marknadsföring

En stor affisch med en bild på Jönköpingssonen, kanotisten Anders Gustafsson och ett ”Lycka till Anders.”

Jönköpings kommun tänkte lyckönska stadens OS-deltagare innan han packade sin väska och for iväg på äventyret i London. Men tji fick de på kommunalkontoret.

Att nämna att Anders skulle åka till OS på en sådan reklamaffisch för kommunen bröt nämligen mot sponsorreglerna, får vi veta i förra veckans Medierna i P1.

Detta för att skydda de företag som betalat mångmiljonbelopp för rätten att få använda OS i sin marknadsföring.

Har du inte betalat, är du inte en sponsor, ja då får du inte ens nämna OS som företag. I Storbritannien får du inte ens använda ord som guld och sommar eller bilder på facklor.

Visst, Anders, som är en flitig bloggare och twittrare, får blogga under OS. Men han måste flytta sin blogg till någon av spelens sponsorers sajter, och han får bara skriva om sånt som är godkänt. När han svarar på några tweets om sitt egna klädmärke så raderar han dem kort därefter för att inte riskera att få OS varumärkesjurister på sig.

Ett hot mot yttrandefriheten? Njae, kanske.

Men inte bara det. De hårda sponsorreglerna försämrar faktiskt OS på flera olika sätt.

För det första: Munkavlen och begränsningarna i hur idrottare och andra får rapportera från OS minskar ju de facto exponeringen av OS.

I OS i London tävlar 10 500 män och kvinnor. 10 500 potentiella marknadsförare som med all sannolikhet gärna jobbar gratis med att blogga, twittra och rapportera hem till sina fans om sina upplevelser, förutsatt att de får det, och inte orkar göra det, även när de läser OS-arrangörernas snåriga juridiska dekret om vad de får och inte får göra i sociala medier.

För det andra: Viljan att kontrollera allt kanske är bra utifrån några nervösa sponsorköpares perspektiv, på kort sikt. Men på lång sikt är jag övertygad om att det slår tillbaka på sponsorerna.

Allmänheten, publiken tittar nämligen inte på OS för sponsorerna. Vi är primärt intresserade av idrottarna, deras prestationer och personligheter. Har OS-ledningen glömt det?

OS ska ju vara en en fest kring allt det postiva med idrott. Det är för att få vara med på denna fest som sponsorerna betalar sina mångmiljonbelopp. Hade Cocacola, Visa och Samsung velat arrangera en företagsfest för sina kunder hade de gjort det – och det gör de säkert vid andra tillfällen. Men i det här fallet är det ju de olympiska spelen de vill associeras med och allt det positiva kring idrotten

Så fort OS-bossarna begränsar utövarnas möjligheter att berätta om allt detta, och visa upp sig inför sina fans, då blir just detta en lite mindre del av OS, och sponsorjippona en lite större. Hela karaktären på spelen förändras.

Det kanske inte är så stor skillnad idag, men som utvecklingen går mot mer och mer sponsorstyrning tror jag folk ledsnar.

Vem vill ha ett OS där sponsorerna är större än idrottarna? Där prestationerna göms mellan reklamskyltarna? Jag tror inte ens sponsorerna vill ha det så. Framför allt tror jag sponsorerna vill att publiken ska fortsätta komma och fortsätta titta.

För det tredje så missar OS med begränsningarna helt möjligheten att utnyttja the long tail för att sprida OS. Även om SVT sänder live i två tv-kanaler och flera webbkanaler så går det aldrig att få med allt. Det kommer alltid att finnas sporter, skeenden, bakom-scenen-händelser som tv-kanalerna kommer missa. Merparten av det som sker under ett OS får vi svenskar aldrig se. Det mesta vi missar är de flesta av oss kanske ändå helt ointresserade av, men någonstans här hemma kanske det finns någon som vill följa enskilda specifika idrottare som inte är svenskar eller storstjärnor.

Den hårda styrningen av sociala medier blir tyvärr inget annat än en uppvisning i det gamla sättet att tro man kan bygga och skydda ett varumärke.

Avsändaren ska styra allt, ingen annan får prata om OS. Bilden av OS ska OS-arrangörerna själva styra. Eller rättare sagt, tillsammans med sina kommersiella partners.

Vi får alltså inte bara till ett sämre, mer kommersialiserat OS. Vi får också en sämre rapportering och större svårigheter att följa våra favoritidrottare. Och i slutändan en minskad exponering av OS som sådant. Det vinner varken tittarna, utövarna eller sponsorerna på.

Foto: Rachel C/Flickr