14 Comments

  1. Ulf Blomqvist

    Bra text och bra reflektioner! Jag är helt övertygad om att fler tidningar kommer att gå över till ett mer ”landscape”-tänkande i sin webbpublikation. Det underlättar även tankemönstret en del för det liggande formatet för surf- och läsplattor, samt vissa smartphoneanpassade sidor. Det som jag dock är orolig för i sammanhanget är att man i sin iver att förenkla och synkronisera produktionen av de olika mediekanalerna helt glömmer bort läsaren och läsarupplevelsen. Tänk om svd.se crowdsourcat upplägget på nya webbtidningen? Hade den då sett ut så här?

    /Ulf

  2. En mycket intressant och klok analys av vårt arbete. Det märks verkligen att du är erfaren webbredaktör och vet hur man skapar bra nyhetssajter. Mycket av vårt koncepttänkt har du lyckats snappa upp genom att se vårt resultat, tex ”Med sektioner/zoner tvingas varje delsektion verkligen välja ut det som är bäst just nu inom varje område”

    Det du skriver mot slutet måste jag däremot kommentera. Du skriver: ”Nu har man istället valt att göra menyn efter papperstidningen, och då saknas naturligtvis bloggar, läsare och webbspecifika saker som webb-tv.”

    Just det här har vi diskuterat massor i projektgruppen. Vi är väl medvetna om att det inte går att göra nyheter på nätet på samma sätt som på papper. Men däremot är vi helt övertygande om att det är rätt tid att låta print och webb närma sig varandra (från bådas håll). Det har vi gjort på tidningen genom ett nära samarbete mellan avdelningarna och en tidning som mer driver egen nyhetsagenda än återupprepar det som redan alla vet. Det gör vi på nätet genom stark nyhetskänsla och Just nu-bevakning.
    Den tidiga trenden var ju att nyhetssajterna skulle märka ut sig genom egna varumärken och loggor, gärna med .com i loggan, tex som en av de få kvarvarande i Sverige – DN.se. Det känns numera helt onödigt. När både konsumenter och producenter mognat och utvecklats är det en större styrka att visa att vi jobbar tillsammans, erfarna journalister som möter sina läsare, på den plattform de föredrar, men det är samma varumärke och samma produkt rakt igenom. Det är det vi vill markera genom att kalla sajten Svenska Dagbladet och genom att använda samma typsnitt på rubrikerna som i tidningen. Det finns också en lång tradition av struktur och överskådlighet i tidningshantverket som i många fall går helt förlorat på nätet. Detta vill vi också återanvända.

    Vad gäller de webbspecifika sakerna har vi också mätt, till exempel hur viktigt det är att ha ”Webb-tv” i menyn. Vi hade det på den gamla sajten, mycket som en markering att vi är en modern nyhetssajt och vi publicerar webb-tv. Nu är det lite olyckligt att vi samtidigt med redesignen byter plattform för video och vi släpar efter ganska mycket vad gäller överföringen av gamla klipp till den nya plattformen. Det är en av anledningarna att webb-tv inte är så synligt just nu.
    Men våra mätningar visade tydligt att trafiken till webb-tv kommer inte genom menyn, utan genom andra ingångar på sajten (http://blog.svd.se/utvecklingsblogg/2010/10/22/fakta-om-besokarnas-klick/) Och med ett tydligt mål att förenkla strukturen och förtydliga menyn fanns det ingen anledning att ha kvar webb-tv i menyn.
    Så det handlar inte om att göra menyn efter papperstidningen utan om att göra menyn för våra läsare. Och varken Opinion eller Mat & Vin är avdelningar kopierade från papperstidningen.

    Vår redesign har fått ett enormt positivt mottagande, men alla gillar det inte, och det kräver vi inte heller. Men jag är överytgad om att den trend som bla Sydsvenskan inledde här i Sverige kommer få många fler efterföljare.

  3. mikael

    Tack för fina ord och en uttömmande kommentar, Ola.

    Angående menyn förstår jag naturligtvis att ni jobbat mycket med det internt, att det inte är ett så att ni bara ”följt papperstidningen” rakt av. Men den grundläggande problematiken när papper och webb växer ihop kvarstår: Har man inte löst de klassiska interna konflikterna mellan webb och papper riskerar det att bli en evig dragkamp.

    Och faktum är att vissa webbspecifika områden som webb-tv och bloggar tyvärr fått stryka på foten.
    Jag är inte helt säker på att man bara kan titta på klicken när man tar bort webbunika tjänster ur en meny. Dels handlar det om att visa bredden på erbjudandet. Men också att bygga fördjupning och på sikt starkare relationer med läsarna. En viktig uppgift för en bred mediesajt borde vara att bygga fördjupande relationer, som kanske bara når en del av målgruppen, men som är väldigt uppskattade av några få (sedan får de inte bli _för_ få, naturligtvis).

    Menyn funkar ju väldigt mycket som sök idag. Letar man efter något leta man i menyn för att hitta var det kan finnas. Ingen normal nyhetskonsument går ju in på Svd.se och tänker ”jag undrar vad de har inom webb-tv idag”.

    Det handlar kanske mer om hur man som redaktion använder webb-tv, är det ett inslag som står på egna ben, eller något man kryddar övrigt rapportering om. Korseld är väl ett bra exempel på det, som jag nog tycker man borde kunna hitta via menyn.

    Överlag handlar det naturligtvis om vad man vill ha av en nyhetssajt. För mig som internetnörd så är bloggar en viktig del av en mediesajt, ett sätt att ge perspektiv och fördjupningar som både kan vara spontana men också väldigt omfattande på ett sätt som inte funkar i print. Att ni inte har med bloggar i toppmenyn tycker jag är tråkigt, jag hoppas verkligen att era bloggar fortsätter vara en viktig del av ert nyhetsarbete online. Jag tror också det bygger relation mellan läsare och tidning som jag är ganska säker på gagnar tidningen i längden.

    Jag ser fram emot att få följa hur ni kommer utveckla sajten framöver.
    /mikael

  4. Björn Hedensjö

    Bra kommentarer Micke och Ola (även om jag i djupet av själen INTE håller med om din analys att SvD är lite bättre på webbjournalistik, men det är en annan femma :)

    Helt kort om zonerna – problemet som jag ser det ör att journalistik och presentation blir extremt styrd av mallarna, och överskådlighet är så vitt jag kan se det enda hållbara argumentet för ett sådant upplägg. Jag tycker också att zonformatet ”featuriserar” nyhetstidningen – jag tycker att det senaste i flödet hör hemma högt på en nyhetssajt. Den som följer exempelvis vårt arbete nära kan se att vi ändå jobbar med ett extremt aktivt redaktörsskap, även om ren kronologi är en viktig faktor i nyhetsvärderingen.

    Jag ser heller inget problem med ett separat webbvarumärke, det är ändå intimt kopplat till ”modervarumärket”, men ger utrymme att odla en särart.

    Sedan finns mycket jag tycker är positivt med SvD:s nya webb, och det har jag uttryckt i andra sammanhang.

  5. mikael

    Tack för kommentaren Björn!
    Jag vet att du gör ett kanonjobb med DN, och ni har verkligen blivit vassare på många sätt på sistone. Ska bli spännande att se er redesign senare i år.

  6. Björn
    Jag vill bara ge en kort kommentar till det du skriver om våra zoner, för tydlighetens skull. I övrigt tycker jag Ola väldigt väl har sammanfattat våra tankar med redesignen och konceptet.

    Det är naturligtvis inte så att SvD.se har slutat att nyhetsvärdera bara för att vi har infört zoner på startsidan. Tanken med zonerna är att ge en överblick, sammanfattning och service inom resp område. Ytterligare en poäng som väldigt många läsare gillar är att vi har valt ut åt dem vad som är viktigt inom kultur, näringsliv etc. ”Skönt, då slipper jag leta runt över hela sajten eller startsidan”, är en vanlig kommentar.
    Men åter till nyhetsvärdering. Om du synar sajten ordentligt, i synnerhet våra två nyhetszoner så kommer du att upptäcka att vi där publicerar såväl inrikes- och utrikesnyheter som resenyheter, kltnyheter och viktiga nyheter från näringslivet.
    När det avgörs vem som får litteraturpriset kommer det så klart inte att ligga och skräpa i kltzonen utan toppa sajten med massor av tillägg. Däremot låter vi det säkert ligga i kulturzonen dagen efter, eller sent på kvällen samma dygn eftersom det är en viktig kulturnyhet som har sin plats på startsidan.
    Ett av våra problem tidigare (och möjligen lider ni av samma problem, fast det låter jag vara osagt) var att läsarna upplevde att vi var ouppdaterade längst ner på startsidan. Även om du säger att ni har ett aktivt redaktörsskapt – vilket ni säkert har – är det ändå en skillnad att ha sex redaktörer som jobbar med startsidan som ser till att ”sin” zon är uppdaterad, jmf med två, eller tre (har ingen aning om hur många ni har som jobbar samtidigt med startsidan).
    För mig har det varit viktigt att startsidan ska upplevas som väldigt överskådlig, utvald utifrån vår målgrupp och väldigt nyhetspräglad.
    Du har rätt i att zonerna är mallade, men jag ser inte det som ett problem, så länge innehållet är flexibelt och varierat. En annan poäng med zonerna är att de redigeras utifrån sitt resp ämnes förutsättning. Om du tittar på Nliv ex så är den mer nyhetspräglad: fler nyheter, mindre bilder jämför med kultur och resor som ofta har snygga bilder som vi vill ska ta plats.
    För SvD´s tidning har just mallen varit extremt viktig och legat till grund för en del av de framgångar vi trots allt har haft de senaste åren. Det hjälper redaktionen att tänka rätt redan från början, och vi slipper långa och ganska tidsödande diskussioner om hur saker och ting ska se ut. Det finns en stark samsyn på redaktionen på SvD.se för hur vi vill att sajten ska se ut, och jobben tänks och läggs ut därefter.
    Det här blev ganska långt ändå, men det känns som jag har mycket att kommentera efter intervjun du gav till Dagens Media efter lanseringen. Men allt det andra, att vi inte har tänkt kommersiellt etc, får vi ta ngn annan gång:-)

  7. Björn Hedensjö

    Tack för ambitiös respons Fredric, känner mig plötsligt lite tabloid i mina utspel :)

    Till att börja med – jag vet ju hur duktiga du, Ola, Johan mfl är så jag begriper att alla förändringar är ordentligt förankrade i mätningar, undersökningar och i era erfarenheter, och jag tror absolut att zonerna kan uppfattas som riktigt bra service hos läsarna, navigeringen blir ju väldigt självklar. Samtidigt – om man ofta gör avsteg från zonerna devalverar man ju lite grann den sorterande funktionen. Dessutom finns det en risk att materialet i zonerna uppfattas som andra rangens nyheter inom sitt område = sådant man kan hoppa över. Det finns väl också en risk att man tar ner sund, journalistisk tävlingsinstinkt genom att ge redaktörer en yta att disponera fritt långt ner på sajten, snarare än att de ständigt slåss om en slot i topp. Jag är själv rätt mycket en ”first screen”-konsument, men nu ska man inte dra långtgående slutsatser om andras beteende utifrån sig själv, inom ett par månader har ni facit för hur det funkar. Jag inser att arbetssättet blir rätt annorlunda och det låter ganska personalkrävande i mina öron, men jag har inte detaljkoll på hur ni organiserat detta.
    Angående intervjun i DM kan man väl säga att mediedramaturgin utelämnade en del, på det stora hela tycker jag ni gjort ett mycket bra jobb. Det blir hemskt intressant att se var det landar.

  8. Tack själv för vänliga ord. Och du har 100 procent rätt i att konceptet är nytt i Sverige och hur läsarna beter sig får vi avvakta och se.
    Viktigt att påpeka dock är att just konkurrensen har blivit betydligt hårdare nu. För att zonredaktörerna ska nå sina trafikmål måste de vässa och jobba med puffarna och tänka nyhetsmässigt för att få plats högre upp på sajten.
    Sedan är jag inte vidare orolig över att zonerna upplevs som en yta där vi dumpar gamla knäck, eller att överskådligheten blir mindre. Sajten är kortare, visst, men vi vill att den ska kännas mer utvald. Och om du besöker sajten ofta kommer man att uppleva att just zonen är väldigt sammanfattande inom resp område, även om några av nyheterna legat i toppzonen en stund under dagen.
    Fö, jag har också blivit intervjuad av DM så jag vet hur dramaturgin fungerar:-)

  9. mikael

    Tack Björn och Fredric för intressanta inblickar i era arbeten med sajterna.

    En tanke som slog mig var att zonerna faktiskt i mångt och mycket ersätter undersidorna, alltså svd.se/naringsliv etc. Jag vet inte hur mkt trafik ni haft på dem, men min upplevelse historiskt är att man har rätt lite trafik på undersidor, utan nästan alla klick kommer från ettan, eller från andra artikelsidor. Utifrån detta tänkt är det helt rätt att göra ”zoner” som liknar respektive avdelnings eget löp, som folk annars missar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *