Svenskt näringsliv har långt kvar att gå

Ingen har väl missat debatten kring Svenskt Näringslivs senaste kampanj med de larviga politiska sagorna. Mycket bra har redan skrivits på flera bloggar om det, läs Deepedition, Not Another Planning Blog och inte minst Brit på JMW här.

Några ytterligare reflektioner:

  • ”Vi ska visa det positiva i att vara företagare, inte hålla på och gnälla”, berättade Nicklas Mattsson, grundare och fd chefredaktör på Internetworld för mig när han tog över som publicistisk chef på SN och chefredaktör för organisationens medlemstidning Entreprenör. Jag höll med fullständigt, hur kan näringslivets allra högsta organ i Sverige lägga så mycket energi på att bara gnälla på allt som är FEL i landet? Uppenbarligen lyckas rätt många entreprenörer och företagare ändå, så så j-la illa kan det ju inte vara? Det är nästan tre år sedan, och ändå så leveras fortfarande sådana här kampanjer. Jag hoppas och tror inte heller att Nicklas inte är inblandad i det här.
  • Varför utgår SN från att jag inte bara har grava lässvårigheter, utan också är lätt förståndshandikappad? Sagorna är ju banala, saknar helt den lustfyllda knorr som de borde ha, om de nu ska lyckas med sitt mål.
  • Dessutom ju vissa saker i sagorna direkt fel. ”Sagan om flickan som inte fick chansen” slutar ju med med att den duktiga flickan får sparken igen, trots sin begåvning. Hur kan företagen, som ju representeras av SN, vara så korkade att de inte anställer henne, som är så duktig? Är det för att hon är av fel kön, sexualitet eller religiös övertygelse? Det stämmer inte riktigt…
  • ”Vi vill servera lite längre budskap som kräver lite mer eftertanke” säger kampanjens upphovskvinna Tove Lifvendahl som svar på kritiken i en intervju med Dagens Media.
    Vadå???
    Kräver eftertanke?
    Hur mycket eftertanke krävs för att fatta Sagan om gumman som handlade för lite”? Sluta inte handla, för då får butikerna stänga och ditt liv blir trist, hur nyanserat är det budskapet?
  • Har Svenskt Näringsliv helt missat klimatdebatten det senaste året? Har de missat alla direktörer som tävlat i att ta pr-poäng med sitt miljöarbete? Alla vd:ar som erkänt att klimatfrågan faktiskt är en av de viktigaste frågorna som MÅSTE tas på allvar. Min arbetsgivare Veckans Affärer gjorde redan förra hösten sitt första specialnummer om den gröna kapitalismen och redan då spådde tidningens vd-panel att klimatfrågan blir 2007 års viktigaste fråga. Och att man som företagare MÅSTE ta den på allvar. Under vilken sten har Tove Lifvendahl gömt sig sedan dess?

Nej, idén kanske var bra på pappret. Men otroligt dåligt genomförd. Språket, historierna, budskapen, allt borde ha slipats minst ett par tre rundor i pr-fabriken innan man tryckte på knappen.

HM nonchalerar besökarna

Dagens gnäll: En scen ur storstadens julhandel:

Okej, dags att köpa julklappar. Kanske något piffigt till hustrun? Går in på H&M.

Men ojdå! Där står en biffig typ och frågar vilket land jag bor i.

”Kan du ta det här hjulet och snurra lite på det tills det kommer till ditt land?”

”Vadå! Vi är ju i Sverige???” protesterar jag, men gör ändå som dörrvakten säger. Man vill ju inte vara en jobbig kund.

Men kommer en kompis till honom, med ett nytt snurrhjul.

”Du, vi behöver veta vilken stad du bor i också, kan du välja här är du snäll.”

”Men hallå! Jag tänkte bara gå in och kolla lite, måste jag svara på en massa frågor för det?”

Ovanstående händer naturligtvis aldrig. Ingen skulle komma på tanken att göra det besvärligt på kunderna att julshoppa, oavsett om det kommer att handla på riktigt eller bara ”ska kolla”. Här lägger butikerna i stället ner miljoner och åter miljoner på att utforma butikerna så att vi locka att handla så mycket som möjligt. Det är en hel vetenskap, och mycket riktigt står det man behöver mest (regnkläder till barnen på H&M eller mjölken på Ica) längst in.

Men på webben är det tydligen helt okej!

I dagarna har H&Ms årliga underklädskampanj premiär på nätet. Man är ju inte mer än man, så jag klicka på en annons på dn.se. Men istället för att tas till kampanjsidan tvingar jag gå igen två jobbiga flashmenyer och berättar var jag bor. Och då var jag ändå inne på H&Ms sajt så sent som för någon vecka sedan och letade barnkläder och DÅ gjorde jag exakt samma val. Men det kommer tydligen H&M inte ihåg.

Det vore väldigt intressant att se konverteringsgraden på den här kampanjen. Hur många lessnar efter första menyn? Hur många efter andra? När jag väl kom dit började jag undra om jag inte skulle tvingas börja leta om efter underkläderna från H&Ms förstasidan, det tog ganska många sekunder innan sajten laddade färdigt, och då sitter jag ändå på en 100mbitslina.

Jag gnällde över exakt samma upplägg när Ikea körde sin jag tror första kökskampanj på nätet. En jätteannons (big bang) på Aftonbladet.se. Snygga köksmiljöer. Ett lockande löfte om drömkök åt alla. Men när man klickade på annonsen fick man inte veta mer, utan Ikea tvingade en att luta sig tillbaka, spisa lite klassisk musik, och se samma snygga köksmiljöer en gång till. Priser, sortiment etcetera fick man inte veta. Om man väl orkade vänta på att flashsajten laddade…

Lägger man ner miljoner på reklam måste man också lägga några futtigt kronor på att ta hand om de kunder som faktiskt nappar på reklamen. Landningssidorna måste vara utformade för just de som klickat på annonserna, det går inte att bara utgå från att alla ska tugga samma budskap.

Annonsör – konsument: En sprucken relation

Dagens absolut bästa är den underbara lilla filmen som killarna i Redmond gjort om relationen mellan annonsör och konsument (via Joakim på Mindpark). Otroligt välgjord film som får med alla de klassiska klichéerna.

Konsumenten: Jag vill skiljas

Annonsören: Pardon?

K: Du hörde vad jag sa! Vi pratar inte med varandra längre!

A: jag lade en miljon på att få prata med dig.

K: Det är inte exakt en dialog…

Du säger att du älskar mig, men du visar det inte!

K: Jag har förändrats, och det har inte du… jamenar vi hänger inte ens på samma ställen längre. Du lyssnar inte på mig!

A: Kuponger! Du vill ha kuponger, eller hur?

Och så vidare.

Mer om kampanjen hittar du här.

E-posten är död! Länge leve e-posten!

Ungdomarna flyr mejlen, skriver Urban och hänvisar till en artikel i Slate. Samma budskap levererade Fon-grundaren Martin Varsavskys 13-årige son när han blev intervjuad om sina digitala vanor på Sime förra veckan:

Använder du e-mail?
Bara med pappa. Det är som ett gammalt formellt sätt att skriva.

Använder dina kompisar e-mail?
Nej, ingen använder e-mail.

Jag tror inte e-posten kommer dö ut. Precis som vare sig radion, biograferna, tidningarna eller tv:n dött ut. E-posten kommer kompletteras av nya digitala kommunikationsformer. E-posten har sina fördelar men messenger, facebook, jaikus eller andra communuties har sina.

Däremot kommer användandet av e-post förändras. För vad som händer när fler och fler, även sådana gamlingar som jag själv och sådana som inte alltid måste prova det senaste börjar facebooka och skicka tjugo sms om dagen är ju att kommunikationsmedlen förfinas. Facebook kanske är bästa sättet att skicka korta grattis eller roliga filmer. Sms funkar perfekt för att boka lunch, kolla vem som ska köpa biljetter till Sverige-Lettland eller om det finns frukostfil hemma i kylen. Men vill du skicka ett svar på offerten från leverantören kanske ett välformulerat mejl känns lite mer passande.

Och vi medelålders är naturligtvis svansen på beteendeförändringarna. Ungdomarna ligger så mycket före, som intervjun med Tom Varsavsky tydligt visar.

Jag har för mig att det var en forskare på norska Telenor som sammanfattade det bäst i en artikel i Svd för några år sedan (inte online). Där berättade hon hur ungdomarna använde sms, messenger och telefonen under helt olika stadier och för helt olika syften i en relation. Man började med att skicka sms till den man var intresserad av. Fikc man respons kunde man fortsätta messa ett tag, kanske köra lite messenger. Men att prata direkt med personen i telefon kom långt senare i relationen.

För jobbrelaterad kommunikation tror jag e-posten kommer regera länge. Men för allmän informationsspridning tror jag konkurrensen från bloggar, communities, intranät och tjänster som jaiku och messenger kommer passa bättre.