Kategori Politik

Pinsamt och okunnigt när Björklund sågar innovativa lärare

En av dagens heta debatter har rört utbildningsminister Jan Björklund och hans uttalande om skolan i Sollentuna som använder iPads för att lära unga skolbarn läsa.
Björklund reagerar rätt häftigt mot padd-undervisningen i DN:s intervju med honom, och säger bland annat saker som:

“jag blir oerhört provocerad när kommunala företrädare anser att böcker tillhör forntiden.” och hotar med Skolinspektionen om skolan “fullföljer det de säger.”

Är då detta lösryckta citat som rubriksugna journalister på morgontidningen har valt att dra lite extra hårt på? För han säger ju aldrig rent ut att datorer och ipads inte ska användas i undervisningen. Eller avfärdar han verkligen omotiverat nya teknik i skolan? Lite så har debatten gått på Facebook och Twitter idag.

Jag skulle här kunna foga in en mängd egna erfarenheter, om hur mycket roligare i alla fall min son tyckte det var att skriva på datorn jämfört med att skriva på papper. Att hans kreativitet blommade ut helt när han fick skriva fiktiva fotbollsrefereat från Zlatans matcher, långt innan han orkade skriva mer än ett par meningar för hand.

Jag skulle kunna lovprisa dagens skola som mer betonar barnens skrivglädje och fantasi och uppmanar till att de ska komma på och berätta egna historier, i stället för att – som det var när jag var ung – anse att korrekt stavning och grammatik är viktigare.

Men jag är ju ingen expert på språkundervisning.
Vilket naturligtvis inte heller Björklund är.

Och det är kanske där Björklund avslöjar sina rätta färger. I stället för att överlåta detaljerna kring hur skolan utför sitt utbildningsuppdrag till dem som jobbar med det, lägger han sig i detaljerna och utropar sig själv till expert, vilket naturligtvis är ett hån mot alla som forskar i pedagogik, och mot alla våra 170 000 lärare som möter barn i skolan varje dag.

För det går ju att tänka sig att landets högst ansvariga för utbildningsfrågor skulle reagera annorlunda när han läser i tidningen om nya pedagogiska projekt, nya metoder och nya hjälpmedel för att öka inlärningen.

För han skulle ju kunna välja att reagera positivt. “Aha, de provar nya sätt, så bra! Det är precis den framåtanda jag vill se i skolan!”
Eller så skulle han kunna reagera efter sin instinkt, MOT de här lärarnas nymodigheter, och påpeka problem och risker.
Han nöjer sig inte ens med det: Han väljer att hota med myndighetsingripande.

Den som har lite insikt i hur människor fungerar kan ju fundera på vad det innebär för lärarkårens lust att våga vara innovativa och kreativa, prova nya saker, gå utan ramarna.

Och det från en minister som flera gånger talat om att höja läraryrkets status.

Till sist avslöjar Björklund även sin okunnighet kring digitala medier och ungas medievanor när han likställer läsning av långa texter med läsning av böcker, och även läsning av böcker med läsning på papper.

“Det är ett problem att yngre generationer läser mindre och kortare texter. De lär sig ett slags sms-språk och det kommer att tunna ut det svenska språket.”

Här har Björklund helt enkelt fel. All forskning visar att läsande i digitala kanaler ökar läsandet generellt. Att ungdomarna skulle bli sämre på att läsa bara för att de skiva korta “vdg”-sms till varandra, ja det är också någon sorts myt skapad av folk som ser det nya digitala som något läskigt.

Tvärtom är det ju så att vi aldrig haft så många unga som gamla som skrivit så mycket. Skivandet av mejl, sms, bloggar och statusuppdateringar i diverse sociala kanaler har inneburit en renässans för det skrivna ordet, vilket PM Nilsson konstaterade redan för två år sedan.

I det ljuset är Björklunds uttalande faktiskt bara pinsamt och sorgligt.

***********

Uppdaterat: Läs gärna Mary X Jensens inlägg också där hon ger Björklund en liten lektion i det här med hjälpmedel, verktyg och läsning.

Min drömregering

I morgon är det val. Jag har fortfarande inte riktigt bestämt mig. Jag är fortfarande inte helt övertygad om att jag har valt rätt. Jag tror aldrig jag diskuterat så mycket politik inför ett val som den här gången, både hemma, på jobbet och på nätet.

Jag tycker fortfarande det är tråkigt att det inte primärt är kompetens som avgörs den politiska makten, utan att det till så stor del handlar om hur duktig man är på det politiska spelet.
Inspirerad av Sofia Mirjamsdotter har jag sammanställt min egen drömregering, lite på skoj, men mest för att lyfta fram begåvade människor som jag gillar (ja, jag har snott några namn från Sofia, de var så himla bra).

Statsminister: Isobel Hadley-Kamptz
Kanske den smartaste pennan på de svenska ledarsidorna. Jag känner mig alltid lika upplyst när jag läst henne.
Jämställhetsminister: Camilla Wagner
Kanske den som vet mest om hur svenska kvinnor måste kämpa för att ta sig fram i näringslivet.

Finansminister: Mikael Pawlo
Näringsminister: Paula Marttila
Socialminister: Sofia Mirjamsdotter
Internet- och infrastrukturminister: Joakim Jardenberg

Justitieminister: Nicklas Lundblad
Arbetsmarknadsminister: Monica Lindstedt
Jordbruks- och folkhälsominister: Kicki Theander
Utbildningsminister: Hans Rosling
Kulturminister: Anders Mildner

Handelsminister:  Sara Öhrvall
Miljöminister: Peter Sunde Kolmisoppi
Biståndsminister: Lina Stjern
Integrationsminister:  Timbuktu, Jason Diakité
Försvarsminister: Morris Packer

Crowdsourcing och relationsbygge på Twitter

Att Twitter kan vara helt fantastiskt fick jag riktigt bekräftelse på idag. Jag fick fantastisk hjälp av mina followers för en intervju jag gjorde, långt över vad jag ens hade kunnat ana. Jag har bett om hjälp för saker på Twitter förut, men aldrig har responsen varit så överväldigande.

Under sommaren har jag legat lite lågt med twittrandet under semestern. Det har mest blivit facebook, med mina närmare vänner. Den ständiga kommunikationen med andra kan vara lite jobbig. Den är i alla fall inte avslappnande. Men tillbaka på jobbet för ett par veckor sedan började jag igen. Mest blev det samma diskussioner som vanligt med ungefär samma personer.

Men så idag insåg jag att jag naturligtvis måste crowdsourca frågorna till min nya sajt Nya Affärers serier med partiledarintervjuer. Vi försöker diskutera entreprenörskap ur lite bredare perspektiv, och lyfta frågorna lite från det vanliga tävlandet om bidragsnivåer och karensdagar. Så på tunnelbanan på väg till att träffa Miljöpartiets Maria Wetterstrand slängde jag ut en fråga:

Och vips! Flera bekanta retweetade frågan och på 30 minuter fick jag elva riktigt bra svar, flera som liknade frågor jag redan hade på min lista, men många helt nya frågeställningar och framför allt många som jag faktiskt sedan använde i intervjun. En fråga gav mig till och med uppslag till en fördjupning som vi ska gå vidare på.

När jag sedan är klar med intervjun och min fotograf Mikael Hall plockar ihop sina grejer ser jag en tweet som inte riktigt ser ut som en retweet, men som använder nästan samma fråga som jag hade ställt.

Till slut förstår jag att det är pressekreteraren som twittrar om intervjun som jag genomför, och som skämtar till det lite om min fråga. Jag tackar, och han svarar med en tweet med ett  krya på sig till fotografen (som var lite förkyld), och vars twitternamn han tagit reda på under intervjun. När jag nu för den här texten hittar Maria Wetterstrands fan-sida på Facebook ser jag att pressekreteraren naturligtvis fotat mig och berättat om intervju där. Transparensen är total.

Svenskt näringsliv har långt kvar att gå

Ingen har väl missat debatten kring Svenskt Näringslivs senaste kampanj med de larviga politiska sagorna. Mycket bra har redan skrivits på flera bloggar om det, läs Deepedition, Not Another Planning Blog och inte minst Brit på JMW här.

Några ytterligare reflektioner:

  • “Vi ska visa det positiva i att vara företagare, inte hålla på och gnälla”, berättade Nicklas Mattsson, grundare och fd chefredaktör på Internetworld för mig när han tog över som publicistisk chef på SN och chefredaktör för organisationens medlemstidning Entreprenör. Jag höll med fullständigt, hur kan näringslivets allra högsta organ i Sverige lägga så mycket energi på att bara gnälla på allt som är FEL i landet? Uppenbarligen lyckas rätt många entreprenörer och företagare ändå, så så j-la illa kan det ju inte vara? Det är nästan tre år sedan, och ändå så leveras fortfarande sådana här kampanjer. Jag hoppas och tror inte heller att Nicklas inte är inblandad i det här.
  • Varför utgår SN från att jag inte bara har grava lässvårigheter, utan också är lätt förståndshandikappad? Sagorna är ju banala, saknar helt den lustfyllda knorr som de borde ha, om de nu ska lyckas med sitt mål.
  • Dessutom ju vissa saker i sagorna direkt fel. “Sagan om flickan som inte fick chansen” slutar ju med med att den duktiga flickan får sparken igen, trots sin begåvning. Hur kan företagen, som ju representeras av SN, vara så korkade att de inte anställer henne, som är så duktig? Är det för att hon är av fel kön, sexualitet eller religiös övertygelse? Det stämmer inte riktigt…
  • “Vi vill servera lite längre budskap som kräver lite mer eftertanke” säger kampanjens upphovskvinna Tove Lifvendahl som svar på kritiken i en intervju med Dagens Media.
    Vadå???
    Kräver eftertanke?
    Hur mycket eftertanke krävs för att fatta Sagan om gumman som handlade för lite”? Sluta inte handla, för då får butikerna stänga och ditt liv blir trist, hur nyanserat är det budskapet?
  • Har Svenskt Näringsliv helt missat klimatdebatten det senaste året? Har de missat alla direktörer som tävlat i att ta pr-poäng med sitt miljöarbete? Alla vd:ar som erkänt att klimatfrågan faktiskt är en av de viktigaste frågorna som MÅSTE tas på allvar. Min arbetsgivare Veckans Affärer gjorde redan förra hösten sitt första specialnummer om den gröna kapitalismen och redan då spådde tidningens vd-panel att klimatfrågan blir 2007 års viktigaste fråga. Och att man som företagare MÅSTE ta den på allvar. Under vilken sten har Tove Lifvendahl gömt sig sedan dess?

Nej, idén kanske var bra på pappret. Men otroligt dåligt genomförd. Språket, historierna, budskapen, allt borde ha slipats minst ett par tre rundor i pr-fabriken innan man tryckte på knappen.

Copyright © mikael zackrisson
Noter från sidlinjen

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress

Twingly Blog Search link:zackrisson.net Search results for “link:zackrisson.net”