociala medier kan de helt enkelt inte. Och då har Buzz ändå utvecklats av en de sociala mediernas frontfigurer, Jyri Engeström, som sålde mikrobloggen Jaiku till Google hösten 2007 och sedan jobbade på sökjätten i två år

Jag älskade verkligen Jaiku, och jag är en stor beundrare av Jyri Engeström. Men Google Buzz är inte Jaiku. Trots två års arbete är Buzz faktiskt sämre, även om naturligtvis våra krav på sociala tjänster har ökat i takt med explosionen inom sociala medier de senaste åren.

Här är mina argument:

  • Det bygger på mejl. Mejl=jobb. Sociala nätverk är något annat. Jag vill inte ha mitt småpratande med kollegor och vänner ihopblandat med kunder, leverantörer och affärskorrespondens. Framför allt så missar Buzz hela grejen med sociala nätverk, som ju, enligt min mening, är att man kan lyssna och börja samtala med människor man tycker är intressanta som man INTE redan innan hade en relation med. 
  • Skapar kaos i min inbox. Alla effektivitetskonsulter pratar om hur viktigt det är att inte bli störd när man ska koncentrera sig på jobbet. Att då ha Buzz-lådan direkt bredvid min mejlbox är definitivt störande. När buzzarna trillar in i inboxen är det än mer irriterande, även om det naturligtvis går att skapa filter som håller ordning på detta. Men trots all smart matematik på Google måste jag alltså ändå göra en mängde personliga inställningar för att få det hela att fungera. 
  • Användarvänligheten. Jag trodde aldrig jag skulle skriva det, men att trimma in inställningarna för Google Buzz är inte helt enkelt. Jag tänker på min 77-årige far som gick med på Facebook förra veckan. Det finns inte en suck i världshistorien att han kommer begripa Buzz.
    Dessutom är inställningsmöjligheterna för dåliga. Om jag nu tvingas outa alla mina mejlkontakter, borde jag inte ha möjlighet att outa vissa, men inte andra? Eller skapa listor med kontakter, till exempel för jobbet, branschen, sommarkompisarna. Jag vet inte heller om det går att filtrera bort vissa typer av innehåll från vissa användare. På Jaiku gick det till exempel att ta bort några av alla flöden från de mest supersociala personerna.
  • Teknikstyrt snarare än beteendestyrt. Exakt hur Google Buzz lagt till mina vänner, eller vilka buzz jag får se i min buzz-inbox, det förstår jag inte. Googles fantastiska algoritmer ska sköta det åt mig. Jag tror vi användare vill veta vad som händer, framför allt när det ligger så nära vår personliga sfär som i vår mejlbox. Ska man göra saker automatiskt åt folk måste det bli fläckfritt superbra. Och dit är det långt kvar. 
  • Mer är inte bättre. Hur jobbig man än tycker att Twitters 140-teckensbegränsning är så har den i alla fall (a) lärt folk att fatta sig kort och (b) gjort flödet på Twitter hyfsat överskådligt.  När folk får prata på lite som de vill så ökar bruset och det blir svårare att hitta de intressanta konversationerna. Visst, det blir enklare att ha djupare, mer ingående samtal, men jag tror inte det var tanken bakom Buzz. Och för konversationer är det fortfarande gravt underutvecklat.
  • Integritetsproblematiken. Många har redan skrivit om jätteblundern när Google per default avslöjar ens privata mejlkontakter för andra, och Google har lyssnat på kritiken nu. Men Googles syn på detta bådar inte gott för framtiden.
  • Dåliga algoritmer. Om nu algoritmerna och tekniken bakom är Googles stora styrka, hur kan det då komma sig att Buzz innehåller så många enkla missar. ”Folk du brukar mejla med” fungera inte särskilt bra. Jag fick en gammal kollega som automatisk tillagd person att följa som jag inte har mejlat på två år (han slutade och bytte mejladress då). 
  • Det mest felaktiga är ändå tanken att man ska integrera allt på ett och samma ställen. Visst, webbgurus världen över skriver nu blogginlägg om hur man kopplar ihop sina googlekonton med Google Reader, Flickr, Facebook, Twitter… you name it. Men jag vill inte ha allt på ett och samma ställe. Jag vill skilja riktiga vänner från kollegor. Jag vill skilja medarbetare från duktigt branschfolk på andra arbetsplatser. Jag vill skilja ut min familj från mina gamla festkompisar från studietiden. Jag vill kunna stänga ned Twitter och bara jobba. Eller kunna stänga ned mejlen och bara snacka.

Google Buzz visar att Google inte längre är en pigg liten uppstickare, utan en jätte som kopierar de små startupbolagen, rullar ut nya tjänster och försöker utnyttja sin storlek för att få ut dem. Som Microsoft alltså. Visst finns det utrymme för förbättringar, och kriget om vilken plattform som vinner är långt ifrån avgjort. Men jag lägger nog mina pengar på Facebook där. Och Twitter, vars potential fortfarande vida överstiger det som ännu genomförts.
  

Några lästips om Buzz:
The Next Web: Google Buzz Should Have Begun Its Life in Gmail Labs
Scobleizer: Google Buzz copied Friendfeeds worst features – why? 
Jyri Engeström: Top 10 things to fix in Google Buzz
O’Reilly Radar: Google Buzz re-invents Gmail 
Framtider.net: Så får du ut mer av Google Buzz
Read Write Web: How Google Buzz is Disruptive: Open Data Standards

Googles galna flygsimulator

Veckans snackis i internetvärlden utan tvekan Googles ”Twitterdödare” Google Buzz. Jag är skeptisk, men återkommer med en analys senare.

Men jag kan inte undanhålla er Google Liquid Galaxy, en sorts helt fantastisk simulator, byggd på Google Earth och Google Street View. 
En av sökjättens utvecklare, Jason Holt, har på sin tid för egna projekt byggt en värld där du omringad av åtta gigantiska skärmar ser världen omkring dig projiceras, allt medan du själv flyger fram över jorden. Eller till och med under vatten. Åtta Linuxdatorer krävs för att driva den det hela.

Kolla in filmen nedan. Galet kul. Missa inte partiet när han säger ”Taj Mahal” och hans automatiskt flygs till det kända gravmonumentet i Indien.
 
Tacktips till Feber.

Rösta på mig – eller någon annan bra blogg

För andra året i rad är min blogg nominerad i webbyrån Daytonas alternativa bloggpris, Yet Another Blog Award, Yaba. Det är naturligtvis smickrande. Men det finns många andra bra bloggar inom webb, teknik & media  nominerade också. Några av mina favoriter just nu är Bisonblog, Fredrik och medierna, Jardenberg Unedited, Mindpark, MKSE,, Per-Åke Olsson, Same Same But Different, Strandh Digital PRVassa Eggen, Beta Alfa, Blog of Ronnestam, Next Generation Internet, Nikke Index, Paula Marttila, och så mina Bonnierkollegor på Webbfeber.

Gillar du mig rösta nedan.

Rösta i YABA!

Två tillfällen då jag bara måste ha en Ipad

Måndag kväll hemma hos mig: Hustrun i soffan med laptopen och Facebook. Jag i ena fåtöljen med min laptop, lite bankärenden, och lite kommaikapp-läsning av intressanta Twitterlänkar. Tidigare under kvällen satt nioåringen med datorn i knät i soffan och skickade brev till kompisarna på KP-webben.
Scenbyte: Ett av alla dessa möten på jobbet. Jag känner mig stressad, det snackas om något jag inte är så inblandad i, eller så vill jag kolla upp något det talas om. Jag googlar lite på min Iphone, men drar mig för att ta upp datorn. Den där skärmen framför mig blir väldigt enkelt em mur mellan mig och de övriga mötesdeltagarna, det känns inget kul.
 
Se där. Två klockrena tillfällen då jag verkligen skulle vilja ha en datorplatta. En Ipad. 
Jag kan surfa och läsa, twittra och googla saker jag vill veta bums. Men jag kan också visa upp det för mina kollegor. Vi kan ha plattan liggande på bordet framför oss och diskutera det vi ser – och alla runt bordet kan vara med. Paddan, som den redan börjat kallas i folkmun, kan bli vår första sociala dator, en dator som vi använder tillsammans, inte en i taget. 
 
Jag inser att jag verkligen behöver en Ipad. Jag behöver en maskin att läsa och kommentera webben på. En för ”light computing”, för att lägga upp bilder på facebook med. En maskin som är snabbare och framför allt större än min Iphone, men som också är enklare att sitta i soffan med än min dator. Jag skriver detta sittande i en fåtölj, det är inte kul. Men på kvällarna vill jag softa i soffan, inte sitta vid köksbordet. 
 
Och när man vant sig vid de svepande rörelserna med Apples multitouch-trackpad, eller på Iphonen, då vill man ha det jämnt. Att klicka med mus är inget kul, det är jobbigt, kräver fysisk kraft av mig. Jag vill ha det intuitiva, den direkta responsen.
 
Paddan kommer kanske inte bli en total säljsuccé från början, mest för att   folk inte riktigt ännu vet   vad de ska ha den till. Inte för avsaknaden av flash och multitasking, eller för att den ändå lyder under de begränsningar som Apple sätter för App Store. Även om kritiker hävdat det. 
 
När det gäller flash har det diskuterats flitigt på Twitter. Spelindustrin och reklambyråfolket är väl de som är mest upprörda. ”Vad händer med Farmville och alla de spel vi brukar spela på Facebook”. Adobe är naturligtvis   ännu mer upprörda, för de är den här konflikten med Apple direkt skadlig. 
Apples motargument är att flash drar alldeles för mycket kraft av datorn, och det dessutom är buggigt. Personligen bryr jag mig inte så mycket (jag min nätspelskonsumtion är högst begränsad), men ur ett bredare användarperspektiv kan det vara ett problem. Ur ett demokratiperspektiv är det definitivt, Apple utnyttjar sin makt för att klämma åt en mindre spelare. Steve Jobs skulle naturligtvis hellre se att alla flashkodare bytte till Quicktime när de gör animeringar. 
Men på lite sikt heter lösningen   html5, den nya versionen av html-standarden som gör flertalet pluginprogram som flash överflödiga. 
 
Jag är mer bekymrad över bristen på multitasking, men jag tror som   min kollega Roger att det är något som kommer lösas med nästa version av Iphones operativsystem, 4.0.
 
Avsaknaden av kamera känns mest besvärlig för unga som sitter och videochattar eller filmar sig själva vid datorn. Men även det lär lösas med version 2 eller 3, tror jag.
 
Det stora problemet med Ipad är inte funktionerna i den, utan att den just styrs och ägs helt av Apple. Via App Store kommer Apple bestämma exakt vilka program och appar som vi kommer få köra i den. Visst borjar det för bättre kvalitet på apparna, det är ändå en konkurrensbegränsning. Om vi nu tänker oss att Ipaden kan bli en helt ny sorts pc, och kanske till och med ersätta pc:n i många fall (vilket jag tror den har potential att göra), då är begränsningen i vilka program man får köra på den ett problem. Pc:n vann ju det stora kriget mot Macen på 80-talet framför allt för att det fanns många fler aktörer som drev den plattformen, för både hårdvara och mjukvara. 
Denna artificiella kontroll över produkten, och som Steve Jobs vägrar släppa, tror jag kommer bli ett problem för Apple och Jobs. Inte för att vi kommer sakna särskilt många appar i App Store, utan för att det ändå blir ett slags censur. Vi kommer alltid förstå hur Apples relationer med andra storföretag, som AT&T eller skivbolagen, hur detta påverkar produktens utformning. Och den irritationen kommer bara växa.
 
Trots det tror jag Ipaden går en lysande framtid till mötes. Längtan efter en ny cool produkt som dessutom är användbar och praktisk, kommer vara så mycket starkare än det politiska engagemanget och frihetsargumenten som talar emot att stödja Apple. 
Efter ett tag, troligen redan i höst, kommer folk inse att en Ipad kanske inte vore så tokigt nästa gång man ska köra en bärbar dator till hemmet.
Jag tror fortfarande paddan kommer bli en het klapp under granarna nästa jul.