Dörrarna är vidöppna – ändå är det så förbenat svårt

“Många öppna dörrar som sparkas in nu.”
Kanske är jag och mina vänner lite för insatta i allt som händer på och kring webben, men det var kanske den vanligaste kommentaren har hörde under konferensen Webbdagarna som avslutades igår.
Och jag kan till viss del hålla med om det.
Vi som följt internetutvecklingen säg de senaste tre, fyra åren i alla fall kan det här nu. Sök, sociala medier, positionering, kunden och användaren i fokus, etcetera. Vi har hört det så många gånger. Så visst, på pappret är det mycket självklarheter som sägs på scenen när proffstalare, företagsrepresentanter, entreprenörer, marknadschefer, webbansvariga talar i två dagar.
När jag började som chefredaktör för Internetworld 2003 konstaterade vi efter några veckors analys att internet håller på att bli som att åka buss: Alla gör det men ingen köper tidningar om det. 

Nu känns det nästan som att vi nått till samma punkt inom många företag och organisationer. Webben har blivit självklar. Alla ska ha en facebookgrupp, en mobilsajt, en e-handelslösning, en app.
Och vi fick många bra exempel på lyckade webbsatsningar under konferensen.
Men – och det är kanske mer intressant – vi fick också historier om misslyckaden och feltänk.
Så: Å ena sidan är det självklart enkelt. Å andra sidan fortsätter företag att göra fel hela tiden.

Jag tror att det handlar om att webben så tydligt idag förändrar så mycket inom företag och organisationer, precis som den förändrar våra privata beteenden, vårt samhälle. Och när effekterna av webben tar sig in i kärnverksamheten, det är då det blir knepigt. Då slår reptilhjärnan till och vi glömmer allt det där nyskapande och innovativa som vi lärt oss i teorin, och låter befintliga strukturer styra våra val. Det som är så enkelt i teorin, fortsätter vara det svåraste som finns i praktiken.

Annika Lidne formulerade det lysande i sitt keynote i onsdags: relationer är jobbiga. De kräver en massa av oss, engagemang, tid, resurser, mod, personlighet, integritet, transparens. Det är inte gratis med sociala medier, det kostar jättemycket om man ska göra det bra. Och gör man det inte bra kommer satsningen bara dö ut. Annikas spaning var också att 2011 blir året då vi ser en mängd sociala medier-satsningar självdö. Vi har lärt oss att sociala medier är gratis, det är bara att göra, och så blir det lite halvdant. Men kanske har vi som varit förespråkare av detta också varit för insäljande. Vi kanske borde ha sagt att det är i grunden enkelt, men det kommer kräva hårt jobb. I alla fall om det ska bli bra.

Och det är likadant på storföretagen. Björn Elmberg på jättekonsulten Cybercom tog tillfället i akt att såga flertalet av sina egna kunder i media- och  telekombranschen för deras brist på våga satsa på nytt och krampaktigt slåss för det gamla. Han gjorde upp med sex gamla sanningar som alla företagsledare lärt sig och introducerade fyra nya istället.

Gamla sanningar:

  1. Best practice. Gör som alla andra. Så gjorde mobiloperatörerna när Apple lanserade Iphone, App store, etc.
  2. Gammal är äldst. Som telekombolag som tar hutlöst betalt för sms-betalningar, mobilt data, roaming etcera.
  3. “Affären först”. Nej, vi är inte “världens centrum” , vi har en underordnad roll i våra kunders liv.
  4. ” Allting går att sälja med mördande reklam,” Comhem det uppenbara exemplet. Nej, tjänsten blir inte bättre för att damerna i reklamfilmen är roliga.
  5. “Skydda din egendom”. Musikindustrin, men även mjukvarubolagen som envist slåss för sina gamla modeller. En analytiker hade kallat Android för “the greatest legal destruction of wealth in history”, eftersom det operativsystemet gör alla andra OS värdelösa.
  6. Generation Generosity. Var snäll.

4 nya sanningar:

  1. Det digitala finns överallt. Vi kan inte behandla det som något separat.  När elektriciteten kom hade vi “elektricitetsdirektörer” och “elektricitetsavdelningar”. De kommersiella drivkrafterna hämmar detta.
  2. Pengar är inte målet. Pengar är inte en affärsidé. Det är ett medel, inte ett mål.
  3. Friskt vågat – hälften vunnit. Givet att allt förändras måste vi prova. Vi kan inte sitta och vänta på positiva ROI-kalkyler. Google har alltid provat sig fram. De har inte bara lyckats, utan också misslyckats flera gånger. Nytt begrepp: “failing forward”.
  4. Delad glädje är dubbel glädje. Sharing is caring.

Knepet är inte att förstå varför sociala medier eller internet är viktigt. Den läxan hade nog alla de tusen personerna i salongen på Waterfront redan gjort. Knepet är att omsätta tankarna i praktiken för sin egen bransch, sin egen verksamhet. Och då blir lösningarna lika många som det finns företag och organisationer. Vi kan lära av varandra och inspireras av varandras case, men i praktiken måste vi göra det själva i vår egen verksamhet, och där finns inget facit. Ingen vet riktigt hur det kan bli.
“Du kan tänka ut 500 olika scenarios, men det dyker ändå upp något som du missat”, berättade representanterna för Jung von Matt som gjort några framgångsrika positioneringskampanjer, men som ändå drabbats av flera akuta problem under projektens gång.

Peter Arvai, grundare av presentationstjänsten Prezi, har gjort det rätt smart. När vi nu går från en värld där det var dyrt att publicera information till en där det är dyrt att kontrollera information, då har Prezi också anpassat sin affärsmodell till det. Att använda deras verktyg är gratis, såvida du inte vill hålla dina presentationer hemliga, då kostar det pengar. Transparensen är gratis, det är hemlighållandet som kostar.
Det är rätt långt ifrån medieindustrins agerande. I dagarna rullar New York Times ut sin betalvägg som enligt uppgift kostat 40-50 miljoner dollar att utveckla, och detta allt för att BEGRÄNSA människors tillgång till information, när man i stället borde lägga pengarna på att skapa filter, urval, guider för läsarna att hitta rätt och tolka allt som händer i denna störtflod av information som dränker oss.

Några personliga höjdpunkter:

  • Morris Packer kan man bara älska. Missa inte historien om hur skrivkrampen en natt i TV4-huset ledde till en galen affärsplan ledde till ett crowdsourcad motorcykelteam och till slut ända in till en sjätteplats i finalen för elmotorcyklar, och allt detta bara via internet, hjälpsamma människor och proffsigt nätverkande.
  • Skistars resa från galet portalprojekt i dotcomeran till en helt webbstyrd affär var fascinerande. Men så vågade man också ta beslut redan 2005 om att lägga ned den klassiska papperskatalogen.
  • Jung von Matts positioneringsappar för bilmärket Mini och Google visad vilka enorma möjligheter det finns att göra smarta saker mobilt, om man bara orkar tänka några varv extra.
  • Elaine Bergkvist talade om retorik men framför allt om hur folks fördomar alltid hamnar emellan den som talar och den som lyssnar. Lär dig det och du kan utnyttja det till din fördel i stället.
  • Paneldebatterna brände väl aldrig riktigt till, men vi fick ändå veta att branschfolket erkänner att appen är ett mellansteg, den öppna mobila webben kommer hålla längre, var panelen ense om. Jag skulle nog säga att vi kommer få såväl ett facebook-bakslag som ett app-bakslag ganska snart. Företag kan inte fortsätta bara mala ut ogenomtänkta saker där bara för att “man måste ha en app” eller “man måste ha en facebooksida”.
  • Joakim Jardenberg är alltid inspirerande att höra. Det som fastnade i mina öron var bland annat att vi numera inte bara lever våra liv online, vi skapar dem där också.
    “I share therefore I am”. Vi projicerar inte bara våra identiteter, utan vi skapar dem i delandet. “
    Och Facebookgillandet med feedbacken man helt plötsligt får från femtielva vänner blir som ett gift, “en perfekt feedbackloop”.
    Han pratade också om att det går så fort att vi inte ens kan försöka gissa hur det kommer vara om fem år. För fyra år sedan fanns inte Facebook i svenskarnas medvetande, nu var de flesta på Webbdagarna överens om att Facebook är det viktigaste företag att förhålla sig till. Varje dag startas 30 nya internettjänster. Hur kan vi överhuvudtaget hänga med då?
    Och: Vi tar inte med oss våra fruar och män in på muggen, men mobilen hänger med där. Exakt SÅ nära har den lilla apparaten kommit oss.

Och då avslutade Jardenberg nästan på samma sätt som Magnus Höij, chefredaktör på Internetworld hade börjat: “Den som på allvar vill förstå internet idag måste ha en smartphone”.

Några andra bra om Webbdagarna:
Thejennie har skrivit två bra inlägg och en slutrapport.
Judith Wolst skriver väldigt bra om hur till och med webbentusiasterna har lätt för att dissa folk.
Deep Edition Digital pr livebloggade hela konferensen.
Magnus Höij summerar på Internetworld blogg.

Filmklipp ligger på Bambuser.

8 kommentarer

  1. Jennifer skriver:

    Lysande, som alltid.

  2. Annelie Gullström skriver:

    Bra summering!

  3. Annika Lidne skriver:

    Tack för fint omnämnande!

    / Annika

  4. [...] Dörrarna är vidöppna – ändå är det så förbenat svårt- Mikael Zackrisson noter från sidlinjen [...]

  5. [...] Andra som bloggat är The Jennie som sammanfattat här, här och med en slutrapport, Judith W har bloggat. MKSE har sammanfattat dag 1. Per Vikström har försökt att sammanfatta precis som att Magnus Höij skrivit på Digitala Affärer. Micke Z har sammanfattat från sidlinjen. [...]

  6. [...] An Event Apart i Seattle och Web 2.0 Expo i San Francisco.Från Webbdagarna rapporterar bla Mikael Zackrisson, Björn Alberts 1 2 3 och Jennifer Bark 1 2 3.Luke Wroblewski har flera sammanfattningar av från [...]

  7. [...] sammanfattar Mikael Zackrissons i en vanligt förekommande kommentar under Webbdagarna. Och [...]

  8. [...] Dörrarna är vidöppna – ändå är det så förbenat svårt [...]

Posta en kommentar

Copyright © mikael zackrisson
Noter från sidlinjen

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress

Twingly Blog Search link:zackrisson.net Search results for “link:zackrisson.net”