Sluta tjafsa – fixa världen

“Jag blir så trött.”
Efter åratal av bloggande och diskuterande om internet och dess för- och nackdelar så kommer känslan alltmer över mig att jag säger samma sak om och om igen. När jag bloggade på VA.se kände jag den sista tiden att jag blev som en maskin som bara upprepade mig själv. Jag hatade det. Jag vill ju vara spirituell, nytänkande, kreativ. Inte en gnällig webbnörd. 

Det är fullt naturligt att man som människa vill fördjupa diskussionerna, försöka ta dem ett steg till, och vad är då mer självklart än att fortsätta samtalen med likasinnade? Jag tror detta är en av orsakerna till den svenska internetbubblans framväxt och livaktighet de senaste tre åren. Här får vi webbentusiaster chansen att stöta och blöta teknik, utspel, nyheter och sociala tjänster i en miljö där en fråga eller en diskussion aldrig är för nördig. Och då syftar jag alltså på den samling människor som träffades första gången på Twitter-föregångaren Jaiku i Sverige runt 2008, inte aktiebubblan som huserade på börsen i början av seklet.

En stor fördel med bubblan är att den ligger i framkant. Nästan alla har koll på alla nya tjänster och finesser, och har man inte det så får man snabbt det via de länkar som andra tipsar om.
Men det är också ett problem, framför allt när våra åsikter och idéer ska omsättas i verkligheten. Möta världen utanför, om man ska vara lite elak.

Vi märker det när David Cameron gör i vårt tycke bisarra utspel om hur nätets kommunikationsvägar måste begränsas för att stoppa kravallerna i Storbritannien.
Vi märker det när traditionella media skriver Anders Behring Breiviks spelande av krigsspel på datorn.
Vi märker det när vi upptäcker obehagliga sajter för extremister med fallnhet för våld.

Den allmänna bilden av internet ligger så långt efter våra tankar och visioner. Det som är självklart för många av oss – ibland kallade nätevangelister – måste ständigt debatteras och diskuteras med andra. Även väl insatta personer i samhällsdebatten har ofta åsikter som vi blir starkt upprörda av, därav också de stora mothugg folk får som går ut och kritiserar internet på internet.
Men för många människor är en viss censur eller begränsning av internet faktiskt inte så konstigt. För en del är det helt okej att stänga av internet för vissa brottslingar.

Kinga Sandén pratar lite om detta i sitt tal som hon höll på “okonferensen” Sweden Social Web Camp i helgen, att uppmana vänner som röstat på Sverigedemokraterna att ta bort sig från deras vänlistor på Facebook.
“Genom att blocka och tysta människor visar vi inte den öppna debattens överlägsenhet.”

Samtidigt ägnas än en gång, på SSWC-o-konferensen, en ganska stor del av tiden åt att diskutera elitism i den lilla bubblan. Hur man ska uppföra sig i de sociala nätverken, eller inte uppföra sig, vilket ansvar man  har, och så vidare. Man lyfter fram skillnaderna i stället för likheterna. Exakt vilken strategi man ska ha för “sociala medier” blir viktigare än att överhuvudtaget omfamna internet s om kommunikationsplattform.

Visst, för den enskilde individen är att blåsa till debatt med bubblans namnkunniga ett bra sätt att strålkastarljuset på sig. Att skilja sig från mängden. Att visa handlingskraft.
Hon, med erfarenhet från både arabvärlden och andra oroshärdar världen över, har sett med egna ögon om vikten av fria och öppna kommunikationer.
Vi här hemma i trygga Sverige har kanske svårt att se hotet på samma sätt, och de hot som kommer i form av datalagringsdirekt, telekomdirektiv eller FRA-lagstiftning har vi tyvärr en tendens att glömma väldigt snabbt. Men vi måste ändå ta debatten.

I stället för att diskutera interna detaljer, eller bråka om saker som faktiskt inte spelar särskilt stor roll, måste vi lyfta blicken, lyfta fram det viktiga. Debatten om öppenhet, frihet, en fri journalistik online, är alldeles för viktig, även om vi tröttnar på den.

Igår publicerade Svd ännu en lite märklig artikel om att det skulle finnas en trend i att vara mot internet. Om vi “nätevangelister” är för okritiska mot internet som möjliggörare och fenomen, då får vi kritik för det. Om vi nu är lite mer nyanserade och framhåller både möjligheter och svårigheter, då är vi skeptiker. Well, det är väl därför vi måste fortsätta slåss för det som är viktigt.

Fotnot: Se Kinga Sandéns tal nedan, det börjar cirka 10:40 in i klippet.

5 kommentarer

  1. [...] Sluta tjafsa – fixa världen (@zackrisson) [...]

  2. Kal Ström skriver:

    Bra. Och: du är bra. Keep on keeping on.

    Vi är inte här för att krångla, vi är här för att vi är passionerade om det här och tror på förändring. Inte alltid genom teknik, men genom samma inställning.

    + Jag tror att de som pratar om sig som att de måste lämna plats mest har tröttnat lite. Chilla, andas och se hur det känns om ett tag. It’s not The end of the world och behöver inte vara så dramatiskt.

  3. Tack Kal, jag tror detsamma. Jag blir i alla fall rätt ofta trött på mig själv, som jag skrev ovan.

  4. [...] Mikael Zackrisson: Sluta tjafsa – fixa världen [...]

  5. [...] också den här bloggposten som bland annat citerar Kinga Sandén ”Genom att blocka och tysta människor visar vi inte den [...]

Posta en kommentar

Copyright © mikael zackrisson
Noter från sidlinjen

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress

Twingly Blog Search link:zackrisson.net Search results for “link:zackrisson.net”