Misslyckas mera!

Mitt mål är att bara fatta en tredjedel felaktiga beslut.

Den samlade skaran entreprenörer skrattade gott åt den 24-årige entreprenören Jonas Hombert efterjobbetdrinken.

Helt galet, tänkte många. Att ha som mål att misslyckas en tredjedel av gångerna, det är väl att sätta ribban för lågt? Men när han började förklara förbyttes skratten i bekräftande leenden.

”En viktig egenskap är att vara resistent mot att bli beslutsparalyserad”, sade han. ”När du startar ett bolag måste du fatta enormt många beslut på en kort tid, inte minst i början, och då är det viktigare att fatta något beslut, än att ägna tid åt att fatta det rätta.”

Jonas Hombert var 20 år när han drog i gång sin webbaserade videoredigeringstjänst Jaycut, och har under de fyra år som gått sedan dess hunnit byta både affärsmodell och strategi flera gånger om för att till slut få sitt bolag att visa svarta siffror. När så Oprah Winfreys egen tv-show hörde av sig i våras och ville hyra in verktyget för sin talangjaktstävling, då lossnade det rejält.

Vi pratar mycket om beslutsfattande i dag, men vi pratar väldigt lite om effekterna av det.

En färsk undersökning från Ledarna visar att väldigt många chefer tycker att deras bolag har en tillåtande företagskultur, men samtidigt är det näst mest valda attributet ”begränsande”. Ord som ”innovativ” kommer nästan längst ned på listan.

För att uppmuntra till beslutsfattande och innovation måste man också acceptera misslyckanden. Och med acceptera menar jag inte bara att tycka det är okej att ett projekt havererar, utan också se värdet i det. Att ur varje misslyckande hitta lärdomarna.

Mycket hänger det naturligtvis ihop med bilden av entreprenörskapet som den lilla uppfinnaren med den smarta idén som han (ja, i mediebilden är han en man, tyvärr) inte fått utlopp för inom den stora tråkiga organisationen, men när han startar eget, då går allt bra, affärerna blomstrar, och han hyllas som ett geni.

I verkligheten ligger så gott som alltid åtskilliga misstag bakom varje framgång.

Jason Dyson, britten bakom den påslösa dammsugaren som bär hans efternamn, hade 5 000 misslyckade prototyper bakom sig innan han fick det att fungera.

Geniet Thomas Edison har över 1 300 patent, men misslyckades med alla utom några få, fast ingen kommer längre ihåg hans försök att bygga möbler av betong eller kombinera en grammofon och en filmkamera för att skapa ljudfilm.

Det är inte missarna man minns.

Ingvar Kamprad skrev i sin biografi ”En möbelhandlares testamente” redan 1976:

”Endast den som sover gör inga fel. Att göra fel är den handlingskraftiges privilegium – den som förmår att göra om och rätta till. Vår målsättning kräver av oss att vi ständigt tränar oss i att fatta beslut och ta ansvar, att vi ständigt motarbetar vår felrädsla. Felrädsla är byråkratins vagga och all utvecklings fiende. Inget beslut får göra anspråk på att vara det enda rätta. Det är handlingskraften bakom beslutet som avgör dess riktighet.”

I USA har man föga oväntat tagit det här ett steg längre. Där arrangeras sedan förra året en speciell konferens, ”Failcon”, som enbart handlar om misslyckanden och hur man tar sig vidare från dem.

I Sverige är misslyckaden fortfarande lite för negativt laddade för att man ska kunna stoltsera med dem. Jag kan bara hoppas att den amerikanska trenden är på väg hit.