12 Comments

  1. Tack för en bra och intressant post, som visar på hur olika vi ser på saker i olika roller.

    Detta är dessvärre något som drabbar online mer generellt och inte bara isolerat till journalistiken (det skriver du så klart inte, men ville bara utveckla lite). Ser precis samma fenomen inom försäljningsorganisationer eller på kommunikationsavdelningar. Online folket får väldigt sällan själva avgöra hur de skall fokusera och agera för att nå sina mål, utan det är nån annan ”mer senior” som bestämmer. Det ger oftast att de som har bäst kompetens blir överkörda av de som inte har bäst kompetens. Online folket körs ofta över och har svårt att få sin röst hörd. De förtjänar oftast att få mer utrymme än de får vad avser hur företaget skall agera och fokusera online för att nå bättre resultat, men icke.

    Detta hade ju varit ok om det funnits ett lyssnande och en ödmjukhet (förståelse etc) för de som kan. Det går även att kallas ”målfokuserad” eller ”helhetsbaserat” men det är av någon anledning inte applicerbart på online.

    Journalistiken är nog den del där detta kommer i ljuset mest och bra skrivet om ämnet.

  2. Båda dessa påståenden är sanna:

    1. Många journalister känner sig hotade av sociala medier och försvarar traditionella distributionsformer.
    2. Få yrkesgrupper anammar och lyfter fram sociala medier så ivrigt som journalister.

    Men det är lite svårt att få ihop den här motsägelsefulla bilden inom journalistkåren ibland. Den är så skild från alla andra människors vardag. Jag tycker i och för sig att #2 är mest intressant att sitta och klura på. #1 är ju övergående.
    /matti

  3. Emanuel: Jag har hela tråden i min mejl, vet inte om den riktigt passar för publicering.
    Fredrik: Diskuterade detta med en kollega precis. Vår enda slutsats är att det handlar om ledarskap. Cheferna måste våga rekrytera webbkompetens till chefspositioner, det är först då det händer saker på riktigt. Kolla på Svd som har Martin Jönsson vid rodret.
    Matti: Det är väl precis motsättningen mellan 1 och 2 som det handlar om.
    Mathilda: Tack!

  4. Intressant. Detta gäller nog rent allmänt i den tid av mittemellan vi befinner oss i. Vi som är på, de som är lite på och de som är helt off… Alla finns ju.

    Jag blev häromdagen utslängd från facebook av vår kommunstyrelseordförande. Hon hade uppfattat som att jag var ofärskämd för att min kommentar hamnade mitt emellen ett par som en annan person hade skrivit. Det kunde kanske uppfattas som trist för henne. Men jag hade inte med saken att göra utan svarade på en annan grej. Man bestämmer som sagt inte var kommentarerna ska hamna själv.
    Hon fick fullständigt frispel och kallade oss äldre damer som nog inte kunde för stå det här mediet och var allmänt okunniga (just till mig är det kanske inte rätt, hehe) – och så blockade hon mig. Men vet du vad jag gjorde likadant. Ibland orkar man inte…

  5. Tack för god läsning. Som Fredrik beskriver upplever även jag dessa motsättningar i den kommunikativa delen av näringslivet. Det blir ofta; av eller på, för eller emot, istället för att se omkring oss och lära av det som fungerar och strunta i det som inte faller väl ut.

    Själv jobbade jag på SR i början av 2000-talet, då föreslog jag att vi skulle lägga upp nyheterna på sajten så fort som möjligt (när det hände) men fick ordern att sända dem i radion först, sedan upp på sajten, även om det skulle ta en extra timme…

    Sedan dess har eoner av tid passerat, men sätt och vis händer samma sak idag, ”ska vi göra något på nätet eller kör vi på det traditionelle viset?”

  6. Linda

    Det sorgliga är att vi fortfarande pratar i termer av ”Vi” och ”Dom”. Vi är ju alla samma kår – journalister. Det jag upplever som webbjournalistikens absolut största hinder i dag är den bristande förståelsen för mediets komplexitet. Att det tar tid och kräver kompetens för att bli en bra webbredaktör/reporter. Nu behandlas webbjournalister som redigerare. De ”häller ut” saker på webben. Att det kräver fingertoppskänsla och kunskap om vad som funkar är det inte många old school-journalister som fattar. Och då blir det såhär. Jag tror att kunskap är allt. Och att våga släppa på sin prestige. Både webbare och andra journalister. Vi kan lära av varandra.

  7. Eva

    Sorgligt med vi och dom tycker Linda, för att sedan skriva att webbjournalister behandlas ”som redigerare”
    Huvaligen, vad hemskt!
    Det krävs ju ingen fingertoppskänsla och kunskap för att vara en duktig redigerare… det är bara att hälla in texten …

  8. Tony

    Undrar om ni anser samma sak nar det galler utlandska tidningar som NYT, Guardian och Independent att dem svenska tidningarna kopierar deras ideer. Sa det har val var inte sa konstigt eller ar det annorlunda?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *