Snygg var min första tanke när jag såg Svd:s nya sajt i går morse. Svd har länge varit lite rappare än konkurrenten DN på webbjournalistik, men formmässigt har DN har alltid varit en snyggare, mer genomarbetad sajt. Nu när det inte så längre.
Det stora lyftet med Svd är att man numera jobbar på bredden och delar in sajten i olika delar, små minilöp i löpet. Svd kallar det zoner. Det är inte helt olika tanken bakom VA.se som jag var med och byggde 2008, men mest får man kanske tankar på stora internationella sajter som The Guardian.
Resultatet är snyggt och överskådligt. Personligen tycker jag det är enormt kul att man vågar gå ifrån den klassiska svenska nyhetssajtstraditionen med en långrandig sajt som “bara rinner neråt”.
Björn Hedensjö på konkurrenten menar att detta göra sajten mindre redaktörsstyrd. Jag skulle nog säga tvärtom. Idag jobbar nästan alla nyhetssajter väldigt mycket med ett enda långt löp där senaste nytt ligger högt upp och äldre längre ned. Sedan kanske bra stories lyfts upp en del, men överlag är det ett enda långt “lakan” i omvänd kronologisk ordning. Vilket också gjort att många sajter liknar varandra.
Med sektioner/zoner tvingas varje delsektion verkligen välja ut det som är bäst just nu inom varje område. Man tvingas gå bort från det allmänna TT-flödet och kanske satsa mer på egna nyheter, egna vinklar. Och det är otroligt bra.
En invändning som jag sett har rört annonserna, som en del anser för stora, plus det faktum att Svd nu har låst toppbannern, vilket naturligtvis stjäl skärmytan när man skrollar. Jag tycker ändå Svd gjort det otroligt mycket snyggare än till exempel DI.se, som ju är förebilden och den stora kassakon som alla vill efterlikna. Fast där var det kanske ännu bättre på den gamla sajten, där även en liten, smal del av toppmenyn låstes högst upp när man skrollade. Men det kanske kommer när Svd-utvecklarna jobbar igenom detaljerna.
Men utvecklingen mot färre men tydligare (större) annonser är ändå väldigt positiv. Överskådligare för läsarna och större impact för annonsörerna.
För det finns större problem med sajten.
Det första jag saknade på sajten var läsarna. Kommentarerna var väl undangömda, och bloggarna gick inte ens att hitta på ettan. Under rubriken läsardebatt hittar man några utvalda artikelkommentarer.
Men min stora invändning är väl egentligen mer emotionell: Det ser ut som en tidning på webben, inte som en traditionell nyhetssajt. På ett sätt förstår jag att det är bra och en av redaktionens målsättningar. Men å andra sidan finns ju en risk att man inte tillvaratar webbens unika möjligheter om man låter webben bli en kopia av pappret (ja, jag vet att det inte är så innehållsmässigt, men utseendet betyder mycket). Webben har alltid varit den plats där tidningarna kunnat ta ut svängarna, kunna våga lite.
Nu har man istället valt att göra menyn efter papperstidningen, och då saknas naturligtvis bloggar, läsare och webbspecifika saker som webb-tv.
Det är lite tillbaka till 1999 igen. Det året byggde jag Nyteknik.se och det allra första vi gjorde var att kopiera papperstidningens sektioner till webben, och till och med döpa dem till samma sak. Forskningssidorna hette “frontlinjen”, till exempel. När vi sedan testade detta på läsarna var det inte en kotte som begrep vad vi gjort. Vi fick sektionera om hela sajten efter vad den faktiskt innehöll, och döpa sektionerna så tydligt det bara gick, nye efter de där fina sektionsnamnen som vi hade i pappret.
Mycket har naturligtvis hänt sedan dess och kanske är Svd först ut i en tillbaka-till-framtiden-trend. Och visst är Svd även på pappret en rätt innovativ tidning, så det kanske är rätt tidpunkt att synka papper och webb bättre. I praktiken kommer det avgöras av om webben kan hävda sig internt när man vill lägga till nya avdelningar, nya funktioner. För om det ska fungera bra så måste naturligtvis webben få fortsätta utveckla de tjänster och funktioner som fungerar bäst online, och pappret de som fungerar bäst på pappret.
Det är väl den stora faran.
Nu har sajten bara varit igång en dag, men jag tycker mig redan se en annan baksida av zonerna och den grova, seriftyngda typografin: Nyhetskänslan försvinner. Idag har det varit hart när omöjligt att se vad som är en ny nyhet på sajten. Det finns inga klockslag. När jag nu på kvällen letar efter artikeln från i morse som presenterar sajten så finns den vare sig på ettan eller under “nyheter sverige”. En del av sektionerna blir kanske lite väl statiska över dagen. Men det är detaljer som går att skruva på.
Det finns också något featuremässigt över typografin, kanske handlar det om hur stora orden är, kanske att man envisas med seriffer i rubrikerna, och brödtexterna, kanske att det saknar riktiga ingresser och att det som finns i stället är blått. (“Den är väldigt blå”, var den vanligaste kommentaren bland mina kollegor igår).
Men överlag är detta ändå ett stort steg framåt för en svensk nyhetssajt.
Zonerna, annonserna och överskådligheten är lysande.
Men man borde jobba vidare med typografin, menyerna och puffarna, lägga in bloggar, klockslag, webb-tv, kanske några justeringarna i färger (bara för att man vill synka pappret och tidningen behöver man inte använda samma typsnitt, det borde finnas smartare sätt som för över uttrycket och känslan från en redaktionell miljö till en annan). Man borde också försöka hitta ett tydligare sätt att märka ut nyheter, man måste ju ta hand om alla de nyhetsknarkare som går in på sajten fyra, fem gånger om dagen, de måste enkelt kunna se vad som är nytt sedan sist.
